Nekromanti Hur blir man magiker?

[Rising]

Re: Du kallade? [OT]

Jag är inte säker på vad du menade med Fantasy -> Science fiction –> påklistrade ävetyrskoncept -> latin. Kan du ge någoto exempel för min arma hjärna?

Det är samma gamla skillnad mellan symbolisk saga och den här sortens "science fairytale" som jag alltid jiddrar om. Rollspelsskribenter som skall vara "duktiga" och som gömmer sig bakom antingen långväga, avancerade kausaliska och vetenskapliga orsakssamband, gediget insamlade faktauppgifter som lånats från svårtillgängliga delar av vår egen historia, eller bara studentikosa och finurliga referenser som fungerar som hemliga handskakningar för akademiker istället för att symbolisera något allmängiltigt. (flogiston i Gondica)

Värst är det kanske när man försöker vara duktig och det bara blir fel. "Biofager" i samma spel (Gondica) är ett exempel på det. Jag tycker det är ett fullkoligt uselt namn på en vampyrvarelse.

Nu har jag nämnt Gondica två gånger. Det är för att jag gillar andra delar av det så mycket. Så tolka det inte som kritik mot spelet; tvärtom - om ni gillar just det här som jag vänder mig emot (vilket jag tror att många av er gör) - då passar jag på att rekommendera spelet å det varmaste.

 

[Saxifrage]

Re: Du kallade? [OT]

(---) studentikosa och finurliga referenser som fungerar som hemliga handskakningar för akademiker istället för att symbolisera något allmängiltigt. (flogiston i Gondica)

...eller så tycker man att dylika små kopplingar till vår egen värld skänker ett mervärde och en genväg till vissa stämningar, som inte påhittade beteckningar ger.

Och ja, det förutsätter att man har läst en och annan bok för att uppskatta det, men det kommer man nog inte ifrån om ens kulturella ambitioner sträcker sig längre än "Så ska det låta".

 

[Rising]

Re: Du kallade? [OT]

Och ja, det förutsätter att man har läst en och annan bok för att uppskatta det, men det kommer man nog inte ifrån om ens kulturella ambitioner sträcker sig längre än "Så ska det låta".

Ja, det tror jag stämmer. Mycket bra sagt.

Jag gillar just den sortens fantasy som har så låga kulturella anspråk som möjligt, för att istället sträcka ut sig i de riktningar som jag tycker är intressantare; där ett litet barn kan känna exakt vad som menas, medan världens mest bildade professorer bara går vilse i sin ytliga jakt efter referenser. Det är den sortens magi som jag tycker kännetecknar en riktig saga.

Men då måste jag alltså välja bort det kulturella mervärde som du hittar i din smartare och mer belästa fantasy. Jag tycker att det är bra att det finns fantasy för oss alla.

 

[Saxifrage]

Re: Du kallade? [OT]

Jag gillar just den sortens fantasy som har så låga kulturella anspråk som möjligt, för att istället sträcka ut sig i de riktningar som jag tycker är intressantare; där ett litet barn kan känna exakt vad som menas, medan världens mest bildade professorer bara går vilse i sin ytliga jakt efter referenser. Det är den sortens magi som jag tycker kännetecknar en riktig saga.

Det var ett klokt sätt att se på det. En riktigt skicklig berättare kan förstås skapa de där stämningarna utan att ta "genvägar" över världsliga referenser.

Och visst, till viss del är det säkert så att behållningen med små vinkar till den litterära världen består i egokicken man får av att känna igen dem och därmed bekräfta sin självbild som beläst. Alltså ett slags referensonani. Men jag tycker jag inte att man behöver vara livrädd för att slänga in små litterära kopplingar. Behållningen av Gondica blir väl inte sämre av att man inte känner till flogistonteorin? Snarare blir det en bonus som fördjupar känslan för den som råkar vara inläst på forntida kemi.

Man kan jämföra med Killinggängets avancerade referenshumor. När Hardy Nilsson kliver in på Pet Sounds för att sälja sitt fanzine "Common People" kan alla garva åt att butiksägaren redan har femtielva likadana tidningar, medan inbitna skivsamlare dessutom kan notera att alla andra tidningar är döpta efter Pulp-singlar. Det förtar ju inte huvudpoängen, utan är snarare en bonus till seriösa skivnördar.

 

[Rising]

Re: Du kallade? [OT]

Behållningen av Gondica blir väl inte sämre av att man inte känner till flogistonteorin? Snarare blir det en bonus som fördjupar känslan för den som råkar vara inläst på forntida kemi.

Du har en bra poäng. Flogistonet tycker jag är okej; det hade ju varit ett bra namn och ett bra koncept även om det varit påhittat. Namnet "Biofager" tycker jag däremot är riktigt dåligt. Där borde man ha lyssnat till sin inre nioåring istället, och valt ett namn som låter som det betyder.

Det är bara när referensjakten kommer ivägen för det här omedelbara och allmängiltiga som jag ser något egentligt problem med det.

(Och jag ger mig själv tusen minuspoäng nu, för det här har Targon redan fått mig att förstå i en gammal tråd där vi diskuterade ämnet. Jag bara glömde bort det för stunden. Så inte nog med att jag blubbrade i hans tråd, jag tog dessutom och ökade förolämpningen genom att glömma bort saker som han skrivit till mig. Jag suger.)

 

[Saxifrage]

Koprofag?

När det gäller "biofager" klykar jag faktiskt inte vad det skulle vara för referenser som avses, trots min extensiva bildning , så det namnet säger mig ingenting på det "litterära" planet. Däremot tycker jag att det är ett rätt bra och läskigt namn eftersom det låter lite mer "vetenskapligt" än mer sagoaktiga namn som vampyr eller dylikt. Och i Gondicas lite mer moderna fantasysetting tycker jag att det verkar passa bra med mer pseudovetenskapliga beteckningar. Vad hade varit ett bättre namn?

Ett annat skäl till att använda befintliga ord är att rollspelsförfattare ibland faktiskt verkar vara rätt usla på att hitta de där bra och "talande" beteckningarna som du efterlyser. Jag får tex krupp på alla fantasyländer eller folkslag som ska heta konstiga saker med x och z, och hade hellre sett att man tagit verkliga namn som redan har den där laddningen man efterlyser (fenicier, hunner etc). På samma sätt verkar det vettigare att korpa flogistonteorin från den verkliga världen, än att koka ihop någon egen krystad pesudoteori som bara låter fånig.

Ett trevligt exempel är världen Yrth till GURPS Fantasy, där man faktiskt hade kristendom och islam som huvudreligioner. Eftersom de flesta fantasyreligioner bara är kopior på befintliga läror, varför inte sno dem rakt av? Ett annat bra exempel är Västmark.

Men varför inte återföra tråden på det ursprungliga: på magiområdet kan man lyfta över mycket gammal befintlig hokuspokus med alkemi, shamaner och annat om man vill ha en lite mer "vetenskaplig" bild av magin, som trådstartaren verkar efterlysa. Kanske man t.o.m inspireras av modern alternativmedicin och new age, som homeopati, healing och annat. Är det bra, eller ska man anstränga sig för att hitta på en helt egen låtsatsteori för att undvika oönskad referensonani?

 

[Rising]

Re: Koprofag?

När det gäller "biofager" klykar jag faktiskt inte vad det skulle vara för referenser som avses

Livätare, i think.

Jag får tex krupp på alla fantasyländer eller folkslag som ska heta konstiga saker med x och z

Jag tycker det är jättesött. Det visar så tydligt att det är fråga om något främmande och exotiskt; att det handlar om något bortom vår värld; att det är en fantasivärld eller ett fantasifolk. (Jag frågar mig alltså inte dockskåpsfrågan vad varelserna själva skulle kalla sin värld - utan väljer att behålla kopplingen till vår värld. Xyconia heter alltså inte Xyconia för att det skulle passa xyconierna själva - utan för att det är ett bra namn för oss som spelar spelet.)

Är det bra, eller ska man anstränga sig för att hitta på en helt egen låtsatsteori för att undvika oönskad referensonani?

Jag tycker: Gillar man referenser så skall man gå crazy med det. När idioter som jag börjar bjäbba så skall man bara ge oss fingret och referera ännu mera. Jag skulle köpa ett sådant spel och älska att bläddra i det, trots att jag inte förstod någonting. Särskilt idag när dockskåpsspel och cerebrala spel överhuvudtaget är på nedgång; kör stenhårt på er linje och avvik inte en endaste tum!

Eller så går man på sagolinjen och väljer att gå på en symbolisk liknelse till vår allmängiltiga bild av andra saker. Alltså vår allmänna och ytliga bild av alkemister, new ageare och diverse andra alternativvetenskaper. Eller vad man nu gör för symboliska liknelser. Mina religioner tenderar ofta att symbolisera politik eller subkulturer i vår värld, till exempel.

Det enda jag inte respekterar är kompromisser. Inget är värt att läsas som inte skrivits i blod.

 

[Lindenius]

Du inser förstås... [ot]

det paradoxala (motsägelsefulla) i det du skriver:

Om du inte har läst 100,5 poäng Akademiskt bjäfs, så kommer du inte att förstå de små indirekta passningarna, vilket ju innebär att... du kommer uppleva texten precis som den sagosetting utan referenser som du eftersträvar.

Det faktum att du däremot identifierar dem bevisar ju bara att du är en sådan som behärskar sådant bjäfs.

Nej, jag tror snarare, om jag tillåts spekulera kring dina personliga upplevelser också, så är det dryga inte att spelet är skrivet så, utan alla dess kvasi/pretto-spelare som tycker de är balla för att de "hajar grejen".

//erik. sticker ut nästippen och går sedan och dricker mjölk

 

[Rising]

Re: Du inser förstås... [ot]

Det faktum att du däremot identifierar dem bevisar ju bara att du är en sådan som behärskar sådant bjäfs.

Nja, det kan faktiskt bevisa en annan sak; det kan bevisa att jag tydligt såg att de var för dåliga för att vara symboler och därför tog för givet att de var referenser - varpå jag sedan kände mig tvungen att kolla upp dem på wikipedia och läsa mig till vad de betydde.

om jag tillåts spekulera kring dina personliga upplevelser också, så är det dryga inte att spelet är skrivet så, utan alla dess kvasi/pretto-spelare som tycker de är balla för att de "hajar grejen".

Först: Du får naturligtvis alltid spekulera kring mina personliga upplevelser. Jag uppmuntrar det, till och med.
Sedan: Ja, det är en rätt träffsäker analys. Fast tja, jag är faktiskt rätt försiktig med att tycka illa om andra individer. Så jag tycker inte illa om Nightowl när han raljerar över att Chronopia kallade sina häxmästare för Nekrologer och förklarade vad en nekrolog egentligen är för något. Till exempel. Det enda jag tycker illa om är att det i så stor utsträckning tas för givet att bildning och cerebral distans till ens ämne alltid gynnar ens rollspel. Och att man bara avfärdar de spel som skrivs på engagemang, hjärta och passion såsom barnsliga eller korkade.

 

[Bombu]

på frågan

Så jag inser att du menar nått annat än DnD när du skriver "Fjantasy"

fick jag svaret

Eddings å Tolkien å Conan å sånt...

DnD's magi är väldigt speciell och påminner inte om hur magi fungerar i nästan något annat (modernt) rollspel, och knappt ens i några böcker. Så på den punkten är inte DnD så standardiserat.

Lite sen såhär efter 0,8 kg påskgodis och annat onyttigt.

Tack sak du ha för svaret, då vet jag vad du anspelade på, och då förstår jag också hur du menade med

"speciellt utvald" när det gäller magi, för det var ju det vi pratade om från början (fölåt för utsvävningen).

Och ja, jag tycker den speciellt utvalde kan funka men din variant med att "alla" kan ha magi i sig är ju himla mysigt, det kan bli

"älvigt", "besjälat" på ett magiskt vis eller väldigt mycket "saga"



Och din kommentar att dnds magi som speciell, jag håller med den är annorlunda än mycket annat, jag vet bara att den används som stort exempel på vad "fjantasy" är för något, men inte mig emot att dnd inte är "fjantasy"

Det där med ord och vad saker betyder är ju knivigt, det räcker med att en nisse (Bombu) tror att nått betyder nått annat så har vi en lång och härlig deltråd.

Men det är ju lite kul också, folk engagerar sig i ord här.

ord är viktiga och vi vill att saker och ting ska bli rätt.

 

[Organ]

Re: Hur blir man magiker? (lite ot)

DnD's magi är väldigt speciell och påminner inte om hur magi fungerar i nästan något annat (modernt) rollspel, och knappt ens i några böcker.

Ja och nej. Deras syn på magi finns mycket riktigt nästan ingen annanstans. Dock är det ingenting som Gygax och Arneson hittat på själva, utan det är rippat från fantasyförfattaren Jack Vance. I hans böcker funkar magi så att man är tvungen att "plugga in den" på nytt varje gång man använt den. Det är enligt mig ett inte helt bra system så det finns en anledning till att bara D&D använder det.

/Anders

 

[gråhök]

Re: Hur blir man magiker? (lite ot)

Jupps, strömmen av arkan energi genom magikern sliter besvärjelsen ur minnet (fast det är ett bra sätt att förklara engångs-scrollar, juh).

 

[Dilandau]

Go the Elric way.

Antingen är man magiker för att ens förfäder slöt avtal med demoner och andra andliga krafter. Eller så är man det för att man själv tillbringat hela livet med att studera gamla mossiga böcker och lyckats lura några demoner in i ens tjänst.

 

[Badanka]

Mitt förslag är att alla fysiskt kan bli magiker, men det är inte alla som kan släppa den materiella världen och utöva magin. Utan det är bara de som inte tror att någonting är omöjligt..

som i matrix, free your mind, och när man lyckats med det, så börjar magin att fungera. och på sätt och vis ju äldre man blir, och ju mer erfaren man blir, desto svårare är det att börja, men om man är en van brukare av magin, desto svårare är det att misslyckas, och man blir mäktigare med tiden.

 

[olaberg]

I min d20-kampanj Ran1100 som är Västergötland, Dalsland, Danmark, södra Norge och norra England år 1100 (fast med tomtar och troll), så funkar magin så här:

Väldigt många kan vardagstrolldom. Någon effekt upp till grad 1 eller så. Vissa är dock hermetiker, som alltså samlar på gnostiskt, arabiskt, schamanistiskt och annat hokus pokus, och _kodifierar det_.

Uppfinningen av den magiska skrivkonsten (på 800-talet) är alltså det som gör det möjligt för dem att samla, konstruera, sprida och utöva D&D-magi. Read Magic is the shit.

Detta alltså som en ursäkt för att motivera D&D-magin i en verklig medeltida värld.

Anledningen till att historikerna idag inte känner någon D&D-magi, utan bara märkliga ritualer och magiska föreställningsvärldar, är att D&D-magin var så hemlig.

Varför hemlig? De goda trollkarlarna vill inte att detta kraftfulla verktyg ska sättas i händerna på vem som helst. De onda trollkarlarna vill behålla sitt maktmonopol.

Och naturligtvis för att alla de ovan uppräknade länderna är kristna riken. Trolldom är förbjudet.

Det skapar ett läge där magi är sällsynt (och absolut inte köp- och säljbart), men där eventuella spelarfigurer som kan trolla inte är otänkbart utan tvärtom logiskt.

Är man äventyrare är man nämligen en outcast. Folk kallar äventyrare för "Vandrarna" eller "De resande". Och outcasts söker sig till varandra.