Nekromanti [>Human] - Citat om förmågor

[Simon]

Du gillade inte den där kommentaren om sommaren heller? Jag ville att det skulle framgå att det var en onaturlig snö, som föll för att han dog... Men annars gillar jag dina föreslagna ändringar =)

Jag med, behåll sommaren, annars mycket bättre!

Överhuvud taget jävlig roliga texter. Väldigt bra att de inte är av en konsekvent sort. Omväxling, bra.

Nu har jag, skam till sägandes, inte läst regeltexten, men det verkar vara ett fokus på att spela superskurk. Är det så? I alla fall är det ont om hjältar som subjekt, medan det är ett antal skurkar eller antihjältar.

Just det, jag ska säga att jag gillade ljuskraften som fan!

 

[krank]

Överhuvud taget jävlig roliga texter. Väldigt bra att de inte är av en konsekvent sort. Omväxling, bra.

Tack! Jag har oerhört dåligt självförtroende vad gäller att skriva prosa; det brukar upprepas som ett mantra att rollspelsmakare generellt inte är några prosaförfattare och att de flesta stämningstexter därmed faller platt. Därför är det extra skitkul när folk som läser mina små mer eller mindre framkrystade alster faktiskt verkar tycka om dem =)

Nu har jag, skam till sägandes, inte läst regeltexten, men det verkar vara ett fokus på att spela superskurk. Är det så? I alla fall är det ont om hjältar som subjekt, medan det är ett antal skurkar eller antihjältar.

Spelet är tänkt att vara lite mörkare, inte så mycket silver age utan mer Iron eller Widescreen age; tänk Watchmen, The Authority, Ultimates. Moderna, mörka serier där även superhjältar ofta är psykopatiska as.

I regelexemplen har jag två rollpersoner som är aningen med hjältiga (den androgyna hemliga agent-roboten Kay London och den homosexuelle Daybreak), men lite av tanken med spelet är "vanliga människor med superkrafter" mer än "superhjältar som har hemliga identiteter". Då blir det lätt skurkar, antihjältar och för all del folk som är varken eller (som den svikne aerokinetikern som mest är sur på sin pojkvän).

Just det, jag ska säga att jag gillade ljuskraften som fan!

Tack =)

 

[krank]

Som led i "skriva lite varje dag"-projektet...

Supertålighet

Spoiler

Armageddos underhuggare såg alltmer desperata ut när de avlossade sina vapen gång på gång på gång. Naima hostade till när en kula satte sig i svalget, men sen skrattade hon bara hjärtligt och knäckte med knogarna när hon gick steg för steg närmade sig sina angripare.

(Tack till Simon för kreativ input om denna!)

 

[Nässe]

Jodå, att det är sommar gillar jag- men om man inte placerar det i samma mening så blir det mer punch, tänker jag. I det förslaget jag skrev tittar han ju upp på en blå himmel- sen några meningar längre ner faller snön.

Man kan ju göra det ännu tydligare, låta honom titta upp på en strålande varm sol, eller något, låta honom ha kortbyxor, whatever... Men att man inte lägger faktumet och liksom negationen i samma mening- det blir inte lika subtilt och snyggt som om man har det på två ställen och då inte lika tydligt. Inte: "Det är SOMMAR, och SNÖN faller.." så tänkte jag

 

[Nässe]

Hej Krank!

Hoppas du inte tycker jag drygar mig om jag kommer med mer "textkritik"...

Armageddos underhuggare såg alltmer desperata ut när de avlossade sina vapen gång på gång på gång. Naima hostade till när en kula satte sig i svalget, men sen skrattade hon bara hjärtligt och knäckte med knogarna när hon gick steg för steg närmade sig sina angripare.

Jag gillar situationen som fasiken, och jag gillar framför allt att hon får en kula i svalget, mycket snyggt.

Några saker har jag problem med

Det blir lite konstigt att det först är som att det berättas ur hantlangarnas perspektiv när det egentligen är ur Naimas perspektiv som storyn berättas. Ngt kanske man kan göra där? Tydliggöra att det är Naima som ser underhuggarna, eller låta det berättas ur deras perspektiv?

"gång på gång på gång" känns lite som "han är stark, jättestark, jättejättestark" dvs de skjuter inte mer för att man skriver det fler gånger..

"såg alltmer desperata ut när de avlossade sina vapen " skulle kunna ändras till avlossade desperat sina vapen. Det blir annars ett avstånd för läsaren till händelserna. Ett beskrivande istället för ett upplevande.

"men sen skrattade hon bara hjärtligt" jag skulle försöka få bort "men" . Det låter som om du går från att beskriva vad som sker steg för steg i fiktionen till att "förklara händelserna" som författare. Istället kan du visa upp saker hon gör som berättar att en kula i svalget bara är lite störigt. Byta "men:et" mot typ saker hon gör, harklar sig, ler och går vidare liksom.

Tror den här texten är den jag har mest "problem" med rent textmässigt även om jag gillar berättelsen som fasiken, hon får en kula in i svalget och det är ju såklart jävligt obehagligt även om man är supertålig, kul

 

[Telash]

när hon gick steg för steg närmade sig sina angripare.

Jag snubblar en hel del på slutet där. Jag vill få det till "steg för steg närmare sina angripare" eller "när hon gick, steg för steg närmade hon sig sina angripare"

EDIT: skrev fel

 

[krank]

OK, ett försök:

Armageddos underhuggare avlossade alltmer desperat sina vapen mot Naima. Hon hostade till lite när en kula satte sig i svalget, spottade ut den och skrattade ett bubblande, lekfullt skratt medan hon steg för steg närmade sig sina angripare.

Jag är inte helt säker på strukturen där i mitten. Kanske behöver fundera lite...

 

[Nässe]

Grymt!

Enligt min egen absolut egna smak skulle jag stryka ytterligare två saker- men som sagt det gör inte texten bättre, bara mer som jag vill ha mina texter...

Armageddos underhuggare avlossade alltmer desperat sina vapen mot Naima. Hon hostade till lite när en kula satte sig i svalget, spottade ut den och skrattade ett bubblande, lekfullt skratt medan hon steg för steg närmade sig sina angripare.

Alltså:

Armageddos underhuggare avlossade alltmer desperat sina vapen mot Naima. Hon hostade till när en kula satte sig i svalget, spottade ut den och skrattade lekfullt medan hon steg för steg närmade sig sina angripare.

Vill man göra henne mer psyk-störd kan man byta lekfullt mot tankspritt... men det gör inte heller texten bättre, bara henne mer störd...