Hur använder man alignment?

[Gurgeh]

Det finns en tråd här om att alignment är på väg bort ur D&D. Många tycker det är bra eller okej, medan några tycker att det är mindre bra.

Eftersom jag tillhör de som inte ser någon poäng med alignment är jag lite nyfiken på hur man använder dem för att göra spelet intressantare. Vad fyller alignment för funktion? Hur ska man som spelledare använda dem för att skapa ett bättre äventyr eller ett bättre spelmöte?

 

[chrull]

Tre hastigt påkomna exempel. Ymmv med huruvida man tycker de här sakerna gör något bättre, såklart.

Spela Planescape
Där är alignments direkt kopplade till organisationer och deras agendor, gudar och deras domänder. De domänerna är dessutom dödsriken för deras dyrkare, och vart du hamnar beror mycket på ditt alignment. Det stora hjulet är ett alignment-hjul, där lag, ordning, ondska, och godhet manifisteras till sitt yttersta.

Alignmentlådan
Gör en sandlåda där det finns olika aktörer men tydliga agendor utefter alignments. Locka rollpersonerna till att göra val mellan dem. Börjar du med LG, CG, LE, och CE, se vad spelarna och deras rollpersoner gör. Vilka finns kvar efter att RP rört om i grytan? Blir det ondska mot godhet eller ordning mot kaos? Eller kommer rollpersonerna vara en perfekt NE-grupp som helt enkelt spelar ut alla andra efter sin egna vilja?

Gudomlig påverkan
Tvinga verkligen paladinen till att följa sitt LG-alignment. Alltså bränn paladinens krafter och levlar såfort egoism kommer in i dess handlingsmönster. Gör samma sak med prästen som fick för sig att följa en CG-gud. Låt naturens väsen hemsöka druiden som inte är neutral där den borde. Lägg in uppdrag och frestande situationer där gruppen måste välja mellan de här.

 

[Leon]

Gudomlig påverkan
Tvinga verkligen paladinen till att följa sitt LG-alignment. Alltså bränn paladinens krafter och levlar såfort egoism kommer in i dess handlingsmönster. Gör samma sak med prästen som fick för sig att följa en CG-gud. Låt naturens väsen hemsöka druiden som inte är neutral där den borde. Lägg in uppdrag och frestande situationer där gruppen måste välja mellan de här.

Alltså, om man verkligen vill göra det här borde man lägga in en konflikt. Typ "Du måste skydda de svaga men du får inte döda". Miles Christi gör detta snyggt (och oförlåtande) med spänningen mellan att vara en modig riddare och gudsfruktande munk

Annars blir det ju bara fanatiker

 

[Cybot]

Det kan också få en att titta på olika filosofiska frågor från en annan synvinkel.

En av mina bästa karaktärer (i alla fall enligt mig själv) föddes ur iden hur en lawful evil karaktär rättfärdigar sin agenda att ta över ett rike från perspektivet individuella rättigheter, inklusion och minimering av lidande.

 

[Genesis]

Alignment ideologi

Så alignment är på riktigt och går att bevisa. Men hur förhåller sig folk till det? Alignment konflikt teori: Den gammla skolan där man tycker att sitt eget alignment är det enda rätta och är i konflikt med de andra alignmenten. Good mot Evil, Law mot Chaos och Neutrala som vindflöjel i mitten...

www.rollspel.nu

 

[Rymdhamster]

Dels kan den tjäna som inspiration till karaktären. Det blir dock lätt problematiskt när folk börjar göra saker "för att de är chaotic evil". Alignment i det sammanhanget borde vara beskrivande, inte tvingande eller förklarande: du är chaotic evil för att du har vissa åsikter om vad som är okej och inte, du har inte de åsikterna för att du är chaotic evil. En subtil skillnad, men viktig.

Där tyckter jag också att det är viktigt att se alignment som två skalar, snarare än 9 individuella fack. Två sliders. Där law/chaos mycket handlar om synen på regler, traditioner och samhälle. Någon som är "pro law" skulle acceptera ett sämre resultat för att det är resultatet man får om man följer reglerna. Någon som är "pro chaotic" skulle kör gladeligen över reglerna för att nå det bästa resutlatet. Medan good/evil handlar om själviskhet, där någon som är "good" sätter andra före sig själv, medan någon som är evil sätter sig själv före andra.

Ovanstående stämmer inte alltid 100% överens med standard-DND-tolkningen av de olika allignmeneten.

Sen, det jag hade velat se mer av är, är att knyta allignment till magi, gudar (och böner) och magiska föremål. Där kanske law/chaos är viktigare för magi, och vissa besvärjelser (kanske förstörande) är knuta till chaos, medan skapande och helande är kopplat till law (typ). Böner och gudar troligen mer kopplade till good/evil. Jag tänker att det är viktigt att inte låsa det för mycket, jag tycker att en law-magiker ska kunna kasta chaos-spells, bara att det kommer kosta mer, eller ha högre risker. Böner och välsignelser tycker jag ska påverkas av skillnaden mellan den som välsignar och den som motar välsignelsen. En helande välsignelse får mindre effekt om den som helar är good och den som blir helad är evil.

Självfallet påverkas vilken hjälp man kan få och till vilket pris av vilket tempel man går till. Och i mindre städer och byar finns det troligen bara ett eller ett par tempel att välja mellan.

Mäktiga magiska föremål tycker jag ska vara knutna till allignment, där alla eller vissa förmågor bara kan användas av en med rätt allignment. Exempelvis ett flammande svärd som för vem som helst är ett långsvärd+3 som gör eldskada, men en chaotic rollperson som använder det kan dessutom använda det för att skjuta en eldflamma tio meter som en eldkastare.

Och en del föremål kan ha en "full alignment" där du behöver vara just "chaotic neutral" eller "lawfull evil" för att få full effekt, eller så kan de ha mer allmänn allignment där du behvöer vara "good", men det spelar ingen roll om du är lawfull good eller chaotic good.

Kort och gott: göra allignment till en väldigt real del av världen och naturlagarna. För mig är det ett ypperligt sätt att få magi och gudar att kännas som att de är "på riktigt".

 

[Skarpskytten]

Eftersom jag tillhör de som inte ser någon poäng med alignment är jag lite nyfiken på hur man använder dem för att göra spelet intressantare. Vad fyller alignment för funktion? Hur ska man som spelledare använda dem för att skapa ett bättre äventyr eller ett bättre spelmöte?

Jag tyckte det fungerade bra i Elric/Stormbringer. Där satte det tonen för en konflikt som genomsyrade hela spelvärlden, och som också spelade roll mekaniskt. Det gjorde att konflikten var ständigt närvarande och något som alla måste förhålla sig till. En sak som jag tror att det funkade så bra var att lag och kaos inte är ont och gott, bägge sidorna vill egentligen världens undergång, och alla utom de mest galna är neutrala. Det gör att spelet så att säga inte tar ställning för ett alignemnt och mot de andra, vilket jag tror gör hela konflikten mer intressant att gestalta.