Hur fungerar era hjärnor?

[zonk]

Typ alla rollspelare jag har pratat med (i Sverige) känner till den här storyn... Men var kommer den från egentligen? Är det svenska DoD? Äldre än det?

Det kan säkert ha funnits med på fler ställen, men det står i varje fall med bland SL-tipsen i DoD-91. Som krank mycket riktigt säger är alltså rådet att SL ska formulera sig tydligt.

 

[Man Mountainman]

Visualiserar rätt mycket, men kanske... på en hög abstraktionsnivå? Jag tror inte jag fick någon specifik bild av ankornas kläder eller salens inredning t.ex. Så mina visualiseringar är inte så "mättade" av detaljer, om jag inte aktivt anstränger mig.

 

[Rickard]

Jag tycker mig också kunna avgöra hur gardinerna passar i sovrummet, men jag behöver inte se bilder i huvudet för att göra det.

Jag behöver inte visualisera i huvudet. Om jag står i rummet kan jag visualisera gardinerna likt augmented reality och stå och nicka och säga att de passar. När jag skulle måla om i huset så fick jag göra bildmanipuleringar av rummen så att min frun förstod vad jag menade när jag sade vilka färger som passade och var de passade.

Jag kan fortfarande inte förstå hur man inte kan tänka i bilder. Det är som att någon skulle se musik som färger eller beskriva matematik enbart utifrån kroppar.

 

[Dilandau]

Jag behöver inte visualisera i huvudet. Om jag står i rummet kan jag visualisera gardinerna likt augmented reality och stå och nicka och säga att de passar. När jag skulle måla om i huset så fick jag göra bildmanipuleringar av rummen så att min frun förstod vad jag menade när jag sade vilka färger som passade och var de passade.

Så funkar min fru också. Plus då att hon har en interaktiv vr-film i huvudet.

 

[Dilandau]

Ett annat exempel då: Om någon säger ”en burk Hellmans majonäs”, vad händer då?

Jag får mest en känsla att Jag vet hur burken ser ut.

Min fru får upp en högupplöst 3d-modell i huvudet som hon kan rotera fritt.

 

[bortom12e]

Ett annat exempel då: Om någon säger ”en burk Hellmans majonäs”, vad händer då?

Jag får mest en känsla att Jag vet hur burken ser ut.

Min fru får upp en högupplöst 3d-modell i huvudet som hon kan rotera fritt.

Jag får en bild, men snarare än att den är högupplöst i 3D så ser jag massa olika miljöer där den brukar finnas, dvs olika hyllor i olika affärer. Jag känner doften och smaken också.

 

[Tant Ragnar]

Ett annat exempel då: Om någon säger ”en burk Hellmans majonäs”, vad händer då?

Jag får mest en känsla att Jag vet hur burken ser ut.

Min fru får upp en högupplöst 3d-modell i huvudet som hon kan rotera fritt.

Jag befinner mig i butiken i Uppsala som specialiserade sig på amerikanska matvaror, och står precis framför hyllan där burken står. Det är kallt ute tydligen, för jag har en tjock jacka på mig. Hyllan står så att jag kan titta ut genom ett stort fönster mot gatan. Det står många andra produkter på hyllan också, typ oreos och poptarts. Själva butiken är rätt liten, trångt mellan hyllorna.

Som sagt, min hjärna låser in sig på första bästa konkreta minnesbild. Besöket ovan ägde rum för minst 20 år sedan.

 

[Dilandau]

spännande @Tant Ragnar @bortom12e! Hur funkar det med påhittade föremål? Typ nån magiskt artefakt du stött på i ett rollspel? Vad är det ni ser då? Rummet du satt i när du spelade, vad som hände i fiktionen, något annat?

 

[Mogger]

Ett annat exempel då: Om någon säger ”en burk Hellmans majonäs”, vad händer då?

Jag får mest en känsla att Jag vet hur burken ser ut.

Min fru får upp en högupplöst 3d-modell i huvudet som hon kan rotera fritt.

För mig blixtrar det till som ett stroboskop av 10000000 bilder på Hellmansburkar och angränsande objekt från olika håll och miljöer. Egentligen lite jobbigt ibland men jag kan inte stänga av det. Hjärnan gör så 24/7.

 

[Dr_Dängrot]

Jag vet inte om jag är annorlunda och om det har med min autism att göra men jag visualiserar och minns i ord och meningar.

Tex om jag minns hur jag och mina vänner Erik och Lisa åkte lådbil som unga så får jag inte upp varken stillbilder eller en interaktiv film inför min inre syn utan jag börjar tänka på ord Erik Lisa lådbil fort roligt barn osv osv .

På samma sätt när sl beskriver en situation eller ett scenario så får jag upp ord i sinnet . Ni vandrar längs med en lång mörk slottskorridor. Där får jag upp ord som mörk , lång slott osv i huvudet .

Jag får heller inte upp bilder till orden i ett senare skede genom att dra associationer mellan ord och bild utan jag visualiserar enbart i ord .

Det är svårt att förklara så jag rantar rätt friskt men hoppas folk förstår vad jag menar .

 

[Tant Ragnar]

spännande @Tant Ragnar @bortom12e! Hur funkar det med påhittade föremål? Typ nån magiskt artefakt du stött på i ett rollspel? Vad är det ni ser då? Rummet du satt i när du spelade, vad som hände i fiktionen, något annat?

Jag plockar närmsta bästa bild från referensbiblioteket. Kan vara allt från något spel, film, bild till något vardagsföremål som jag stött på i verkligheten.

 

[krank]

Ett annat exempel då: Om någon säger ”en burk Hellmans majonäs”, vad händer då?

Jag får mest en känsla att Jag vet hur burken ser ut.

Min fru får upp en högupplöst 3d-modell i huvudet som hon kan rotera fritt.

Eftersom jag inte egentligen vet hur en burk Hellmans ser ut så ser jag, framför mig, en majonäsburk med något slags ganska generisk etikett. Jag ser färger, "känner" tyngden av burken, kan rotera den utan större bekymmer.

Den står antagligen i ett kök, men om jag inte fokuserar på den så är omgivningen väldigt suddig, lite som det är i Google Meet när man suddar sin bakgrund. Jag är dock ganska säker på att köksfönstret är bakom burken, och jag ser något slags köksskåp till höger, med bruna luckor, och en spis med spisfläkt (typisk hyreslägenhets-spis skulle jag säga). Duken å bordet burken står på är röd- och vitrutig.

Nu när jag googlat hur en sån burk ser ut så är också etiketten "rätt".

Jag vet inte egentligen om burken är så "skarp" eller "högupplöst". Det är mest en samling sinnesintryck, lite som när jag minns eller drömmer saker. Det finns en viss flyktighet, inte minst eftersom jag skriver det här samtidigt. Om jag blundade, kanske.

En intressant grej är att jag tror att det visuella brus jag alltid har när jag ser saker i verkligheten inte är med i den inre burkbilden. Lite oklart, eftersom jag ju faktiskt aldrig sett någonting alls utan visuellt brus och därmed inte vet hur en verklighet utan det ser ut.

 

[krank]

Hur funkar det med påhittade föremål? Typ nån magiskt artefakt du stött på i ett rollspel? Vad är det ni ser då? Rummet du satt i när du spelade, vad som hände i fiktionen, något annat?

Under förutsättning att jag kommit in i "flowet" så ser jag ju knappt vad som finns omkring mig, utan egentligen bara det som händer i fiktionen – det typ "tar över". Så påhittade föremål… Om jag inte får någon förklaring till utseendet blir det någon placeholder ur samma kategori, från någon lämplig visuell fiktion eller bild jag sett. Får jag en förklaring till utseendet får jag en tydlig bild baserat på beskrivningen – lite beroende på tydligheten i beskrivningen, och så.

 

[IcarusDream]

Nåt jag reagerat på är att när jag spelleder eller spelar så ser jag alltid mina medspelare som utklädda till rollerna de spelar. Dvs spelar min kompis Ulf en dvärg ser jag i min fantasi hur Ulf är utklädd till en dvärg som i Sagarn om Ringen eller liknande.
Det intressanta är att min fantasi inte ser mig själv i mina roller, utan roller jag själv spelar ser inte ut som mig. Det skulle nog en psykolog finna intressant.

 

[Dilandau]

Under förutsättning att jag kommit in i "flowet" så ser jag ju knappt vad som finns omkring mig, utan egentligen bara det som händer i fiktionen – det typ "tar över". Så påhittade föremål… Om jag inte får någon förklaring till utseendet blir det någon placeholder ur samma kategori, från någon lämplig visuell fiktion eller bild jag sett. Får jag en förklaring till utseendet får jag en tydlig bild baserat på beskrivningen – lite beroende på tydligheten i beskrivningen, och så.

Och om det är ett konkret påhittat föremål som beskrivits tidigare eller är allmänt ”känt”. Typ Dolken Demens, Hand of Vecna, en alvmantel, Han Solos blaster.

 

[krank]

Och om det är ett konkret påhittat föremål som beskrivits tidigare eller är allmänt ”känt”. Typ Dolken Demens, Hand of Vecna, en alvmantel, Han Solos blaster.

Har jag sett en bild, så är min inre bild tydligare. Men ja, säger du "Han Solos blaster" så ser jag den lika tydligt som majonäsburken. Den har jag ju sett som fysiskt föremål. Alvmantlar tror jag också jag sett, i LotR-filmerna om inte annat. Däremot är minnet där sämre, eftersom jag inte bryr mig så mycket om fantasy.

Överlag är "har jag sett det" och "minns jag det jag såg" en viktigare grej än "finns det på riktigt". Att ha sett en fysisk prop är bättre än en 3d-modell, som är bättre än en målning, som är bättre än en skiss, som är bättre än ord. Typ. Om jag bara ska liksom spontan-visualisera. När jag läser böcker blir jag ju omsluten av fiktionen kontinuerligt, så där behöver jag mindre minnes-hjälp.

 

[krank]

Nåt jag reagerat på är att när jag spelleder eller spelar så ser jag alltid mina medspelare som utklädda till rollerna de spelar. Dvs spelar min kompis Ulf en dvärg ser jag i min fantasi hur Ulf är utklädd till en dvärg som i Sagarn om Ringen eller liknande.
Det intressanta är att min fantasi inte ser mig själv i mina roller, utan roller jag själv spelar ser inte ut som mig. Det skulle nog en psykolog finna intressant.

Det där har skumt nog jag också haft problem med, trots att jag egentligen verkar vara i den övre delen av visualiserings-spektrat. Eller ja, det kan fladdra lite fram och tillbaka, men ofta glider jag in i något slags visualisera-cosplay-läge. Den där mörka skinrocken min medspelares rollperson her på sig ser jag framför mig rätt konkret, men den som bär rocken är alldeles för ofta medspelaren, inte rollpersonen.

 

[zonk]

On topic: det varierar rätt mycket! Ibland är det svartvitt, penntecknat, ibland är det färg. Ibland är det väldigt abstrakt, mest ord. Det beror nog lite på hur mycket jag går igång på något, men även på andra saker. Jag har t.ex. märkt att det lättare händer att jag föreställer mig ett svartvitt rum när vi använder Dyson Logos svartvita kartor på roll20, även om då tokens är i färg. När vi däremot nu har en färg-hex-karta till Island of the Lizard God, tänker jag lättare i färg. Speciellt då färger som finns på kartan.

 

[Rymdhamster]

Den där mörka skinrocken min medspelares rollperson her på sig ser jag framför mig rätt konkret, men den som bär rocken är alldeles för ofta medspelaren, inte rollpersonen.

Samma här!

 

[zonk]

Samma här!

Eller, om man spelar med @Frippe - Svullo. (hoppas det är samma Frippe som på vrålan btw..)