GlueBall_UBBT
Warrior
Jag är spelledare för en grupp mer eller mindre seriösa spelare som alla är fast beslutna om att sabba alla mina äventyr jag sliter röven av mig för att skapa, eller så verkar det bara så. Ett par exempel på rollpersonsideologi:
De två krigarna tar sig snabbt upp för trappan. De befinner sig nu på värdshusets andra våning. De har ingen aning om vilket rum den näslige tjuven sitter och gömmer sig i. Då deras kompis, legosoldaten med armborst, håller vakt utanför världshuset så är de säkra på att tjuvuslingen inte flytt. De två storvuxna krigarna tittar på varandra och bestämmer sig för att slå in dörrarna en efter en. När de slagit in de två första kommer de på idén att kolla om dörrarna verkligen är låsta, vilket ingen av dem naturligtvis var. Oljudet från vandalismen på ovanvåningen har fått värdshusets utkastare samt värdshusvärd att snabbt bege sig uppåt. Då krigarna hör dem komma i trappan anar de trubbel och rusar till rummen längst bort. De trycker sig in genom dörren till det sista rummet och finner en person som sover. Givetvis väcker de honom och hotar att slå ihjäl honom om han avslöjar att de varit där. De hör värdshusvärden svära över sina sönderslagna dörrar och bestämmer sig för att fly ut genom ett fönster. Nu förhåller det sig så att de befinner sig en bit ovanför den stenbelagda marken, ingenting som skrämmer en krigare dock, så den första av dem hoppar ut (misslyckas med sitt hoppa slag), faller ner och slår knät i marken med sådan kraft att han genast avlider. Hans oerhört intelligenta vän och svärdsdragare ser detta händer och immiterar den försra krigarens hopp, nästan på pungt och pricka (han fumlar sitt hoppa slag). Istället för att landa på benen gör han ett finfint svanhopp och dyker med ansiktet rakt ner på de inte speciellt mjuka gatustenarna. Han dog också. Allt detta inträffade framför ögonen på den tredje spelaren som stod utanför och vaktade utgången från värdshuset med sitt armborst.
Vi avbröt spelkvällen där och tittade på hyrfilm istället.
En annan gång inträffade detta:
De två dvärgarna pressade sig in genom dörren till det lilla huset och knuffade omkull mannen som bodde där, Edagar var hans namn. Efter följde apotekaren och den adliga Zorianriddaren och stängde dörren efter sig. En utav världshistoriens mest korkade förhör inträffade nu. Om man läser hela colonans historia finner man inget förhör utan dess like. Det ligger till så här att Edgar är misstänkt för att ha stulit en bok som behandlar ämnet nekromantik och givetvis vill denna grupp goda äventyrare komma över den för att sälja till högst bjudande. Snacka om en helig zorianriddare. Apotekaren håller i förhöret och börjar direkt med att spela ut alla trumfkort han har. Han nämner boken och genast försvinner alla sätt att få Edgar att avslöja sig själv genom att lura han till att nämna något om boken själv. Apotekaren blir förgrymmad när han efter ett tag får insyn i sitt misstag och bestämmer sig för att bli lite "rough" varpå han säger det grymmaste hotet en apotekare någonsin sagt:
"Om du in erkänner tar vi dig till fånga och säger att det är vi som är Edgar!"
Ja, ni goda medmänniskor, vem vill bli känd som en idiot? Inte jag iallafall och nu hotar de Edgar att bli känd som flera idioter. Hör det nu mer klassiska:
"...det är vi som är Edgar!"
Här lämnar jag er forumsskrivare ifred för att komma på ett sätt att öka min spelgrupps genomsnittsIQ.
De två krigarna tar sig snabbt upp för trappan. De befinner sig nu på värdshusets andra våning. De har ingen aning om vilket rum den näslige tjuven sitter och gömmer sig i. Då deras kompis, legosoldaten med armborst, håller vakt utanför världshuset så är de säkra på att tjuvuslingen inte flytt. De två storvuxna krigarna tittar på varandra och bestämmer sig för att slå in dörrarna en efter en. När de slagit in de två första kommer de på idén att kolla om dörrarna verkligen är låsta, vilket ingen av dem naturligtvis var. Oljudet från vandalismen på ovanvåningen har fått värdshusets utkastare samt värdshusvärd att snabbt bege sig uppåt. Då krigarna hör dem komma i trappan anar de trubbel och rusar till rummen längst bort. De trycker sig in genom dörren till det sista rummet och finner en person som sover. Givetvis väcker de honom och hotar att slå ihjäl honom om han avslöjar att de varit där. De hör värdshusvärden svära över sina sönderslagna dörrar och bestämmer sig för att fly ut genom ett fönster. Nu förhåller det sig så att de befinner sig en bit ovanför den stenbelagda marken, ingenting som skrämmer en krigare dock, så den första av dem hoppar ut (misslyckas med sitt hoppa slag), faller ner och slår knät i marken med sådan kraft att han genast avlider. Hans oerhört intelligenta vän och svärdsdragare ser detta händer och immiterar den försra krigarens hopp, nästan på pungt och pricka (han fumlar sitt hoppa slag). Istället för att landa på benen gör han ett finfint svanhopp och dyker med ansiktet rakt ner på de inte speciellt mjuka gatustenarna. Han dog också. Allt detta inträffade framför ögonen på den tredje spelaren som stod utanför och vaktade utgången från värdshuset med sitt armborst.
Vi avbröt spelkvällen där och tittade på hyrfilm istället.
En annan gång inträffade detta:
De två dvärgarna pressade sig in genom dörren till det lilla huset och knuffade omkull mannen som bodde där, Edagar var hans namn. Efter följde apotekaren och den adliga Zorianriddaren och stängde dörren efter sig. En utav världshistoriens mest korkade förhör inträffade nu. Om man läser hela colonans historia finner man inget förhör utan dess like. Det ligger till så här att Edgar är misstänkt för att ha stulit en bok som behandlar ämnet nekromantik och givetvis vill denna grupp goda äventyrare komma över den för att sälja till högst bjudande. Snacka om en helig zorianriddare. Apotekaren håller i förhöret och börjar direkt med att spela ut alla trumfkort han har. Han nämner boken och genast försvinner alla sätt att få Edgar att avslöja sig själv genom att lura han till att nämna något om boken själv. Apotekaren blir förgrymmad när han efter ett tag får insyn i sitt misstag och bestämmer sig för att bli lite "rough" varpå han säger det grymmaste hotet en apotekare någonsin sagt:
"Om du in erkänner tar vi dig till fånga och säger att det är vi som är Edgar!"
Ja, ni goda medmänniskor, vem vill bli känd som en idiot? Inte jag iallafall och nu hotar de Edgar att bli känd som flera idioter. Hör det nu mer klassiska:
"...det är vi som är Edgar!"
Här lämnar jag er forumsskrivare ifred för att komma på ett sätt att öka min spelgrupps genomsnittsIQ.