Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Ber om ursäkt, känner att jag börjar glida ifrån ämnet lite men jag fann det Krank skrev väldigt intressant och kunde inte släppa det. Oavsett vad kan jag se en viss rellevans till diskussionen om hur man skapar förutsättningar och bör arbeta med frågor om jämställdhet till exempel.
Angående taktiker så är det alltid en ballansgång. Men just när det kommer till det normkritiska där jag stötte på denna tanke så var det som du säger när det handlar om främlingsfientlighet. I grunden ligger i regel en rädsla som grundar sig på personens upplevelser. Desa är inte felatkiga och visst kan man vilja bemöta dessa väldigt kritiskt. Saken som jag ser det är att självfallet ska man bemöta sexism, frågor om etnicitet osv med kritik men kritiken måste grunda sig i en insikt i vad som gjort att personen bär dessa värderingar. Så den taktik du själv la fram:
"Jag har funderat på en taktik där man börjar med att bekräfta den grundläggande problematiken och att man ser frustrationen och vet att det finns reella problem, innan man kommer med ifrågasättandet av analysen..."
är helt klart en god väg att gå skulle jag säga. För när man är medveten om den andres problembild kan man även börja arbeta på gemensamma lösningar utan att man för den delen erkänner eller medger deras problembild. Men så att säga i regel handlar det om en känslig balansgång där man måste vidta försiktighet för att inte förstärka en redan existerande känsla av utsatthet.
Varför ber du om ursäkt om det blir lite längre, jag tycker du kommer med många goda tankar som bidrar till en sund dialog mellan olika parterkrank;n53035 said:(Det här blev längre än jag tänkte, förlåt!)
Angående taktiker så är det alltid en ballansgång. Men just när det kommer till det normkritiska där jag stötte på denna tanke så var det som du säger när det handlar om främlingsfientlighet. I grunden ligger i regel en rädsla som grundar sig på personens upplevelser. Desa är inte felatkiga och visst kan man vilja bemöta dessa väldigt kritiskt. Saken som jag ser det är att självfallet ska man bemöta sexism, frågor om etnicitet osv med kritik men kritiken måste grunda sig i en insikt i vad som gjort att personen bär dessa värderingar. Så den taktik du själv la fram:
"Jag har funderat på en taktik där man börjar med att bekräfta den grundläggande problematiken och att man ser frustrationen och vet att det finns reella problem, innan man kommer med ifrågasättandet av analysen..."
är helt klart en god väg att gå skulle jag säga. För när man är medveten om den andres problembild kan man även börja arbeta på gemensamma lösningar utan att man för den delen erkänner eller medger deras problembild. Men så att säga i regel handlar det om en känslig balansgång där man måste vidta försiktighet för att inte förstärka en redan existerande känsla av utsatthet.