Ett par förklaringar 
Det finns två vägar jag brukar välja mellan.
Den lite kvasikulturella vägen: "Ja, jo det påminner ganska mycket om improviserad teater, fast alla situationer styrs av en spelledare som så att säga sätter upp ramarna och bygger vår skapade verklighet. och sedan gör vi ingenting för en publik eller en församlings skull, nej, vi skapar trovärdiga berättelser ur oss själv, för oss själva.... (fortsätt bara blaja, efter ett tag, när ordbajseriet kommit igång kan du få den mest inbitne nöjesguidenjournalist att se imponerad ut)
Eller, den mer vardagliga framtoningen: Det är liksom som att glo på film eller läsa en bok, fast du kan påverka allting själv. Tänk dig att du styr en av huvudpersonerna i en film, och liksom låtsas att du är den. Sedan sätter spelledaren dig i olika situationer, det är han som vet vad som kommer att hända. Lite grann som gud....
Resten brukar komma naturligt, men att dra paraleller med böcker, film och teater är oftast bra eftersom det är något alla känner till. Man ska bara vara noga med att berätta om skillnaderna också så att folk inte blir megabesvikna när de inte får stå på en scen eller agera framför en kamera /images/icons/wink.gif
Vavva - som stundom känner för att vara kvasi
Du är tunn som luft
Du är nästan perfekt
Du gör mig lugn
när alla ljusen har släckts
Bara en sekund
då är jag nästan perfekt
Du gör mig lugn
Jag klär i din andedräkt
Du gör mig lugn
Du är nästan perfekt
Om jag förlorar dig
Så förlorar jag synen
Om jag förlorar dig
Då har jag ingenting kvar
Förlåt mig, men du är allt jag har
/Kent, Noll
