Får det bara till en...
Okej, nu blir jag lite rädd... Och tjatig, antagligen. Sorry för det i förväg.
1) Är mitt koncept unikt? Om svaret är "nej" så är du på gång att uppfinna hjulet en gång till.
Jag tolkar det som någonting negativt enligt dig. Misstänker dock att begreppet "unikt koncept" är något som inte riktigt lever upp till de starka orden, eller har jag fel? Kan det i annat fall vara "halvunikt"? Min snurriga poäng är att det inte är något fel i att uppfinna hjulet igen. Hellre ett riktigt runt och väl utsirat hjul med bra rullning än ett knaggligt försök att bygga en vagn med pyramider...
2) Är det spelbart? [snipp]
Menar väl på att det mesta är spelbart så länge det finns vilja och intresse hos spelgruppen, samt någon form av talang inom historieberättandet (vänligen häng inte upp er på det ordet, jag är trött och orkar inte komma på ett bättre
. Men visst, det kan säkert gå alldeles för långt ut. Fast ärligt talat, så länge det finns nog med karaktärer så bör det väl finnas utrymme för rollspel? Hur kul det blir är en annan femma, vilket du tog upp i din tredje punkt...
3) Är det intressant? Om det enbart är du som kommer att gilla det här spelet, varför ens bry sig? Bygger konceptet på någon annans verk så kan man lika gärna läsa om detta andra verk. Men att skriva ett spel som ingen annan kommer att ens vilja spela... tja, det känns lite som slöseri med tid.
Tycker väl i och för sig inte att man skall kasta bort en idé bara för att den är sprungen ur en bok, film eller vad det nu kan vara. Tusentals rollspel är inspirerade (ibland skrämmande mycket) av Tolkiens verk och flera av dem är roliga. Visst kan jag spela MERP eller läsa böckerna för femtioelfte gången, men variation är inte att underskatta. Och det brukar faktiskt vara så att varje rollspel, hur inspirerat/plankat det än må vara, tillför någonting - bra eller dåligt, det är en bedömningsfråga, men ändock tillför något som kan ge en ny upplevelse. Jag håller med om att det nog är rätt trist att lägga ned en herrans massa timmar på att skriva ett spel som
ingen vill spela, men det låter som ett extremscenario. Även en skum idé kan vara intressant att prova på, och vi får väl dessutom hoppas på att spelledaren känner sin spelgrupp och kan väcka deras intresse. Om det sedan blir tre, fyra, fem, femtio, hundrafemtio eller tusentals som spelar spelet behöver inte spela någon större roll. Inte för mig i alla fall.
Jag får det bara till en övergripande fråga som alla rollspelsmakare borde ställa sig, och denna bygger jag på den rätt uttjatade tesen att man spelar rollspel för att det är kul, en hobby snarare än ett yrke (även om vissa är så lyckligt unnade). Den fråga jag tycker alla rollspelsmakare borde ställa sig är: kommer jag ha kul när jag gör det här spelet? Det är egentligen bara den frågan som motiverar allt slit enligt mig - spelomgångarna kommer, oavsett spelets kvalité, gå upp och ned, vara lyckade ibland och misslyckade ibland. Som allt annat.
Ber om ursäkt för snurriga moralkakor a.la. Dr. K. Lyscha. Läste du hit läste du troligen för långt för ditt eget bästa. Så går det när man sover för lite...
Tandvärken är över. Drakens Tand. Här: <A HREF="http://www.alfaweb.nu/dt" target="_new">http://www.alfaweb.nu/dt</A>