Nekromanti Hur får jag äventyrare att funka?

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Det här inlägget postade jag även på rpg.net, och eftersom jag är för lat för att översätta får ni försöka läsa det på engelska:

In the design of my own setting, I've run into the problem of explaining the fact that people are willing and able to make a living by travelling about in a disorganized fashion, wielding sword and spells, performing strange and dangerous jobs for temporary patrons and in general avoiding honest work. What is it in a world that makes adventurers plausible? Now, I don't want to go with the "because there are a lot of dungeons with plenty of treasure lying around"-route, but instead make the role of the adventurer something connected to the economy and politics of the world.

This has made me analyze what a correct description of the typical party of adventurers is. What I came up with was a small group of mercenaries, usually with special skills (such as infiltration or use of magic). So, in what sort of setting would these groups be in demand? And in what sort of setting would it actually be a plausible alternative to learning a proper trade and earning money the traditional way (at the same time, I don't want the world so weighted in the adventurers favour that people ask themselves "why isn't everyone doing this?").

I've been thinking about some sort of economic and political crisis, making honest work less profitable and small wars common. When there is little work to find in the "background colour" business, younger children (who don't get much inheritance and has an even smaller chance of making ends meet if they keep on working in the family business) and impoverished commoners are forced to take up more unorthodox ways of supporting themselves. Those who are completely out of luck become beggars or poorly paid laborers, others become criminals, mercenaries, or, yes, adventurers.

And there is a demand for both mercenaries and adventurers. Constant wars are waged between small lords, who seek support from the two major religions who at this time are clashing. In these wars, the adventurers are the elite teams, with special skills needed for assassinations, recon or infiltration of a rivaling noble's court. Of course, some of them have higher ambitions, trying to use the political and economical tumult to their own advantage and maybe rise to rule their own lands. The periodic and disorganized nature of these little wars makes the life of the adventurer subject to drastic changes. Of course, there are greater battles, between the major nations and religions. The unfortunate adventurer risks being drawn into the gigantic war machine of the major forces, where death awaits those who cannot make a crafty escape. Of course, such escapees need to travel far away, and perhaps seek employment somewhere else...

As you might have noticed, this vision is heavily influenced by both the Thirty Years War and the Depression of the '30s. But it is still incomplete. I don't really have any ideas for the cause of the current economic crisis and political unrest. Ideas for this would be welcome. If it matters, I'm thinking of the world as being at about 15th century level when technology is concerned -- gunpowder weapons are still crude, the mounted knights are on their way out and exploration fo the world has just begun. On a social level, however, I'm inspired by cultures outside of Europe. For example, I've imagined the level of bureaucracy in the larger countries (some of which have now splintered into warring fiefdoms) to be similar to that of imperial China. The world also has a considerably more developed banking system than our own world at the time. On the other hand, some aspects of society are less modern -- the concept of tribes still hasn't died out in the minds of the nobility, and many alliances and religious conversions are determined on the basis of allegiance to a particular clan. I ncertain areas, these clans might have stratified into something similar to castes -- particular clans being associated with particular functions.

What I need is, in short, ideas for how this turbulent state of affairs came to be. Please note that most of what I've written about the setting is open for some reinterpretation -- my setting is still a raw and unformed thing. Other forms of feedback are also welcome, especially if they concern how to put the concept of the adventurer (which is a concept I love dearly, though I think that it has been sadly stripped of it's exciting status by endless reiteration) in a social context.
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Tänk tvärtom

Kräver inte taskiga arbetsförhållanden a la 1930-talet en extremt industraliserad värld. På 1400 var urbaniseringen så liten att man fortfarande var extremt beroende av skördar och sådant larv. Svält = ekonomisk kris alltså, vilket inte kommer leda till att folk ger sig ut på äventyr utan snarare bara försöker hitta mat.

Kanske man kan tänka tvärt om och anta att det snarare är extremt goda förhållanden – för en viss kategori av folk, vilket gör en mängd människor i den kategorin rastlösa. Eftersom det inte är problem att få mat och pengar söker de efter mer "andliga" saker eller högre ideal, vilket kan vara typ: ära, sanning eller något annat.

//erik. i all hast
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Re: Tänk tvärtom

" På 1400 var urbaniseringen så liten att man fortfarande var extremt beroende av skördar och sådant larv."

Därav min lilla text om skillnader i sociala förhållanden. Jag tänker mig att med en mer utvecklad byråkrati och bankväsende, och kanske ett otidsenligt effektivt jordbruk, har öppnat för möjligheter till andra typer av ekonomisk kris. Sedan får man ju lägga in krigssituationen -- när folk gång på gång drabbas av arméns plundringar är det säkert vissa som tänker sig att det är bättre att gå med i armén och helt lagligt plundra folk i andra länder (alternativt mindre lagligt plundra folk i hemlandet genom kriminell verksamhet). Men, jo, jag har själv tänkt i dessa banor. Det var lite därför jag öppnade den här tråden, för att få hjälp med ett perspektiv där något sådant kan funka.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Re: Tänk tvärtom

Kanske man kan tänka tvärt om och anta att det snarare är extremt goda förhållanden – för en viss kategori av folk, vilket gör en mängd människor i den kategorin rastlösa.
I antikens grekland hade de rika inte så mycket att göra. Så de blev filosofer. De hade ju slavar som gjorde allt jobb.

Jag kan mycket väl tänka mig en fantasyvärld där delar av överklassen blir äventyrare, bara för att ha något att göra. Istället för att sitta och tänka och dricka rödvin med polarna, går de ut och "slummar" i världen.

Om man inte vill ha en äventyrargrupp bara bestående av krösusar, kan man tänka sig att en eller ett par krösusar tar med sig sina tjänare på äventyret. Eller plockar upp folk de träffar på vägen.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Re: Tänk tvärtom

Problemet är att det där går lite emot den allmänna känsla jag vill ha i världen. Helst ser jag att äventyrarna är motiverade av fruktan, fattigdom och andra otrevliga saker, inte att de beger sig ut och äventyrar som på en annan semesterresa. I tråden på rpg-nätet dök det upp en hel del intressanta idéer, vilka mer funkar med den lite mörkare stämning jag eftersträvar. Egentligen kan jag väl säga att äventyrarnas roll är ganska fastslagen vid det här laget, men att frågan om hur man ska få ekonomin att funka fortfarande är öppen för förslag (och ja, jag är tillräckligt mycket ålfiskare för att tycka detta är åtminstone ganska viktigt).
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Re: Tänk tvärtom

Tror det kan bli svårt att få det där med ekonomin att funka. Folk som drar runt från samhälle till samhälle och försörjer sig på sina färdigheter brukar kallas luffare. Eller banditer. Eller i bästa fall nasare. Möjliga undantag är trubadurer, legoknektar och en och annan vandrande munk.

Det är helt enkelt inte lönsamt att dra runt. Folk som gör det blir fattiga rätt snabbt.

Men om det inte är något problem så är det inte otänkbart med gäng av äventyrare som drar runt. De lär knappast vara särskillt respektabla, mer banditer och vägstrykare än något annat.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Re: Tänk tvärtom

"Möjliga undantag är trubadurer, legoknektar och en och annan vandrande munk."

"Legoknektar med speciella färdigheter" är just vad jag liknade dem vid i mitt ursprungliga inlägg, och det är också denna roll de mestadels fyller. Den ekonomi jag frågade om var snarare den storskaliga -- hur får man det här ekonomiska sammanbrottet att funka? Jag är fullt medveten om att kringstrykande ofta innebär fattigdom, så vad jag behöver är ett samhälle där ekonomin formligen tvingar ut folk på vägarna. Hur man på ett åtminstone någorlunda trovärdigt sätt (det vill säga, varenda djupdykning i ekonomisk teori måste inte begrundas, och några märkliga omständigheter kan gälla) skapar en sådan ekonomi i en värld med de förutsättningar jag beskrev i mitt ursprungliga inlägg är vad jag letar efter.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Dags att citera Rosenius

Så här är det: Åke Rosenius har gjort den absolut bästa analysen av äventyrare som fenomen någonsin, i en Café Tavelsjö som mig veterligen bara finns återgiven i The Handbok Anthology:

Åke Rosenius said:
Då kommer man förstås osökt till frågan: vad är egentligen en Ä V E N T Y R A R E?
- Jo ser du, det finns en orimligt stor mängd kapital i form av guld och juveler. Marknaden fungerar bara därför att en stor del av det binds upp av varelser som långtidssparar i underjordiska hålor.
- Men delar av det måste väl släppas ut i omlopp igen för att uppväga det?
- Precis! För att undvika likvididetskriser har man äventyrare som slår ihjäl spararna och återkallar deras kapital, som tas upp till markytan igen opch spenderas på konsumtionsvaror.
- Tänk! Jag har aldrig sett på vår verksamhet ur ett nationalekonomiskt persp...ugh!
- Det borde du! Det är ju vi som tillför riskvilligt kapital på marknaden. Hmmm... det ser ut som om vi måste slå fram nya rollpersoner.
Quod erat demonstrandum.
 

ostro

Veteran
Joined
1 Apr 2004
Messages
165
Location
tullinge
Re: Tänk tvärtom

Ok, jag tänker såhär. Det fanns från början två fraktioner som stred mot varandra. Vad dessa fraktioner var och vad konflikten handlade om får du komma på själv. Hur som helst förlorade den ena fraktionen. Alla de som öppet stödde den förlorade fraktioner blev av med rätten till mark och så vidare. Grannar började nu anklaga andra för att vara anhängare till den förlorande fraktionen för att få deras mark. De bönder vars lokal furste var på den förlorande sidan kan helt plötsligt finna sig utan någon mark alls pågrund av den nya furstens omstruktureringar. Detta har lett till att en stor del av befolkningen driver omkring, en del gamla bönder och andra nu herrelösa soldater. De tollereras till en grad då de är väldigt användbara i nya konflikter.

Konflikten skedde för ett antal år sedan så den har lugnat ner sig från fullskaligt krig till små kampanjer som blossar upp här och där. Eftersom samhället fortfarande är något ostablit än så länge så kan folk fortfarande bli av med sina markrättigheter. Kanske finns det också någon sorts heders pryl som gör att krigare och liknande som tillhört en furste som förlorat allt inte kan gå i tjänst hos någon annan på annat sätt än som legosoldat. Det ligger liksom inbakat i kulturen redan, det är bara det att samhället de lever i har aldrig haft ett så här omvälvande krig tidigare vilket har gjort att det finns ovanligt många "äventyrare" där ute. Det fina med kultur är att den inte alltid behöver vara logisk.

Det går att utveckla och anpassa den här idén i princip hur långt som helst...

- ostro
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Re: Dags att citera Rosenius

Ja, jag har läst den. Problemet är att den, öhm, inte tillför något om man ska spela något annat än grottkräl. Grottkräl står inte nämnt i mitt inlägg, och det är mer en fråga om varför drar små beväpnade grupper med udda färdigheter runt i landet än varför går folk ner i grottor och hämtar upp guld. Det förstnämnda, obundenheten och de märkliga gruppsammansättningarna, är vad jag tycker är intressant med äventyrare, medan det senare allt för oftast blir en form av högriskgruvdrift. Så, några tankar som kommer närmre ämnet?
 

Szandor

Swordsman
Joined
3 Nov 2000
Messages
444
Location
Småland, Växjö
Re: Dags att citera Rosenius

Ditt tidigare tal om Kina låter riktigt intressant här. Kina har alltid varit riktigt stort och de problem det medför i form av minskad kontroll ju längre bort från huvudstaden man kommer kan mycket väl medföra uppkomsten av äventyrare. Olika provinser/herrar/familjer kan ha konflikter mellan varandra vilket skapar ett visst behov, förtryck från feodalherrar en annan och svältnöd en tredje. Med ett riktigt stort rike kan bristen på centralt styre (och därmed hjälp i konflikter med utlandet) i gränsprovinser nå ett stadium liknande anarki där äventyrare kan frodas. Jag tror också att en marknadsekonomisk inriktning på politiken kan skapa ett sug efter äventyrare. Lägg därtill en historisk glorifiering av äventyrare och äventyrandet, några exempel på att det kan löna sig rejält och en enkel ingång i yrket så har man en hel drös rätt goda anledningar att bli äventyrare.

Vad gäller gruppsammansättningen så är det tyvärr oftare ett resultat av att spelarna vill spela olika sorters karaktärer än någonting in-game. En enkel förklaring kan vara att grupper som specialiserar sig inte kan räknas som äventyrare utan som yrkesgrupper, vilket betyder att begreppet äventyrargrupp innebär att man är en mer spridd grupp. Jag tror också att det i äventyrarsammanhang kan ha visat sig vara mindre framgångsrikt med specialiseringar då uppdragen ofta är rätt olika från gång till gång och dessutom kan innebära en mängd olika sorters hinder.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Re: Dags att citera Rosenius

"Ditt tidigare tal om Kina låter riktigt intressant här. Kina har alltid varit riktigt stort och de problem det medför i form av minskad kontroll ju längre bort från huvudstaden man kommer kan mycket väl medföra uppkomsten av äventyrare. Olika provinser/herrar/familjer kan ha konflikter mellan varandra vilket skapar ett visst behov, förtryck från feodalherrar en annan och svältnöd en tredje. Med ett riktigt stort rike kan bristen på centralt styre (och därmed hjälp i konflikter med utlandet) i gränsprovinser nå ett stadium liknande anarki där äventyrare kan frodas. Jag tror också att en marknadsekonomisk inriktning på politiken kan skapa ett sug efter äventyrare."

Speciellt när saker och ting går åt helvete. Som det är nu har vi ett antal religiösa potentater, Apostlakonungarna, vilka alla hävdar sig vara sanna arvtagare till den tidigare halvgudomliga härskare som i tusen år hållit riket hyfsat enat. Efter dennes mystiska frånfälle är riket splittrat. Gamla klan- och familjeband har tagit överhanden, kombinerat med den växande köpmannaklassens försök att profitera på den kaotiska situationen. Det kan också vara denna form av spekulation som bidragit till de ekonomiska problemen, givetvis kombinerat med numera okontrollerade rövarbaroner, kollapsad administration, plundring av fientliga landområden och liknande. Det är inte en lätt värd att leva i, så äventyrarlivet har sin lockelse.

"Lägg därtill en historisk glorifiering av äventyrare och äventyrandet, några exempel på att det kan löna sig rejält och en enkel ingång i yrket så har man en hel drös rätt goda anledningar att bli äventyrare."

En god tanke som kom fram på rpg.net var att det finns en tradition av "äventyrarband" -- när de ursprungliga apostlakonungarna spred sitt budskap i världen reste de ofta på traditionellt äventyrarmanér, i små grupper bestående av personer från vitt skilda banor. Dessa fina anor har gjort att många äventyrarband är mer organiserade än vad som är vanligt i fantasyrollspel -- man har för det mesta bemödat sig att skaffa sig ett gemensamt namn och en heraldisk symbol. Jag kommer nog även låta denna typ av sammanslutningar omfattas av speciella lagar, så att ett äventyrarband till exempel kan hålla en förläning som en enhet, utan att medlemmarna har någon personlig rätt att styra den. Detta gör det mer naturligt att hålla ihop och dela på saker inom gruppen. Där passar din idé om en viss spridning på kompetensen som ett krav också in.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Re: Tänk tvärtom

Jaha... jaja. Då hänger jag med.

Då är lösningen: Krig. Gärna ett som hållt på ett tag. Byar bränns, åkrar förstörs. Missväxt (eller ingen växt alls). Svält. Folk tar till vägarna för att hitta något bättre. Men det finns inget bättre. I städerna är det tjockt med flyende bönder, sjukdomar sprids som löpeld och folk dör i klasar. Alltså massor av folk på vägarna
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Dags att citera Rosenius

"Grottkräl står inte nämnt i mitt inlägg, och det är mer en fråga om varför drar små beväpnade grupper med udda färdigheter runt i landet än varför går folk ner i grottor och hämtar upp guld. Det förstnämnda, obundenheten och de märkliga gruppsammansättningarna, är vad jag tycker är intressant med äventyrare, medan det senare allt för oftast blir en form av högriskgruvdrift. Så, några tankar som kommer närmre ämnet?"

Egentligen inte, emedan det oftast är de där obundna märkligt sammansatta grupperna som utför högriskgruvdriften. Jag ser faktiskt inte någon direkt större skillnad. Lycksökare som lycksökare, liksom - äventyr är oavsett om man har en dungeon eller inte mest en ursäkt för att dyrka lås och slå ihjäl gobbos, eller hur? Måhända är Rosenius strip dragen till sin spets, men poängen finns faktiskt där.

Så jag lägger väl fram en tanke om en bunden märkligt sammansatt grupp: klanen. Man kan även kalla det för familj, ätt eller mycket annat, och det kan till och med hända att den flummar runt en hel del och således ter sig rätt obunden egentligen ändå. Eftersom klanen har olika sorters behov så lär klanen dessutom ha tillgång till alla möjliga folk som har olika speciella färdigheter.

Dessutom har du genom just klan och ätt alltid en källa till äventyr, och slutligen så är det faktiskt en mekanism som fungerar rätt bra i rätt många inte allt för högutvecklade spelvärldar.
 

hraufnir

Swordsman
Joined
25 Sep 2003
Messages
772
Location
Luleå
Jag har gluttat lite nedan, men inte allt för jag ville inte tappa min fina inspiration. Du vill ha folk som äventyrar på grund av att det är en nödvändig handling för dem. Legoknektar med speciella egenskaper osv.

Jag har ett svar för dig: Silverdolkar! Eller motsvarande.
Tänk dig en värld där ALLA som döms för något brott blir brännmärkta. Ingen litar på dig länge nog för att vilja att du slog upp en affär i deras by, men de vet att du är fullt och heligt beroende av deras pengar så de kan lita på dig att utföra enstaka jobb. Antingen vandrar folk själv eller i små grupper där man kompletterar varandra. Och även om man samlar på sig ansenliga summor pengar är du liksom inte välkommen att slå dig ner någonstans (om du inte får så mycket att du köper ett ställe =) och är därför dömd att vandra.

För att dra ytterligare paralleller med Kerr - När används Silverdolkarna? jo när det är oroligheter. Kan det vara så att Den aktuella lagen är så strikt att folk blir verkligen brännmärkta oavsett status. Om flertalet baroner, hertigar, adelsmän blir äventyrar... ja vem skall ta över? Vem säger att de kan ta över bara sådär rakt av? Det blir mycket småskrabbel och fighter. Guldläge för legoknektar! =)
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Du verkar ju ha allting klart för dig =)

I orosår har det ju i Europa ofta uppstått autonoma grupperingar som dragit nytta av kaos och bristande centraliserad styrning för att sko sig själv. Rövarband, rovriddare, renegade legoknektar och andra AWOL's. Så den ingångspunkten till "logiska" äventyrare känns både trovärdig och vettig.

Sedan har ju vår världs fria kompanier aldrig riktigt tett sig som stereotypa äventyrare. Men det kanske inte behöver utgöra något allt för stort problem.

Den största skillnaden på ett legoknektskompani som i första hand tjänar sig själv och en grupp rollpersoner är väl främst att legoknektarna levde i en värld där det inte fanns någon magi (vilket inte är ett problem). Sedan är nog den stereotypa äventyrarpossen betydligt mer mångfacetterad. Ett europeiskt band av legoknektar har nog nästan alltid hållit sig inom klassgränserna. Bondesoldater lär ju döda sina officerare det första de gör om de begår myteri, medan lågadliga tyska landsknektar knappast hade betraktat något ofrälse slödder som vapenbröder.

Nu är ju detta bara något jag fått för mig och kan inte på något sätt uppvisa någon empiri. Och dessutom hade det nog luckrats upp ganska kraftigt i en fantasyvärld som inte är exakt lika rigid som vår egen. Ett gäng autonoma lagbrytare som kommer till sinnes är ju Robin Hoods band of merry men (KFUM), Robin är ju adlig, den där tjockisen är prästvigd och alla de andra värsta slöddret.

Sedan tänker jag mig den typiska äventyrar-rollpersonen som betydligt mer sympatisk än den typiska stråtrövaren/legosoldaten... Visst, ganska många äventyrare dödar folk på rutin bara för att ta deras guldmynt, men överlag verkar iaf äventyr allt som oftast vara skrivna för folk som är beredda att hjälpa folk för halvskumma belöningar.

Problemet här är nog att man i vår värld hade tjänat mest på att röva och plundra. Att begränsa sina aktiviteter till den sorten som röner belöningar från byäldstar utesluter fort ens flesta möjligheter att ens få råd med mat. Så för att göra äventyrare mer trovärdiga behövs någon samhällsmekanik som skapar bättre former av inkomster för äventyrare än just rov och plundring. Det är väl just bristen på vettiga incitament till deras livsstil och handlande som gör att hela äventyrarkonceptet känns så plastigt.

Och nu har jag väl med lite tur kommit fram till varför du utlyser en värld som hade gjort äventyrare möjliga (har säkert missat en massa viktiga poänger också).

Som jag ser det är den största bristen med ett "30-årigt krig möter depressionen"-scenario att rollpersonerna antagligen kommer att vara traumatiserade, frustrerade, utsvultna, frusna eller en massa andra hemska saker, och därmed kommer att bete sig som just legoknektar. Och äventyrare är i grunden sympatiska människor, det tycker jag verkligen.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Ett gäng autonoma lagbrytare som kommer till sinnes är ju Robin Hoods band of merry men (KFUM), Robin är ju adlig, den där tjockisen är prästvigd och alla de andra värsta slöddret.
Jepp, men det är knappast en slump att Robin är chef :)
Men Will Scarlet är väl adlig han med, btw?

- Ymir, slogs av tanke
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Visst fan, han är väl typ Robins brorson eller något.

Då blir det ju ett ännu bättre exempel på ett äventyrargäng, som visserligen är påhittade, men ändå förankrade i europeiska medeltida tankemönster.

- L
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Jo, det är sant att professionaliserandet av äventyrarsysslan gör det svårare att få in hjältevinkeln på det hela. Möjligen kan det vara en poäng med detta. När det inte är självklart att man ska vara hjälte blir hjälterollen så mycket mer betydelsefull. Om det förutsätts att den genomsnittlige rollpersonen är en god hjälte by default blir ordet "hjälte" urvattnat. För mig är det något som måste förtjänas, och det blir speciellt betydelsefullt om världen är emot rollpersonerna. Det ska vara enklare att bli rik genom att plundra och suga ut, som i verkligheten. Det är i mötet mellan rollpersonernas eventuella moral och den hårda verkligheten som de krångliga frågeställningarna kommer fram.
 
Top