Nekromanti Hunter Reckoning

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,386
Location
Örebro
Re: Werewolf-fundering

Då skolkade uppenbarligen er SL från Werewolf-lektionerna i skolan. Stackars er :gremwink:
 

Evert(in_sane)

Veteran
Joined
5 Nov 2004
Messages
66
Location
Kungälv
Självklart, eller iaf borde det väl finnas varelser som är mäktigare än den rasen man är själv, vad vore det roliga med rollspelet om man är allt för mäktig eller mäktigast. Ibland tycker jag att det ligger på gränsen att man är allt för mäktig.
 

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,386
Location
Örebro
Störst är inte alltid bäst...

Givetvis är det ofta enklare att skapa scenarion där man faktiskt inte är bäst, utan att man är underlägsen mot en starkare fiende. Det gör att man får använda hjärna istället för musklerna.

Dock inte sagt att det måste vara så. Lyckas man först etablera känslan att vara oövervinnerlig och osårbar kan det bli rätt roligt då en person/fraktion som man sett osm underlägsna tidigare går ihop och bestämmer sig det är dags för varulvsjakt med silverkulor. Men som sagt var, då ska man från början faktiskt ha känt sig som oövervinnerlig sedan tidigare...
 

Evert(in_sane)

Veteran
Joined
5 Nov 2004
Messages
66
Location
Kungälv
Re: Störst är inte alltid bäst...

Precis jag håller med dig. Det kan vara väldigt kul att spela överlägsna varelser, det beror oftast på hur duktig spelledaren är. En duktig spelledare kan oftast utnyttja alla situationer till ett bra parti rollspel. Men skulle spelledaren inte vara särkilt duktig finns det risk för att äventyren blir allt för lätta.
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
1. Mage -är absolut bäst, med betoning på konceptet & känsla.
2. Werewolf -är inte långt efter med väldigt bra djupare känsla.
3. Vampire -lite löjligt, men oftast helt spelbart.
4. Dark ages -Osammanhängande, obalanserat & relativt ospelbart.
5. Hunter -generellt kasst & passar sämre in i WoD.
6. Changeling -Har jag väl inte gett en chans, tror mer på gaimans version av fairies.

Sist: Mummy... Man ska bara inte kunna kasta pyramider i huvet på folk, eller ens kunna frambringa sådana.

Nu är ju jag en sån som har åsikten att de översta 3 bör spelas som en enhet, men det är väl bara jag...
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Enkelt uttryckt är hela vampyrkonceptet lite för överromantiserat...
Jag skulle ha tyckt bättre om'et om det inte var så "full of itself" & övercoolifierat, med kanske ett par stänk hård verklighet till också..

Sen är jag väl emot allt & alla som säger sig kunna korrekt representera varelser äldre än 150 år, men det är en annan sak.

har nog blivit gammal & bitter av att få höra: "min karaktär är <idiotiskt tre/fyr -siffrigt nummer här> och har dom häääär vapnena under sin långrock."
-gråta en skvätt & motstå drifterna att säga "gör om gör rätt eller/& dra härifrån!!!"
För att senare (efter rättelser eller tid) få se hur den dumme fan börjar kasta bilar & svinga motorcyklar utan ens tillstymmelse till förståelse för rörelsemängder eller fysik överhuvudtaget..
(Där nånstans gör jag oftast nåt superhjälte-artat elakt skämt)

Spelleder jag när en vampyr "blockerar" en varulvs rallarsving så kommer jag förhudligen att beskriva vampyrens resa genom förruttnade gipsväggar, för den personen har uppenbarligen missat nåt med vampyrkonceptet..

Nu vart det lite för aggro & för långt, men det visar varifrån min känsla kommer ifrån iaf.

Slutsatsen är väl att i den alldeles för normala tolkningen av spelet så för jag lust att slänga på slängkappa & silvermask, och senare utbrista "Igen! Med känsla!" åt folk.

Men det går ju spela, med uncommon sense & några patchar, så därför kom det till & med på 3'e plats. :gremsmile:
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,458
Location
Stockholm
"Sen är jag väl emot allt & alla som säger sig kunna korrekt representera varelser äldre än 150 år, men det är en annan sak."

För du har träffat hur många sådana varelser...?

"min karaktär är och har dom häääär vapnena under sin långrock."

As opposed to "min karaktär har dom häääär vapnena och den häääär rustningen under sin mantel"...face it, det där har ingenting med spelet att göra, utan ligger hos spelarna i fråga. Och om du nu är så trött på deras spelstil, törs man föreslå ett spelgruppsbyte?

"(...) den dumme fan börjar kasta bilar & svinga motorcyklar utan ens tillstymmelse till förståelse för rörelsemängder eller fysik överhuvudtaget.."

Jag tänker inte kommentera hur coolt det där är, för...tja, det blir sällan det. Faktiskt. Däremot tänker jag ifrågasätta rimligheten i att börja dra upp fysik när folk använder övernaturliga krafter. Herregud!
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Generellt lång OT dynga

Det tog ett tag innan jag beslutade att förtydliga mina åsikter.
Om nån känner sig tvingad att överklaga dessa för att kunna fortsätta på sitt vis... så får denne börja blunda ungefär nu.
Har jag missat nån trovärdighetsgrej i mitt resonemang eller nåt som kan göra't bättre, kör hårt...

Ålder & sånt:
"För du har träffat hur många sådana varelser...?"
Nej, för mig räckte det med att prata lite med gammelmormor & farföräldrar samt blygsamma kunskaper i historia för att inse hur obegripliga mängder erfarenheter som skulle insamlas under en fjantasyalv/vampyrs (o)livstid.
Eller de kunskaper man saknar för att ens kunna emulera det i nån värd riktning..
Men jag kanske har nåt obskyrt komplex som anser att man lär sig & förändras som varelse om man lever ett par millennier, vad vet jag...

Vapenonanin: -Håller delvis med om gruppbytet, men det är en annan sak..
Vad som dock är releant är hur lätt & ofta superhjälte-gunbunny-konceptet kommer upp i WoDspel, speciellt vampire.
Hade personligen sett en mer kall, psykologisk stämning (med potence såååå skippad), men det är väl bara jag..

Fysiken: Smaken är som baken.
Du & många andra tycks föredra en sak, jag en annan.
Jag tycker mig kunna applicera övermagi med en verklig "touch", men det tycks omöjligt/sanslöst för vissa.
Jag kan ge ett par exempel på mitt tankesätts applicerande, sen är jag nog rätt less...

Exempel 1 -Vampörens övermagiska styrka & vanliga slaget.
Superhjälten: Slår jättehårt & motståndaren flyger iväg, för att senare dö/somna/stiga upp eller dylikt.
Mitt sätt: (stor kraft & liten yta=blir...blött.) Vampyren serverar antingen personens hjärta eller krossar åtminstone ben.
(Men den är för liten för att skicka iväg nåt lika stort.)
Skulle nåt varulven göra likadant skulle personen nog flyga, men det är stor kraft & stor yta, samt massa för att backa upp reaktionen.

Exempel 2: Vampyren lyfter och/eller kastar bil.
Superhjälten: Lyfter & kastar på ärka stålmannen/hulk-vis.
Mitt sätt: (Bilen är inte gjord för att kastas, har du sån styrka är det först en fråga om motvikt & sen materialens hållfasthet...)
-Vampyren & varulven står nog där med var sin finger/klo -märkta bildel..

Exempel 3: Vampyren greppar nån människa i full fart (hög celerity + potence) och hoppar/kutar bort ännu fortare.
Superhjälten: Up-up & away! -swooosh!
Mitt sätt: antagligen "ripp!" och/eller "knäck!", särskilt om ingen eftertanke syntes.

Missförstå nu inte, jag kommer aldrig att diskutera eller förklara fysik under spelet, ej heller kräver jag högskolestudier i hållfasthet & konstruktion.
Sånt ska målas över lika snabbt som alla slag/Diff's/stats, och bara beskrivas effekten av...
Saker och ting bara beter sig verkliga, även om den övernaturlige inte är det.

Hur fan fick jag för mig det?
2 enkla (personliga) tolkningar/inställningar.
1. Med en mage-artad tolkning av WoD's verklighet.
Varulvar & vampyrer är små begränsade plumpar overklighet (statisk magi/paradigm), som skiter i den konsensus vi teknokratiskt styrda slavar skapar. -D.v.s. dom passar inte in.

2. Därför att jag ser det som ett sätt att dräpa en del av den alldeles för lättskapade superman-känslan, dels därför att en hårdare & mer omänsklig aura av verklighet uppstår om man har lite pseudorealism surrande i bakhuvet, dels av alienerande ST-stil.

Kort sagt: Jag vill åt den där mordiskt allvarliga känslan i dessa underliga krafter, inte dess marvelapplikationer.

/ps: Bryter det nu ut en "nej det tycker du inte alls"-diskussion så vänta inte på svar...
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,458
Location
Stockholm
Re: Generellt lång OT dynga

"Ålder & sånt"

Well, om man har den inställningen kan man lika gärna lägga ner det här med rollspel. Jag menar, jag är inte en 40 år gammal rysk kvinna (fullkomligt lösryckt exempel), så hur fasen skulle jag kunna rollspela en? Det är same deal. Om du inte håller med så måste du ha nåt slags gräns där det blir omöjligt att rollspela trovärdigt. Var går den isf?

"Vapenonanin"

Tja, håller inte med. Jag tycker att det dyker upp fruktansvärt sällan i jämförelse med många andra spel. Vilket bara ytterligare förstärker det jag skrev om att man bör vara kompatibel med sina spelare (för det skrev jag väl? Nåja).

"Fysiken"

Naturvetenskaplig magi är en styggelse, men det är min åsikt. Däremot tycker jag att det är den taskigaste attityden nånsin att sitta och muttra om "den dumme fan" bara för att vederbörande förväntar sig att hans övernaturliga krafter skulle kunna tänkas ignorera vanlig naturvetenskap. See my point here?

"Med en mage-artad tolkning av WoD's verklighet."

Känns som ett fullkomligt enormt misstag när man spelar Vampire, men det är å andra sidan en ren åsiktsfråga. Nu vet du min. Men även om du vill köra på den linjen så är det ju faktiskt så att de flesta människor är rätt outbildade. Jag tror förvisso att få faktiskt tror på superhjältar, men likväl... Jaja, jag klev just upp, och det här får räcka för den här gången.
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Re: Generellt lång OT dynga

Hum...

Åldern satte ju jag gränsen vid 150 år, vapen & fysik kan vi skita i...

Men den sista där, vart intressant...
"Känns som ett fullkomligt enormt misstag när man spelar Vampire, men det är å andra sidan en ren åsiktsfråga."

Ta're nu inte som ett överfall, men varför känns det som ett misstag?
Du håller inte med om att det är statisk magi?
Eller är det bara hädelse rent vampirmässigt?
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,458
Location
Stockholm
Magiker och blodsugare. [OT]

Well, de passar inte ihop för fem öre. Varken stil- eller nivåmässigt. Jag menar, jag gillar Mage, men när jag spelar Vampire så vill jag göra det i en värld där Antediluvians faktiskt är läskiga. När en Methuselah börjar framstå som antingen en gammal sketen Bygone som ingen bryr sig om, alternativt fragbait, så börjar det hela kännas lite omotiverat. Vampyrer är helt enkelt väldigt viktiga i Vampire, medan de är väldigt oviktiga i Mage. Det är väl rimligt, men det gör också att crossovers mellan spelen brukar gå åt skogen. Det torde dock stå uppenbart redan när man ser böckernas baksidor; "an epic game of reality on the brink" kontra "a storytelling game of personal horror". Tämligen inkompatibla stilar IMO.
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Re: Magiker och blodsugare. [OT]

Vi har väl olika åsikter å det grövsta..
Kan inte tänka mig spelleda mindre än alla tre, men det är väl jag det...

Det torde dock stå uppenbart redan när man ser böckernas baksidor; "an epic game of reality on the brink" kontra "a storytelling game of personal horror". Tämligen inkompatibla stilar IMO.
Som misslyckad hobbyfilosof tycker jag "reality on the brink" låter nästan filosofiskt synonymt med "personal horror" och definitivt tvärtom...

Om inte annat är det mer eller mindre identiska tankar som kom upp i gamla AD&D-liknande spel, där vissa vägrade ha med mer än en klass, med argumentet att det var obalanserat o.s.v...

Jag såg min första "synergi" (ett ord jag avskyr) i WoD när vi började spelleda WW:tA,V:tM & M:tA.
Där helt skilda perspektiv var kryddan på en välblandad men nästintill perfekt komponerad maträtt..
(Nja, kanske mer väldigt bra komponerad, rätt mycke dynga finnes...)

Skilda åsikter, jag förstår din men har min egen.
Men det var ett svar, tackar...
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,458
Location
Stockholm
Re: Magiker och blodsugare. [OT]

"Om inte annat är det mer eller mindre identiska tankar som kom upp i gamla AD&D-liknande spel, där vissa vägrade ha med mer än en klass, med argumentet att det var obalanserat o.s.v..."

Nja. Det handlar inte främst om obalans (i så fall skulle jag bannlyst Tremere från mina Vampire-sessioner för länge sen). Det handlar om att spelen inte är gjorda för att fungera tillsammans, och det märks. Reglerna är inte helt kompatibla heller, men det ser jag som ett mindre hinder (i det att jag ändå inte bryr mig så mycket på den fronten). Jag tycker helt enkelt att spelen har för olika världssyn och stilinriktning. Men det har jag ju redan sagt, so I'm pretty much done.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Magiker och blodsugare. [OT]

Vi har väl olika åsikter å det grövsta..
När det handlar om något sådant som känsla, trovärdighet och suspension of disbelief så kan man ju enbart i andra hand resonera sig till andra ståndpunkter eftersom det handlar om vad man känner snarare än vad man vet. Men..

Jag såg min första "synergi" (ett ord jag avskyr) i WoD när vi började spelleda WW:tA,V:tM & M:tA.
Hur gör man det? Nu är jag inte så insatt i WoD, men jag gissar att man tar framträdande element i varje spel som inte märks av i de andra, eller nåt.. Eller mixar ni bara en massa vampyrer, varulvar och magiker i handlingen?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,944
Location
Uppsala
Måste nog svara Vampire, som jag spelade Dark Ages. Det var hiskeligt kul just eftersom det oftast blev väldigt jordnära, och eftersom man verkligen kände sig som ett monster, med allt vad det innebär.

Sedan att detta var på högstadiet gjorde väl kanske att det inte var det mest seriösa rollspel jag någonsin gjort mig skyldig till :gremgrin:

Hur som helst måste jag samtidigt säga att Werewolf nog är det jag tycker minst om. Varför? Ingen aning. Det känns bara så mycket fånigare än Vampire, och jag kan inte ens motivera varför... Preferenser? Troligtvis.

Mage känner jag att jag borde tycka om... men jag kan inte. Regelverket hämmar allt vad experimentlust heter - det blir en jättebabbelultradiskussion om absolut ingenting istället. Och då pratar jag om magisystemet, som i jakten på den ockulta mellanvägen grovgeneraliserar precis allt och samtidigt glömmer att även "dynamiska" spel måste vara spelbara.

Det fäller kort och gott krokben på sig självt. Men ska jag vara helt ärlig så tycker jag att den gamla WoD-sviten känns ganska överskattad överhuvudtaget. Något som WW också erkände genom att skrota och börja om...
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Re: Magiker och blodsugare. [OT]

Jag såg min första "synergi" (ett ord jag avskyr) i WoD när vi började spelleda WW:tA,V:tM & M:tA.
Hur gör man det? Nu är jag inte så insatt i WoD, men jag gissar att man tar framträdande element i varje spel som inte märks av i de andra, eller nåt.. Eller mixar ni bara en massa vampyrer, varulvar och magiker i handlingen?
Underlig fråga...
Väljer att dela upp svaret i nivåer.
På spelmässig nivå så kompletterar vapyrer,varulvar & mages varandra extremt bra, nästan till hemska höjder/djup ibland..
Det är förutom lockrop till samarbete väldigt bra för maktbalansen i gruppen, samtidigt som alla får en logisk plats/uppgift.
Enklare liknelse är den gamla Warrior,wizard & ranger/cleric -förklaringen.
D.v.s: Man får karaktärer som tjänar på samarbete, har grunder till intriger inom gruppen och alla känner sig speciella.. :gremsmile: !

På Världs & Storytellingnivå så räddar spelen varandra undan sina klavertramp & förklaringarna blir mer vettiga.
Maktbalansen blir mindre ensidig (något vamp-spelare inte brukar gilla...) och ger plats för en lite mer komplex terrorbalans.
Där uppträder faktiskt det enda stora problemet, att de olika faktionerna inte samarbetar normalt utan är dödsfiender i olika grader, men det går att smita undan i de flesta fall och dra en modifierad romeo & julia eller dylikt i nödfall.
D.v.s: Man slipper den totalt löjliga vi-är-så-mäktigast-och-bäst -känslan, får en mer funktionell & mångfasseterad juvel till värld, vilken får ett liv av sig självt när aktioner & reaktioner av obskyra organisationer/entiteter i makt börjar pulsera jämnare..:gremshocked:

På metafysisk & metamagisk nivå så får man nån slags religiös uppenbarelse när man inser att alla dessa helt olika världsbilder faktiskt inte motsäger varandra på mer än smakfulla & passande sätt.
De förklarar & förstärker faktiskt varandra till nån slags grym helhet.
D.v.s: My god jim, its alive...
Man förstår varför, och det går att förklara allt det övermagiska(!!) som andra spel skyr som pesten..

Och när alla dessa bortslösade perspektivroligheter vaknar..
T.ex:
Fomori eller Vohzd, är det någon skillnad?
Wyrmtaintad själ eller låg humanity?
Bannlyst mage eller Umbral lord?
Wyldling med warp reality eller Marauder?
Galen ärkevamp, alienanfall eller Nexus crawler?
Umbral guardians eller Orbital platforms?
Pattern spider eller Forskare?
Formsydd pattern leakage eller Förbannelse att dricka blod?
Odöd eller Soulshard?
Vissisitude eller Eater of souls -blessing?
Apocalypse eller Gehenna?

Skillnaderna blir mindre & mindre ju mer man läser, ännu mindre om man tänker lite själv & ser från alla håll samtidigt..
Slutsats:
Alla får spela det de vill, världen blir vettigare och man får en mer komplett bild av hur det dära övermagiska fungerar....
Alla tre är bra anledningar, men den sista är mer eller mindre unikt välfungerande i sin mångfassetterade skönhet..

Eller så har jag blivit knäpp, men det skulle ju inte jag själv veta isåfall.
Men om det vore så...
-Så smittar det. :gremelak:

Den naturliga & vanligaste första reaktionerna är dock "Nej (insert game here) är så obalanserat!", "nej, känslan är heeeeelt fel.", "nej det går ju inte, reglerna är ju så olika!" -eller andra utbrott..
Men jag har ju frälst ett par andra, så vafasen.. Nåt ogenomtänkt inlägg kan jag väl uppkasta.

(Nej, det bidde ingen bra eller genomtänkt förklaring, men jag har tentavärk, gimme a break here...)

/ps: 2 liknelser är fel, "can you spot the not?"(pm)
/pps: ska sluta OT'a nu...
/ds.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Jag gillade Hunter. Personligen hör jag dock till de som blir störd av Hunter-paradoxen:

Jag är en helt vanlig människa.
Jag konfronteras oväntat med en övernaturlig värld som visar sig vara hotfull.
Jag tar mig an uppgiften att försöka ge de vanliga människorna makt över sina egna liv. Under mitt sökande upptäcker jag att jag har fått några övernaturliga krafter...
(Zoink!) Betyder inte detta att jag är övernaturlig? Skall jag slå mig själv i skallen, kanske? Jag kan inte se någon som helst anledning att inte göra det!

Gordeg
 

DarkMystic

Swordsman
Joined
15 Jan 2004
Messages
527
Location
Göteborg
ROOOAAAR!

Jag tar mig an uppgiften att försöka ge de vanliga människorna makt över sina egna liv. Under mitt sökande upptäcker jag att jag har fått några övernaturliga krafter... (Zoink!) Betyder inte detta att jag är övernaturlig? Skall jag slå mig själv i skallen, kanske? Jag kan inte se någon som helst anledning att inte göra det!

Vem har sagt något om övernaturligtdödande? Ingen hunter jagar monstren för att dem är övernaturliga. Dem jagar dem för dem är MONSTER!

De dräper vampyrer som jagar och dräper oskyldiga
De slaktar varulvar som dödar männískor för att dem förstör naturen(fast det är väl bra?)
De jagar mages för dem oftast gör dåliga saker
De jagar spöken för att dem tar människors kroppar eller ger dem den död som dem förkännar
De jagar demoner för dem är ondskan själv

Ser du mönstret?

/DarkMystic har sagt det här mer än en gång...
 
Top