Nej ni behöver inte oroa er. Efter ett upphåll på ett decennium eller två från allt vad rollspel heter så är jag inte rollspelsutbränd än på länge. Men jag kommer ihåg från förr att man kunde bli ganska less på rollspel ibland. Så vad kan man göra för att bota rollspelsutbrändhet förutom att ta ett långt upphåll?
Nekromanti Hur botar man Rollspelsutbrändhet?
- Thread starter Mutanten
- Start date
Ape of Wrath
DOWN WE GO
Ja, det behövs inga fler tips tror jag.
Spela brädspel ett tag, helst med våldsamma och hugg i ryggen inslag så som Republic of Rome (eller liknande) så att kontrasten mot rollspel blir stor. Till slut så när man spelar ett eurostyle eller co-op spel så kanske man blir sugen igen.
Jag har ingen aning. En del av att vara rollspelsutbränd är för mig att känna att den enda anledningen att ens försöka ta sig tillbaks till hobbyn är för att man har nåtslags förväntning om att man borde. Rollspel har varit en så stor del i mitt liv så länge (15+ år) att det känns konstigt och ger konstiga skuldkänslor att inte vara sugen på att spela rollspel.
Rollspelsmakande är fortfarande hyfsat roligt, så det fortsätter jag nog med. Men jag vet inte om jag egentligen ens vill spela, eller om jag vill vilja spela. Så jag har "tagit paus", utom för traditionsenliga årliga sammankomster med gamla vänner. Där kan jag inte riktigt säga nej.
En del av skuldkänslorna består i att jag har kamrater som vill spela men inte får pga brist på rollspelare i närheten. Jag bor en timme från centrala Stockholm med pendeln och jag jobbar tio minuter från centralen. Jag skulle garanterat kunna hitta en spelgrupp till typ vad som helst om jag bara lade manken till. Men jag vill oftast inte; jag har inte suget längre. Så jag kan men vill inte, mina vänner vill men kan inte.
Rollspelsmakande är fortfarande hyfsat roligt, så det fortsätter jag nog med. Men jag vet inte om jag egentligen ens vill spela, eller om jag vill vilja spela. Så jag har "tagit paus", utom för traditionsenliga årliga sammankomster med gamla vänner. Där kan jag inte riktigt säga nej.
En del av skuldkänslorna består i att jag har kamrater som vill spela men inte får pga brist på rollspelare i närheten. Jag bor en timme från centrala Stockholm med pendeln och jag jobbar tio minuter från centralen. Jag skulle garanterat kunna hitta en spelgrupp till typ vad som helst om jag bara lade manken till. Men jag vill oftast inte; jag har inte suget längre. Så jag kan men vill inte, mina vänner vill men kan inte.
Haha, vi spelar uppenbarligen inte samma spel …Fenhorn;n101880 said:
I alla fall, det bästa sättet att hanskas med att man inte vill göra en grej är att inte göra den grejen. Ta upp en annan hobby. Jag tenderar att växla mellan rollspel och språkinlärning. Ibland pluggar jag en massa språk, och sedan tröttnar jag på det och så spelar jag och skriver rollspel, och så tröttnar jag på det, och så vidare. Livet är för kort för att spendera sin fritid på saker man inte känner för.
Voldstagg13
Hero
Att göra andra saker är väl det som alla skriver och har rätt i. Man hamnar lätt i minnet av hur roligt man har haft men inte har längre och tror att man har förlorat något. Vad saknas? Har personer runt om en ändrat på sig (eller inte alls), saknar man de man spelade med förut, eller har man själv gått vidare (eller är fast i minnet) och tror att det inte går att känna samma sak igen. Man kan ju börja med en en liten självanalys.
Nya spel, slopa rutiner, snacka mer om vad alla vill ha ut av spelmöten, nya lokaler, prata om tider och restider, våga snacka om saker även om man inte vill snacka om dem, att inte ta på sig mer än man orkar med.
Nya spel, slopa rutiner, snacka mer om vad alla vill ha ut av spelmöten, nya lokaler, prata om tider och restider, våga snacka om saker även om man inte vill snacka om dem, att inte ta på sig mer än man orkar med.
Krille
Super Moderator
Jag var utbränd för ett antal år sedan, när jag fortfarande bodde i Skövde. Jag funderade på att lägga ner spelskapandet, och kände inte riktigt för spel när det kom till kritan.
Sen hände Panty Explosion.
Det var en liten kampanj spelad över IRC med några gamla forumiter – Debbie var en av dem – och det var helt fantastiskt! Det var något helt nytt jämfört med alla tidigare rollspel som jag hade spelat. Det var helt enkelt första gången på mycket länge som jag kände den sorts entusiasm som jag kände när hobbyn var ung!
Så jag har en teori: ibland krävs det att man spelar något helt annat. Och med helt annat menar jag inte bara ett annat spel eller en annan rollperson, utan en helt annan spelstil med ett helt annat gäng, kanske till och med i en helt annan form.
Men det var så jag kom över den utbrändheten.
Sen hände Panty Explosion.
Det var en liten kampanj spelad över IRC med några gamla forumiter – Debbie var en av dem – och det var helt fantastiskt! Det var något helt nytt jämfört med alla tidigare rollspel som jag hade spelat. Det var helt enkelt första gången på mycket länge som jag kände den sorts entusiasm som jag kände när hobbyn var ung!
Så jag har en teori: ibland krävs det att man spelar något helt annat. Och med helt annat menar jag inte bara ett annat spel eller en annan rollperson, utan en helt annan spelstil med ett helt annat gäng, kanske till och med i en helt annan form.
Men det var så jag kom över den utbrändheten.
micromonkey
Veteran
- Joined
- 24 Jun 2015
- Messages
- 23
Håller helt med. Jag pendlar konstant mellan; Rollspel, Dota, se på alla filmer jag kan ladda hem, odla allt jag kan få plats i trädgården till magic the gathering.Genesis;n101963 said:
Och det funkar skit bra för helt plötsligt efter massa dota spelande som vart ett tag är magic så jävla kul (,vilket inte är så bra egentligen då korten kostar en del). Så jag vet att under ca en månad kommer jag spela magic som en jävla galning och efter det kommer jag vara sjukt taggad på att odla potatis. Det är lite skumt men så funkar jag.