terje
xenomorf mystiker
Inspirerad av den här tråden undrar jag alltså hur du lärde dig spela rollspel.
Min egen bana började julen 1989 (då jag gick i 6:an) då jag fick Stjärnornas Krig rollspelet. Jag kände ingen som höll på med sånt här så det var bara trial and error som gällde. Efter att ha läst reglerna samlade jag mina två småbröder och några kompisar och tillsammans tog vi oss genom ett mycket förvirrat spelpass. Tydligen hade vi så kul att vi fortsatte att spela. Jag hade också några soloäventyr (bla falken) och mina två första egenhändigt konstruerade äventyr var rälsningsmonster strukturerade efter den mallen ("vill ni gå åt höger eller vänster?", "ska ni slåss med stormtrupperna eller smyga genom skogen?"). Fast detta slutade jag med då det dels blev rätt uppenbart begränsat och dels var för tidsödande att förbereda.
Vi experimenterade en hel del med att bygga egna små enkla system, ofta muterade versioner av T6-reglerna, främst för att spela äventyr i en efterkatastrofenvärld baserat på Mad Max, serien Axa och diverse actionfigurer (GI Joe och Battlebeasts). Det hände också att vi spelade med regler från soloäventyr, bla körde vi en liten skräckkampanj baserad på Äventyr i det okända kombinerat med grejjer stulna från Lovecraft.
Nått som slår mig så här i efterhand är hur lekfullt mycket av spelandet var. Vi satt och fantiserade tillsammans och hittade på sånt vi tyckte var coolt. Det tog ett tag innan vi lärde oss hur det "var meningen" att man skulle spela - med arbetsdelning mellan sl och spelare osv.
Med tiden började vi köra Drakar o Demoner (3.1), Dungeons and Dragons (röda lådan), Mutant (2090), Khelataar, Wastelands, Kult, mm. På gymnasiet blev det Call of Cthulhu, Over the Edge, Vampire och en massa friformande. Sen spelade jag bara väldigt sporadiskt under några år då jag flyttade till Umeå för att plugga, för att sedan börja på nytt med CoC, D&D 3.5, Tribe 8, DoD Trudvang och Mutant:UA. Nu senast har jag hittat en massa spännande indiespel jag försöker pracka på mina kompisar (vissa mer villiga än andra).
Hur ser er historia ut?
Min egen bana började julen 1989 (då jag gick i 6:an) då jag fick Stjärnornas Krig rollspelet. Jag kände ingen som höll på med sånt här så det var bara trial and error som gällde. Efter att ha läst reglerna samlade jag mina två småbröder och några kompisar och tillsammans tog vi oss genom ett mycket förvirrat spelpass. Tydligen hade vi så kul att vi fortsatte att spela. Jag hade också några soloäventyr (bla falken) och mina två första egenhändigt konstruerade äventyr var rälsningsmonster strukturerade efter den mallen ("vill ni gå åt höger eller vänster?", "ska ni slåss med stormtrupperna eller smyga genom skogen?"). Fast detta slutade jag med då det dels blev rätt uppenbart begränsat och dels var för tidsödande att förbereda.
Vi experimenterade en hel del med att bygga egna små enkla system, ofta muterade versioner av T6-reglerna, främst för att spela äventyr i en efterkatastrofenvärld baserat på Mad Max, serien Axa och diverse actionfigurer (GI Joe och Battlebeasts). Det hände också att vi spelade med regler från soloäventyr, bla körde vi en liten skräckkampanj baserad på Äventyr i det okända kombinerat med grejjer stulna från Lovecraft.
Nått som slår mig så här i efterhand är hur lekfullt mycket av spelandet var. Vi satt och fantiserade tillsammans och hittade på sånt vi tyckte var coolt. Det tog ett tag innan vi lärde oss hur det "var meningen" att man skulle spela - med arbetsdelning mellan sl och spelare osv.
Med tiden började vi köra Drakar o Demoner (3.1), Dungeons and Dragons (röda lådan), Mutant (2090), Khelataar, Wastelands, Kult, mm. På gymnasiet blev det Call of Cthulhu, Over the Edge, Vampire och en massa friformande. Sen spelade jag bara väldigt sporadiskt under några år då jag flyttade till Umeå för att plugga, för att sedan börja på nytt med CoC, D&D 3.5, Tribe 8, DoD Trudvang och Mutant:UA. Nu senast har jag hittat en massa spännande indiespel jag försöker pracka på mina kompisar (vissa mer villiga än andra).
Hur ser er historia ut?