Nekromanti Hur började du spela rollspel?

[Krille]

Blå box 1982

Under försommaren 1982 kom bästa kompisen över med en mysko blå låda med mysko tärningar i. Mycket tid tillbringades med att försöka förstå det där vita häftet i den, för innehållet var så fräckt med landmaneter och apor och svartalfer och troll och så småningom spindelkonungar och pyramider och dimöar och skelettbyar...

Strax därefter skaffade jag en egen blå box, och sen en röd box (Dungeons&Dragons; den skapade mycket huvudbry för min engelskalärare), och sen en svart box, och en lila box (Star Frontiers) och en lila box till (Mutant)...

...well, the rest is history.

 

[Duddmannen]

Way back in the old days...

Det första jag spelade var någon form av Drakar och Demoner, gissningsvis 1982, för lådan var ljusblå och regelboken vit. En granne till min kusin, och min kusin samt jag själv spelade grundäventyret i boxen - ett tempel med landmaneter och djävulsvargar. Jag vill minnas att jag ganska snabbt kom in i känslan och tyckte att det var bland det coolaste jag gjort. Det var året jag fyllde 11 och jag tror att jag till den julen önskade mig - och fick - samma låda. Jag köpte äventyren Tvillingbergen och Spindelkonungens Pyramid strax efter och snart även Sinkadus. Sedan dröjde det inte länge förrän tennfigurer och tärningar blev nästa samlarobjekt.

 

[Ram]

1983 med Drakar och Demoner, den blå boxen. Det första äventyret var "stigen delar sig i två", jag fattade inte vad jag skulle göra och var stenhårt konsekvent med att JAG skulle vinna och tog "den andra vägen" än min medspelare. Vi anfölls av vargar och blev dödade av troll lite senare vill jag minnas.

 

[Man Mountainman]

Jag började sjuan år 1998, snart tio år sedan. Då fick jag nya klasskompisar, några av vilka var betydligt nördigare än de tråkiga normisarna som jag hade pluggat med tidigare. Vi började spela lite spel tillsammans, bland annat Warhammer Quest.

Min farsa spelade rollspel när han pluggade på högskolan på 80-talet, och hade berättat om det. En unge som jag kunde förstås inte låta bli att tycka att det lät coolt. Jag var alltså inte sen att haka på när mina vänner föreslog att vi skulle spela DOD Chronopia.

Min första rollperson var en charibisk mörkermagiker. Honom skrotade jag dock snabbt till förmån för Wishnak Blaagha, en wongosisk drömmästare som jag sedermera kom att lira under säkert ett års tid, innan ovan nämnde far slängde bort rollformuläret i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring.

/Kalle

 

[Mogger]

5 poäng av 5 möjliga!

[ QUOTE ]
Resten är, som man säger, lika ointressant.

[/ QUOTE ]



Av någon anledning satt jag och tragglade mig igenom alla posterna och insåg inte förrän jag läste ditt att det faktiskt var ganska ointressant.

Nu blev det ett svar i den här tråden ändå men jag skonade er från ännu ett identiskt livsöde.

Och jag vill inte förringa tråden som sådan eller något. Jag vill bara ge Lycan en virtuell kram.

 

[Foggmock]

Re: 5 poäng av 5 möjliga!

Jag tänkte ungefär "äh, orka igen" och sket i att posta. Trådens ämne har varit uppe massvis med gånger så det är inga direkta nyheter. Undrar om man inte snart kan svara "jo, Krille började med ..., Bobby började med..., Dante började med..." nästa gång nån frågar...

 

[Guest]

Re: 5 poäng av 5 möjliga!

När du skriver det så har du fan rätt...

 

[Nightowl]

Re: 5 poäng av 5 möjliga!

Äh, alla kan ju inte ha lika spännande historier som walium att berätta!

Erik

 

[tripp_trap]

Jag spelade rollspel för första gången sommaren 97-98 (Minns inte vilken) med mina två kusiner samt storebror. Jag var då 7-8 år gammal. Det var nån Drakar och Demoner upplaga som min far köpt på nån loppmarknad eller liknande. I vilket fall gjorde jag en alvisk utbygdsjägare, inspirerad som jag var av Warcraft2 samt Sagan om Ringen (Den tecknade, naturligtvis). Alven dog dock strax innan sommaren var slut, men jag tyckte att rollspel var ohyggligt kul (Och dessutom spelade mina coola kusiner OCH storebror det ).

Nästan varje sommar spelade vi något eller några äventyr, fram till någon gång efter millenieskiftet då mina släktingar/bror inte kom upp så ofta till landstället. Vid det laget hade jag dock snickrat ihop en enkel version av Drakar och Demoner, som jag introducerade i skolan för två vänner (År 2000). Vi spelade (nästan) varje dag efter skolan, och ibland också under rasterna. Men, det tog slut då mina vänner tappade intresset och jag var återigen utan grupp (2001), dock hade det till hösten börjat en ny kille i min klass. Jag tog chansen (Han hade ibland stått och tittat på under rasterna när vi andra spelat) och introducerade honom. Han och jag spelade under c:a 1 år ensamma.
När vi sedan kom till en ny skola och träffade nya människor så fick vi med två andra, och vi spelade varje dag efter skolan några timmar, fortfarande mitt slitna, enkla Drakar & Demoner kopia. En av mina nya spelare nämnde dock att hans storebror hade rollspelet Eon hemma, och vi lånade det för att variera oss och pröva ett mer avancerat spelsystem. Sagt och gjort, vi spelade aldrig mer mitt D&D mer, utan höll oss till Eon2. Men, i slutet av 2005 tröttnade två av spelarna (Den som jag spelat med sedan 2001, samt han som "fixade" Eon2), och vi lade ner rollspelandet. Vi slutade högstadiet och splittrades, och det dröjde ett drygt år innan jag samlade en av mina gamla spelare samt hans kompis, för att spela igen. Så sent som inatt spelade vi Eon3.

 

[Mekanurg]

Första Gothcon 1977. Jag var 18 år och wargamer sedan 1974. Mikael Börjesson (Oldtimer) demade Dungeons and Dragons. Det blev ett renodlat grottröj, men jag var helt fast från första stunden. Så jag har spelat rollspel i 31 år nu.

 

[Tibbelin]

Jag blev rollspelare sommaren 2002 för det passade mitt ex att få en ny rollspelare i sin vardag. Jag älskade den där Gemini-kampanjen och kastade mig in i den med full kraft. Jag skrev krönikor, illustrerade och hade helt enkelt väldigt trevligt.

Dock så har jag aldrig fått riktigt fäste i rollspelsvärlden på egen hand så när jag inte längre passade in så har mitt spelande i stort sett upphört.

 

[Torbjörn]

Det började under första halvan av 80-talet (84?). Min storebrors kompis introducerade Drakar och Demoner och brorsan och jag fick spela Tvillingbergen. Jag fastnade direkt och det dröjde inte länge innan jag själv köpt ett ex av den svarta boxen och introducerade en klasskompis i rollspelsvärlden. Sedan var det Äventyrsspels rollspel som gällde för hela slanten. Eftersom vi hängde på Tradition och köpte våra spel där var det knappt vi visste att det ens fanns andra svenska rollspel. Engelska rollspel vågade vi oss på först flera år senare. Sedan dess har spelandet pågått kontinuerligt.

Så ser Torbjörns rollspelhistoria ut, i mycket korta drag.

 

[neowyn]

Drakar och demoner var spelet som förde mig in i rollspelandets underbara värld. 11 år gammal och jag har för mig att det var den svarta boxen, jag hade den inte själv utan en kompis storebror vara spelledare.
Jag minns att jag straxt efter det gjorde mitt första egna spel då jag inte hade råd att köpe ett eget ex.
Första rollspelet som jag köpte blev Chok som vi spelade länge, alternerat med drakar och demoner och mutant.

 

[bobbo_UBBT]

Jag började i mitten på åttitalet med att spela Drakar o Demoner och Mutant, vi fuskade lite men Chock också . Efter det rullade det bara på och jag kan villigt erkänna att jag har köpt alldeles för många rollspel och tillbehör.Mitt favorit rollspel efter alla dessa år är nog 2300AD(inte reglerna) jajamensan riktig grus i rymdräkten SF

 

[Organ]

Kuriosum: det fanns ingen T100 med i vår box, så vi delade insidan av en skokartong i 100 fält och använde en snurra som slumpgenerator. Det blev nästan alltid typ 02, 53 eller 97, men det gav en rätt bra effekt ändå. Spänningen var alltid stor när snurran sakta vandrade under ett olycksbådande brummande.

Precis i början av min spelkarriär hade inte heller jag några tärningar utan använde systemet med numrerade lappar som drogs ur en låda. Det funkade sådär.

/Anders

 

[Organ]

Även jag är en lat jävel och länkar till ett tidigare inlägg där jag svarar på samma fråga.

/Anders

 

[cogitare]

Det började med en kompis som hade spelat DoD (grundreglerna inte Expert) med några kompisar och ville testa med mig.

Tror att jag gjorde en Minotaur första gången (jag tyckte mycket om grekisk mytologi och gör fortfarande) som mycket regelvidrigt var magiker

Jag minns inte exakt vilket år det var? Men jag tror jag var 13-14 vilket gör att det var 1988-89 ungeför. Så snart 20 års rollspelande för min del...

C.

 

[Dante]

Deltråd flyttad ...

Den lilla deltråd som tidigare återfanns här, är numera en alldeles egen tråd.

 

[Anders Åstrand]

När jag började i högstadiet och på en ny skola var det några som satt och spelade på rasten, och på något vänster blev jag inblandad. Nya Mutant var det, vilket jag fortfarande hävdar är det ultimata nybörjarspelet. Inte så grisodligt som Mutant. Lagom komplexa regler och häftiga robotar och vapen och grejer.

Jag är född -83, och man börjar sjuan när man är 13 eller så har jag för mig, så borde väl varit -96.

 

[Nightowl]

Citerat från posten Organ länkar till:

Dessvärre var min figur inte vad man kan kalla "fysiskt särskilt imponerande", så amazonerna beslöt sig raskt för att göra sig av med honom, något som de gjorde med besked. De petade raskt ut hans ögon, skar av hans tunga och öron, högg av hans händer samt skar bort hans könsdelar. Alla hans lösa delar lades i en påse som hängdes runt hans hals. I detta skick slängdes han sedan ut i öknen. Jag har alltid undrat varför denna första spelsession inte avskräckte mig från rollspel för evigt, men efter den var jag total-hooked och så har det varit sedan dess.

... det trodde jag inte att du var så kinky så tidigt?

Ärligt talat, hur gammal var du? Med tanke på den ganska groteska behandlingen från den äldre SL.

Erik