Nekromanti Hur åldrar man en text språkligt?

[Mekanurg]

Vilka språkliga markörer anser du är bra alt. användbara?

Åh, jisses ... Jag är ingen språkvetare, långt ifrån, men nog borde jag ha ett svar ändå.

»Afton« syftar väl på kvällsmål? Lite osäker på om ordet används så, men då jag förstod innebörden och ordet känns lite äldre får det vara kvar tillsvidare.

Din text, omskriven av mig;

Vänner,
vill ni komma till afton så snart som möjligt?
Kvällens och nattens ensamhet i våningen oroar mig, ty den mörka dammen kommer. Jag förklarar mig vid er ankomst. Så liten mänskan är, vid Gud! Vänligen svara med budet.

Något sådant kanske?

Sent 1700-tal:
Wänner,
Wiljen I komma till afton så snart som möjligt är?
Qwällens och nattens ensamhet i wåningen oroar mig, ty den mörka damen kommer. Jag förklarar mig wid eder ankomst. Så liten mänskan är, wid Gud! Wänligen swara med budet.

Tidigt 1700-tal:
Wenner,
Viljen I komma til afton så snart som möjlicht är?
Qwällens ok nattens ensamhet ij wååningen oroar mig, thy den mörka damen skal komma. Iagh föörklarar migh wjdh edher ankåmst. Såå lijten menskan är, widh Gudh! Wänlichen suara mäd bwdet.

 

[Rickard]

Re: Hur åldrar man en text språkligt? [OT]

Wänlichen suara mäd bwdet.

Jag skulle säga att det här är sent 1900-tal, om man menar Stövelkatten 19.00 en lördagskväll.

/Han som gillar hur man kan se tyskans inflytande med verbet sist i meningen

 

[Sapient]

Sent 1700-tal:
Wänner,
Wiljen I komma till afton så snart som möjligt är?
Qwällens och nattens ensamhet i wåningen oroar mig, ty den mörka damen kommer. Jag förklarar mig wid eder ankomst. Så liten mänskan är, wid Gud! Wänligen swara med budet.

Tidigt 1700-tal:
Wenner,
Viljen I komma til afton så snart som möjlicht är?
Qwällens ok nattens ensamhet ij wååningen oroar mig, thy den mörka damen skal komma. Iagh föörklarar migh wjdh edher ankåmst. Såå lijten menskan är, widh Gudh! Wänlichen suara mäd bwdet.

Om Gustav Vasa skrivit:

Hasta sigh, I herra, I gudh fadhers navn, hwsz minom straxt ååt, ok sik til livom vaktha. Hvi uti en dyr nödh os finne, og swa deres tiänsthe vorde wss jetzt til nytti stoor. Een kvinsk gast mith huus sigh tillmägtha har, og idka om kvälden med dyäffylen sidh sällschab. Thy swa lijted menniske er!
Om svaar thessez, önske wi midh drengen gengives.


Om Axel Oxenstierna skrivit:

Wänner!
Mhå denna note, Er i den alzmächtige Gudhenz gunst nådigast finde!
Wii wiljen därom Ert sellskab alldeles snart annhålla. Osz billijkast därvid vare, att Ni alleredan om aftonen dennes, om eej därtil för snart vorde, ankomen konde, ety qellerom, then Miörka Dam kommo. Mer skall sagt bliva, wid Eder ankomst.
Ach, hvi lijten äro icke mennischan!
Wänlichsten medh buudet, suar gifve.


Om Pontus Wikner skrivit:

Oh, dyraste vänner! Fräls mig!
Likt Leander, när Heros bloss brunnit ut, irrar jag i mörkret. När nattens svärta min ensamma boning höljer, och dess ensamhets kval mig bjuder, då stiger en mörksens ande till mig ned!

Jag förklarar vidare, så snart Ni anländer! Men snart! Eljest finner mig prisgiven till gasten.
Jag förblifver, för alltid, Er tillgivne,