Nekromanti hur får man bättre självförtroende ?!

[Eagle]

Hej!

Självförtroende/självtillit/confidence är förmodligen 80% av att vara spelledare, de resterande 20% är att behärska tekniken och regelsystemet. Stämmer detta påstående tror du?

Självförtroende gör att vi vågar bjuda på oss själva lite mer, leva oss in i gestaltningen av våra SLP, förställa våra röster, använda kroppsspråket och improvisera utan att vara rädd för att det ska "bli fel".

De flesta av er har säkert inga som helst problem med detta. Men det har jag. Är det många spelare runt bordet, så förlorar jag ibland initiativet och ger efter för spelarnas påtryckningar - och jag tror roten till problemet ligger i ett lågt självförtroende - att jag helt enkelt inte känner mig bekväm och trygg i min roll.

Så min fråga till er - även om frågan är mer relaterad till personlig utveckling än rollspel. Hur utvecklar vi ett bättre självförtroende - som får oss att våga improvisera, göra intressanta rollgestaltningar med miner & röster, släppa på hämningarna? Hur ska vi göra rent praktiskt för att bli mer bekväma och trygga i vår roll?

Ordet är fritt. Känn dig fri att ge feedback.

/Eagle

 

[Simon]

Hepp! Bra ämne! Jag känner igen mig som fan, jag brukar kunna svänga rätt kvickt mellan att känna mig osäker på mig själv och därmed hämmad och okvick, och att kunna släppa det, sluta vara rädd för att misslyckas och därmed kunna rocka järnet. Det är för övrigt exakt samma problematik när man står på scen! Rädd för att misslyckas = dåligt, sannolikt misslyckat. Inte rädd för att misslyckas = bra, sannolikt lyckat.

Fördjävligt enkelt och svårt på samma gång!

Ganska svårt att formulera standardnycklar som hjälper alla. Men ett par ganska stabila nycklar är:

- Föreställ dig det värsta som kan hända om du misslyckas. Skulle det vara såvärst farligt egentligen, i ett större perspektiv? Förmodligen inte. Okej, ni kanske sitter och har tråkigt en halvtimme och sen säger ni, äh vi gör nåt annat istället. Inte så jävla farligt. Inte så mycket att vara rädd för. Skit i att oroa dig för att det ska bli så, ta en sak i taget och spela spelet nu, skit i om det blir tråkigt sen.

- Att göra sin uppgift enkel brukar göra jobbet lättare, och känslan av osäkerhet lättare att hålla undan. Ta en sak i taget. Skit i allt utom det som händer i spel exakt nu. Den här scenen. Vad finns omkring rollpersonerna? Vad gör spelledarpersonerna nu? Skit i att ta ansvar för vad som ska hända sen. Ta det då.

- När det gäller att använda större uttryck i gestaltningen, så gäller samma sak: skit i om du misslyckas, eller tror att du misslyckas om det verkar som om du gör bort dig! Om spelarna garvar häcken av sig åt din konstiga röst och att du struttar runt i rummet som en halt höna, så ta det som cred! Du har åstadkommit ett jävligt minnesvärt porträtt! Det har inte kostat dig någon värdighet, du har inte gjort bort dig. Du har gjort ett strålande arbete. Skit i risken att göra bort dig.

Det här tror jag är bland det allra viktigaste.

 

[wilper]

En intressant tråd, jag önskar jag hade mer att komma med än följande:

* Spela på konvent och spelled på konvent. Möt främlingar vid bordet och insup deras spelsätt. Det ger dig rutin och erfarenhet, något som du har glädje av även vid spelbordet hemma.

* Skapa rutiner och följ dem. Då har du något att falla tillbaka på om du behöver. Själv bjuder jag alltid på te innan vi skall spela, och jag presenterar alltid spelet vi skall spela innan vi kör igång.

* Som Simon sa ovan, var inte rädd för att misslyckas. Älta inte misslyckanden, men bär erfarenheten med dig. Att göra fel är naturligt, det är så vi lär oss. Att upprepa samma fel är ett misslyckande.

 

[w176]

Vadsomhelst är 80% av utmaningen med något om man har problem med det.

Har du dåligt självförtroendet är självförtrondet 80% av problemet. Är man dålig på att improvisera är det 80% av problemet och har man gråblek med att förstå gruppens behov och vara följsam mot dem är det 80% av problemet.

Hinner inte svara mer nu men det här var en poäng i alla fall.

 

[Eagle]

avdramatisera, mongo, uppvärmning och teamwork

Tack Simon för dina bra tips

Nog bra att försöka avdramatisera rollspelandet och inte ta det på för stort allvar. Eller rättare sagt, ta rollspelandet på allvar men ta det inte personligt. Man behöver en form av självdistans och skilja på sin privatperson och sin roll. Detta gäller ju även spelarna.

Bara för att jag låter som en mongoloid när jag försöker imitera en orch med Intelligens 3 - så betyder det ju inte att det är JAG som person som är ett mongo. Men tar man rollspelandet för personligt så kanske man undermedvetet gör sin rolltolkning till en del av sin "identitet". Gestaltningen och improvisationsförmågan blir då väldigt laddad med prestationsångest. Men jag kan ha fel. Vad tror ni?

Att göra uppvärmningsövningar kanske är ett bra sätt att komma in i rätt stämning? Att ställa sig framför spegeln och skratta åt sig själv när man försöker göra den ena gestaltningen efter den andra. Jag vet inte hur skådespelare gör, men jag förmodar att de kanske har vissa knep för att komma in i rollen som de skall gestalta?

En tanke jag har rörande improvisation är att man använder spelarna som stöd för att improvisera. Att man ställer öppna frågor och ber dem t.ex. formulera hur omgivningen eller scenen deras rollpersoner befinner sig i ser ut, ber dem beskriva en SLP, som man sedan som SL bygger vidare på genom att lägga till nya detaljer. När spelarna frågar om det finns en smed i staden, så kanske man istället för att säga nej i rädsla för att spelarna ska hamna på ett sidospår, säger JA för att på så vis se vad spelarna ska ta sig för, men att man samtidigt lägger till detaljer om den här smeden.... som spelarna kanske hört ryktesvägen, som de kan ha nytta av om de väljer att ta kontakt med smeden.

Jag kan ha fel, men kanske handlar självförtroende om att känna sig trygg i sin roll. Är jag trygg med människorna jag har i spelgruppen? Ni har säkert alla upplevt hur man i en viss konstellation av människor känner sig trygg och bekväm, medan man i andra grupper inte gör det? Ibland kanske det inte är fel att lyfta ut vissa personer ur spelgruppen som har en tendens att trycka ner, förminska och förlöjliga andra spelare och spelledaren med någon form av härskarteknik för att hävda sig själva och få sin vilja igenom?

Man behöver kanske innan spelmötena lägga upp sociala regler för hur man uppträder mot varandra. Det borde vara sunt förnuft, men jag tror sanningen är den att det i många spelgrupper finns personer som inte alls bidrar till en atmosfär uppmuntran och kreativitet.

Detta med bristande självförtroende är ju något som även spelare kan uppleva. Fast då tar det sig uttryck i att spelaren mest sitter tyst och inte tar några initiativ. Kanske behöver man uppmuntra de personer i gruppen som aldrig pratar, att våga ta för sig lite mer. Ge dem ansvar så att de känner sig värdefulla i gruppen. Att ge dem full uppmärksamhet och inte förminska dem. Det är ju är allt kommer omkring en social lek vi håller på med och alla ska ha roligt.

/Eagle

 

[w176]

Jag skulle tipsa att bredda och variera spelandet, så att man bit för bit vidgar vad som känns tryggt.

Kör ett discworld äventyr där det är okej att vara fånig. Kör ett högstadie äventyr där man får vrida sig över de dagliga vansinnet och vedermödorna från den tiden och vara brölig och pubertal. Kör ett zombifilm där man får vara skräckfilms förutsägbar. Kör ett enkvälls "och ni är egentligen nydöda förvirrade själar" och nöt teologiska frågeställningar. Kör ett gravallvarlig långsamt skräckäventyr som börjar på en begravning och våga ha allvarliga scener osv.

Hela gruppens spelförtroende ökar då. Vad som känns okej och tryggt kommer vidgas.

 

[Eagle]

trygghetszon

Tack för ditt fina inlägg. Det blir ju som du säger ett sätt att vidga sin trygghets/bekvämlighetszon, så att man vågar sträcka sig lite längre.... gör man det i avsikt att träna upp sin förmåga, så tar det nog bort lite grann av pressen.

 

[Eagle]

alkohol vid spelbordet?

Istället för te, vad tror du om att servera alkohol?

Skulle några flaskor öl hjälpa spelledare och spelare att släppa spärrarna? Jag säger det med glimten i ögat för jag kan se framför mig hur allt kan spåra ur, men å andra sidan... varför inte. Man behöver ju inte supa sig full, bara lite lagom salongsberusad?! Kommer de till ett värdshus i början av äventyret så kan man ju använda ölen som "rekvisita" och låta spelarna ta för sig?

 

[Wilmer]

Re: alkohol vid spelbordet?

Beror ju på hur folk reagerar. I vissa miljöer blir jag bara sömnig av alkohol. För rollspel tror jag en liten mängd kan vara bra eftersom det gör att man fokuserar mer på nuet, det är nog därför många författare skriver bättre när de är fulla, inte för att de blir mer kreative, de blir mer produktiva eftersom de skriver istället för att dagdrömma.

 

[Mäster]

Re: alkohol vid spelbordet?

Min personliga åsikt är att alkohol gärna får drickas under spelmöte men att bli berusad påverkar sällan spelandet till det positiva. Det resulterar ofta i en tapp i fokus och svårt att hålla en bra tempo över kvällen.

Mäster Johan
http://www.boningen.org - där smekmånaden snart är över!

 

[Mäster]

Hej!

Jag tror att man alltid för självförtroende tapp som spelledare det försvinner inte. Det man måste inse är spelarna runt bordet inte kan läsa dina tankar.

Om du känner att du inte spelar ditt bästa spel betyder inte att alla runt bordet känner så. Det kan ändå ha en fantastisk upplevelse. 50% av stämning och story skapas hos dig själv som spelare, så det är viktigt att tänka på spelandet som något som händer mellan spelledare och spelare där alla bidrar. Det är inte alltså inte alltid fel att låta spelarna får vara med att bestämma. Lyssna på dina spelare, det är ni tillsammans som skapar berättelsen.

Därför är det viktigt att du inte ger upp för att du har en dålig dag. Utvärdera vad som du tyckte gick mindre bra och tänk på hur du ska lösa det nästa gång. Av egen erfarenhet kan jag säga att många av de spelmöten där jag har känt att det har gått riktigt bra är efter spelmöten som varit riktigt dåliga. Tänk att alla har dåliga dagar, det viktiga är att inte lägga ner.

Ställ inte för stora krav på dig själv heller utan det viktigt är att ni har roligt. Det är glädjen som är A och O. Rollgestaltning behöver inte vara dramatiska mästerverk och ska inte användas till överdrift. Jag tror inte improvisation skapas ur tomma intet utan det kommer när det krävs. Ni måste om du söker improvisation skapa situationer som kräver det. Det handlar om att du som spelledare ska utsätta dig för situationer där du måste improvisera och att du utsätter spelarna för improvisation.

Hoppas du fått några tips och tankar på vägen!

Mäster Johan
http://www.boningen.org- snart med vår nästa favorifälla!

 

[w176]

Re: alkohol vid spelbordet?

Hm. Oavsett alkohpolenspåverkan eller ej. Att dricka alkohol kan vara en signal att det är "okej" att slappna av och släppa loss och därför hjälpa folk göra det.

 

[Ymir]

Läs 'Play Unsafe'.

- Ymir, tipsar

 

[Johan K]

Mycket bra fråga!!
Känner mycket väl igen mig i det här.

Men för att ge något bra svar då..
Jag har totalt kasst självförtroende när jag SL:ar, jag stammar, är lite ofokuserad & känner mig lite vimsig..
Det har jag dock lyckats bli en smula bättre på genom att jag SL:ar i en grupp som jag känner riktigt bra & vågar just göra dessa saker. Så man vänjer sig att bli den som "leder" det hela denna äventyrs-kväll.. Att man vågar göra bort sig lite, utan att det gör något. Sedan så lyfter man detta till nästa nivå & så vidare..
Sedan en annan grej är att man helt enkelt vågar ge sig ut på konvent & lira med andra personer man aldrig träffat förut.. Det är iof ganska vågat, men väldigt effektivt.. Man vet aldrig vad man får & lever upp oavsett om det är en bra grupp eller mindre bra..
Ju mer man vågar ta ut svängarna, desto bättre tror jag att ens självförtroende växer. Det går olika snabbt, Men de växer..

/ Johan K, som svamlar lite & hoppas gett nått vettigt svar iaf..

 

[krank]

En grej jag funderat på är det här med självkänsla resp. självförtroende. Alltså, självförtroende är ju "jag kan", medan självkänsla är "jag duger"...

Alltså, som spelledare vet jag att jag KAN skapa intressanta SLP:er, planera äventyr spelarna uppskattar, etc - men min dåliga självkänsla får mig att tycka att det inte är nog, att jag inte duger.

I mina mest paranoida stunder får jag för mig att spelarna i själva verket bara spelar med mig för att vara snälla... Att de håller inne med vilken dryg fan jag är, för att de tycker synd om mig. Eller nåt sånt.

Mitt sätt att förhålla mig till det brukar vara att försöka kommunicera med spelarna. Undrar ibland om jag framstår som alltför gnällig och osäker, men jag frågar gärna spelarna vad de tycker om mina äventyr och kampanjer, om de tycker att jag gör något tokigt, vad de vill se mer / mindre av etc. Och så har jag konstant dåligt samvete för att jag inte alltid tar tillvara på de konkreta svar jag får, för att de inte passar in i mina planer =)



En del talar om att sänka ambitionerna, att våga spela dåligt, att inte blocka varandra... Men, damnit, någonstans vill jag ändå att det ska bli BRA. Och jag är inte säker på om det är en vilja jag vill få bort.

(Lite samma sak som att jag generellt är otroligt skeptisk till att spelare kan komma med samberättande förslag jag faktiskt tycker är häftiga - när jag spelleder Evolutionens Barn brukar jag låtsas som att jag tycker allas förslag är balla, för de blir glada då, men egentligen tycker jag förslagen är distinkt ohäftiga...)

 

[Eagle]

Du verkar vara klok och ha en bra självkännedom. Jag är övertygad om att din självkänsla kommer att växa. Men kom ihåg att bygga din självkänsla på rätt grund. Samtidigt som det är bra att ha positiva förväntningar, så behöver de vara realistiska. Var inte för hård mot dig själv. Ge dig en klapp på axeln när du lyckats med någonting bra och ge dina spelare uppmuntran när de gör någonting bra. Försök lyfta fram det som är positivt både hos dig själv och dina spelare.

Glöm inte bort att rollspelandet är social lek där alla ska ha roligt, inte bara spelarna. Tänk på de spelsessioner du haft genom åren när du tyckte det var som allra roligast. Vad gjorde du då som var bra? Vad var det som gjorde att just det äventyret blev så bra?

Om du säger ja till och uppmuntrar dina spelares förslag även om du inte tycker de är så bra, så stimulerar du deras kreativitet och då kommer du få tillbaka något du själv kan ha nytta av i din kreativa process som för äventyret framåt. Om rollpersonerna kommer till en lada där det drar ihop sig till strid och en RP vill hoppa ner från andra våningen för att överraska motståndarna... och frågar spelledaren om det finns en höstack nedanför, så kanske man inte ska säga nej bara för att djävlas... utan istället säga ja, och sedan lägga till någon omständighet som de inte räknat med. Det kanske ligger en råtta under höet, eller en vass högrep som de riskerar att landa på. Men man får ju lov att sätta gränser också. Om de frågar om det finns en Trampolin nedanför som de kan landa på, så är ju svaret nej

 

[krank]

Om du säger ja till och uppmuntrar dina spelares förslag även om du inte tycker de är så bra, så stimulerar du deras kreativitet och då kommer du få tillbaka något du själv kan ha nytta av i din kreativa process som för äventyret framåt. Om rollpersonerna kommer till en lada där det drar ihop sig till strid och en RP vill hoppa ner från andra våningen för att överraska motståndarna... och frågar spelledaren om det finns en höstack nedanför, så kanske man inte ska säga nej bara för att djävlas... utan istället säga ja, och sedan lägga till någon omständighet som de inte räknat med. Det kanske ligger en råtta under höet, eller en vass högrep som de riskerar att landa på. Men man får ju lov att sätta gränser också. Om de frågar om det finns en Trampolin nedanför som de kan landa på, så är ju svaret nej

Mjo, det där är ju relativt tydligt. Däremot grejer som t.ex när de kommer på en SLP mellan äventyren, som jag inte lyckas spela ut eller få in på ett vettigt sätt. Eller en subplot jag inte lyckas infoga i storyn. Etc.

 

[Eagle]

Re: alkohol vid spelbordet?

Man får kanske vara försiktig med alkohol. Somliga personer blir rent utsagt otrevliga när de får alkohol i sig. Tänk då vad som kan hända om någonting går dem emot, om deras rollperson blir dödad eller lurad av en annan spelare. Man får dricka med omdöme.

 

[Tibbelin]

Re: alkohol vid spelbordet?

Istället för te, vad tror du om att servera alkohol?

Skulle några flaskor öl hjälpa spelledare och spelare att släppa spärrarna? Jag säger det med glimten i ögat för jag kan se framför mig hur allt kan spåra ur, men å andra sidan... varför inte. Man behöver ju inte supa sig full, bara lite lagom salongsberusad?! Kommer de till ett värdshus i början av äventyret så kan man ju använda ölen som "rekvisita" och låta spelarna ta för sig?

Min första riktiga rollspelsupplevelse skedde under en förfest under gruppens påverkan av alkohol. Det var fruktansvärt, det skulle dröja flera år innan jag lät mig övertalas att spela rollspel igen.

 

[Rising]

Re: alkohol vid spelbordet?

Det är fan svårt att dricka sig mer än salongsbeusad samtidigt som man spelar rollspel. Det händer för mycket, och man måste bjäla och slå tärningar och ha sig. Man hinner inte dra i sig tillräckligt.

Och observera att det är jag som säger detta; jag tål ingenting. Jag blir blarig på typ sviskon som passerat bäst-före-datum; så när jag säger att det är fritt fram att hinka alkohol under spelpass så betyder det att det är fritt fram för er tjockisar.

Röka gräs är inget vidare, dock. Man blir för seg.