Nekromanti [>Human] Innehåll i en serie?

[krank]

Jag har nu bestämt mig för att jag vill ha några seriesidor med i >Human. Jag har också en tecknare, som är ruskigt duktig och villig att hjälpa till (Hej Xhakhal!)



Det betyder att jag behöver börja fundera på dels stil och ton i serien, och dels lite vilket innehåll. Jag tänker mig totalt 10 sidor, kanske något mer. 4-5 i början, resten insprängda genom boken. Det betyder också att de 6-7 som ska sprängas in inte behöver "sitta ihop"; de ska ju vara del av samma berättelse, men jag tänker mig att man kan låta det som händer mellan dessa sidor vara spelexemplen...



Så... Fan, det är svårt. Vad funkar? Jag vill ha lite känsla av skit och smuts, mer vanliga människor med superkrafter än superhjältar med hemlig identitet.



Jag tänker:

De slåss fult; om det blir nån stridsscen så är den över fort och är mer Lobo eller Watchmen än Stålmannen. Pungsparkar, blod och tänder, fingrar i ögon.

Färger: Dova, mörka. Eller kanske svartvitt? Zenith är ju en av de snyggaste serierna som någonsin skapats.

Serien behöver nog beskriva ett skeende, en liten plot - men gärna utrymme för att visa personernas "vardag" också, eller iaf vanliga människor. Gärna se till så att saker utspelar sig på platser med mycket folk, och utan hjältar som flyger i skyn, utan mer såna som tar tunnelbanan eller åtminstone går på marken som alla andra?

Stadsmiljöer, grafitti, uteliggare, smog.



Har ni några idéer eller tankar?

 

[Ram]

När du pratar vardag, se till att det finns saker som de slits ifrån. En pappa får lämna sin sjuårige son ensam framför TV:n för att ge sig ut på jobb, en älskade som skriker ut sin vrede för att de återigen blir lämnade ensamma osv.

Jag gillar inte Lobo-tänket med fingrar i ögonen etc... Vad hade du tänkt att det skulle symbolisera? Hellre en mer kompromisslös syn på våldets effekter då. Om en "lösningsorienterad" superstark karaktär bankar en vanlig människa så går denne sönder på ett inte alls roligt sätt. Våld och övervåld är samma sak och det som det hela syftar till är en snabb seger, inte i första hand motståndarens överlevnad etc.

 

[krank]

Jag gillar inte Lobo-tänket med fingrar i ögonen etc... Vad hade du tänkt att det skulle symbolisera?

Min tanke är framför allt att när man slåss IRL så förlorar man generellt om man håller tillbaks och låter bli att slåss "fult".



Jag gillar våld som är kraftfullt och känns "realistiskt men fult". Fingrar i ögon, spark på pungar. Däremot inte serietidningsvåld a' Tom och jerry; våldet får gärna vara överdrivet utan att vara komiskt. Tänker jag mig.

 

[Möller]

Min tanke är framför allt att när man slåss IRL så förlorar man generellt om man håller tillbaks och låter bli att slåss "fult"

Fast just att peta någon i ögonen under ett slagsmål är kanske inte så realistiskt? Jag vet inte, jag är verkligen ingen expert på slagsmål. Men jag får för mig att ögonen är en ganska liten måltavla som är svår att träffa medvetet med fingrarna.

Bättre är då pungsparkar, bett eller att kasta sand i ögonen om du vill ha fult våld tror jag.

 

[solvebring]

First of all: Love it!

Second:

Jag tänker:

De slåss fult; om det blir nån stridsscen så är den över fort och är mer Lobo eller Watchmen än Stålmannen. Pungsparkar, blod och tänder, fingrar i ögon.

Färger: Dova, mörka. Eller kanske svartvitt? Zenith är ju en av de snyggaste serierna som någonsin skapats.

Serien behöver nog beskriva ett skeende, en liten plot - men gärna utrymme för att visa personernas "vardag" också, eller iaf vanliga människor. Gärna se till så att saker utspelar sig på platser med mycket folk, och utan hjältar som flyger i skyn, utan mer såna som tar tunnelbanan eller åtminstone går på marken som alla andra?

Stadsmiljöer, grafitti, uteliggare, smog.



Har ni några idéer eller tankar?

Yes, yes yes! Det vill vi ha! FRANK MILLER ! ! !

... Mina övriga tankar är att detta skriker sluskig noir och att jag personligen skulle föredra svartvitt rakt igenom. Förövrigt så är Frank Miller den inspiration jag tycker verkar vara numero uno för detta. Jag menar, miljön du beskriver, våldet (fult, brutalt osnyggt), skitigheten; den är Sin City head to toe.

 

[krank]

Min tanke är framför allt att när man slåss IRL så förlorar man generellt om man håller tillbaks och låter bli att slåss "fult"

Fast just att peta någon i ögonen under ett slagsmål är kanske inte så realistiskt? Jag vet inte, jag är verkligen ingen expert på slagsmål. Men jag får för mig att ögonen är en ganska liten måltavla som är svår att träffa medvetet med fingrarna.

Bättre är då pungsparkar, bett eller att kasta sand i ögonen om du vill ha fult våld tror jag.

Alltså inte victorygesten rätt i ögonen på armlängds avstånd; mer att man i brottningssammanhang gräver in tummarna eller så.



"Kasta sand i ögonen"? Gör folk sånt på riktigt?

 

[solvebring]

Alltså inte victorygesten rätt i ögonen på armlängds avstånd; mer att man i brottningssammanhang gräver in tummarna eller så.

Yes, I see what you mean. Förövrigt... Vill man se riktigt fult, klumpigt slagsmål som känns verkligt dåligt a la lite komik så tycker jag scenen då Mattis och Borka i Ronja Rövardotter gör upp är en bra fightingscen.

 

[DeBracy]

"Kasta sand i ögonen"? Gör folk sånt på riktigt?

Lätt! Om man nu skulle råka hitta sand i betongdjungeln bland grafitti, uteliggare och smog...

 

[krank]

Yes, yes yes! Det vill vi ha! FRANK MILLER ! ! !

... Mina övriga tankar är att detta skriker sluskig noir och att jag personligen skulle föredra svartvitt rakt igenom. Förövrigt så är Frank Miller den inspiration jag tycker verkar vara numero uno för detta. Jag menar, miljön du beskriver, våldet (fult, brutalt osnyggt), skitigheten; den är Sin City head to toe.

Tja, det får inte bli för mycket Noir heller, även om det finns en del Batman (ja, främst av Miller då) som är riktigt najs med noirstämning.



Men; det kanske är precis vad som behövs? Skarpa Millerskuggor och silhuetter?





Jag vet inte. Det är antingen det eller Watchmens undersköna och vackra brungråa nyanser. Det känns nästan ännu mer passande...



Millers Daredevil är iofs en mycket bra blandning; man har de skarpa skuggorna etc, men också dova färger.



Fan, bra att du sade Miller. Nu fick jag för mig att googla lite:

 

[krank]

På tal om Zenith:

Steve Yeowell kan sin skit, han också.

 

[krank]

"Kasta sand i ögonen"? Gör folk sånt på riktigt?

Lätt! Om man nu skulle råka hitta sand i betongdjungeln bland grafitti, uteliggare och smog...

Iofs, om man ändå hamnar på marken... men jag vet inte om jag skulle aktivt böja mig ner och plocka upp sand för att kunna kasta den i ögonen på nån...

 

[solvebring]

Okej, well jag gillar noir med siluett-tuschning a la hardcore. ... Fast alla gör ju inte det.

Vad det gäller sidorna du laddat upp så tycker jag:
Den färglagda är vidrig. Den är för ljus, innehåller pinsamt otrevliga färger och känns mer som färgsättningen på After Dark's garderob än en skitig, coolt serie.

Alternativ två, den svartvita, är däremot helt underbar. Det är inte så hårt tuschad och siluettformad så som jag personligen föredrar (the Mignola style) men den är grymt bra i känslan av att vara mörk och skitig. Då tänker jag främst på stadslandskapet på bilden längst ned till höger. Underbar!

... Fan, jag måste skaffa mig fler serieböcker, jag äger typ tre. Jättedumt, jag gillar ju serier!

 

[solvebring]

Steve Yeowell kan sin skit, han också.

Najs! Tack för en ny tecknare. Jag känner nämligen inte till så många. Inte så bra på serier. Nåväl, det där är skuggor/siluetter helt i min smak.

 

[krank]

Okej, well jag gillar noir med siluett-tuschning a la hardcore. ... Fast alla gör ju inte det.

Det gör jag också, men jag tycker att allt har sin plats. Sin City, Mignola och Zenith är underbart vackra, men det jag måste ta ställning till är huruvida just den stilen passar med det spel jag vill skapa...



(Även om det blir billigare med svartvitt =) Det kommer att kosta en del med de här sidorna, nånstans mellan 360 och 660 per sida, men det kommer det vara så jäkla värt, om jag bara får till det bra...)

Jag känner dock egentligen att jag skulle behöva antingen gå en kurs i att författa serier eller hitta nån som är bekant med mediet.

Tanken att skapa skissade rutor själv skrämmer mig, dessutom. Just nu känner jag att jag hellre låter Xhakhal bestämma vad som passar bäst =)

 

[solvebring]

Jag känner dock egentligen att jag skulle behöva antingen gå en kurs i att författa serier eller hitta nån som är bekant med mediet

Jag har en bekant som är lärare i serieteckning och som är duktig överhuvudtaget vad det gäller att berätta med bilder och sådant.

Stefan är förövrigt en mycket social och hjälpsam prick som har projekt både högt och lågt. Han byter säkert några ord med dig, mer än gärna.

 

[krank]

Jag har en bekant som är lärare i serieteckning och som är duktig överhuvudtaget vad det gäller att berätta med bilder och sådant.

Stefan är förövrigt en mycket social och hjälpsam prick som har projekt både högt och lågt. Han byter säkert några ord med dig, mer än gärna.

Schysst. Känner dock att jag vill ha lite mer på fötterna innan jag börjar prata med folk =)

 

[solvebring]

Okej, jo det kan man ju förstå. Det är ju bra att veta precis vad man vill innan. Men hur som helst så är det bara du kollar länken till Stefans sida. Du kan kontakta honom på flera olika sätt där.

... Damn, nu blev jag pepp på att försöka det där med noirtecknande igen...

 

[krank]

Jag tänker skriva ner några bilder som dykt upp. Eller bitar av idéer; ofärdiga.

Hustak. Jag vill ha hustak, och grå betong. Ofärdiga, skitiga byggnader. Uteliggare på gatorna. "Dog carcass in alley this morning, tire tread on burst stomach."

Tunnelbanestation; folk som trängs.

Minst en actionscen. Vad slåss de om? Få information, eller blir de anfallna?

Flashbackpaneler; förstapersonsvyer, folk man bryr sig om. Kanske mitt i våldet? Kontraster vardag/ovardag.

Huvudpersonerna hjälper till att evakuera folk från en byggnad som håller på och kollapsar pga nån highlevel-superfight som pågår i bakgrunden? Good stuff. Torka svetyten ur pannan, visa att de är mänskliga. Kanske kastar folk sten på dem efteråt? Eller nånting. Liten pojke/flicka blir räddad, ser jätterädd ut för sin "hjälte". 'För dem ser vi likadana ut'.

Huvudpersoner: Androgyna androiden Kay London, och homosexuelle Daybreak. Inte pusha för hårt på homosexualiteten bara; det ska inte bli en gay rights comic. Ömhet mellan älskare däremot, det kan vi ha i en flashback. 'Var försiktig'.

(Relaterat: Ska exemplen följa en och samma storyline? Eller är det OK om de alla är liksom "lösa sidor"?)

Är det viktigt med kontinuitet mellan seriesidorna? De sidor som är först i boken ska ju hänga ihop, men nånstans gillar jag tanken på att ha helt lösa sidor; ge intrycket av att det finns flera nummer och att vi bara ser utdrag. Kanske räcker hela "rädda folk i en tunnelbanestation medan highlevelfight pågår"- grejen som första pryl?

 

[Gurgeh]

Miller?

Är den sista bilden verkligen av Miller? Jag skulle gissat på Alex Maleev, eller någon annan av de modernare Daredevil-tecknarna.

/tobias

 

[krank]

Re: Miller?

Är den sista bilden verkligen av Miller? Jag skulle gissat på Alex Maleev, eller någon annan av de modernare Daredevil-tecknarna.

/tobias

Så är det säkert. Den dök upp i min googlesökning och jag gillade den, så den fick komma med ändå.