Mitt råd är att försöka ta reda på vad personer med likvärdig utbildning jobbar med, hitta de som jobbar med något intressant och relevant och ta reda på hur de fick det jobbet.
För min del har jag nyligen lämnat akademin, dock inom naturvetenskap, så med en ganska annorlunda situation på arbetsmarknaden. Det som kanske var allra viktigast för mig när det gällde att hitta min potentiella arbetsmarknad var kontakt med tidigare universitetsanställda forskare, och att höra var de jobbade nu och hur de kommit dit. Det hjälpte mig väldigt mycket för att förstå vilka av mina kompetenser som var relevanta (och det var fler än jag hade tänkt på), vilken typ av jobb jag kan söka och vad arbetsgivare värdesätter.
För min egen del handlade det mycket om att dels utveckla de färdigheter som mina jobbsökarkonkurrenter redan har, men också att hitta den arbetsgivare som var villig att chansa lite och satsa på en person som mig, som kanske inte har de konkreta yrkeserfarenheter de söker, men däremot har många viktiga mer allmänna färdigheter.
Det handlar ju i slutändan inte om så mycket annat än att sätta sig in i vad ett visst jobb faktiskt innebär (och vilka kompetenser det kräver), vad arbetsgivaren är ute efter, och matcha det mot ens egna färdigheter. Kan tyvärr inte bidra med så mycket konkreta förslag kring vad man faktiskt kan arbeta med eftersom det är långt från min egen bransch, men olika former av utredare och analytiker kanske inte är omöjligt.
Sedan tycker jag det är viktigt att poängtera de mer allmänna färdigheter man får med en universitetsbakgrund. Nu är jag naturvetare så ni får ursäkta om jag missat något kring hur humanister jobbar på sina utbildningar, men här är några allmänna färdigheter som jag tror även humanistiska universitetsutbildningar ger som jag skulle säga är väldigt värdefulla i många arbeten (hämtat
härifrån):
- Analys, kritiskt tänkande och problemformulering. Förmåga att lära sig nya saker: ta till sig stora mängder information, sålla ut det som är viktigt och dra slutsatser.
- Arbeta med feedback, samarbeta med andra, undervisa och handleda (det senare kanske i första hand för doktorander och uppåt).
- Projektplanering. Hantera sin tid, identifiera målsättningar och planera projekt (så som uppsatser eller forskningsprojekt).
- Att arbeta självständigt.
- Kommunikation, muntligt och skriftligt. Organisera och presentera material för andra. Debattera och argumentera sakligt. Och såklart skrivande – planering och skrivande av längre texter.
Kort sagt: glöm inte bort de mer allmänna färdigheterna. Svårare att få jobb med, men desto mer relevanta tycker jag. Allt jag hör är att sådant som förmåga till kritiskt tänkande, att kunna lära sig nya saker, dra slutsatser och samarbeta effektivt med andra spås bli viktigare och viktigare i framtiden.
) men jag tänker att det är så samhället vill att folk ska göra och då är det nog också path of least resistance, även om det alltid är och kommer att vara en jävla uppförsbacke. Det blir aldirg riktigt bra, det blir aldrig riktigt kul, pengarna räcker aldrig riktigt och en får aldrig göra riktigt det en vill.
