Kul fråga..
"
Jag har svårt för att bygga upp stämningen när rollpersonen stöter på onormala företeelser såsom magiska besvärjelser,"
Det är svårt att beskriva besvärjelser som något ovanligt om spelarna är vana vid det från andra rollspel.. Ta istället och fokusera på att beskriva besvärjelserna som någonting unikt och särskiljande.. Att öppna en dörr kan te sig på massor utav olika sätt, bara du tänker efter.. För elementarmagiker (behärskar eld, vatten, vind och jord) i DoD så brukar jag be spelaren att bestämma sig för sitt huvudelement.. Sedan använder jag (eller spelaren, om denne känner för det) det som tema för att beskriva besvärjelserna..
För att ta ett exempel.. En spelare hade valt "vind" som huvudelement och därför beskrev jag allting som om vinden började röra sig.. Ett exempel från ett spelmöte var när han skulle öppna en dörr i en korridor (en väldigt svag magi).. Han visste från tidigare att hans magi var förstärkt på området och för att visa hur kaotiskt hans kontroll över magin var, så blev effekten utav besvärjelsen att en liten minivirvelvind svepte genom korridoren och slet upp alla dörrarna..
Elementarmagin i DoD är jättetacksam att beskriva via ett tema.. En vindmagikers magi kan göra att lövverken kan börja röra på sig eller en vind sveper igenom magikerns hår.. När en eldmagiker lägger magi så kan temperaturen runtomkring höjas.. För en magiker med elementet mörker så kan denne skjuta ut mörker när denne använder sin magi (typ när denne ska öppna dörrar).. Jaja.. kort förklarat.. Ordna ett tema.. Vad kan hända runtomkring och kör sedan på det.. Jag kan citera ur Känna magi - en färdighet i DoD - som jag skrivit om.. Jag tar bort lite regelförklaringar och det viktiga fyller jag i med fet stil..
från mina husregler till DoD said:
Känna magi (Upptäcka fara/2)
Magi är något alla varelser kan känna av. Djur är i regel ännu mer känsliga för magins närvaro än de intelligenta släktena, antagligen för att de lever mer på sina instinkter. När utövaren kommer i kontakt med ett magiskt föremål eller när magi används i området kan olustiga känslor uppkomma såsom orolighet, rädsla, sänkt mod, onda aningar, yrsel eller pirrande i kroppen som av rastlöshet. Magin kan även av vissa uppfattas via ett sinne, exempelvis känna lukten av magi eller höra magin som ett mullrande. Effekterna skiljer sig från person till person men även beroende på magins natur. /.../
Nivå 1: Känner om det är stark eller svag magi, beroende på vilken effektgrad som används.
Nivå 2: Kan direkt säga att det är magi och inte bara någon annan olustig känsla.
Nivå 3: Kan känna igen vem det är som utövar magin och vilken typ av magi det är.
Nivå 4: Känner vilken riktning magin kommer ifrån och hur långt det är dit.
Nivå 5: Kan hur mäktig utövaren är och vilka besvärjelser ett föremål innehåller.
"
...stora monstervarelser såsom drakar och troll. Hur gör man? Vilka sinnen används för att beskriva? /.../ Vilka målande uttryck kan användas för att beskriva vad rollpersorna upplever när det gäller onormala saker som är lite kusliga, overkliga och storslagna så att man får ilningar längs ryggraden?"
Jag brukar beskriva ljud för att ge en chockartad förväntning om vad som finns längre fram.. Om de hör någon grymta och bryta av träd, så blir spelarna genast rätt ovilliga att gå fram och se vad som pågår längre fram..
Jag brukar använda mig utav lukt och känslor för att ge en krypande stämning.. För drakar i DoD så är det rätt standard att beskriva hur torr luften i grottan känns och att rollpersonerna börjar känna en lukt utav svavel.. För ett troll så kan jag beskriva hur de känner en stark lukt utav ett dött djur men att lukten är frän istället för söt, som något dött brukar lukta som.. Eventuellt så kan jag beskriva en Upptäcka fara-uppfattning.. Typ att fåglarna har tystnat, att de ser märken på träden.. Inget som konkret säger
vad som finns där, men
att det finns något där..
När du ska beskriva storleken på monster, så ta och jämför med något för att ge ett perspektiv till spelarna.. Det är av erfarenhet mycket mer givande än att bara säga måtten, eftersom säga måtten gör att det blir en så standardmässig beskrivning av alla varelser (och dessutom så är det inte säkert att alla rollpersonerna är bra på att uppskatta mått).. Det kan vara något som rollpersonerna stött på förut "...drakens spänner ut sina vingar och tar upp en lika stor yta som sjön ni passerade förut" eller något i närheten "trollets överarmar är lika grova som alträdet ni står bredvid.".. Oavsett hur du gör, så ger det en mer personlig touch till monstret..
Försök dröja ut på att avslöja namnet på vad rollpersonerna har stött på.. Att säga "Ni ser ett troll och det är... bla, bla, bla" är rätt sugigt, för så fort du säger "Det är ett troll" så vill spelarna agera.. Om du kan dra ut på det och avslöja det i slutet utav beskrivningen istället eller avbryta din beskrivning när spelarna fattat vad det är.. På så sätt måste spelarna vänta och kan suga i sig dina beskrivningar bättre.. Det är dock viktigt att du avslöjar vad det är vid rasnamn, annars kan det bli helfel..
Jag kommer å tänka på den suveräna och humoristiska
He-Man-filmen (ja, med dolphan) där det förekommer en rolig scen som är som plockad ur ett rollspelsmöte.. Människorna från en annan planet kommer till jorden och deras skanner avläser någon stor varelse framför dem.. De smyger oroliga fram och kikar på vad det är häpnar över hur bisarr monstret är... och sedan får publiken se att det är en vanlig kossa..
Rosenius har
ett stripp på samma tema.. Detta kan inträffa om du inte säger vad det faktiskt är..
"
Hur detaljerat ska det vara?"
Så detaljerat du vill men du ska ändå
hålla dig kort.. Det spelar egentligen ingen roll på vilket djup du beskriver, så länge beskrivningarna håller sig inom 10-15 sekunder.. Kom ihåg att du inte behöver beskriva allting på en gång, utan kan fylla i efter hand.. Ta
ReservoirHamsters exempel med grottrollet från SoR-filmerna - "det har ett nästan sorgset ansiktsuttryck.".. Det är en reflektion som spelarna kan lägga märke till efter ett tag.. Sådär funkar det i verkligheten också.. Storlek och hotfullhet brukar dock alltid vara två saker man lägger märke till först..
Förbered dig, det är mitt främsta tips.. Ju bättre förberedd du är, desto bättre blir du på att beskriva men också att
improvisera fram beskrivningar.. När du läser en monsterbok så tänk ut lite hur du skulle vilja beskriva den varelsen.. Hitta på lite analogier (jämförelser) och lite intryck som du tycker står ut jämtemot dess rasfränder för att göra just
ditt monster specifikt..
/
Han som skrivit en artikel om att
beskriva miljöer, där mycket går att även tillämpa på monsterbeskrivningar, så som "Spara platsen till slutet", "Håll dig kort", "Prioritera", "Kittla fantasin", "Stämning/tema", "Inte bara synintryck" och "Nyckelord"
PS. Detta borde ligga på rollspelsforumet och inte på Eon-forumet DS.
<font size="1">[edit] Lade till PS:et </font size>