Bail
Veteran
jag vill gärna veta hur skräckrollspel är så jag vetom jag ska köpa det eller inte. dra gärna egna uppfattningar,
Nekromanti hur är skräckrollspel?
- Thread starter Bail
- Start date
jag vill gärna veta hur skräckrollspel är så jag vetom jag ska köpa det eller inte. dra gärna egna uppfattningar,
Hur är det nu en del folk på det här forumet brukar säga...? Något i stil med att skräck inte är en genre utan en känsla, och att själva skräcken i skräckrollspelande ligger i äventyren, eller ännu bättre, sessionerna, inte själva spelen. Det går alltså utmärkt att spela skräck i ditt gamla vanliga fantasy/sci-fi/western-spel.
Vissa andra skulle också säga att det finns flera nackdelar med att försöka skrämmas med ett uttalat skräckrollspel. Dels förväntar sig spelarna att bli skrämda, och stålsätter sig (vissa andra skulle förstås säga att vill man bli skrämd blir man lättare mottaglig för känslan), dels är skräckregler ett abstraherande av skräckkänslan och plockar bort den från spelarna. Du kan alltså skrämma rollpersonen, men inte rollpersonens spelare.
Att skrämma sina spelare kräver övning, tror jag. Jag har aldrig lyckats skrämma dem. Skräck är galet svårt. Men det går att fejka med att få dem paranoida och nervösa, men riktig skräck har jag aldrig lyckats med. Fast det kanske beror på att jag inte är världens bästa SL.
Nåvälan. Skall det finns någon poäng med detta svamlande bör den komma nu: Skräckrollspelen du kan köpa i butiken har egentligen inget gemensamt än att de säger sig vara skräckrollspel. Alla rollspel kan erbjuda skräckupplevelser. Alltså måste du titta på hur och var du vill skrämma dina spelare och deras rollpersoner, och därefter leta upp ett spel som passar.
Vanliga skräckrollspel bland många andra är:
KULT - Svensk klassiker som erbjuder gore och slamsor för den som vill, eller ångest och inre demoner för den som vill det.
Call of Cthulhu - Detektivskräck under Howard Philips Lovecrafts 1920-tal. Utomjordingar och uråldriga bestar, som driver dig till vansinne bara av att betrakta dem. I Call of Cthulhu vinner du aldrig.
Vampire - Det har diskuterats huruvida det är ett skräckrollspel eller inte, men det förekommer Vampire-diskussioner på skräckrollspelsforumet, och det räcker för mig. Har hittils inte spelat det själv, så jag vet inte vad det handlar om, rent skräckmässigt.
Och du trodde att jag var klar. Ånej, svamlet fortsätter:
Men som sagt, du måste inte köpa ett skräckrollspel för att skrämmas. Tycker du att westernskräck vore grymt häftigt ska du ju givetvis investera i Western, och inte i Vampire. Skräckbitn kan du ordna själv (det finns massor av bra tips och diskussioner på forumet, även om många av de diskussionerna slutat med rena argumentationstekniksdueller, gör en sökning!).
Vissa andra skulle också säga att det finns flera nackdelar med att försöka skrämmas med ett uttalat skräckrollspel. Dels förväntar sig spelarna att bli skrämda, och stålsätter sig (vissa andra skulle förstås säga att vill man bli skrämd blir man lättare mottaglig för känslan), dels är skräckregler ett abstraherande av skräckkänslan och plockar bort den från spelarna. Du kan alltså skrämma rollpersonen, men inte rollpersonens spelare.
Att skrämma sina spelare kräver övning, tror jag. Jag har aldrig lyckats skrämma dem. Skräck är galet svårt. Men det går att fejka med att få dem paranoida och nervösa, men riktig skräck har jag aldrig lyckats med. Fast det kanske beror på att jag inte är världens bästa SL.
Nåvälan. Skall det finns någon poäng med detta svamlande bör den komma nu: Skräckrollspelen du kan köpa i butiken har egentligen inget gemensamt än att de säger sig vara skräckrollspel. Alla rollspel kan erbjuda skräckupplevelser. Alltså måste du titta på hur och var du vill skrämma dina spelare och deras rollpersoner, och därefter leta upp ett spel som passar.
Vanliga skräckrollspel bland många andra är:
KULT - Svensk klassiker som erbjuder gore och slamsor för den som vill, eller ångest och inre demoner för den som vill det.
Call of Cthulhu - Detektivskräck under Howard Philips Lovecrafts 1920-tal. Utomjordingar och uråldriga bestar, som driver dig till vansinne bara av att betrakta dem. I Call of Cthulhu vinner du aldrig.
Vampire - Det har diskuterats huruvida det är ett skräckrollspel eller inte, men det förekommer Vampire-diskussioner på skräckrollspelsforumet, och det räcker för mig. Har hittils inte spelat det själv, så jag vet inte vad det handlar om, rent skräckmässigt.
Och du trodde att jag var klar. Ånej, svamlet fortsätter:
Men som sagt, du måste inte köpa ett skräckrollspel för att skrämmas. Tycker du att westernskräck vore grymt häftigt ska du ju givetvis investera i Western, och inte i Vampire. Skräckbitn kan du ordna själv (det finns massor av bra tips och diskussioner på forumet, även om många av de diskussionerna slutat med rena argumentationstekniksdueller, gör en sökning!).
Rickard
Urverk speldesign
Sedan finns ju Deadlands som skräckvästernspel [NT
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som undrar när det ändrades till så få maxantal tecken i ämnesraden
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som undrar när det ändrades till så få maxantal tecken i ämnesraden
Rising
Vila i frid
"Hur är det nu en del folk på det här forumet brukar säga...? Något i stil med att skräck inte är en genre utan en känsla, och att själva skräcken i skräckrollspelande ligger i äventyren, eller ännu bättre, sessionerna, inte själva spelen."
Vem kan det vara som säger sådana saker? Måste vara någon oerhört smart och snygg person med sällan skådad klarsynthet... :^)
Nå, Eksem förklarar läget bra. Om jag ska tillföra någon egen tolkning så blir det så här:
I början spelar man mest för att klara äventyren. Sedan börjar spelledaren bli duktigare och duktigare på att beskriva spelmiljön och då lever man sig in mer och mer i världarna. Då, någon gång, så upplever alla spelare att de ställs inför ett hot som verkligen skrämmer dem på riktigt. Eftersom skräck är en så stark känsla så utbrister de "sheit! Det där var bästa äventyret någonsin! Jag var verkligen inne i världen! Skriv flera sådana äventyr!" men då märker spelledaren att äventyrsspelen är rätt dåliga på att förmedla känslan han nyss har uppfunnit. Trollen kanske ser jätteläskiga ut, men eftersom äventyrarna blivit så duktiga så spöar de fienderna hur lätt som helst, och när han trissar upp utmaningarna med demoner och drakar så blir det bara too much, det engagerar plötsligt inte längre på samma sätt som förut.
Då skaffar han ett skräckrollspel. Sedan lirar man den där sortens äventyr som spelarna älskar och håller på så ett tag. Efter ett par sessioner märker man dock att det är rätt svårt att variera sig inom skräckspelens mallar och börjar känna att man behöver något nytt. Då går några tillbaka till äventyrsrollspelen fast lirar dem lite mer jordnära denna gång, så att de kan spela med mycket stämning och ändå köra riktiga äventyr som är enkla att variera på alla möjliga olika sätt. Andra experimenterar med skräckformen och börjar utforska spelstilar som ligger utanför ramarna för vad några regelböcker begränsar sig till.
Typ, men det är ju en annan historia.
/Rismeister
Vem kan det vara som säger sådana saker? Måste vara någon oerhört smart och snygg person med sällan skådad klarsynthet... :^)
Nå, Eksem förklarar läget bra. Om jag ska tillföra någon egen tolkning så blir det så här:
I början spelar man mest för att klara äventyren. Sedan börjar spelledaren bli duktigare och duktigare på att beskriva spelmiljön och då lever man sig in mer och mer i världarna. Då, någon gång, så upplever alla spelare att de ställs inför ett hot som verkligen skrämmer dem på riktigt. Eftersom skräck är en så stark känsla så utbrister de "sheit! Det där var bästa äventyret någonsin! Jag var verkligen inne i världen! Skriv flera sådana äventyr!" men då märker spelledaren att äventyrsspelen är rätt dåliga på att förmedla känslan han nyss har uppfunnit. Trollen kanske ser jätteläskiga ut, men eftersom äventyrarna blivit så duktiga så spöar de fienderna hur lätt som helst, och när han trissar upp utmaningarna med demoner och drakar så blir det bara too much, det engagerar plötsligt inte längre på samma sätt som förut.
Då skaffar han ett skräckrollspel. Sedan lirar man den där sortens äventyr som spelarna älskar och håller på så ett tag. Efter ett par sessioner märker man dock att det är rätt svårt att variera sig inom skräckspelens mallar och börjar känna att man behöver något nytt. Då går några tillbaka till äventyrsrollspelen fast lirar dem lite mer jordnära denna gång, så att de kan spela med mycket stämning och ändå köra riktiga äventyr som är enkla att variera på alla möjliga olika sätt. Andra experimenterar med skräckformen och börjar utforska spelstilar som ligger utanför ramarna för vad några regelböcker begränsar sig till.
Typ, men det är ju en annan historia.
/Rismeister
(ANT)
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Det skriver jag under på [ANT]
Skräck är en för cool ingridiens för att uteslutande nyttjas i skräckrollspel.
/Vulf
Jag håller helt och hållet med. Jag har aldrig spelat något skräckrollspel (förutom lite Kult för många år sedan, och då spelade vi mest för de balla vapnens skull). Själv brukar jag köra rätt mycket skräck i alla äventyr jag leder till DoD.
Skräck är en för cool ingridiens för att uteslutande nyttjas i skräckrollspel.
/Vulf