Lite tankar om andeplanet
Att andeplanet på något vis skall kunna upplevas känns som en självklarhet för mig i det att ett andeplan som inte skulle kunna upplevas skulle 1. Bli väldigt svårt för spelledaren att beskriva interaktionen med för spelarna 2. Bli väldigt stämningslöst.
I vanliga fysiska Mundana kan en person uppleva världen runt omkring sig via sina sinnen. Men vad hos en person är det som är medveten om all denna sensoriska information? Jag kör med att det är själen som är detta medvetande och att själen kan ta del av denna information för att den själv har motsvarande själsliga sinnen. Själen kan se genom en persons fysiska ögon för att den har ett motsvarande själsligt sinne helt enkelt. De båda sinnena är av olika kvalitet dock - lite som en analog och en digital mottagare där själen enligt mig är den analoga mottagaren i den fysiska världen och den digitala i den andliga världen och vice versa att de fysiska sinnena är den digitala mottagaren i den fysiska världen och den analoga i den andliga världen.
När själen vistas i den fysiska kroppen så överskuggas den av de fysiska sinnena vilket gör det svårt att uppfatta andevärlden och då själen befinner sig i andevärlden fri från sin kropp har den svårt att uppfatta den fysiska världen i det att den saknar sitt fysiska medie (dvs kroppen o dess fysiska sinnen).
Som jag ser det har allt som existerar i den fysiska världen en andlig motsvarighet i den andliga världen. Ju starkare energisammansättning/själslig närvaro något har desto lättare är det att förnimma i den andliga världen.
Jag brukar exempelvis köra med att naturen är väldigt lätt att förnimma i det att den innehåller så mycket andlig närvaro (jag kör med att varje sten, bäck, växt osv har en viss form av begränsat själsligt medvetande i det att de är kopplade till en motsvarande form av ande - dvs att exempelvis en bäck kan ha en eller flera små andar knytna till sig).
Andlig närvaro uttrycker sig så som jag beskriver den i tydligare sinnesinformation. Klarare/starkare färger, mer intensivt själsligt ljus, mer känslomässigt utflöde (dvs inger känsla av att det är vad det är, typ: "Aha det här är en eldande" till skillnad mot "Va fan är det här för ande?"), starkare ljud, smak, lukt m.m.
Jag har alltid tänkt mig andevärlden som dimensionslös (dvs att allt egentligen befinner sig på samma oändligt lilla punkt alternativt inte finns alls) men att det genom det männskliga sinnets programmering hur vi uppelver saker ändå upplevs som att det har dimensioner. Lite som virtual reality. Dimensionerna finns inte där men vi upplever ändå att de finns där.
Så hur förklarar man då de olika avstånd som regelböckerna talar om? Jag skulle vilja motsvara det med energimässig sammanstämighet. Om du sitter jämte en eld och försöker komma i kontakt med en eldande som uppelver du detta lättare för att själva upplevelsen av att titta på elden gör dig mer energimässigt sammanstämmig med eldanden (då eldanden enligt mig är varken längre eller närmre bort bara för att det finns en eld då det ju utan dimensioner på andeplanet inte kan finnas varken "bort" eller "här").
Rent visuellt brukar jag beskriva andevärlden som en drömliknande plats. Ju närmre den fysiska världen det upplevs desto fastare form verkar andevärlden ha för att mer och mer upplösas och bli mer och mer abstrakt ju djupare in i den som du färdas (in i den blir här synonymt med - starkare och verkligare uppfattning av den som du får).
Själslig närvaro kan ses som ett ljusskimmer som motsvarar den andliga närvaron och saker och ting kan vara mer påtagliga i andevärlden än i den fysiska världen i det att de ger en korrektare bild av en sak/person/plats energi.
Ett gammal slagfält kanske kan vara en lugn o stillsam plats i den fysiska världen men motsvarande plats avtryck i den andliga världen kan vara en plats där hundratals själar fortfarande lider dvs att platsen inte är alls lika trevligt att besöka i andevärlden.
Jag brukar även köra med att schamaner kan se sjukdomar genom att betrakta en persons själsliga sammansättning i andevärlden. Sjukdommen kan arta sig som färgskiftningar i auran och/eller tom. som närvaron av en sjukdomsande.
Så för att sammanfatta mina tankar lite. Jag anser inte andevärlden vara en fysisk plats men menar att den likväl kan upplevas som en fysisk plats (a la andlig motsvarighet av virtual reality). Jag anser detta element mycket viktigt i det att som spelledare kunna göra andeplanet till en intressant och stämningsmässig plats.
rakponken