Nekromanti Hur bygger man upp stämningen?

Eagle

Swordsman
Joined
14 Oct 2002
Messages
532
Hej!

Jag har svårt för att bygga upp stämningen när rollpersonen stöter på onormala företeelser såsom magiska besvärjelser, stora monstervarelser såsom drakar och troll. Hur gör man? Vilka sinnen används för att beskriva? Hur detaljerat ska det vara? Vilka målande uttryck kan användas för att beskriva vad rollpersorna upplever när det gäller onormala saker som är lite kusliga, overkliga och storslagna så att man får ilningar längs ryggraden?
 
Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
Några få tips från min sida:

Inledningsvis kan man ju säga att det som händer innan själva mötet är precis lika viktigt som själva mötet, vad det gäller stämning i alla fall. Om karaktärerna ska möta en drake - låt draken vara mytomspunnen. Kanske någon på en krog någonstans har berättat några (förmodligen påhittade) berättelser om den?

Annars tycker jag också om när folk väntar med synintrycket. Beskriv de andra sinnena först. Låt karaktärerna höra drakens djupa flåsande andetag, eller tunga vingslag, innan de verkligen möter den.

Vad det gäller monster så måste man nästan alltid ge dem lite karaktärsdrag för att de ska gå hem. Se på hur grott-trollet dör i Sagan om Ringen-filmen - det har ett nästan sorgset ansiktsuttryck. Peter Jacksom föreställde sig att någonstans satt en grott-trolls-mamma och väntade med ett glas mjölk på att hennes barn skulle komma hem. Karaktärsdetaljer och någon tanke om deras bakgrund brukar vara säljande.

I min erfarenhet så räcker det faktiskt med ganska få detaljer (som dock måste vara ganska precisa), sedan lägger man som spelare faktiskt till det mesta själv.
 

Eagle

Swordsman
Joined
14 Oct 2002
Messages
532
Tack! Bra tänkt av dig, att börja beskriva de andra sinnesintrycken först och låta synintrycken komma senare, det bygger ju upp en kul förväntan och lite nyfikenhet. Går det att vara lite mer konkret, vill du ge några exempel på hur du skulle beskriva för dina rollpersoner?...
 
Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
Vill bara påpeka att jag inte på något som helst sätt lever med föreställningen att jag skulle vara en skicklig spelledare. Jag har bara lett ett fåtal äventyr - varav minst ett totalsög - och är inte särskilt erfaren. (Däremot är författarskap en av mina aspirationer.)

Jag skrev en gång ett äventyr där några rollpersoner väntade på en mycket väl ansedd man (fick dock aldrig chans att spela äventyret). Karaktären hette Rausar Simonion, och betraktades som något av en legend. Legenderna om honom var många, men ingen kunde påstå sig ha sett honom ansikte mot ansikte. Det enda man visste med säkerhet var att han nu måste vara ganska gammal.

Hursomhelst, äventyret skulle leda upp till att rollpersonerna mötte den legendariske Simonion. De har blivit ombedda att vänta på ett hotellrum dit han ska komma för att visa dem sin tacksamhet (för uppdraget de slutfört). Min tanke var att jag skulle beskriva ljudet av någon som vandrar med käpp ute i korridoren, eftersom Simonion var gammal. (Man kan ju tänka sig det ihåliga ljudet av en träkäpp som slår i golvplankorna i en gammal byggnad.) Det är, i min mening, ofta en höjdare att låta rollspelarna bli medvetna om att någonting närmar sig dem utan att de riktigt kan iaktta det.

Sedan skulle de höra hur någon - med en åldrings hesa röst - pratade tyst med vakten utanför dörren. Så småningom skulle dörren öppnas, och Simonion stiga in. Jag föreställde mig alltid honom som något av en högrest och regal figur, ungefär som Christopher Lee.

Spelarna skulle även i samma äventyr möta ett monster. Min tanke var att spelarna skulle vara ute i skogen och höra ett slafsigt ljud, som om något hungrigt odjur slukade sitt byte. När spelarna närmade sig ljudet för att undersöka skulle en av dem (förhoppningsvis) fumla Smyga och trampa på en trädgren. Slafsljudet skulle då OMEDELBART upphöra, och spelarna skulle snart drabbas av en smått obehaglig känsla av det de nyss försökte hitta nu istället iakttar dem.
 

Kanturi

Swordsman
Joined
11 Apr 2005
Messages
533
Location
Mölndal
Re: Grott-trollet[OT]

på hur grott-trollet dör i Sagan om Ringen-filmen - det har ett nästan sorgset ansiktsuttryck
på extra-dvd:erna till sagan om ringen så berättar dom faktiskt att ljudet trollet ger ifrån sig kommer från en ledsen döende valross :gremsmile:

//Kanturi, sagan om ringen-fan
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Vilken stämningen?

Det finns väldigt många olika typer av stämmning och jag får svårt att tyda vilken du vill ha här. I de spelgrupper jag tillhör har våra speledare (jag är en utav dem) väldigt olika stämmningar i olika spel. En satsar lite på skräck och mystiska så han kör med det där att man hör/luktar sådana grejer innan man ser något. En annan spelleder mer hjälte stämmning så när vi möter ett monster så blir det mer jaha vad är det den här gången, och alla gör sig redo för monsterbank. Jag när jag spelleder i min tur har lagt upp ett sådant motstånd så om inte rollpersonerna tänker sig för när de slåss så dör de tämligen snabbt. Jag behöver inte antyda att motståndet är farligt det vet hela gruppen redan och inväntar ett bra taktiskt läge att inleda striden om det är det som krävs. Alla stilar är roliga på sitt sätt men de bygger på helt skilda stämmningar. Jag menar vår skräck gillande spelledare har skrämt upp riktgit rejält några gånger men jag gillar inte riktigt den stämmningen men den tillför ju massa om man vill spela så. Monsterbank kan låta tråkigt men det är ju en klassiker. Fundera lite på vilken typ av stämmning du vill ha. Se en sådan typ av film och tänk på hur och i vilken ordning de introducera "monstret". Det är det bästa tipset jag kan ge.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,320
Location
Helsingborg
Kul fråga..

"Jag har svårt för att bygga upp stämningen när rollpersonen stöter på onormala företeelser såsom magiska besvärjelser,"

Det är svårt att beskriva besvärjelser som något ovanligt om spelarna är vana vid det från andra rollspel.. Ta istället och fokusera på att beskriva besvärjelserna som någonting unikt och särskiljande.. Att öppna en dörr kan te sig på massor utav olika sätt, bara du tänker efter.. För elementarmagiker (behärskar eld, vatten, vind och jord) i DoD så brukar jag be spelaren att bestämma sig för sitt huvudelement.. Sedan använder jag (eller spelaren, om denne känner för det) det som tema för att beskriva besvärjelserna..

För att ta ett exempel.. En spelare hade valt "vind" som huvudelement och därför beskrev jag allting som om vinden började röra sig.. Ett exempel från ett spelmöte var när han skulle öppna en dörr i en korridor (en väldigt svag magi).. Han visste från tidigare att hans magi var förstärkt på området och för att visa hur kaotiskt hans kontroll över magin var, så blev effekten utav besvärjelsen att en liten minivirvelvind svepte genom korridoren och slet upp alla dörrarna..

Elementarmagin i DoD är jättetacksam att beskriva via ett tema.. En vindmagikers magi kan göra att lövverken kan börja röra på sig eller en vind sveper igenom magikerns hår.. När en eldmagiker lägger magi så kan temperaturen runtomkring höjas.. För en magiker med elementet mörker så kan denne skjuta ut mörker när denne använder sin magi (typ när denne ska öppna dörrar).. Jaja.. kort förklarat.. Ordna ett tema.. Vad kan hända runtomkring och kör sedan på det.. Jag kan citera ur Känna magi - en färdighet i DoD - som jag skrivit om.. Jag tar bort lite regelförklaringar och det viktiga fyller jag i med fet stil..

från mina husregler till DoD said:
Känna magi (Upptäcka fara/2)
Magi är något alla varelser kan känna av. Djur är i regel ännu mer känsliga för magins närvaro än de intelligenta släktena, antagligen för att de lever mer på sina instinkter. När utövaren kommer i kontakt med ett magiskt föremål eller när magi används i området kan olustiga känslor uppkomma såsom orolighet, rädsla, sänkt mod, onda aningar, yrsel eller pirrande i kroppen som av rastlöshet. Magin kan även av vissa uppfattas via ett sinne, exempelvis känna lukten av magi eller höra magin som ett mullrande. Effekterna skiljer sig från person till person men även beroende på magins natur. /.../



Nivå 1: Känner om det är stark eller svag magi, beroende på vilken effektgrad som används.
Nivå 2: Kan direkt säga att det är magi och inte bara någon annan olustig känsla.
Nivå 3: Kan känna igen vem det är som utövar magin och vilken typ av magi det är.
Nivå 4: Känner vilken riktning magin kommer ifrån och hur långt det är dit.
Nivå 5: Kan hur mäktig utövaren är och vilka besvärjelser ett föremål innehåller.
"...stora monstervarelser såsom drakar och troll. Hur gör man? Vilka sinnen används för att beskriva? /.../ Vilka målande uttryck kan användas för att beskriva vad rollpersorna upplever när det gäller onormala saker som är lite kusliga, overkliga och storslagna så att man får ilningar längs ryggraden?"

Jag brukar beskriva ljud för att ge en chockartad förväntning om vad som finns längre fram.. Om de hör någon grymta och bryta av träd, så blir spelarna genast rätt ovilliga att gå fram och se vad som pågår längre fram..

Jag brukar använda mig utav lukt och känslor för att ge en krypande stämning.. För drakar i DoD så är det rätt standard att beskriva hur torr luften i grottan känns och att rollpersonerna börjar känna en lukt utav svavel.. För ett troll så kan jag beskriva hur de känner en stark lukt utav ett dött djur men att lukten är frän istället för söt, som något dött brukar lukta som.. Eventuellt så kan jag beskriva en Upptäcka fara-uppfattning.. Typ att fåglarna har tystnat, att de ser märken på träden.. Inget som konkret säger vad som finns där, men att det finns något där..

När du ska beskriva storleken på monster, så ta och jämför med något för att ge ett perspektiv till spelarna.. Det är av erfarenhet mycket mer givande än att bara säga måtten, eftersom säga måtten gör att det blir en så standardmässig beskrivning av alla varelser (och dessutom så är det inte säkert att alla rollpersonerna är bra på att uppskatta mått).. Det kan vara något som rollpersonerna stött på förut "...drakens spänner ut sina vingar och tar upp en lika stor yta som sjön ni passerade förut" eller något i närheten "trollets överarmar är lika grova som alträdet ni står bredvid.".. Oavsett hur du gör, så ger det en mer personlig touch till monstret..

Försök dröja ut på att avslöja namnet på vad rollpersonerna har stött på.. Att säga "Ni ser ett troll och det är... bla, bla, bla" är rätt sugigt, för så fort du säger "Det är ett troll" så vill spelarna agera.. Om du kan dra ut på det och avslöja det i slutet utav beskrivningen istället eller avbryta din beskrivning när spelarna fattat vad det är.. På så sätt måste spelarna vänta och kan suga i sig dina beskrivningar bättre.. Det är dock viktigt att du avslöjar vad det är vid rasnamn, annars kan det bli helfel..

Jag kommer å tänka på den suveräna och humoristiska He-Man-filmen (ja, med dolphan) där det förekommer en rolig scen som är som plockad ur ett rollspelsmöte.. Människorna från en annan planet kommer till jorden och deras skanner avläser någon stor varelse framför dem.. De smyger oroliga fram och kikar på vad det är häpnar över hur bisarr monstret är... och sedan får publiken se att det är en vanlig kossa.. Rosenius har ett stripp på samma tema.. Detta kan inträffa om du inte säger vad det faktiskt är..

"Hur detaljerat ska det vara?"
Så detaljerat du vill men du ska ändå hålla dig kort.. Det spelar egentligen ingen roll på vilket djup du beskriver, så länge beskrivningarna håller sig inom 10-15 sekunder.. Kom ihåg att du inte behöver beskriva allting på en gång, utan kan fylla i efter hand.. Ta ReservoirHamsters exempel med grottrollet från SoR-filmerna - "det har ett nästan sorgset ansiktsuttryck.".. Det är en reflektion som spelarna kan lägga märke till efter ett tag.. Sådär funkar det i verkligheten också.. Storlek och hotfullhet brukar dock alltid vara två saker man lägger märke till först.. :gremsmile:

Förbered dig, det är mitt främsta tips.. Ju bättre förberedd du är, desto bättre blir du på att beskriva men också att improvisera fram beskrivningar.. När du läser en monsterbok så tänk ut lite hur du skulle vilja beskriva den varelsen.. Hitta på lite analogier (jämförelser) och lite intryck som du tycker står ut jämtemot dess rasfränder för att göra just ditt monster specifikt..

/Han som skrivit en artikel om att beskriva miljöer, där mycket går att även tillämpa på monsterbeskrivningar, så som "Spara platsen till slutet", "Håll dig kort", "Prioritera", "Kittla fantasin", "Stämning/tema", "Inte bara synintryck" och "Nyckelord"

PS. Detta borde ligga på rollspelsforumet och inte på Eon-forumet DS.

<font size="1">[edit] Lade till PS:et </font size>
 
Top