Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
För att följa upp mitt inlägg om regler och magi i DoD 91 så vill jag spinna vidare på den fantastiska kampanjvärld som Trudvang utgör.
Jag vill veta hur ni använder Trudvang. Vad spelar ni för typ av äventyr? Riotminds har serverat oss en uppsjö av spelstilar och äventyrstyper.
I Vinterskogens hemlighet bjöds vi på myspysig sagostämning enligt klassisk berättarmodell.
I Vildhjärta tätnade mystiken samtidigt som sagan blev råare och mörkare, här gavs vi också en titt på Ejland och fick därmed vår första blick på hur ett land kunde se ut i Trudvang.
I Snösaga blev det än mörkare och mer ödesdigert samtidigt som den episka sidan av Trudvang trädde fram. Storslaget, ödesmättat och ångestfyllt.
Hur spelar ni? Fastnade ni i Vinterskogens sagoskimmer eller vandrade ni vidare längs stigen och såg mer av Trudvang?
Själv använder jag Trudvang till en blandning av mörk och ödesdiger fantasy som ibland kliver över gränsen och skimrar till av sagans mystik. Trudvang är för mig mystiskt, öde och trollskt. Samtidigt är det oerhört rått och våldsamt men utan något spår av gladvåld. Magin håller jag på avstånd och nyttjar mig hellre av de maktböner som Storme välsignar sitt grymma prästerskap med. Jag gillar Gerbanis. Det är den enda ljuspunkten i en rå och oförlåtande värld. Men Stormes lag är hård och den svage orkar inte alltid bära trons ok.
Och skräcken har sin naturliga plats i mitt Trudvang. Det finns inte många spelsessioner som inte på någon punkt förvandlas till en rysare. Att skräck skall förbehållas de renodlade skräckspelen fnyser jag åt. I mitt Trudvang är tassande trollfötter inte något sött.
Om jag skall sammanfatta mitt Trudvang med några ord får det således bli:
<ul style="list-style-type: disc">[*]Saga [*]Skräck [*]Skog och vildmark[*]Grymhet
[/list]
Vad är Trudvang för dig?
/Vulf
Jag vill veta hur ni använder Trudvang. Vad spelar ni för typ av äventyr? Riotminds har serverat oss en uppsjö av spelstilar och äventyrstyper.
I Vinterskogens hemlighet bjöds vi på myspysig sagostämning enligt klassisk berättarmodell.
I Vildhjärta tätnade mystiken samtidigt som sagan blev råare och mörkare, här gavs vi också en titt på Ejland och fick därmed vår första blick på hur ett land kunde se ut i Trudvang.
I Snösaga blev det än mörkare och mer ödesdigert samtidigt som den episka sidan av Trudvang trädde fram. Storslaget, ödesmättat och ångestfyllt.
Hur spelar ni? Fastnade ni i Vinterskogens sagoskimmer eller vandrade ni vidare längs stigen och såg mer av Trudvang?
Själv använder jag Trudvang till en blandning av mörk och ödesdiger fantasy som ibland kliver över gränsen och skimrar till av sagans mystik. Trudvang är för mig mystiskt, öde och trollskt. Samtidigt är det oerhört rått och våldsamt men utan något spår av gladvåld. Magin håller jag på avstånd och nyttjar mig hellre av de maktböner som Storme välsignar sitt grymma prästerskap med. Jag gillar Gerbanis. Det är den enda ljuspunkten i en rå och oförlåtande värld. Men Stormes lag är hård och den svage orkar inte alltid bära trons ok.
Och skräcken har sin naturliga plats i mitt Trudvang. Det finns inte många spelsessioner som inte på någon punkt förvandlas till en rysare. Att skräck skall förbehållas de renodlade skräckspelen fnyser jag åt. I mitt Trudvang är tassande trollfötter inte något sött.
Om jag skall sammanfatta mitt Trudvang med några ord får det således bli:
<ul style="list-style-type: disc">[*]Saga [*]Skräck [*]Skog och vildmark[*]Grymhet
[/list]
Vad är Trudvang för dig?
/Vulf