Nekromanti Hur ökar vi trovärdigheten och kvaliteten?

[Guest]

Eftersom intresset verkar stort angående hur man bygger upp trovärdighet och stämning i en rollspelskampanj, tycker jag vi startar diskussionen igen. Det var kul att så många var med i debatten också.

Begränsningar i Ras-Klass. Det är viktigt med vissa begränsningar vad gäller Ras-Klass för att skapa "liv och trovärdighet" i en kampanj. Begränsningar ÄR INTE samma sak som förbud. Halfling Paladins, Dwarven Wizards/Sorcerers, Half-Orc Monks, etc, bör vara väldigt sällsynta i ex.vis Forgotten Realms. Med det menas att de som NPC´s bör ha rejäla begränsningar i sin frekvens. För PC´s är det givetvis ok att spela vilken kombination som helst, enligt reglerna, men DM bör be spelaren ifråga att fundera ut en trovärdig bakgrundshistoria för att ge kampanjen liv, inte minst för de andra spelarna och DM själv.

Samma ska gäller multiclassing. Det finns klasser som helt enkelt inte är trovärdiga kombinationer. Ett exempel kan vara Monc-Wizard. Även här bör man arbeta in någon form av begränsning för NPC´s, och krav på detaljerad bakgrund från PC´s. Ni har säkert fler exempel på olämpliga kombinationer vad gäller multiklassande.

Husregler. Personligen tycker jag D&D är väldigt bra som det är. Jag tycker husregler ofta försämrar och gör det krångligare än man först tror. Ta bara all tid man måste lägga ner på att ändra reglerna! Tid som kan användas till att bygga sin kampanjvärld och läsa in äventyr. Jag tycker också att många husregler som diskuterats här på forumet har varit så pass "starka" att de drastiskt förskjuter balansen i spelet. Då måste man ändra på andra håll också rimligtvis, och vips har man en krånglig situation igen som man först ville undvika. Jag tycker husregler bör fokusera på skapandet av PC, medan själva spelsystemet bör lämnas ifred så mycket som möjligt.

Slutligen vill jag säga att jag är besviken på den moderator som låste förra tråden. Det är underligt att en person som först är med och diskuterar en tråd med flera, långa inlägg under flera dagar sedan låser tråden så fort hans egna åsikter möter motstånd.

Och kom ihåg...."Keep Faerun free of Halfling-Paladins...please!"

CALIGULA

 

[Dante]

Det där inlägget som började så bra …

»Slutligen vill jag säga att jag är besviken på den moderator som låste förra tråden. Det är underligt att en person som först är med och diskuterar en tråd med flera, långa inlägg under flera dagar sedan låser tråden så fort hans egna åsikter möter motstånd.«

Nu får du väl ändå skärpa dig!

Magnus har förklarat exakt varför han låste tråden.

Jag själv har i flera inlägg försökt förklara varför det inte är lämpligt att uttrycka sig som du ibland gör.

Men uppenbarligen till ingen som helst nytta – du vägrar envetet att inse att du kan ha gjort något som helst fel.

Jag ställer mig helhjärtat bakom Magnus beslut att låsa tråden.

Inga fler såna ogina gliringar i inläggen tack! (Och det där var en officiell Rollspel.nu-tillsägelse.)

Och kommentera inte detta inlägg i tråden – har du något att anföra så ta det via PM.

 

[Krille]

Tre i en!

Du tar upp tre grejer i en och samma tråd här.

Det första, vilka klass/ras-kombinationer som är "trovärdiga", tycker jag faktiskt är ett icke-problem. Antingen skiter man i problemet eller bortförklarar det och ursäktar sig med att ens rollperson är speciell. I vilket fall som helst så försvinner problemet.

Själv skulle jag föredra grundklasserna i d20 Modern. De funkar klart mycket bättre än de klassiska klasserna och det är inte otrovärdigt med de flesta kombinationer. Till exempel är det inga problem med vare sig Fast Orc, Smart Orc, Strong Orc eller någon annan av de smartare klasserna från d20 Modern.

Det andra problemet, husregler, beror på d20-systemets ofantliga korsberoende. Jag har sällan sett ett system där så många delsystem påverkar varandra. Ändrar man en feat så får det konsekvenser i en klass som får konsekvenser i CR, som får konsekvenser i XP, som får konsekvenser i... och så vidare. Det känns som att meka i en japansk småbil - det är omöjligt att komma åt, det är för mycket sladdar överallt och rycker man ut en enda så funkar inte bilen alls.

Det tredje stora problemet, låsningen, är inte heller ett problem. Den låstes på goda grunder. Troll ska inte matas.

 

[walium]

"För PC´s är det givetvis ok att spela vilken kombination som helst, enligt reglerna, men DM bör be spelaren ifråga att fundera ut en trovärdig bakgrundshistoria för att ge kampanjen liv, inte minst för de andra spelarna och DM själv."

"Och kom ihåg...."Keep Faerun free of Halfling-Paladins...please!""

Jag hoppas att det där var ett skämt, särskilt med tanke på vilka premisser som du själv sätter upp i inledningen av tråden.

Jag tycker att det är lämpligt att i en kampanjs inledningsskede klargöra ungefär hur stora friheter spelarna kan ta sig när det gäller rollpersonsskapandet. Som spelledare vill jag inte ha en för spretig grupp som egentligen inte har några naturliga skäl att hålla ihop. Däremot ser jag inga problem med rollpersonen som avviker ifrån medelsvensson. Bara genom sitt leverne och sina handlingar så kommer de ju ändå att utmärka sig så då gör inte udda yrken varken till eller från. I många fall antas ju rollpersonerna vara mer eller mindre lösdrivande äventyrare och detta är knappast normaltillståndet i någon värld även om det inte är alldeles unikt i de flesta fantasyvärldar.

Inte bara udda rollpersoner bör motiveras utan även de begränsningar som spelledaren lägger in. Och helst med skäl som kan förstås och accepteras av alla till exempel att hävda att det strider mot världens inre logik eller att gruppens övriga sammansättning gör det svårt att tillåta vissa typer av rollpersoner. Argumentet att spelledaren alltid har rätt har nog de flesta förkastat vid det här laget.

"Slutligen vill jag säga att jag är besviken på den moderator som låste förra tråden. Det är underligt att en person som först är med och diskuterar en tråd med flera, långa inlägg under flera dagar sedan låser tråden så fort hans egna åsikter möter motstånd."

Vill du gnälla på någon så finns det betydligt bättre offer än Magnus som antagligen var den mest sansade och lågmälda skribenten i den nu låsta tråden. Jag har själv full förståelse för att den låstes med tanke på att den gått på tomgång alldeles för länge.

 

[Guest]

I frågan om hur moderatorn har agerat i nämnda fall så vill jag i alla fall påpeka att jag står bakom Magnus i hans beslut och agerande i den frågan. Om du vill diskutera det vidare så gör du det på rollspel.nu forumet, direkt via PM till Magnus eller i ett PM eller mail till någon i redaktionen. Den frågan skall inte diskuteras vidare på detta forum över huvudtaget. Jag hopas att jag har gjort mig själv väldigt tydlig angående den biten.

/Johnny, redaktör

 

[Hunk]

Begränsningar i Ras-Klass. Det är viktigt med vissa begränsningar vad gäller Ras-Klass för att skapa "liv och trovärdighet" i en kampanj.

Håller med dig om att begränsningar kan vara bra. Det beror helt på den kampanjvärld man spelar, men jag skulle själv vara tveksam till att tillåta half-orc monks, avalonian barbarians, wood elf paladins eller altanian wizards bland mina spelare. Är det någon som absolut vill spela något udda går jag dock förmodligen att övertala.

Samma ska gäller multiclassing. Det finns klasser som helt enkelt inte är trovärdiga kombinationer.

Jag är rätt restriktiv när det gäller multi-classing över huvud taget. För samtliga mina spelare står det helt fritt att muliticlassa till rogue eller fighter (eftersom jag tycker att alla lär sig den typen av färdigheter under normalt äventyrande - skulle nog kunna gälla ranger också), men i övrigt bör man ha en god förklaring. Det känns orimligt om spelaren helt plötsligt kommer på att han vill vara t.ex. wizard, monk eller druid vid nästa level, och sedan kommer på en krystad förklaring för hur det skall ske (jag har dock ännu aldrig varit med om detta). Att muliticlassa mellan Cleric och Paladin om man tillhör en lawful good krigisk religion skulle jag dock t.ex. inte begränsa.

Husregler. Personligen tycker jag D&D är väldigt bra som det är. Jag tycker husregler ofta försämrar och gör det krångligare än man först tror. Ta bara all tid man måste lägga ner på att ändra reglerna!

Jag har rätt få husregler, men tycker att det kan ha stora poänger att ändra regler för att skapa mer flavour åt sin kampanj eller för att man helt enkelt inte gillar något i reglerna. Jag har t.ex. långsammare XP-progression och Detect Evil är mindre effektiv i min kampanj - det är bara småjusteringar, men jag tycker i alla fall att det gör min kampanj bättre. Jag bryr mig faktiskt inte så jättemycket om balansen i spelet - paladinen blir ju sämre av detect evilförsämringen, något jag inte har kompenserat för. Å andra sidan är ju dvärgen redan den absolutbästa rasen i PHB om man vill spela krigare, så det finns balansproblem redan från början.

Egentligen finns det mer jag skulle vilja ändra - tycker t.ex. att förvarsbonus och rustning a la D&D Modern eller Conan verkar bättre än D&D, men jag tycker inte att det är värt besväret för tillfället (dessutom skulle mina spelare nog inte orka sig de reglerna också).

 

[Magnus Seter]

Genom konsekvens

Jag tror att man uppnår trovärdighet och kvalitet genom konsekvens. Det är a och o. Och så lite schyssta idéer också, förstås.

1. Begränsningar i ras/klass

Jag håller med om det du säger, men kom också ihåg att avsaknad av begränsningar kan var nog så trovärdigt om det presenteras konsekvent inom ramen för kampanjen. Avsaknad av begräsningar ger också en speciell effekt om spelarna är vana vid begräsningar, då utmanas deras tankar om hur saker och ting ska vara. Så egentligen är det väl så att man bör beskriva konsekvent varför halfling paladins inte finns eller om de finns i massor. Beroende på vad man väljer uppnår man olika effekt.

2. Begränsningar klass/klass

Vissa klasser känns kanske konstigare än andra, men inte främst av regelskäl utan av stämningsskäl. Jag tror heller inte det har något med trovärdighet att göra, förutom i ordets betydelse "tror jag på det här inom ramen för de referenser jag gillar". Jag tror att en monk/wizard skulle kunna funka bra om man har en förklaring och en bakgrund. En monk/wizard är för mig inte mindre trovärdig än wizard. Båda är påhittad gubbar med påhittade förmågor, så varför den ena är mer trovärdig än den andra i ett generellt sammanhang har jag svårt att se. Däremot i specifika kampanjsituationer kan det vara skillnad, till och med sån skillnad att någon DM väljer att låta monk/wizard vara standard och trovärdig i sin värld. Så återigen är det viktigt att DM förklarar vad som gäller i hans kampanjvärld.

3. Husregler

Jag tror inte att balans finns i systemet. I alla fall inte i någon absolut mening, där alla regler är balanserade mot varandra och alla situtationer som kan uppstå. Därmed inte sagt att vissa regler kan vara för mäktiga eller för svaga, men jag tror att man kan göra den bedömningen med lite sunt förnuft och en hel del speltestande. Så jag är för husregler, även om vi oftast spelar vanliga D&D, med kärnreglerna. Det viktigaste att tänka på där är att det oftast är bättre att göra svaga husregler och öka makten i dem allt eftersom, än att göra dem mäktiga och sedan minska kraften. Spelarna brukar tycker det är roligare att deras förmågor blir bättre än att de blir sämre. Och om man använder husregler är det viktigt att alla går med på att strunta i en sådan regel om den visar sig vara fel. Egentligen precis som med alla kärnregler också, i alla fall så som jag ser det.

M.

 

[entomophobiac]

Till att börja med är inte fantasy det mest trovärdiga på spelmarknaden, och i synnerhet inte den typ av plockepinn-fantasy som Forgotten Realms representerar där man tar lite av varje och sedan blandar det till ett koncept.

Tro inte att jag ogillar FR, för det gör jag verkligen inte - har själv spellett det vid några tillfällen - men kort och gott tycker jag det känns lite som att fiska i öknen.

Jag menar, att be någon skapa trovärdiga kombinationer i en plockepinnvärld är som att be någon bara välja semiautomatiska vapen i ett nutidsrollspel. Finns verktygen så vill man också använda dem.

Sedan om man ska motivera detta med bakgrundshistoria eller inte är en typisk husregel, som du ju tydligen inte verkar gilla. Men det är faktiskt precis vad det är. En husregel som återspeglar dina preferenser.

Men, men. Hur gör jag själv?

Jag ger en grundsituation. "Ni jobbar för en handlare som säljer magiska föremål". Sedan placerar jag det i världen. "Han har sitt tillhåll i Velprintalar, Aglarond".

Efter detta låter jag helt enkelt spelarna prata ihop sig och skapa de rollpersoner som de vill spela, möjligen med begränsningar efter hur jag har tänkt mig handlaren och hans situation. Om han är en extrem racist plockar han knappast in halvorcher, till exempel. Är han däremot en empatisk fåne så kanske han tagit en halvdrow under sina vingar för att skydda denne.

Jag menar, det viktiga är att det hålls inom rimliga gränser. Det finns egentligen inga uttalade begränsningar, förutom att MINA preferenser säger att halvorcher är den töntigaste spelarras som någonsin funnits. Därför är de bannade från alla mina D&D kampanjer någonsin.

 

[Troberg]

Re: Tre i en!

Det första, vilka klass/ras-kombinationer som är "trovärdiga", tycker jag faktiskt är ett icke-problem. Antingen skiter man i problemet eller bortförklarar det och ursäktar sig med att ens rollperson är speciell. I vilket fall som helst så försvinner problemet.

Själv skulle jag föredra grundklasserna i d20 Modern. De funkar klart mycket bättre än de klassiska klasserna och det är inte otrovärdigt med de flesta kombinationer. Till exempel är det inga problem med vare sig Fast Orc, Smart Orc, Strong Orc eller någon annan av de smartare klasserna från d20 Modern.

Personligen lutar jag åt att det smartaste hade varit att göra ett köp-system där man plockar ihop sin egen klass. Då hade man sluppit mycket av problemen kring att hälften av alla karaktärer man vill göra faller utanför de befintliga klasserna.

Å andra sidan är man väldigt nära till ett klasslöst system då.

Det andra problemet, husregler, beror på d20-systemets ofantliga korsberoende. Jag har sällan sett ett system där så många delsystem påverkar varandra. Ändrar man en feat så får det konsekvenser i en klass som får konsekvenser i CR, som får konsekvenser i XP, som får konsekvenser i... och så vidare. Det känns som att meka i en japansk småbil - det är omöjligt att komma åt, det är för mycket sladdar överallt och rycker man ut en enda så funkar inte bilen alls.

Äntligen någon annan som inser det. I de flesta andra system är det en baggis att exempelvis rycka ut skadesystemet och ersätta det med något annat, eller att hitta på ett eget system för karaktärsutveckling. Det är klossar med ganska få kopplingar sinsemellan och de kopplingar som finns går sällan vidare i flera steg av följdeffekter.

I d20 så känns regeländringar som att spela plockepinn med minerade pinnar. Man åker hela tiden på minor i stil med "Jaha, sneak attack var inte bara kniv i ryggen på oförberedd motståndare, den var en massa annat också." eller klurigheter i hur multiplar, rustningstyper, feats och så vidare stackar och så vidare.

Problemet blir inte mindre av att man ofta får känslan av att det använt det man i programutvecklingssammanhang brukar kalla den Stalinistiska designfilosofin. Den bygger på principen "Inte ett steg bakåt". När man upptäcker något som funkar så går man inte tillbaka och ifrågasätter det man har, ser om man gjort en miss i grunddesignen och sedan ändra där så att man hanterar problemet. Nej, man tar istället och behåller det man har och klistrar på en fix, i d20-fallet oftast en eller ett par tilläggsregler som då ytterligare ökar problemet med korsberoenden och komplexitet. Hade man istället tagit ett par steg bakåt och funderat på om problemet låg i att man gjort ett dåligt vägval så hade man istället kunnat få till en prydlig, slimmad, läcker regelkärna. När man titar på d20 så får man samma känsla som när man tittar på ett program som skrivits ad hoc, utan systemmering.

Det här är i mitt tycke den enskilt största bristen i systemet. WotC ska iofs ha en eloge för att man hade stake nog att städa upp i och med 3e, men sedan har man fortsatt i samma stil, fast ännu värre eftersom det nu är drösar av företag som var och en klistrar dit sina patchar, klockor och visslor.

Det tredje stora problemet, låsningen, är inte heller ett problem. Den låstes på goda grunder. Troll ska inte matas.

Men, jag gillade ett par av mina inlägg. Risings serie var också bra. I övrigt fick ni gärna låsa den.

 

[Tyr]

Jag är rätt restriktiv när det gäller multi-classing över huvud taget. För samtliga mina spelare står det helt fritt att muliticlassa till rogue eller fighter (eftersom jag tycker att alla lär sig den typen av färdigheter under normalt äventyrande - skulle nog kunna gälla ranger också), men i övrigt bör man ha en god förklaring. Det känns orimligt om spelaren helt plötsligt kommer på att han vill vara t.ex. wizard, monk eller druid vid nästa level, och sedan kommer på en krystad förklaring för hur det skall ske (jag har dock ännu aldrig varit med om detta). Att muliticlassa mellan Cleric och Paladin om man tillhör en lawful good krigisk religion skulle jag dock t.ex. inte begränsa.
Exakt. Det är inte intressant att titta på om vissa klasskombinationer trovärdigare än andra när rollpersonen väl är skapad. Det som är intressant att titta på är om spelaren har spelat sin rollperson på ett sådant sätt så att multi-classing till en viss sysselsättning känns trovärdig. Om en halvorchsmunk visar ett stort intresse för magi, går i lära hos gruppens magiker och rollspelar det hela väl så vore det otrovärdigt att inte låta honom få välja en rang magiker vid första bästa tillfälle.

 

[Pom]

Det är viktigt med vissa begränsningar vad gäller Ras-Klass för att skapa "liv och trovärdighet" i en kampanj. Begränsningar ÄR INTE samma sak som förbud.

Men det kan ändå finnas goda skäl för att just förbjuda en viss ras att ha en viss klass i en viss miljö, särskilt i början av en kampanj.

I en av mina kampanjer får exempelvis människo-PC inte vara barbarer. Det beror på att de människobarbarer som finns tillhör en kultur som i början skall förbli hemlighetsfull, och på att alla PC skall komma från samma lilla by.

I en annan kampanjvärld fanns varken dvärgar eller goda clerics. Till en början var alla PC begränsade till att vara alver eller gengångare. Ville man vara cleric var man begränsad till en viss (ond) gud. Men när det härom månaden var dags att släppa in en ny spelare i kampanjen hade spelet hunnit upp på episk nivå och inkluderat besök på andra världar och plan. Därför var det inga problem att tillåta en nyskapad PC att vara god dvärgcleric - han kom helt enkelt utifrån.

Samma ska gäller multiclassing. Det finns klasser som helt enkelt inte är trovärdiga kombinationer. Ett exempel kan vara Monc-Wizard.

Jag vet att du bara tar upp monk-wiz som ett icke-generellt exempel. Jag kan ändå inte låta bli att nämna att en av mina spelare kör en sorcerer-monk.

 

[Guest]

Om inte annat belyser ditt exempel varför jag anser "allt, alltid" mentaliteten inte är att föredra. Det leder bara till en späd och anarkistisk kampanjvärld.

 

[Guest]

Re: Tre i en!

Jag diskuterar 3 olika aspekter av huvudtemat: Trovärdighet och kvalitet.

Ni andra behöver inte alls följa min strukturering eller indelning, men för mig var indelningen lika mycket för att göra inlägget läsvänligt för era trötta ögon...

Givetvis finns det fler aspekter, vi kan väl ta dem vartefter.

 

[Rising]

Re: Tre i en!

Personligen lutar jag åt att det smartaste hade varit att göra ett köp-system där man plockar ihop sin egen klass.

Det är det kanske det friaste och bästa sättet om man vill uppnå ett realistiskt system, men det är tråkigt spelmässigt, eftersom det då blir alldeles för uppenbart hur man som bäst skall göra sin rollperson.

Och då kan man säga att det är bättre med lite väggar, lite restriktioner, så att man får den där labyrinten som du talade om tidigare.

Men alltså, jag tycker att d20-systemet ser jätteroligt ut som det är. Det är inte meningen att spelledaren skall mecka i det, utan snarare är det till för spelarna, som skall leta efter finurliga sätt att utnyttja systemet.

I de spel där man tar bort alla korsreferenser och spelmässighet så får man inget lattjo åt spelaren; det blir bara vettigt för SL. Jag tycker att det är kul att det finns system för alla spelfilosofier (däremot anser jag kanske att d20 var ett olämpligt system att ha som grund för andra spel, såsom Call of Cthulhu, men det har vi ju redan pratat om).

---

Jag personligen kan tycka att en poäng med fantasykonventioner är just att få fram olika känslor eller koncept. Liksom, om man vill ha en varelse som skall få representera "primitiv brutalitet", då vill man förstärka alla drag som är primitiva och brutala och ta bort resten. När varelsen får vara en karikatyr på det där viset, då kan den fylla en viktig funktion i berättelsen, tycker jag. Jag kan känna igen sidor av mig själv i den, därför engagerar den.

Om man däremot broderar ut varelsens beskrivning och ger den en egen historia, osv, tills det gått så långt att man låter dessa varelser få vara lärda trollkarlar och blida präster, då börjar jag ställa mig frågan "varför skall man ha andra raser överhuvudtaget för, då?" - Det börjar ju bli så att man lika gärna kunde ha människor till allt istället. Så även om varelsen har blivit mer verklig och trovärdig, så har den också blivit mindre nödvändig för handlingen: Den kunde lika gärna ha bytits ut mot en människa.

Fast jag tycker att det här är viktigare för spelledarpersoner än för rollpersoner, så jag är inte helt säker på hur jag tycker att fenomenet egentligen fungerar. Intressant är det, iaf.

 

[Troberg]

Re: Tre i en!

Det är det kanske det friaste och bästa sättet om man vill uppnå ett realistiskt system, men det är tråkigt spelmässigt, eftersom det då blir alldeles för uppenbart hur man som bäst skall göra sin rollperson.

Och då kan man säga att det är bättre med lite väggar, lite restriktioner, så att man får den där labyrinten som du talade om tidigare.

Man ska skilja på konstlade restriktioner och de som har sin grund i världen. Det är en sak om världen inte har några orc paladins, en helt annan om jag inte kan spela en filosof bara för att spelmakaren tyckt att filosof inte är ett äventyraryrke och därmed inte försett spelet med regler för det.

Hälften av alla karaktärer jag vill spela i d20 faller bort på grund av att man bara har någon handfull klasser med stora luckor mellan, inte för att det har en grund i världen. Sådant stör mig och det var det jag ville komma åt.

Jag personligen kan tycka att en poäng med fantasykonventioner är just att få fram olika känslor eller koncept. Liksom, om man vill ha en varelse som skall få representera "primitiv brutalitet", då vill man förstärka alla drag som är primitiva och brutala och ta bort resten. När varelsen får vara en karikatyr på det där viset, då kan den fylla en viktig funktion i berättelsen, tycker jag. Jag kan känna igen sidor av mig själv i den, därför engagerar den.

Om man däremot broderar ut varelsens beskrivning och ger den en egen historia, osv, tills det gått så långt att man låter dessa varelser få vara lärda trollkarlar och blida präster, då börjar jag ställa mig frågan "varför skall man ha andra raser överhuvudtaget för, då?" - Det börjar ju bli så att man lika gärna kunde ha människor till allt istället. Så även om varelsen har blivit mer verklig och trovärdig, så har den också blivit mindre nödvändig för handlingen: Den kunde lika gärna ha bytits ut mot en människa.

Instämmer. Frågan är egentligen inte i första hand om något ska tillåtas. Den är vad man vill uppnå och hur det bäst åstadkoms.

 

[Magnus Seter]

Vad vill du spela?

Hälften av alla karaktärer jag vill spela i d20 faller bort på grund av att man bara har någon handfull klasser med stora luckor mellan, inte för att det har en grund i världen. Sådant stör mig och det var det jag ville komma åt.

Med tanke på att det i D&D finns så många olika varianter av klasser , en stor uppsättning prestige classes, och till och med regler för hur du bygger en klass helt själv, så finner jag din invändning orimlig.

Och då talar jag bara om D&D. För hela d20-systemet finns det ännu, ännu mer. Men det är klart, då måste man köpa en bok för just det man är ute efter, eller hoppas att någon lagt upp nått på nätet

Därför känns som att du borde skaffa Unearthed Arcana. I den boken finns reglerna för hur du spela klasslösa klasser, så att säga. Du väljer själv vad din klass ska vara bra på, och sen anpassar du den på olika sätt så att det blir det du vill ha.

M.

 

[Troberg]

Re: Vad vill du spela?

Med tanke på att det i D&D finns så många olika varianter av klasser , en stor uppsättning prestige classes, och till och med regler för hur du bygger en klass helt själv, så finner jag din invändning orimlig.

Men om man kör systemet någotsånär outbyggt, utan att som du ha tillgång till en så massiv samling böcker att de riskerar att kollapsa under sin egen tyngd och bli en singularitet, då är man tillbaka till några få grundklasser.

Hur mycket ska man köpa för att kunna spela ett brett spektrum av karaktärer? Vad behöver jag betala för att kunna spela min filosof?

 

[Pom]

Re: Vad vill du spela? [OT]

Vad behöver jag betala för att kunna spela min filosof?

DMG räcker bra. Kör en Expert med lite Knowledge skills och annat du tycker passar.

 

[Troberg]

Re: Vad vill du spela? [OT]

"Vad behöver jag betala för att kunna spela min filosof?"

DMG räcker bra. Kör en Expert med lite Knowledge skills och annat du tycker passar.

Men en filosof ska väl inte kunna något? Han ska ju resonera sig fram till saker och ting från grunden.

Men filosofen var bara ett exempel. Det finns gott om dem.

 

[Vitulv]

Kom igen

Kom igen Troberg, vi behöver inte en till tråd som är identisk med den här .

Du har sagt ditt förr och du behöver inte dra upp exakt samma sak igen. Vi vet att du tycker att WotC är djävulens (USA:s alltså) verktyg och att du inte kan spela Great White Hunter.

/Vulf