Nekromanti Hur bred är din smak när det kommer till spel?

[terje]

Uppriktigt sagt har jag nog ganska smal smak. Den enda typ av spel som intresserar mig är rollspel och då egentligen bara sådana som har enkla regler, är spelardrivna och är inriktade på fantastik.

Just nu spelleder jag MÅ0 och spelar Call of Cthulhu, Numenera och en osr sandbox.

 

[Minimoni]

Jag spelar bara bra rollspel. Spel som helt enkelt är aktivt bra ;-)

 

[Mekanurg]

Jag gillar deckarkampanjer, gärna i lite äldre epoker, som när vi var sheriffdeputies i Vermont 1931 eller Pinkertonagenter i Colorado 1869. Där slipper man CSI och får koncentrera sig på fotarbete och intelligenta förhör.

Sciencefiction-kampanjer ska vara medelhårda, som t.ex. Traveller, och inte alltför militariserade. Alternativt nostalgi-eskapistiska som Space 1889.

 

[Voldstagg13]

En genomgående punkt för mitt rollspelande genom åren är: BRP. Inte för att det har variit ett direkt krav, men från DoD Expert till Call of Cthulhu har det väl varit mest invant. Så, inte samma spel men samma system( i stort sett)...kanske dags för nåt annat.

 

[Robert]

Tidigare var jag väldigt svag för fläskiga och påkostade produkter av mainstream-karaktär men lite skruvat. T.ex. Forgotten Realms, WH40K, WHFRP, Mutant Chronicles, Star Wars, Trudvang, osv. Trovärdighet ut genom fönstret och in med coola illustrationer. Gärna med en dragning åt det lite grabbiga.

Visserligen gillar jag fortfarande det där men med Fantasy så hände det något. Med risk för att låta prenetiös och asskissing så tilltalas jag av gräsrotsnivån och drivet hos Arfert, Krank och Krille. Utan att ha någon närmare kunskap om regelsystemet eller settingen så är jag knockad av Järn. Precis som när jag var sex och såg en plansch på Kiss då vet jag precis som då att det här är bra.

 

[IcarusDream]

Jag kan spela vad som helst, så länge gruppen och spelledaren är bra och synkade.

Meen.. om jag måste välja vad jag spelar "mest".

Kulturtung fantasy, typ Eon, Trudvang, Symbarom, Pendragon, Gemini, WHFR. Jag gillar när det finns en välutvecklad spelvärld att falla tillbaka på.

WoD: Både nya och gamla; VTM, VTR, WTA, WTF, MTA, MTA(hihi) och andra bokstavskombinationer.

Skräck, vilket beror på humör; Call of Cthulhu, Noctum, Bortom, Allt Fläsk Måste Ätas.


Jag gillar indie i små doser, det blir sällan mer än små doser då de andra i min spelgrupp inte gillar indie.

 

[Mundo]

Alla spel som inte har level-system eller "hitpoints", typ.
För tillfället lirar jag mest World of Darkness spelen, Noir, Eon, Neotech, Western och A game of Thrones RPG (SIFRP), Svavelvinter och Mutant år noll.
Historiskt har jag lirar allt mellan himmel och jord, men detta är spelen jag spelar primärt. När jag lirar blir det oftast fokus på sociala konflikter av olika slag, en gammal favorit är att driva en underjordisk rörelse med allt vad det innebär för relationer i gruppen, misstanke mot utomstående, intriger för att säkra makt i gruppen etc.
Två exempel på rak arm är för det första en lamia kult i en hamnstad i Jargien, där man inte riktigt var säker på var man hade NPC-medlemmarna och vem i andra kulter och grupperingar man kunde lita på. För det andra är det en skuggjägargrupp i Noir med en blandad grupp NPCer som inte går att lita på riktigt (eller går det kanske?), skumma skuggor att förfölja samt att hålla sig borta från STAPOs avdelning 7.

Jag har typ aldrig lirat grottkräl förutom när jag var yngre, och då lirade jag svenska DoD-91, typ Djupets fasor.

 

[Jocke]

Jag har lite svårt för spel där man inte spelar en grupp jämlikar som på nått sett äventyrar eller undersöker mysterier. Alltså, typ Ars Magica funkar efter som det ändå är nån slags maktbalans. Men spel där man ska göra nått särskilt, annat, typ Polaris tycker jag att det brukar räcka med att spela en gång eller två.

Sen så har jag en hangup angående The One Ring, jag gillar det väldigt mycket men är inte sugen på att spela det så många möten i rad, jag blir så att säga mätt på spelet väldigt snabbt, även om jag tycker att det är gott.

 

[Lupus Maximus]

Nu är det nästan ett år sedan jag senast rollspelade, oavsett som spelare eller spelledare. Några saker i livet har varit lite upp och ner på sistone... Men...

När det gäller spelstil är jag rätt snäv. Jag bor i tradträsket, där spelarna påverkar världen genom sina rollpersoner och spelledaren sköter allt annat. Jag vill uppleva (eller spelleda) världar, och kan tycka det blir tråkigt när "äventyret" börjar då det ofta tar fokus från det jag tyckte var intressant. Så jag antar att det är "kulturalgejming" som gäller för mig. Men det händer att jag gör utflykter till andra spelstilar.

När det gäller regelsystem så vill jag att de är en bunt förslag och inspiration. Spelarna skall behöva veta så lite som möjligt om reglerna, samt om det är resurshantering för krafter eller förmågor vill jag gärna flytta det från den analytiska delen av hjärnan. Jag själv är dock bra på att bolla siffror och komplexa system, så som spelledare har jag inget emot regeltunga system om jag tycker jag får ut något från dem. Exalted eller Phoenix Command är inte avskräckande.

Då det gäller settings och genre är jag nog hyfsat bred. Där handlar det snarare om det finns något för mig att utforska, med utforskandet kan vara ett tankesätt eller hur det är att leva i den världen.

 

[God45]

och kan tycka det blir tråkigt när "äventyret" börjar då det ofta tar fokus från det jag tyckte var intressant.

Så vad är det du gör när du spelar? Om ni inte gör något "äventyrande"? (Jag vet inte vad andras definition av äventyrande är men för mig är den "Man gör intressanta saker", oavsett om det är politik, krigsföring eller utredande.")

 

[Lupus Maximus]

Så vad är det du gör när du spelar? Om ni inte gör något "äventyrande"? (Jag vet inte vad andras definition av äventyrande är men för mig är den "Man gör intressanta saker", oavsett om det är politik, krigsföring eller utredande.")

Visst är det, på sätt och vis, fortfarande äventyrande jag vill ha. Men jag vill ha vardag också, och allt är inte liv-och-död-jorden-kommer att-gå-under hela tiden. Mer Buffy the Vampire Slayer/Miami Vice/Dexter/Krig och Fred, och mindre Sagan om Ringen/In the Name of the King/The Avengers (filmen från 2012)

Intressanta saker kan helt enkelt vara att sitta och prata på ett Té-hus i An-Teng eller en pub i Sandukar.

Det är lite som med Thousand Doom memet för Exalted. Vissa tänker att det måste finnas något stort hot som bara spelarnas rollpersoner kan fixa, och jag har full förståelse för att många gillar den spelstilen (i alla fall i andra rollspel). Men så fort ett tillräckligt viktigt hot har dykt upp så har man nullifierat alla andra alternativ.

Jag vill att "äventyren" uppstår från konflikterna mellan vad rollpersonerna vill och vad SLP vill, och är rollpersonerna aspirerande krigsherrar i ett område med andra aspirerande eller etablerade krigsherrar, då blir det krig och politik. Men i exakt samma setting kanske de är diplomater som försöker nå en fredlig uppgörelse, krigsprofitörer som säljer vapen till båda sidorna, eller helt enkelt drar därifrån och letar efter ett lugnt område att bosätta sig i.

 

[Swedish Chef]

Jag gillar de flesta spel om man bara har en bra SL, har lite svårt för level spel ibland då jag kan få dataspelskänsla av det, men vi körda Dark Heresy och det funkade så är det bara tillräckligt bra Äventyr kan jag bortse från det med, regler har jag rätt lätt för att lära mej, så det känns lugnt med regeltunga system för mej....

Som SL vill jag ha ett bra grundsystem för regler sen tar jag bort det jag inte gillar, har lite svårt att hitta på egna regler, därför spelleder jag gärna EON/WESTERN/ osv ....HAr dock provat spelleda Rotsystem/ >Human/Svavelvinter under det senaste året och gillat det ... Så jag är väl på vad som helt enkelt

 

[Ymir]

Givet att mina två favoritregelsystem är Eon och Solar System kan man nog sluta sig till att jag har väldigt bred smak.

 

[Magnus Seter]

Jag tror att jag kan spela vilket rollspel som helst. Sen beror det ju på spelledaren också.

Med det sagt, så spelar jag D&D5 och spelleder Pathfinder.

Det första är just nu roligt eftersom det känns befriande från det andra, Pathfinder, som på level 15 börjar suga musten ur mig som SL.

Men det jag alltid hamnar i är WFRP eller Call of Cthulhu. Två spel som har en del gemensamt. Så även om jag spelar vad som helst, nästan, så är min smak nog ganska smal. Jag gillar också Ravenloft-världen, och skulle gärna spela D&D5 i den. Och det är ju också gotisk skräck.

Så jag vill gärna tro att min bak är ... smak ... är bred, men den är nog smal. :grin: WFRP FTW!

 

[slanfan]

Jag spelar nästan allt en gång, sedan vet jag om jag vill spela det igen.

Ibland ser jag på ett spel att jag inte kommer gilla det, ibland har jag fel.

Som spelare är jag kluven mellan att "vinna äventyr" och "spela min roll". Båda är lika kul.

Som spelledare vill jag inte ha något krångel. DnD 5 börjar redan kännas för bökigt, och vi är bara på lvl5.