Nekromanti hur får spelare hotade av pesten?

[Danohrq]

hur skall jag få spelarna att känna sig hotade av pesten?

Jag har ett statsäventyr där pesten härjar i staden. har dock ett problem.

tid och plats är low fantasy på en plats som motsvaras ungefär av första århundradet då spanjorerna härjade i amerika. Spelarna är en sorts inkvisationsdårar som jagar häxor och bränner indianernas medicinmän.

Staden är i karantän vilket innebär döden för alla som försöker ta sig ut vattenvägen som är den enda vägen som inte innebär säker död då ett indianuppror gör landvägarna till säker död.

Dilemmat är. Pesten är smittsam. Skall jag låta spelarna drabbas av reglerna för pesten eller skall jag låtsas att de utsätts för samma regler som alla andra. Poängen är att de skall vara rädda, men det vore taskigt att utsätta var och en av dem för en 50-50 risk att dö. En risk som de inte kan påverka. Jag misstänker att spelarna känner på sig att jag kommer att låta dem passera sjukdomen om de inte gör något uppenbart dumt. Alltså kommer de inte att vara särskilt rädda.

Förslag på hur jag kan så dem att känna sig hotade på riktigt? Skall man offra en av dem direkt i början? Känns taskigt med tanke på att alla utom en är härdade rp:s som överlevt en 15 möten. vore genomskinligt om jag plockade den nya gubben.

Vi har spelat mycke ihop så dom vet att jag inte utsätter dem för "randomdöd".

Hur skall jag få dem att känna sig hotade?

 

[Muggas]

Några anspråkslösa förslag...

* Låt en av rollpersonerna drabbas av pesten, och se hur de övriga i gruppen reagerar. Hjälper de sin gamle vän eller fryser de ut honom? Låt spelgruppen svettas ett tag och låt sedan rollpersonen mirakulöst nog tillfriskna (det finns ett fåtal fall där det sker, men det är ovanligt).

* Låt bofasta i staden bli misstänksamma mot främlingar, typ "de tog med sig pesten hit!" ungefär. Skapa värsta lynchstämningen där pestsmittade kräver hämnd på "de som är orsak till deras dödliga sjukdom" (rollpersonerna bl a) och låt dem jagas av horder med döende pestsmittade, samt av friska som vill hämnas sina nära och käras garanterade plågsamma död.

* När rollpersonerna sitter på ett värdshus, mätta och belåtna, så upptäcker de att den som serverat dem maten, en söt flicka, har stora bölder på händerna (som hon försöker dölja). Samtidigt upplyser spelledaren gruppen om att de känner sig lite febriga... Kräkas, någon?

* Under en vandring genom en gränd kastar sig plötsligt en pestsmittad fram mot rolllpersonerna och hostar blod på dem. Låt en patrull stadsvakter bevittna händelsen och tvinga in rollpersonerna i en cell full med andra pestsmittade. Kan få dem lite darrbenta kanske...

 

[Sodivra]

Rena pesten! Hö hö hö ööh..

* När rollpersonerna sitter på ett värdshus, mätta och belåtna, så upptäcker de att den som serverat dem maten, en söt flicka, har stora bölder på händerna (som hon försöker dölja).

Haha, funkar ju skitbra om rollpersonerna har för vana att ragga upp folk för skoj i sänghalmen..

Men okej, åter till frågan..

Det känns som det är väldigt svårt att faktiskt få spelarna att tro att dom är i fara om man bara beskriver några scener, spelarna kommer kanske bara sucka "jaja, läskigt.."
Samtidigt är det rätt elakt att slå tärningar, och om spelarna inte inser att man verkligen leker med deras rollpersoners öde så skräms dom väl inte upp av det heller.. Kanske en kombination? Du gör beskrivningar av sjukdomen, och om spelarna inte gör något smart för att värja -för det kan man väl ändå? Se till att inte komma för nära de sjuka, bära munskydd, osv- sig så slår du för det. Gärna öppna slag, om du kan stå för det (Du behöver förstås inte säga vilka utfall som innebär pest, men spelarna är väl vana vid att lågt=dåligt eller högt=dåligt..)

Du skulle ju kunna låta spelarna samla på sig "pestmarkörer" varje gång de inte undkommer dina subtila fällor och faror, det kan nog få spelarna trevligt på spänn. På slutet av varje dag så slår du ett pestslag som blir svårare ju fler markörer man har samlat på sig den dagen.. Eller så slår du för alla markörer, men man förlorar också markörer i sakta takt. Antingen så har SL hand om dom, eller så vet spelarna själva hur många markörer dom har.

Ifall du använder ett regelsystem med många tärningar ("Slå en T6 för varje markör, en 6 gör en lite sjukare") så blir det väldigt tydligt för spelarna: De som känner på sig att de inte skött sig så bra därute får se/höra dig en slå en stor hög tärningar, de som skött sig bra får bara en fjuttig tärning..

För att göra det snällare så kan det vara rätt liten chans att omkomma för spelarna, men väl att känna sig tjyvens och få bölder, och kanske finns det hyfsade tillfriskningsmöjligheter..

Och så kan man slänga in härliga moraliska dilemman och se hur spelarna reagerar.. En smittad håller på att drunkna.. Räddar rollpersonerna honom/henne, eller vägrar dom röra vid honom/henne? (Kompromiss: De hämtar en stor stav och fiskar upp personen)

 

[Troberg]

Låt dem välja mellan pest och kolera!

Eller åtminstone hur de vill ha det.

Jag tror att samma lösning som jag har när det gäller tex skräcktabeller skulle funka här. Så här är den:

Om spelarna spelar skrämda så är allt bra och jag låter dem sköta det själv. Om de inte gör det så dyker reglerna upp. Ofta går de så långt för att slippa reglerna att de dels ställer till det värre för sig än vad en skräcktabell skulle gjort, dels så lyckas de ofta skrämma upp sig själv av bara farten, dels så blir det mer anpassat till situationen.

Anpassat för din situation:

Om de spelar rädda för pesten, är försiktiga och beter sig som deras karaktärer kan förväntas göra så är allt bra. Strunta i regler.

Klarar de inte det, fram med reglerna och slå för att se om de blir smittade.

Sedan kan man ju alltid göra dem nervösa med små trick. Folk som nyser i deras närhet, råttor som springer på golvet och bland liken, folkmassor som trängs, prat om straff från gud, underlig medeltida medicin, att de tycker att det kliar (det finns löss överallt i medeltiden, så det gör det säkert...), de blir illamående (heck, det ligger lik och pestsmittade överallt och man frös inte maten...), få dem misstänksamma mot varandra, antyd att varje småsår, finne, blåmärke kan vara pesten, låt dem på morgonen få reda på att den som hade rummet på värdshuset som de sov i dog av pesten natten innan de kom och så vidare. Låt stanken, smutsen, ohyran, liken, de sjuka, tiggarna och så vidare finnas med i allt du berättar. Var inte rädd för att upprepa för ofta eller för mycket. Tryck in sjukdomen i deras medvetande och när det är fullt så fortsätter du trycka tills det blir för mycket. Då kanske de kan leva sig in i situationen.

 

[Ymir]

Jag skulle låtit folk i rollpersonernas närhet drabbas av, och kanske dö i, sjukdomen. Alltså SLP:er som varit med såpass länge att rollpersonerna fått en mer eller mindre intim relation till dem. Se hur Guy Gavriel Kay, fantasyångestens mästare, inleder 'Tigana' - den unge tenorens bästa vän och första kärlek, sopranen i gruppen, har precis dött i pesten när de var på turné i södern, och han saknar henne så mycket att han konstant bråkar med ensemblens nya sopran (vilket också beror på freudiansk sexuell frustration, men ändå). Ett riktigt snyggt sätt att skildra epidemin på, tyckte jag. (Men så är Tigana också pseudoitalien, och ingenstans är väl pestskildringar så tacksamma och rika. 'Decamerone', någon?).

Det pestscenario som berört mig mest var en nosferatu-vampyr (ergo, vanställd/groteskt ful) i en renässanskampanj i norra Italien. Han bodde på en båt och sysslade med att måla tavlor, och blev som besatt av att få måla av min rollperson, Natala - han verkade verkligen dyrka skönhet. Till slut framgick orsaken. Han hade varit en rik köpmannason i Piascensca (tror jag det var) under digerdöden hundra år tidigare, och sedan han smittats av böldpesten hade hans far övertalat en lokal vampyr, en nosferatu visade det sig, att inviga sin unge son för att rädda hans liv. Han förlorade sin skönhet, men skulle fått leva för evigt, (enter: ångest) och även om så inte blev fallet dog aldrig hans konst. Hans porträtt av den för betraktaren skenbart döda Natala (Cappadocians ser ut som blodlösa lik) finns förmodligen i någon mer obskyr samling än idag.

- Ymir, kill your darlings

 

[Sodivra]

Som jag brukar, så vill jag varna för att avverka SLP:s.
Det fungerar skitbra om spelarna verkligen bryr sig om dom, men ifall spelarna inte gör det kan det släktingar och vänner reduceras till plothooks-offer. (Mord, pest, kidnappning.. osv. )

Och om spelarna bryr sig om dom, men man gör det för ofta så kan det sluta med att spelarna lessnar: "Äh, du dödar ändå alla vara polare.."

Men om dom är på rätt våglängd och det görs snyggt så kan det förstås ge en fenomenal känsla av förfall, katastrof, hopplöshet, död..

 

[Brior]

Talisman med stränga krav på motprestation

Nu vet jag inte hur mycket magi eller gudainflytande du har i kampanjen, men varför inte ge dem ett föremål som "förmodligen" skyddar dem mot pesten, men bara så länge de motpresterar på ett eller annat ganska ansträngande sätt, t.ex. aldrig använder ordet "inte" / aldrig tänker liderliga tankar / aldrig ser sin egen skugga / alltid blint lyder tillsägelser från alla barn etc.

Tanken är alltså att de hela tiden måste vara på alerten och anstränga sig att spela med i spelet ungefär som Bruce Willis figur i sista Die Hard-filmen.

De bör också hela tiden leva med frågan: "Oh shit - syndade jag mot reglerna nu?" och sedan nervöst få vänta på eventuella symtom under den välsignade inkubationstiden. Det gör inget om "reglerna" för skydd är luddiga och svåra att tolka - gärna en tvetydig vers på talismanen eller så.

Alternativt kan de ju redan ha blivit smittade och tvingas uppfylla vissa villkor för att inte sjukdomen ska bryta ut. Kanske finns det till och med en risk att de tar med sig sjukdomen hem...

Hälsar och föreslår
Erik G

 

[Ymir]

Men om dom är på rätt våglängd och det görs snyggt så kan det förstås ge en fenomenal känsla av förfall, katastrof, hopplöshet, död..

Precis. Ska man ha ihjäl viktigare spelledarpersoner, och det ska man ibland, ska man ha ihjäl dem med stil.

- Ymir, så det så

 

[Johan K]

What u see is what U get...

Hur skall jag få dem att känna sig hotade?

Först & främs så tycker jag att de ska se hur jäkla eländigt pesten är... Försöäka få fram känslan av att det här är farligt av oliak anledningar... Dels vara hotatde från själva pesten & dels kasnek åxå vara jotade från själva upproret..
För at kansek låta dem få lite mer skrämselhicka är att låta dem bli lite lätt drabbade av pesten, att de kanske får lite bölder, feber & sådant..

 

[Danohrq]

Re: Talisman med stränga krav på motprestation

Jag kör en kampanj där det finns saker som vi skulle kall övernaturliga fenomen. Nyckeln med hela kampanjen är att spelarnas RP:s har hängett sig till en religion som jagar häxor men spelarna hålls hela tiden i tvivel om deras religion verkligen är svaret och om häxorna verkligen är häxor eller om det finns något övernaturligt överhvud taget. Jag ger inga give-aways och ser alltid till att man kan tolka situationen åt båda hållen.

Så det är inga problem att slänga in något som "presenteras som övernaturligt" eftersom dom egentligen inte vet om det finns något övernaturligt.

Det är EN lösning varje fall. Kan nog bli bra när jag klurat lite

 

[Danohrq]

Re: Låt dem välja mellan pest och kolera!

"Om de spelar rädda för pesten, är försiktiga och beter sig som deras karaktärer kan förväntas göra så är allt bra. Strunta i regler."

I vanlig kampanj skulle jag ha gjort precis som du beskriver. Men jag vill att det skall bli ett späningsmoment eftersom kampanjen har en skräckkaraktär åt det psykologiska hållet. Pesten är till för att få till en tryckt osäker stämning så att andra småsaker förstoras upp. Tyvärr kom jag på efter att jag ritat upp halva äventyret att det blir svårt att få dem skrajja just för pesten. Jag kan ju skippa den men jag har precis läst Albert Camous "pesten" så nu MÅSTE jag ha med pest

"Om spelarna spelar skrämda så är allt bra och jag låter dem sköta det själv."

Jag går nog åt detta hållet, men OM de inte blir skrämda och nån av dem dör i Pesten så kommer det att bli väldans sura miner eftersom jag inte har gett dem en chans att fly. (de sitter i klosterförhör och är mer eller mindre i arrest när pesten bryter ut).

 

[Danohrq]

Re: Rena pesten! Hö hö hö ööh..

"Du skulle ju kunna låta spelarna samla på sig "pestmarkörer" varje gång de inte undkommer dina subtila fällor och faror, det kan nog få spelarna trevligt på spänn. På slutet av varje dag så slår du ett pestslag som blir svårare ju fler markörer man har samlat på sig den dagen."

Intressant förslag. Detta gör att de kommer bli väldigt paranoida, vilket passar utmärkt i den här kampanjen som går åt hållet psykologisk skräck.