Nekromanti hur begränsar ni mystiska saker?

[.113]

När vi talar om t.ex. en värld där det finns lite magi, eller åtminstone få magiker. En värld där alver är sjukt sällsynta, dvärgar inte synts till på år och dar, och liknande sällsynta saker och spelarna i gruppen vill köra en alv, en dvärg och en två magiker. Hur skulle ni andra hantera en sån situation, eller något liknande? Det är ju nämligen lite svårt att få till känslan av att vissa saker är som de är i världen, om man slänger ihop flera sällsynta saker på samma gång. Om det är sällsynt med magiska föremål skulle ju spelarna inte tänka på det om de hittade ett föremål/spelkväll, men det är så klart lättare att begränsa.. Spelarna hittar helt enkelt sällan sådant så har man gjort det unikt när de väl hittar dem. Men att begränsa en spelares val att göra sin karaktär som den vill är svårare, eller åtminstone klurigare. Så, som sagt, hur gör ni?

 

[Konrad Konvalj]

Testa nått nytt och säg NEJ bara. Det funkar inte i denna kampanj. Så gör jag varje gång en pöbelman vill spela hustomte.

Körba!

 

[RasmusL]

Gör grejorna speciella och få dem att sticka ut. Bort med dvärgar, alver och namngivna monster; fram med helt nya och icke namngivna varelser. Bort med svärd +1 och annat ospecifikt jox; fram med stenstatyer à 2 ton med mystiska och extremt specifika krafter.

Gör detta och det kommer att räcka gott och väl med en eller ett par sådana unika prylar eller varelser.

Med andra ord: gör det inte bara unikt för karaktärerna utan också för spelarna!

 

[RasmusL]

Testa nått nytt och säg NEJ bara. Det funkar inte i denna kampanj. Så gör jag varje gång en pöbelman vill spela hustomte.

Körba!

+1

Alla är människor (eller din världs motsvarighet till dessa), inga jävla snöflingor!

 

[Björn den gode]

Alternativ 1: Men, hörrni, vi var ju överens om att vi skulle spela i en värld med få magiker, och extremt sällsynta alver och dvärgar, tycker ni inte att det blir konstigt om ni är en äventyrargrupp bestående av en alv, en dvärg och två magiker? När vi pratade om vilken värld vi ville spela i så tyckte ni ju att det lät häftigt det här med att alver är något som mest finns i legender och sagor, eller? Alltså vi kan ju förstås göra om, det är klart att vi kan spela i en värld med mer high-fantasy om ni tycker det är roligare, men då kanske vi kan köra ett one-shot idag så jag får lite tid att bygga om äventyret/kampanjen till en mer high-fantasyvärld?

Alternativ 2: Asballa koncept! Men sorry alltså min vision är att i den här världen så finns det knappt alver och dvärgar, och magiker är extremt sällsynta, vad är det i att spela alv som du är ute efter, kanske kan spela en vijundakrigare istället så får du ju hela båggrejen, skogsgrejen å det där?

Alternativ 3: Ok, alltså, jag vet att alla andra raser än människa är bättre statsmässigt, men jag är inte så sugen på att ha med såna, ni kan spela människor men få rasbonusen ändå, deal?

Alternativ 4: Oj, ja alltså jag kanske skulle berättat innan ni gjorde roller att kampanjen utspelar sig i nutid i Borlänge...

.
.
.
.

Alternativ 7: Ni sitter på ett världshus, i ett hörn sitter en äldre man och tittar på er, han tar några stapplande steg mot er och stirrar sen intensivt på dig med kåpan. Det blir en kort men märkbar paus innan han med låg röst säger: dra på trissor, jag kan inte riktigt tro det, du är alv va? Här satt jag och väntade på en äventyrargrupp att sälja en karta till och så dyker det upp en grupp med en äkta alv, tror fasen det får bli rabatt för er, fast jag aldrig ger rabatter.

Eller för att sammanfatta, jag tycker det finns två alternativ, prata med varandra eller bara kör, jag tror för kampanjer att prata med varandra är bättre men för ett oneshot hade jag nog bara kört, och on the fly improviserat om det som behöver ändras i äventyret (om något).

 

[RasmusL]

Alternativ 4: Oj, ja alltså jag kanske skulle berättat innan ni gjorde roller att kampanjen utspelar sig i nutid i Borlänge...

.

Made me laugh

 

[Mannen i skogen]

"Magi finns, men det är endast schamaner som behärskar den. Alla schamaner är spelledarfigurer. Om du betalar två bonuspoäng så kan din rollfigur få ha schamanisk talang, dvs. kunna känna av magiska krafter, men aldrig fått träning i att hantera dem."
Typ så.
Vips så slipper jag böket med magiregler, och har i stället full frihet som spelledare att låta schamanerna hitta på i stort vad de vill.

Över huvud taget låter jag aldrig spelarna göra figurer utan att först berätta premisserna för dem – vilken setting vi kör, och vad rollfigurerna måste leva upp till för att kunna funka i kampanjen.
Jag gör inte själv någon rollfigur utan att först noga kolla av med spelledaren vad som passar för kampanjen (eller är enkelt att få in om jag hoppar in i en pågående kampanj). Tycker faktiskt att det underlättar mycket att få ramar för vilken sorts rollfigur som funkar.

I korthet tycker jag helt enkelt inte det är så svårt att begränsa spelarnas val av rollfigurer. Men det måste göras innan spelarna hinner fundera så mycket att be börjar gilla sina idéer.

 

[God45]

Testa nått nytt och säg NEJ bara. Det funkar inte i denna kampanj. Så gör jag varje gång en pöbelman vill spela hustomte.

Körba!

Helt rätt. Det är enda sättet. Man säger: "Det här är en låg magi kampanj. Bara de här klasserna, inga magiska föremåls affärer och de här raserna finns inte."

Vad du betalar är att du inte har med spelledarfigurer som har de grejerna om det inte är etablerat från sekund ett. Om man inte kan spela magiker och det dyker upp tre session ett och kör med en är det dåligt spelledande... Om det här inte är kampanjen där vi spelar Fighters och är underdogs. Jag har spelat i den kampanjen och den är kul. Men är det low magic är det low magic.

 

[Arntsen]

En grej jag har med är att magiska föremål, förutom att jag är ordentligt sparsam med dem, har antingen begränsningar i form av antal användningar, kostnad av t.ex. mana, eller risker.

Exempelvis har jag med en yxa spelarna roffade åt sig efter att ha besegrat en demon, vad dom inte vet är att yxan i själva verket är besatt av demonen de tror sig ha förgjort, gissa hur jag kommer använda det

 

[God45]

Exempelvis har jag med en yxa spelarna roffade åt sig efter att ha besegrat en demon, vad dom inte vet är att yxan i själva verket är besatt av demonen de tror sig ha förgjort, gissa hur jag kommer använda det

Eller?

 

[.113]

Jo, jag är bra på att säga nej, vi kör i en värld med i huvudsak människor, där de har olika statbonusar (vi kör d&d 5th) istället för +1 i alla. Magi är sällsynt, men på lägre nivåer är det inte helt ovanligt, bara de högre nivåerna är sjukt sällsynta (men spelar man wizard får man inga spells gratis utan måste questa fram dessa på något sätt... vilket så klart begränsar ännu mer). Sen hittade de ju en ring i första äventyret som var magisk men den var å andra sidan förbannad (de är lite oense om vad av det de hittade som var orsaken till allt skit men något av det var det iaf är de överens om). Men nu blev det ju också så att jag skapade gruppen lite vagt i förväg, just för att jag vill de ska få lära känna världen genom att spela på olika ställen och uppleva områdena lite, med ett gäng olika gruppen och kampanjer... Dels för att världen blir mer levande ju mer de lär känna den, och dels för att just få fram hur sällsynt vissa saker är osv..

I den andra gruppen så ville en direkt spela alv, en annan ville vara sorcerer, en ville vara wizard och en barbar. Blev lite ändringar på det, men gick ju bra tillslut där också, bara det att det känns ju lite trist att behöva säga nej när någon verkligen vill köra något, även om jag anser att som spelledare så väljer jag värld vi ska spela i eftersom jag ska hitta på världen och allt i den, alltså får de anpassa sig eller spelleda själva sen kan jag ju hjälpa till med varför just en sådan variant skulle vara ok som SLP genom att komma på anledningar till att den är ute och reser om det behövs. Men att spela alver i min värld går inte så bra, eftersom de är ganska elaka i människors mått. De är inte spelbara helt enkelt.

Så kort sagt, jag har gjort så att människorna är mer varierade. Magiska föremål är begränsade och de har fått en crashcourse i att de dessutom kan vara riktigt farliga att använda, även om man känner av en beskyddande aura på dem något alvliknande har de inte träffat på än, men kommer antagligen i en annan kampanj med en ny grupp. Magier är väldigt sällsynt och magiker får kämpa som galningar för att få mer spells, präster får inte tillgång till massa rustning och alla magier bara för att de finns utan de har på sin höjd medium armour och får tillgång till ungefär 2 domain spells, beroende på vem eller vad de följer. Det finns helt enkelt massa förändringar och begränsningar med allt för att det är så det är i min värld, det stämde inte alls överens med vad mina spelare tänkte från början men vi har ju kul ändå, jag undrade mest hur ni andra gör

De flesta gånger jag kört med andra SL, så har det för det mesta, även om vissa saker ska vara begränsade osv, inte funnits någon egentlig begränsning. Alver är sällsynta men det är 2 i gruppen, magiker är sällsynta men dvärgen är magiker, människan är en paladin vilka det inte funnits någon på 300 år. Känslan för vad som är sällsynt försvinner ganska hårt när man plötsligt hittar den bortglömda hemliga alvbyn och känner Tore och Botulf (helt påhittade och kanske inte så alvlika alvnamn) sedan 4 år tillbaka. Istället för Wow effekt blir det liksom jaha bor ni här.

 

[Purgatid]

Vi har helt olika metoder när vi presenterar spel. När jag byggt ett äventyr eller en kampanj så presenterar jag vad jag behöver från spelarna, vilka gränser de behöver hålla sig inom, och ungefär vilken typ av äventyr jag tänkt mig. De spelare som vill spela inom de parametrar jag framställt gör karaktärer för detta. De som vill spela något annat hittar (eller bildar) en spelgrupp där de kan spela något annat. Jag presenterar det ungefär såhär:

"I det här äventyret kommer huvudpersonerna vara vanliga personer, med reguljära yrken. Inga specialister, t.ex magiker, vapenmästare, lönnmördare, etcetera. Äventyret kommer i huvudsak utspela sig på fastlandet, och kommer vara low fantasy."

Vill spelarna vara med och spela det äventyret producerar de karaktärer som passar in i äventyret. Det kan kanske ha med att göra att det inte direkt finns en brist på spelare där jag bor. Ratar spelare 1, 2, 3 och 4 mitt äventyr för att de vill spela något annat (det händer), så spelar jag väl med spelare 5, 6, 7 och 8 isf.

 

[Krille]

När vi talar om t.ex. en värld där det finns lite magi, eller åtminstone få magiker. En värld där alver är sjukt sällsynta, dvärgar inte synts till på år och dar, och liknande sällsynta saker och spelarna i gruppen vill köra en alv, en dvärg och en två magiker. Hur skulle ni andra hantera en sån situation, eller något liknande?

Jag ger spelarna förutsättningen inför kampanjen, innan de gör rollpersonerna. Vill spelarna spela alver, dvärgar och magiker så får de gärna göra det, men inte i den kampanjen.

Det är egentligen inte konstigare än att man säger "i den här kampanjen spelar vi högdjur i toppskiktet i den galaktiska politiken" eller "i den här kampanjen spelar vi laglösa i England under sent 1100-tal" eller "i den här kampanjen spelar vi vanliga dödliga anno 1925 nånstans på amerikanska östkusten som kommer att utsättas för kosmiska fasor". Spelarna får hemskt gärna spela alver, dvärgar och magiker, men inte i de kampanjerna heller.

Jag är dock inte omöjlig, men i så fall får de ha förbaskat bra argument hur deras alv, dvärg och magiker passar in i respektive kampanj. Jag lyssnar gärna på argumenten, men det är deras jobb att lista ut hur de passar in och ge mig uppslag hur deras superskumma rollis funkar i kampanjkonceptet. Inte mitt. Och de får vara beredda på att ta ett nej om de misslyckas med Övertyga Spelledar-slaget.

 

[.113]

Jo, problemet för mina spelare blev väl kanske att vi ville spela 5th edition d&d och jag sa att jag kunde spelleda. I regelboken finns ju regler för allt möjligt som SL har tillgång till att välja, men det heter ju players handbook så de flesta tänker nog att det är fritt fram trots att de lagt till thieflings, dragonborn eller va ödlerna nu heter och lite annat, så det är liksom tänkt att i den mycket difusa världen som är d&d finns allt men det är också bara tänkt som ett smörgåsbord för SL. Men det hinner kanske inte spelarna tänka på.

Spelar man i england så kan nog de flesta anta att i de flesta fall spelar man människor, men spelar man i rymden eller i fantasy är det lite skillnad då det kan vara så pass mycket olika, och det är nog lätt att då ungefär 75% av alla yrken har magi, eller varianter med magi, så antar man direkt att man kan köra magiker. Osv. Sen är det ju som sagt bara säga nej och förklara senare, men jag upplever ofta samma sak när jag spelleder, trots att jag istället i stort sett alltid sätter större fokus på människor (som trots allt ska vara största rasen och dessutom så väldigt varierade... +1 alla stats = variation enligt Wotc..)

Att begränsa magiska föremål är ju enkelt eftersom de bara inte behöver hitta något, medan alver, dvärgar, och 20 magiska yrken finns i players handbook.

 

[Krille]

det är också bara tänkt som ett smörgåsbord för SL.

Framförallt är det ett smörgåsbord för Dungeons&Dragons. Det är en utgångspunkt i diskussionen, som spelgruppen sedan kan lägga till eller dra ifrån för att det ska passa ens tillfälliga smak och kampanj.

Som det också står i PHB: specifika regler trumfar generella regler – och vad kan bli mer specifikt än det kampanjkoncept som du lägger fram?

 

[Mannen i skogen]

Sen händer det ju att någon spelare behöver lite mer tid på sig för att vänja sig vid tanken och de nya ramarna.

Följande replikskifte ägde rum innan vi började spela konventsäventyret "9 systrar" till Skymningshem, andra imperiet:
"Det är ett sci-fi-spel, och ni spelar jaktpiloter i rymden som har varsitt litet stridsskepp."
"Coolt! Tar det lång tid att göra gubbar?"
"Ingen tid alls. Rollfigurerna är färdigskrivna. Det finns nio stycken, och ni får välja en var. De som blir över bli SLP."
"Fräckt! Jag vill spela en stor biffig kille som är bra på att slåss."
"Alla rollfigurerna är tjejer, men det finns en som..."
"Va?! Tjej-er?!"
"Är du seriös? Vi kan ju inte spela tjejer! Som jaktpiloter?"
"Nä, precis. Tänk om larmet går, och jag bara: 'Nä, inte nu, mitt nagellack är inte torrt.'?"
*facepalm* :emb:

Det slutade i alla fall med att vi kom igång, spelade hela äventyret, och hade riktigt kul.