Nekromanti Hur bra är klassikerna egentligen?

[Rising]

Jag är - som de flesta vet - en riktig dumskalle. Jag vet ingenting. När någon frågar mig om de gamla klassiska författarna och deras verk så nickar jag och tänker "ja, jag har visserligen inte läst de där, men alla vet ju vad de handlar om".

Men vad vet man egentligen om klassikerna? Moby Dick tycker jag mig kunna efter att ha sett en TV-serie och hört några referat från Star Trek-avsnitt, Den Osynlige Mannen känner jag genom Alan Moore's serier och reklamen till den där filmen med Kevin Bacon som jag tyckte verkade lökig, och Gullivers Resor känner jag bland annat till genom Manaras mjukporrserie om Gullivera.

För ett tag sedan läste jag Oscar Wildes bok: Dorian Gray's Porträtt - återigen en historia som jag trodde att jag kunde från en författare som jag trodde att jag kände - och blev jätteöverraskad för att den var så oerhört grymt rolig och bra skriven. "Wow!" tänkte jag. Vilken dumskalle jag har varit som tagit dessa klassiker för givna, och vilken skatt som finns framför mig!

Sedan läste jag en samling kallad Sällsamma Historier av Edgar Allan Poe, och det var något av det tråkigaste jag har läst. Auguste Dupin - som jag trodde skulle vara urtypen för en cool amatördeckare - var en pompös pajsare, kring morden vid Rue Morgue fanns det rent parodiska vittnesmål som får Musse Piggs deckarhistorier att framstå som krimonologi på högsta nivå, och vad är det för djäkla chimpans som försöker trycka upp ett kadaver uppochner i en skorsten? Poes skräckhistorier var också tafatta och löjliga. Jag hatar Poe, eller mest av allt hatar jag att han inte motsvarade mina förväntningar, för av det jag läst om Poe så trodde jag verkligen att jag skulle bli helt förälskad i honom.

Så... Hur är det med klassikerna, ni som vet? Vilka rekommenderar ni, och vilka tycker ni är överreklammerade? Varthän skall jag fortsätta min litterära skattjakt?

 

[wilper]

Wildes novell Spöket på Counterville är rätt trevlig, på ett ungdomsboksaktigt sätt.

Dumas' De tre musketörerna, och uppföljaren Myladys son är även de trevliga (jag undrar om jag tycker att de är bra.. men trevliga är de iaf).

Ett tips om man vill få nys om trevliga gamla böcker är att bli korrekturläsare åt Gutenbergprojektet. Då får man läsa enstaka sidor i en hel massa olika böcker, och ibland hittar man guldkorn.

 

[Gurgeh]

Några slumpvis valda klassiker:

Jane Austen
Precis vad man förväntar sig: fåniga engelska överklasspersoner som gör fåniga saker. Fruktansvärt förutsägbart, men ganska charmigt på något märkligt sätt.

Fjodor Dostojevskij
Kan vara både fantastiskt bra (Brott och straff) och mördande tråkig (Bröderna Karamazov).

Herman Melville
Okej, jag fattar inte hur man kan göra en så potentiellt spännande bok som moby Dick så jävla tråkig. Vi borde ha drama, action och galenskap och istället får vi sida upp och sida ner med valstyckande och filosoferande om färgen vitt.

Walter Scott
Ivanhoe är en riktigt bra äventyrsbok om man bortser från faktumet att den man tror ska vara huvudperson bara ligger och har ont mest hela tiden.

Jonathan Swift
Gullivers resor är förvånansvärt kul och intressant. Det är märkligt att Lilliput-delen är den mest kända då den är den klart tråkigaste fjärdedelen. Någon borde göra ett fantasyrollspel baserad på den.

/tobias

 

[Storuggla]

Oscar WIlde skriver kul stuff, helt klart. Min favvo torde dock bli The Importance of Being Ernest, mest för att det är en mesigt situationskomedi i tre akter.
Annars håller jag med, flera böcer med "klassiker"-status verkar mest vara kända för att folk inte läst dem och begripit hur urbota trista de är. Tvi vale. Falukorv.

Kipling har skrivit rent fruktansvärt trista böcker men han har gjort en bra bok, Havets Hjältar (Captains Courageous) är tuff. En story om en överklassbrat som inte kan någonting nyttigt alls som ramlar av en atlantångare och plöockas upp en en fiskebåt och måste jobba för brödfödan.
De Tre Musketörerna osm redan tipsats om tyckte jag var en tokrolig bok, fylld med helsjuka samtal, bisarrofigurer och crazykomedi. Dock har jag hört att vissa anser den vara genomseriös och en tegelsten. men de suger.
Jerome K Jerome spöar alla andra författare med en hand bakom ryggen (alltså, de författare som har en hand bakom ryggen spöar han) med sin Tre Män i en Båt och uppföljaren vars namn jag inte orkar googla upp.
Huckleberry Finn var genomtrist. Blöh.


Storuggla, orkar inte kyla

 

[Nightowl]

De Tre Musketörerna osm redan tipsats om tyckte jag var en tokrolig bok, fylld med helsjuka samtal, bisarrofigurer och crazykomedi.

Allt för avkortade versioner innehåller bara själva äventyret, vilket är måttligt intressant.

Den största behållningen är att de fyra ädla hjältarna är lagom mycket svin, och lagom mycket genomsympatiska.

Liksom, de blir inblandade i det hela eftersom D'Artagnan är kåt på sin hyresvärds fru och vill impa på henne. De förväntas leva stort som adelsmän, men som adelsmän förväntas de inte arbeta för en lön, så de är alltid panka och har mer ont om pengar än en av Risings festande rollpersonspoeter, så Porthos försörjer sig som gigolo till en tjock köpmansfru. Osv.

Richelieu är världshistoriens skönaste skurk eftersom han, bland annat, är fullt kapabel att inse när han är besgerad, vilket aldrig skulle funka i Hollywood idag. Dessutom lyckas Dumas få honom att framstå som listig ända tills det att hjältarna faktiskt överlistar honom, vilket får dem att framstå som extra koola.

Erik

 

[Storuggla]

"Liksom, de blir inblandade i det hela eftersom D'Artagnan är kåt på sin hyresvärds fru och vill impa på henne."

Fast är han en hederlig typ då? Nej fanken heller, han kurtiserar Miladys kammarjungfru för fulla muggar och likaså Milady bara det ger honom en liten fördel. Mannen är lika samvetslös om en rollperson.


Storuggla, kitten love!

 

[Targon]

Om Poe

Jag hatar Poe, eller mest av allt hatar jag att han inte motsvarade mina förväntningar, för av det jag läst om Poe så trodde jag verkligen att jag skulle bli helt förälskad i honom.

Nja, smaken är som baken. Själv har jag haft en hel del nytta av Poe när jag nu jobbar med totalrenoveringen av Daimonion (som nu heter något helt annat). Inspirationen jag finner hos Poe har egentligen ingenting att göra med de konkreta berättelserna utan mer känslan i hans språk. Helt klart fattar jag din besvikelse. Poe är en mycket ojämt författare som är bra ibland och riktigt kass ibland. Personliga favoriter som jag gärna läser om och om igen är The Fall of the House of Usher, Hop-Frog - en helt underbar skröna om hur det kan går när de mäktiga är dumma i huvet, The Black Cat och framför allt dikten The Raven som jag då och då läser igenom på kvällarna innan jag somnar. Det är framför allt det gotiska språket och stämningen som jag gillar. Skräcken ger jag inte speciellt mycket för. Och jag håller med dig om att Morden på Rue Morgue inte är någon höjdare. Snarare en slapstick-historia som förmodligen knappt ens hade skrämt damer i krinolin. Däremot rekommenderar jag varmt att du försöker hitta honom på engelska. Själv hade jag turen att hitta en billig pocketutgåva som heter The Complete Tales and Poems of Edgar Allan Poe , Penguin 1982. Lägg undan förväntningarna på att finna Lovecraft-skräck utan lägg dig istället tillrätta och njut av språket och känslan (något som Lovecraft tyvärr helt saknar). Det är i alla fall mitt tips.

 

[Dante]

Tre män på velociped …

… heter den i alla fall på svenska. Three Men on the Bummel tror jag originaltiteln lyder.

 

[Rising]

Re: Om Poe

Lägg undan förväntningarna på att finna Lovecraft-skräck

Sådana förväntningar hade jag inte, utan det var mer... Tja, jag ville nog ha mer av varan i Raven även i novellerna. Clive Barker påstod i ett förord till ett Sandmanalbum att Poe var en mästare på att väva in mystik i det vardagliga och på så vis göra den fantastiska och den vardagliga världen oskiljaktiga från varandra, men något sådant fann jag inte alls i de texter jag läste. Och Guldbaggen, som jag hade hört skulle vara den bästa dekrypteringsberättelsen någonsin, den gjorde sitt bästa för att demystifiera dekrypteringsprocessen och få den att bli helt odramatisk och spänningslös - där blev jag jättebesviken, och så köper jag inte goonies-intrigen i handlingen för fem öre.

Men okej, jag ska ge honom en chans till i de berättelser du pekat på, och läsa dem på orginalspråket.

 

[Eksem]

Re: Om Poe

Jag gillade Morden på Rue Morgue. Själva deckarberättelsen är kanske inte så mycket att hänga i granen, men väl den där lirarens sätt att tänka, och hur han kan förutse hur alla andra tänker. Det var ju jätteball.

Min Poe-favvis är den med den där maskeradbalen i den postapokalyptiska underjorden där alla dör i mars-cancer. Eller vad det nu är som händer. Jag vet inte vad den heter, men den är också ball.

Guldbaggen gillade jag när jag var yngre, men har ingen som helst relation till den idag. Vet inte ens vad den handlar om.

The Raven är oslagbar i The Simpsons version. Den knäcker mig rakt av.

 

[Man Mountainman]

Den bok jag läst som kommit närmast att vara en klassiker - för jag antar att Science Fiction inte räknas - är väl Aksel Sandemoses "en flykting korsar sitt spår". Den tyckte iallafall jag var ball och den fick en att se med nya ögon på den gamla klyschan "Jantelagen".

Moby Dick började jag läsa, men när jag kom till avsnittet där Ismael går igenom alla olika valsorter och jämför dem med olika bokformat, eller hur det nu var, så tröttnade jag. Vilket är lite synd, för fram till den punkten tyckte jag den var helt okej. Fast idag läste jag serieversionen av Will Eisner.

 

[Dewil]

Jag har upptäckt den polsk-amerikanske författaren Isaac Bashevis Singers noveller om ett svunnet Centraleuropa. (Han emigrerade från Polen till USA 1935 och undgick Förintelsen, till skillnad från större delen av hans släkt och bekantskap.)

Hans noveller har drag av magisk realism och fick mig faktiskt att tänka på Poe, även om den referensen knappast går hem hos dig...
En av historierna i "Shosha" påminner t.o.m. specifikt om Poes "Metzengerstein".

Vidare upplever jag i hans berättelser det där "djupet", känslan av en förlorad värld, som jag också uppskattar i fantasy med välskriven bakgrund.

Dewil

 

[Ymir]

Re: Om Poe

Min Poe-favvis är den med den där maskeradbalen i den postapokalyptiska underjorden där alla dör i mars-cancer. Eller vad det nu är som händer. Jag vet inte vad den heter, men den är också ball.

Menar du 'Röda dödens mask' så är den inte enbart en mästerlig novell, utan i Roger Cormans regi också en fantastiskt bra film, om än inte helt trogen förlagan.'De blodtörstiga', som filmen av någon märklig anledning heter på svenska, har den tuffaste Döden i filmhistorien. Bergman får anse sig slagen

Jag gillar Poe också i övrigt. Har man en dikt som heter 'Tamerlane' kan man helt enkelt inte vara fel ute.

- Ymir, gillar Poe, men gillar orientalism ännu mera

 

[Lycan]

Alltså, förr i tiden trodde jag mest att jag var tendensiös när jag ogillade klassiker jag läste, men nu för tiden vet jag helt säkert; jag är helt grymt tendensiös.

Tänkte lägga mig och läsa lite, så jag drar bara igenom det jag kommer ihåg.

Hur som helst.

Av fransoserna var det typ bara Diderot jag fastnade för. D'Alembert, Balzac, Rosseau, Prévost, han som skriver dikter om saker som ruttnar. Nej, usch. Kulturhistoriskt värde. Men litteraturen har utvecklats.
Speciellt omnämnade förtjänjar dock Rabelais och Molière, som är riktigt fräna ibland.

Britterna har Brontë, som är ovanligt bra, men inte läsvärda, Austen som är ett skämt, Poe som också är ett skämt, Wilde som har sina stunder men är trist, Byron som suger, Coleridge som också suger, Blake som är den mest överskattade poeten evah, Milton gillade jag inte alls heller. Chaucer är småkul ibland, han får till lite fräna rim ibland i a f, och Langland har också sina stunder.

Ryssarna har jag förbisett. Dostojevskij tar för lång tid på sig att komma dit han ska och förpassas till papperskorgen (även om anteckningar från källarhålet kommer farligt nära min egen mentalitet ). Gogol och Tjechov tyckte jag var riktigt usla (har iofs bara läst noveller och en pjäs av Tjechov och typ en halv roman av Gogol, men man vill inte fortsätta). Sedan gillar jag Bulgakov, men han är väl typ inte en klassiker?

Sedan kommer jag ihåg för lite av litteraturhistorien för att göra någon vettig tidslinje av det här. Men läs nya böcker. Vi har liksom haft det senaste seklet av förhöjd läs- och skrivkunnighet på oss att bli bättre författare. Känns onödigt att söka sig till sämre tider Speciellt poesin har blivit fantastiskt mycket bättre.

 

[Balderk]

Re: Om Poe

Gillar du Poe bör du kanske ta en titt på H:ström- Text & Kulltur förlags nyutgåvor av Poes samlade noveller. Första volymen utkom i början av åreti och volym 2 och 3 är planerade att utkomma under 2005. Tillsammans ska de innehålla alla Poes noveller, alltså även noveller som aldrig översatts tidigare. Erik Carlqvist har gjort nyöversättningar av dem. Länk.

Har första volymen och är mycket nöjd med den. Den innehåller hans mest kända noveller såsom: Den Svarta Katten, Morden på Rue Morgue, Guldskalbaggen, Hjärtat som skvallrade, Huset Ushers Undergång och många andra.

Fan, det där lät som reklam, men jag gillar H:ström.

/Balderk

 

[Targon]

Tackar för tipset! :) [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Targon]

Re: Om Poe

The Raven är oslagbar i The Simpsons version. Den knäcker mig rakt av

Håller med dig helt. Tyvärr har jag bara lyckats att se den en enda gång och det var för mycket länge sedan, men jag minns ännu med förtjusning James Earl Jones dundrande berättarröst.

 

[Ymir]

Speciellt poesin har blivit fantastiskt mycket bättre.

Tss, tss. Ingen skriver hela romaner på vers idag längre. Nej, antiken och medeltiden, det var tider, det...innan tryckpressen kunde författarna åtminstone inte hänfalla åt kommersialism.

- Ymir, det är nåt speciellt med handskrifter

 

[magoo]

Nu lägger jag in ganska många författare i klassiker-genren, inte bara Odyssén och andra verk som man tvingas plöja i skolan. Jag har inte läst Moby Dick men däremot Robinson Crusoe som jag tycker är bra men som innehåller lite väl mycket religiösa grubblerier för min smak. Det finns en ny variant (hittar inte namnet på författaren) som heter Fredag - ett liv i frihet, där Fredag är killen som ordnar biffen och Robinson är ganska klantig. Jag rekommenderar den!

Jules Verne är min favorit av klassikerna. Jag gillar speciellt "Den hemlighetsfulla ön" där han väver samman flera av sina böcker - En världsomsegling under havet och Kapten Grants barn.

Jag har läst Den siste Mohikanen av James Fenimore Cooper ett antal gånger och den tycker jag mycket om även om den är ganska nattsvart (kanske därför?). Jag äger en variant med underbara illustrationer.

En försvunnen värld av Arthur Conan Doyle och så klart Sherlock Holmes och Agatha Christie tycker jag kan räknas till läsvärda klassiker även om de är "banala" deckare. Det verkar som om klassiker måste vara blytunga och seriösa a la Strindberg, men jag föredrar underhållning.

 

[magoo]

Glömde...

... den bästa klassikern! Den flygande holländaren, en skräckbok om en kapten som måste segla till domedagen eftersom han förargat Gud. Jag var så rädd när jag läste den som liten att jag inte vågade ha framsidan med skeppet uppvänt när jag skulle sova.