Nekromanti Hur bra är Bra?

[Grog]

Ett till min andra tràd relaterat, men nàgot mer allmänt ämne för diskussion är vad man egentligen menar med skicklighetsgrader och svàrighetsgrader.

Jag gör det enkelt för er; svara mig detta:

1. En Normalsvàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?

2. En Svàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?

3. En Lätt handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?

4. En Normalsvàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Duktig person?

5. En Normalsvàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Dàlig person?

6. En yrkesman, är han Normalbra eller Duktig eller nàgot annat pà det han gör?

Personligen tänker jag att en duktig person har lika stor chans att lyckas med en svàr handling som en normalbra person har att lyckas med en normalsvàr handling. Pss för dàlig person/lätt handling.

Vidare tänker jag mig att Lätt/Duktig ger 75% chans, Svàr/Dàlig 25 % chans etc. Ni fattar poängen.

Detta är intressant av tvà anledningar:
A. Regelbeskrivningar.
I min lilla pdf-fil fick jag kritik över att rollpersonerna är för dàliga. Jag antar att det är för att jag skrivit Normalsvàr handling där andra kanske skulle skrivit Svàr(?). Detta är alltsà här mest en fràga om semantik och vedertagna begrepp.

B. Regelbalans.
Hur mycket bättre är egentligen mästaren jämfört med sin lärjunge? Till exempel, en handling där mästaren har 90% chans att lyckas, vad har en nybörjare för chans att lyckas?


Min egen uppfattning av det hela är färgad av DoD. FV10 ger vid Svàr handling CL5, dv 25% etc etc. En normal stadsvakt har runt FV10 i Svärd, vilket ger att yrkesman har 50% att lyckas med en Normalsvàr handling.

 

[Krille]

"Jag gör det enkelt för er"

Enkelt? Du med mig skemta aprilo!

Till att börja med, vad är "normalsvårt" och vad är "normalbra"?

Som ett exempel, här har vi Robert Luva, legitimerad jantelagisk bågskytt. Han är "normalbra"... eller är han det? Hur är det med hans kamrat Rupert, som är precis så bra som du och jag? Vem av Robert och Rupert ligger närmast normen? Tja, eftersom majoriteten av befolkningen faktiskt inte skjuter båge alls så ligger nog Rupert närmast normen än vad Robert gör - endast legitimerade klåpare är sämre. Den här inriktningen används i Castle Falkenstein. Alla rollpersoner har värdet Average i alla egenskaper om inget annat sägs (till exempel Poor eller Good).

Å andra sidan kan man också hävda att "normalbra" utgår från normen för yrkesverksamma personer. Det vill säga att Robert är bra, men Rupert är dålig, eftersom han inte har tränat. Den här metoden används i de flesta rollspel, till exempel i Västmark, där en yrkesverksam person antas ha +6 i en färdighet.

Åkej, då vet vi (eller snarare vet inte) hur bra en normalbra person är. Vad är då en normalsvår handling?

Just det, ät den. En vanlig variant är den som du kör med: en normalbra person har 50% chans att lyckas med en normalsvår handling. Men det säger ju egentligen ingenting om hur svårt en normalsvår handling är. Vad är normalsvårt, liksom?

Vi tar fram herr Robert Luva igen. Är det normalsvårt för honom att... säg, sätta en pil innanför åttan på 30 stegs håll? Eller på 50 stegs håll? Vad kan en yrkesverksam bågskytt klara av?

Och hur är det om vi tar fram Rupert. Vad kan den klåparen förvänta sig att klara av? Ska han vara glad om han ens träffar tavlan?

Nä, det där med "normalsvårt" är vanskligt. Det enda man egentligen kan säga att det är "normalsvårt" för Robert att besegra sin tvillingbrorsa Rudolf, men i så fall är det inget fast värde som säger vad "normalsvårt" är. Det är det faktum att Robert och Rudolf har samma värde. Vilket värdet är spelar inte så stor roll.

Du kan slippa en hel del av problematiken genom att helt enkelt definiera saker och ting. En kompetent yrkesverksam person har +6, punkt. Säg inte att det är bra, eller dåligt, utan det är det värde som en kompetent yrkesverksam person förväntas ha. Att sätta en pil i åttan på 30 stegs håll definieras som svårighet 6. Det är inte "normalsvårt", utan "utmanande" - det är inte säkert att skytten misslyckas med det, men det är inte heller en kakbit. Utgången är helt enkelt osäker. Sen försöker du göra så mycket av reglerna som möjligt som motsatta slag (dvs när Robert och Rupert försöker skjuta bättre än den andre) eller som kvalitetsslag (hur många poäng får just det här bågskottet) snarare än som framgångsslag (träffade jag innanför 8?).

Det bästa med de här definitionerna är att du förmodligen har en tydligare skala för dina rollpersoner, samtidigt som du slipper alla diskussioner om hur bra "bra" är eller vad "normalsvårt" egentligen betyder.

 

[Rising]

Krille förklarar det mycket bra. En del av hans argument återkommer i mitt svar.

En Normalsvàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?

"Normalt" kallar vi det som vi normalt upplever. Inte vad som är genomsnittligt. Alltså; när vi tänker på en normalsvår medicinsk operation så tänker vi på en operation som är normalsvår för en yrkesverksam person, inte en genomsnittlig människa i största allmänhet. De flesta människor begriper nämligen inte någonting om medicin på den nivån, så den utmaning som en medelsvensson har 50% chans att klara av är inte svårare än en tuff förkylning, typ. Knappast den nivå vi tycker att det är praktiskt att kalla för en "normalsvår" medicinsk utmaning.

Inte jag, iaf. Det är därför jag gärna skiljer på grundegenskaper och färdigheter. En grundegenskap är något som alla har, och där har en medelsvensson verkligen 50% chans att lyckas med en "normalsvår" utmaning. En färdighet är däremot något som bara somliga har, och där är en "normalsvår" utmaning istället mycket tuffare för en medelsvensson. (=Speltekniskt så kan svårighetsgraden ligga kvar på samma nivå som för de normalsvåra grundegenskapsutmaningarna, medan Färdighetsvärdet är avsevärt lägre för en medelsvensson (I BRP så kan en medelsvensson ha 0 i alla färdigheter som inte uttryckligen hör till hans yrkesverksamhet, typ))

Vill man att en medelsvensson ska ha samma värde i både "grundegenskaperna" och "färdigheterna" (om man exempelvis struntar i den uppdelningen och kallar allt för "egenskaper") så måste man istället höja svårighetsgraden för de "normalsvåra" yrkesutmaningarna.

Båda sätt ger samma resultat i slutändan.

I min lilla pdf-fil fick jag kritik över att rollpersonerna är för dàliga. Jag antar att det är för att jag skrivit Normalsvàr handling där andra kanske skulle skrivit Svàr(?). Detta är alltsà här mest en fràga om semantik och vedertagna begrepp.

Japp, enbart semantik. Som spelledare tänker man ju tvärtom: "Den här muren ska det vara ungefär fifty-fifty att rollpersonerna klarar sig över" och sedan sätter man ut svårighetsgraden. Om det sedan blir vad spelet klarar "enkelt", "normalt" eller "svårt", det bryr man sig inte om.

Inte när svårighetsgraden kan sättas hur som helst av spelledaren. Men när man blandar in konstanter så blir det hela genast mycket värre!

1. Om du skriver att man måste klara ett slag på Simma med svårighetsgraden X för var tredje minut man befinner sig i ett hav under en lätt bris, typ, då har normalperspektivet bestämts åt en. Vill man skapa sig en simmare som är lika bra som en normalbra simmare i verkligheten så måste man utgå från konstanten X. Om man märker att ens BP inte räcker till för att bli normalduktig ur det här perspektivet så kommer man att dra slutsatsen att ens rollperson blivit "dålig".

2. De vanligaste konstanterna är de värden som spelledarpersoner besitter i äventyren. Det är ju ens omvärld man jämför sig med. Om man upplever att man är så svag att man inte kan vinna över en enda SLP i armbrytning, då upplever man sig som svag, även om det i rollspelet kanske står att ens värde är över medel.

En av fördelarna med BRP (och många andra system) är att man använder medelsvensson-värdena som konstant. Medel är 10-11. Det är därifrån man utgår. Kolla på en karaktärs värden i Final Fantasy så är det dock helt omöjligt att avgöra om han är bra eller dålig. STR: 82% kan låta jättebra, men om man sedan får se att alla ens andra karaktärer har mer än 120% så tappar man helt bort sig. Det finns ingen fast punkt att utgå ifrån.

 

[Guest]

En Normalsvàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?

En normalsvår handling lyckas åtminstone 95% av en normalbra person, t.ex Jag som är normalbra på matlagning tänker laga mat, jag lyckas, punkt slut.
Arne som är av sämmre material när det gäller det kulinariska är inte lika lyckad, hans mat är atningen för salt eller vidbränd ungefär 50% av gångerna, han behöver en lätt rätt för att lyckas lika bra som jag med min rätt, t.ex. in skål med flingor och fil, vilket inte för det flesta är något intressant.
När det gäller en svår mat rätt så kanske jag har 50% chans att lyckas medans arne har 5% chans, men in kommer viktor som kan sina maträtter, han har 95% chans att lyckas här med, men på föregående rätter kanske han har 50 respektive 95% chans att lyckas så bra att det blir en himmelsk måltid som är värd att minnas.

Alltså Svårighetsgrad matchande Kunskapsgrad 95% chans att lyckas, 5% chans att lyckas perfekt, när svårighetsgraden ökar så minskar chansen att lyckas men när kunskapsgraden ökar så ökar chansen att lyckas perfekt.

Sedan betyder inte det att detta är så simpelt, tillexempel hos läkaren kanske det inte räcker med att ingreppet var lyckat, patienten kanske var så illa åtgången så att ett perfekt slag krävs för att patienten ska överleva, men ett lyckat slag betyder att man inte har gjort något alvarligt fel under proceduren.

Perfekt= något man minns.
Lyckat= Du kan inte anklagas för att ha gjort något fel, effekten säger resten.
Misslyckat=Du gjorde något fel, maten blev inte god/du hade fel dosering i droppet.
Fummel förutbestäms av färdighetsområde och interna svårigheter, forskningen kanske inte är så långt gången, du kanske är full, eller så har burkarna kinesiskt tryck, sedan skulle jag föredra att fummel slogs med separat tärning innan färdighetsslaget, men det kanske bara är jag.

 

[Selly]

"En normalsvår handling lyckas åtminstone 95% av en normalbra person, t.ex Jag som är normalbra på matlagning tänker laga mat, jag lyckas, punkt slut."

Och ändå misslyckas du i snitt 1/20 gånger...?

 

[Guest]

Re: Hur bra är Bra?[ANT]

95% var ett snabbt tilltaget tal, liksom 5%.

 

[Selly]

Re: Hur bra är Bra?[ANT]

Jag insåg det också, men det här är väl också nåt som många inte tänker på. 95% låter väldigt mycket, och därför tycker man - precis som du gjorde i ditt förra inlägg - att det är tillräckligt. Vilket det ju alltså inte är, för nog misslyckas du inte med att laga mat en gång av tjugo? Nåväl, det var väl i mångt och mycket ett nitpick-inlägg, men helt poänglöst var det inte.

 

[Troberg]

Re: Hur bra är Bra?[ANT]

Jag insåg det också, men det här är väl också nåt som många inte tänker på. 95% låter väldigt mycket, och därför tycker man - precis som du gjorde i ditt förra inlägg - att det är tillräckligt. Vilket det ju alltså inte är, för nog misslyckas du inte med att laga mat en gång av tjugo?

Det beror på hur man tolkar ett misslyckande. Jag misslyckas sällan så mycket att det inte går att äta maten jag lagar, men jag misslyckas rätt så ofta med att göra något som upplevs som riktigt läckert.

 

[Krille]

Slaget om whatever!

"Jag misslyckas sällan så mycket att det inte går att äta maten jag lagar, men jag misslyckas rätt så ofta med att göra något som upplevs som riktigt läckert."

Det här låter som fel mekanism för fel fråga. Ett vanligt svårighetsslag ger svaret på frågan "lyckas jag?", men när det gäller matlagning så är frågan snarare "hur god blev maten?", det vill säga ett kvalitetsslag.

Det gör att innan vi bestämmer hur bra "bra" är så bör vi bestämma med vilka mekanismer vi kan bestämma resultatet. Vi har redan nämnt två av dem, svårighetsslaget ("lyckas jag göra en sufflé utan att den sjunker ihop?") och kvalitetsslaget ("hur god blir min bouillabaisse?"). Det tredje som jag kan komma på är motståndsslaget ("är min boiullabaisse godare än Olles?"). Ett fjärde skulle kunna vara uppehällenivå (det vll säga "kan jag leva genom att arbeta som kock?" eller möjligen "hur rik blir jag om jag jobbar som kock?"), men det är oftast inget slag alls, utan bara ett enkelt jämförande av värde.

Det är egentligen först när vi har dessa verktyg som vi kan börja bestämma hur bra "bra" är.

 

[Troberg]

Re: Slaget om whatever!

Det här låter som fel mekanism för fel fråga. Ett vanligt svårighetsslag ger svaret på frågan "lyckas jag?", men när det gäller matlagning så är frågan snarare "hur god blev maten?", det vill säga ett kvalitetsslag.

Jo, det var lite åt det hållat jag ville komma. De flesta slag man gör yrkesmässigt handlar inte om att lyckas, de handlar om vilken kvalitet man uppnår. Egentligen är de allra flesta situationer sådana, det är ganska sällan man har ett definitivt lyckat-kriterium.

 

[Rising]

Re: Slaget om whatever!

De flesta slag man gör yrkesmässigt handlar inte om att lyckas

Gurgeh tog en gång ett exempel med en läkare och sannolikheten för att utföra en blindtarmsoperation. Det är kanske en bättre utgångspunkt för att illustrera problemet. Jag gissar att man behöver lägga ner rätt mycket tid på att lära sig utföra en sådan operation (alltså bör det kosta många BP för att bli tillräckligt duktig för att den här utmaningen ens ska bli medelstvår) medan en professionell läkare ändå inte bör ha en särskilt hög felprocent för att han ska bli trovärdig i sitt yrke. Och så vet vi ju att det finns många mycket svårare operationer än blindtarmsoperationer.

Det här är väl en grej som BRP inte klarar särskilt bra. Även 19/20 känns som en för dålig sannolikhet för en yrkesman, medan FV:19 ändå kräver en djäkla massa BP att uppnå; alldeles för mycket för läkaren i fråga. Om svårighetsgraden å andra sidan blir så enkel att man får omkring +8 på sitt CL, då börjar istället snubbar som bara ögnat igenom en läkarbok plötsligt framstå som rätt hajja.

Jag vet inte, jag överdriver säkert problemet och ni håller säkert inte med, men om ni kan mer om läkekonst än jag; kan ni inte i så fall hitta bättre exempel själva för att illustrera just den princip jag försöker peka på?

Grejen är väl att BRP i första hand hanterar dramatiska händelser i äventyren, och varje enskild blindtarmsoperation i ett äventyr kan antingen sägas vara en rutinoperation eller en dramatisk händelse, och i det senare fallet så är 95% tillräckligt hög sannolikhet.

 

[Troberg]

Re: Slaget om whatever!

Grejen är väl att BRP i första hand hanterar dramatiska händelser i äventyren, och varje enskild blindtarmsoperation i ett äventyr kan antingen sägas vara en rutinoperation eller en dramatisk händelse, och i det senare fallet så är 95% tillräckligt hög sannolikhet.

Jag har löst det genom att man i sådana, lugna situationer får slå två slag och välja det lägsta. På det sättet får man ner 5%-aren till 1%.

Sedan har man återigen tolkningsmöjligheten. Vad är en misslyckad blindtarmsoperation? Att läkaren gjorde ett misstag som de andra i teamet såg och kunde rätta till? Att det tillstöter komplikationer? Att det blir ett fult ärr? Att patienten dör? Att läkaren glömmer ett verktyg i magen på patienten?

Det finns gradskillnader även på misslyckanden. Det är säkert minst 5% av blindtarmsoperationerna som har komplikationer av något slag, men det går oftast att reda ut.

 

[Selly]

Konsekvens och skalor.

"Det beror på hur man tolkar ett misslyckande. Jag misslyckas sällan så mycket att det inte går att äta maten jag lagar, men jag misslyckas rätt så ofta med att göra något som upplevs som riktigt läckert."

Jag anade att någon skulle säga sådär, och då måste jag ju ifrågasätta hur konsekvent den metoden är; skall ett misslyckat anfall i strid också anses som bra nog för att ha ihjäl offret, men inte särskilt snyggt eller effektivt (säg att din motorsåg råkade fastna eller nåt...)? If so, visst, då är det enda man gjort att flytta ner allting ett snäpp (för jag antar att du ändå tycker att man skall misslyckas när man fumlar? Och jo, jag antar här att vårt hypotetiska system har en fummelregel, since most do), if not, då är det inkonsekvent.

Fast det är därför jag gärna ser att ett system skiljer på complete failure, marginal, moderate och complete success, osv. Då slipper man hålla på och halvfriforma såfort man skall utröna hur bra något lyckas, och att fixa en duglig vinstskala är oftast relativt enkelt.

 

[Grog]

Re: Slaget om whatever!

Jag hàller med om att det finns gradskillnader i hur väl en handling genomförs, pà samma sätt som det finns gradskillnader i hur skicklig du kan vara pà att genomföra nàgot. Det är nàgot av en självklarhet i verkligheten, men i ett rollspel har man sällan en kontinerlig skala. A'tminstone mina tärningar är kantiga och jag orkar inte skriva upp att jag har 4.31278 pà Matlagning. Sà fràgan är egentligen hur man gör i ett spel.

Jag tänker sàhär:
- Vad vill jag uppnà? Detta sätter min nivà för lyckat-misslyckat.
- Hur svàrt är det att uppnà det för mig?

Sedan kan jag ju komma till korta eller överträffa mig själv när handlingen väl genomförs, men det är ändà màlsättningen som gör att jag kan avgöra om jag lyckades eller misslyckades.

Exempel1: Jag ska laga mat. Màlet är att bli mätt. Svàrighet: Skitenkelt.
Exempel2: Jag ska laga precis samma màltid. Màlet är att imponera pà prinsessan Victoria. Svàrighet: Nàgot att bita i. (ja, jag borde sluta med dàliga ordvitsar)

Anledningen till att jag startade denna tràd är dels att jag vill veta vad folk menar med Normal i rollspel, men ännu mer intressant är den andra fràgeställningen. Nämligen, om person A har braighet X vilket ger U chans att lyckas, hur stor chans att lyckas har dà B som har Y i braighet? Detta är viktigt för att rätt person ska klara av rätt svàrighet, dvs spelbalans och trovärdighet.

Hur _väl_ handlingen lyckats är som jag ser det intressant, men fortfarande en sekundär fràga jämfört om màlsättningen är uppnàdd eller ej.

 

[Man Mountainman]

Dina frågor är mycket, mycket godtyckliga, eftersom att termer som "normalbra" och "normalsvår" ju inte har någon direkt motsvarighet i verkligheten utan endast är relevanta inom ramarna för ett visst spelsystem. Därför kan en fråga som "En Normalsvår handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?" endast besvaras genom att man studerar regelsystemet man behandlar. Eftersom det i ditt fall inte finns något regelsystem att studera så är det du som måste BESTÄMMA hur du vill definiera "normalsvår" och "normalbra". Detta beslut fattar du naturligtvis inte utifrån någon observation av "verkligheten", utan endast utifrån de effekter du vill uppnå i regelsystemet. Om dina spelare tycker att de misslyckas för ofta, tja, då är det väl bara att justera svårighetsgraderna neråt eller färdighetsnivåerna uppåt, eller hur?

En Normalsvàr handling, hur stor chans att lyckas i procent har en Normalbra person?

Många regelsystem använder här en 50/50-princip; om rollpersonen är normalbra, och motståndet är normalsvårt, så lyckas man i hälften av fallen. Jag tycker principen är bra eftersom att det är lätt att bygga vidare på den; den utgör ett bra fundament för mer avancerade regler.

 

[Grog]

Jag hàller med dig i princip allt. Vad man kallar normal är mest en smaksak, men jag vill att andra rollspelare ska kunna hàlla med mig om vad jag anser vara Normalt. Hur svàrt är det till exempel för Sven Svensson att hoppa 4.5 m till exempel?

Du säger att det är bäst att istället ge nàgon slags lista över +/- beroende pà avstànd Svenne ska hoppa. Nu är det sàhär, jag är lat. Och de flesta rollspelare med mig. Jag orkar inte fylla mitt spel med tabeller för allt man kan tänkas hitta pà. Jag kan sträcka mig till att skriva att det är Normalsvàrt att hoppa X meter.

Om jag inte har nàgon anledning att modifiera värdet fràn det rollpersonen har skrivit pà rollformuläret sà gör jag inte det. Jag tror det är ofta som spelledare rullar mot Normal svàrighetsgrad, när de inte riktigt orkar fundera över hur svàrt nàgot är. Sà visst, det rör sig mest om semantik och konventioner men samtidigt bekvämlighet, även om det är av mindre vikt.

När det gäller jämförande mot en annan person har man inte, precis som du säger, problemet med att sätta en svàrighetsgrad. I mitt system är det straffläggning som gäller, flest ettor vinner.

 

[Troberg]

Re: Slaget om whatever!

Jag hàller med om att det finns gradskillnader i hur väl en handling genomförs, pà samma sätt som det finns gradskillnader i hur skicklig du kan vara pà att genomföra nàgot. Det är nàgot av en självklarhet i verkligheten, men i ett rollspel har man sällan en kontinerlig skala. A'tminstone mina tärningar är kantiga och jag orkar inte skriva upp att jag har 4.31278 pà Matlagning. Sà fràgan är egentligen hur man gör i ett spel.

Det är därför man har en spelledare. Att tärningarna är kantiga betyder ju inte att man måste ha en kantig spelledare, tvärtom så gör det bara det viktigare att spelledaren är flexibel.

 

[Krille]

"Du säger att det är bäst att istället ge nàgon slags lista över +/- beroende pà avstànd Svenne ska hoppa."

Nej. Jag säger faktiskt att beroende på vad Svenne gör så ska man välja olika sätt att slå.

Antag att systemet består av 1T10 + färdighet + grundegenskap. Vi definierar Svenne: han har grundegenskapen till +3 och färdigheten till +6. Han är en kompetent längdhoppare. Under färdigheten Hoppa så står det att man hoppar lika många halvmetrar som resultatet av ett slag om man tar sats.

Du kan nu använda det här på ett antal olika sätt.

<ul type="square">[*]Vanligt svårighetsslag: Används om man har en statisk uppgift som ska klaras av. Svårigheten att hoppa över en 4,5 meter bred klyfta är 9 (nio halvmetrar). Om Svenne slår 9 eller mer så hoppar han över klyftan. Slår han 8 eller mindre så slår han i väggen och ramlar ner mot en smetig död. Tja, Svenne kan inte slå mindre än 9, så han kommer över om han bara får ta sats.
[*]Kvalitetsslag: Används om man vill veta hur bra man gör ifrån sig, utan att ha någon specifik uppgift annat än att göra så bra ifrån sig som möjligt. Svenne slår 6 på tärningen, vilket med +3 och +6 ger 15 halvmetrar i längd lika med 7,5 meter. Svenne har just hoppat 7,5 meter. Han har inte lyckats med någon svårighet: han har bara fått ett resultat som har omvandlats till ett mätbart resultat.
[*]Motsatt slag: Används i tävlingssituationer och andra tillfällen då två personer ställs mot varandra. Svenne och Olle tävlar. Olle har +2 på grundegenskapen men +8 på färdigheten. Svenne slår 4+3+6=13, Olle slår 8+2+8=18. Olle hoppar längst.
[*]Professionell nivå: Används för att se hur bra man är och möjligen huruvida man kan leva på färdigheten. Svenne har +6 på Hoppa. Han är bra, snudd på elitnivå, och kan förmodligen klara sig hyfsat bra på sponsorpengar och prispengar. Inget slag slås.[/list]

 

[Grog]

Re: Slaget om whatever!

Att tärningarna är kantiga betyder ju inte att man måste ha en kantig spelledare, tvärtom så gör det bara det viktigare att spelledaren är flexibel.

Isàfall tror jag vi är överens. Som jag skrev är jag i första hand intresserad av om rollpersonen klarar av det han försöker sig pà. Binärt och mycket kantigt, med andra ord. Och det är där spelledaren mjukar upp det hela genom att säga att prinsessan Viktoria sneglar lite missnöjt mot stuvningen eller att hela rummet rökfylls och brandlarmet gàr.

Vill man sà kan man lägga till fler grader av framgàng i reglerna än lyckat - misslyckat, men hur man än gör finns en viss kantighet som spelledaren berättar bort.

/Grog - som inser att han tagit jullov en vecka för tidigt...

 

[Simon]

Efter diskussionen nedan så ska jag försöka ge ett svar på hur jag gärna ser det rent praktiskt.

Jag undviken helst att tala om "normalbra" eller "duktig", eftersom jag då snabbt hamnar i fällor som nämnts tidigare. Istället föredrar jag att dela in "braighetsnivåerna" för åtminstone färdigheter i något liknande nybörjar-/amatörnivå, proffsnivå respektive mästarnivå. Säg till exempel att färdighetsvärden är omkring +2 på nybörjarnivå, +4 på proffsnivå och +6 på mästarnivå.

Vilken nivå av kunnande som är "normalt" beror på färdigheten och kretsen av personer man tittar på. På en läkarkonferens är det normala värdet i Medicin omkring +6, med ett gott knippe specialiseringar av olika slag. Mindre än så sticker ut vid middagsdiskussionerna. I genomsnittet av Sveriges befolkning är snarare +0 det normala värdet i samma färdighet, medan normalvärdet för Engelska kanske ligger mellan +2 och +4 (beroende på hur man definierar nivåer i språkfärdigheter). Nå, det här är kanske självklarheter, men ändå...

När jag kalibrerar svårigheter och färdighetsvärden i spelsystem så brukar jag numera lägga det så att någon med amatörkunnande i en färdighet har omkring 50% chans att lyckas med en "medelsvår" handling (hur man nu benämner den nivån som i spelreglerna används som något slags utgångspunkt för svårighetsskalan). Jag gillar att den nivån av svårighet är något som en nybörjare/amatör/student/hobbyist har en chans att lyckas med men absolut inte kan räkna med. Samtidigt har en yrkeskunnig en god chans att lyckas och kan i stort sett räkna med att göra det oftare än inte, och för en mästare är det ren rutin - handlingar som normalt är medelsvåra kräver en massa dåliga omständigheter för att alls vara utmanande för mästaren.

"Normalbra" och dess syskontermer kan däremot vara användbara när det gäller grundegenskaper.