Nekromanti Hur gör man Dvärgar coola?

[Ymir]

Grejen med dvärgar är att deras koncept består av en till synes oändlig samling extremt osexiga och fattiga koncept, ett axplock:

- Håriga
- Fula
- Sturska
- Öldrickande
- Snåla/Giriga
- Icke-magikunniga
- Asexuella
- Hederliga
- Manschauvinistiska/kvinnor existerar ej
- Fantasilös religion
- Viking- och/eller saxare-tema.

Vad man måste göra för att få till koola dvärgar är att avlägsna majoriteten av dessa osexiga koncept, och göra upp med några av de typiska dvärgklichéerna sett till deras roll i världen. Drezindvärgarna i Eon var ett tappert försök, men nådde knappast ända fram, så jag försökte själv, genom att bygga utifrån de enda ens remotely koola fantasydvärgarna någonsin, dvs duergar och chaos dwarves. Resultat blev det här.

Det centrala här är givetvis att ondska är häftigt, så det man i första hand bör bryta med är alla klichédvärgarnas stereotypa hjältekvalitéer. Sedan är det ganska bra om man skippar att låta dem bo i grottor också, det finns många andra koola fantasyväsen som kan fylla den rollen. Dvärgarna måste vidare ges en sexdrift, och deras ras som helhet nån slags central konflikt, på det sätt alver oftast har. Sen hatar jag personligen viking/saxar-temat passionerat, och gör hellre dvärgarna inspirerade av nån annan kultur. Dvärgarna jag länkade till ovan är fenikier/akkadiker/litauer, typ.

 

[Svarte Faraonen]

Saken är den att en hel del av de där egenskaperna går att göra något bra av. Dvärgarnas grundförsyndelse är i stället att de är gubbiga -- konservativa, kortsynta, charmlösa och förnöjsamma små gubbar. Att eliminera gubbigheten är det första och viktigaste steget i att rädda dvärgar.

Och vikingar/saxare kan visst det vara häftiga.

 

[krank]

Jättedvärgen - stor som en människa eller större!

Jag gillar att de i TV-serien Once upon a time föds som kloner ur ägg, fullvuxna och människostora med möjligen lite annorlunda öron...

 

[Ymir]

Och vikingar/saxare kan visst det vara häftiga.

Inte om de är gubbiga...

(att vara groteskt uttjatade hjälper inte heller, men, visst, även med det mest uttjatade koncept kan det dyka upp något genialt fall).

så, yeah, okej, jag får nog ge dig rätt ang. gubbigheten. Men vad är det då som gör wuxia-gubbar koola, medan dvärg-gubbar är så infernaliskt okoola?

 

[Zimith_UBBT]

Jag tycker mycket om dvärgar i fantasy, men samtidigt liksom tigger de om att
a) inte ha kommit ut ur garderoben än
b) vara födda hårlös och bära lösskägg
c) inte tåla alkohol men inte kunna erkänna det
d) i hemlighet vara en kvinna
[d.v.s har traditionellt icke-dvärgiska egenskaper som de gör allt för att dölja, eller ogenerat visar upp, eller till och med höjer till norm, såsom anser att straighta dvärgar inte är riktiga dvärgar]

Som en bonus är det inte ovanligt att då reta upp de spelare som har dvärgar som återkommande koncept ordentligt!

 

[Cybot]

så, yeah, okej, jag får nog ge dig rätt ang. gubbigheten. Men vad är det då som gör wuxia-gubbar koola, medan dvärg-gubbar är så infernaliskt okoola?

De ena är kung-fu mystiker med deras gubbighet kommer som en sidoeffekt av att ha levt efter obskyra och oböjliga levnadshegler, de andra är bara gamla gnetiga gubbar som inte får extra badass krafter av sin gubbighet.
Det är kanske där det ligger?

P.S: När det gäller vikingatema. Skippa skiten med fylleri, behornade hjälmar och skrikande till Oden/Thor eller vilka gudar de nu dyrkar.
Coola vikingadvärgar ser sig själv som jämlika med vilken gud som helst och är smedmystiker.
De är ondsinta och giriga. De är romantiska poeter som skapar ting av otrolig skönhet, grottsalar där ljuset speglar sig i ådror av guld och silver som skapar mönster på den underjordiska sjö där dvärgen Nedan spår framtiden i månens reflektioner. De är likmaskar i världsjättens kött.

 

[Arfert]

Coola vikingadvärgar ser sig själv som jämlika med vilken gud som helst och är smedmystiker.
De är ondsinta och giriga. De är romantiska poeter som skapar ting av otrolig skönhet, grottsalar där ljuset speglar sig i ådror av guld och silver som skapar mönster på den underjordiska sjö där dvärgen Nedan spår framtiden i månens reflektioner. De är likmaskar i världsjättens kött.

Just så. Det är ballt och stenhårt.

 

[Ymir]

Problemet är att inga av dessa annars goda lösningar råder bot på dvärgarnas kardinalproblem; osexighet. Ett vikingatema snarare förstärker osexigheten genom att fordra skägg och fula kläder. Det fina med duergar är att de -inte- är håriga över hela ansiktet och har stora röda alkoholistnäsor, liksom.

Här är jag med en av dvärgkungens livvakter; notera hur de yunnanesiska bergsdvärgarna lyckas undvika mycket av osexighetsfällan genom att helt sonika inte vara täckta av hår:

 

[Arfert]

An Idiot Abroad Season 4 ?

http://www.youtube.com/watch?v=BA6u9jUKyN8

 

[Mundo]

förstärker osexigheten genom att fordra skägg och fula kläder.

Indeed.
*trollface*

 

[peta]

Faktum är att dvärgarna i vår senaste kampanj allvarligt skakas av en proletär revolution spridd av en grupp radikala dvärgar som vill slå sönder de gamla herarkierna och grunda ett samhälle där alla är lika (förutom vissa som är lite mer jämlika).
Gruppens dvärg är dock av den gamla skolan och värderar hårt arbete, uppfinnesrikedom och varmt te med scones.

 

[Max Raven]

Är inne på lite Vättespåret själv. Vättar är coola - de kan vara både småfolk som är överlag "okej" vad gäller människor, inklusive smeder (övernaturliga anlag för yrket) eller små grymma svartalfer.

Dvärgar känns mer typecast för mig än alverna (delvis för att den "typiska dvärgen" har mycket fler grejer som krävs än en "typisk alv"). Alverna har mer variation, och deras stereotyper verkar sträcka sig till "förmänniskor"/"bättre än människor" (vackrare, starkare etc, beroende på förlaga), "spetsiga öron" samt "odödliga (eller kan bli väldigt gamla) vad gäller ålder". I övrigt kan man hitta onda alver, alver som älskar träd, alver som seglar, alver med vingar, alver som byggt sina samhällen på magi, etc. Dvärgar är i princip "kort", "skägg", "smeder eller krigare" (något som inte gäller alver på samma sätt), "älskar öl", "bor i berg", "envisa" med flera. Detta trots att de är typ grundade på saker som hustomtar och andra vättar. Tycker alltså att dvärgar är grymt trista, för de är så snäva jämfört med den andra "obligatoriska fantasyrasen".

Det är nog också överanvändning som är en del av problemet för mig - tycker att hobbits/halvlängdsmän är mindre trista än dvärgar, och de är egentligen bara korta människor med håriga fötter som gillar té och scones.

 

[Cybot]

Dvärgar är i princip "kort", "skägg", "smeder eller krigare" (något som inte gäller alver på samma sätt), "älskar öl", "bor i berg", "envisa" med flera. Detta trots att de är typ grundade på saker som hustomtar och andra vättar. Tycker alltså att dvärgar är grymt trista, för de är så snäva jämfört med den andra "obligatoriska fantasyrasen".

I Pellatarum så har standarddvärgen många av de egenskaperna. De flesta dvärgar är "krigare och smeder", de är envisa, och bor i berg. Fast i det här fallet så är "berg" lika med "the Dayspire", en stenpelare som är oändligt lång och med en omkrets som är två-tredjedelar av Olympus Mons (Den är också centrumet i den magiska motorn som driver hela planet. Ett plan som designades av Dvärgarna, alverna, orcherna och drakarna i samråd). Men för en dvärg i Pellatarum är en smed någon som formar saker. Vilket inkluderar alla möjliga sorters av yrken, inklusive Politiker (även om en dvärgpolitiker kanske sysslar med lite smideskonst vid sidan om för att det ses som karaktärsmässigt uppbyggande, ungefär som att gå i kyrkan).

Fast dvärgarna i Pellatarum har skägg av metall, ögon i färgen av ädelstenar och ser mer ut som om någon har huggit dem ur jorden (Pellatarum är ett multi-elementärt plan. Dvärgarna är en lägre typ av jordelementarer).

Inte heller så lär man träffa dem särskilt ofta. Kanske en tjungondel av alla dvärgar bor utanför deras befästa jättestad, och är vanligtvis dvärgar som känner att de inte riktigt passar in i det ortodoxa samhälle som dvärgarna har byggt.

 

[Max Raven]

Dvärgar är i princip "kort", "skägg", "smeder eller krigare" (något som inte gäller alver på samma sätt), "älskar öl", "bor i berg", "envisa" med flera. Detta trots att de är typ grundade på saker som hustomtar och andra vättar. Tycker alltså att dvärgar är grymt trista, för de är så snäva jämfört med den andra "obligatoriska fantasyrasen".

I Pellatarum så har standarddvärgen många av de egenskaperna. De flesta dvärgar är "krigare och smeder", de är envisa, och bor i berg. Fast i det här fallet så är "berg" lika med "the Dayspire", en stenpelare som är oändligt lång och med en omkrets som är två-tredjedelar av Olympus Mons (Den är också centrumet i den magiska motorn som driver hela planet. Ett plan som designades av Dvärgarna, alverna, orcherna och drakarna i samråd). Men för en dvärg i Pellatarum är en smed någon som formar saker. Vilket inkluderar alla möjliga sorters av yrken, inklusive Politiker (även om en dvärgpolitiker kanske sysslar med lite smideskonst vid sidan om för att det ses som karaktärsmässigt uppbyggande, ungefär som att gå i kyrkan).

Fast dvärgarna i Pellatarum har skägg av metall, ögon i färgen av ädelstenar och ser mer ut som om någon har huggit dem ur jorden (Pellatarum är ett multi-elementärt plan. Dvärgarna är en lägre typ av jordelementarer).

Inte heller så lär man träffa dem särskilt ofta. Kanske en tjungondel av alla dvärgar bor utanför deras befästa jättestad, och är vanligtvis dvärgar som känner att de inte riktigt passar in i det ortodoxa samhälle som dvärgarna har byggt.

Inte för att vara sån, men det där låter mycket som ärkedvärgar.

 

[Cybot]

Inte för att vara sån, men det där låter mycket som ärkedvärgar.

Meh. Det blir annorlunda i effekt tillsammans med deras fokus på social gemenskap, mysticism, renlevnadsregler och det faktum att de nästan konstant är höga på elementär luft (de rena elementen har psykotropiska egenskaper på Pellatarum).

 

[Botulf]

Om jag använder hemmasnickrat så försöker jag oftast få dvärgar ihopblandade med andra varelser. Typ att blanda ihop lite klassisk fantasydvärg, gnomer, halflings, grejer lånade från tomtar/pysslingar/vättar/svartalver, de som bor helt under jord är nästan blinda och har sonarförmåga, mutanter(som i The Hills Have Eyes-dvärgar), låta dom ha massa steampunk grejer istället för att bara gräva gruvor och gilla yxor etc. Och så länge det inte är D&D eller D&D-deriviat brukar jag utgå från att deras eget namn på sig själva är gnomer. Och speciellt grejen med att dvärgarna egentligen härstammar från maskar i världsjätten Ymirs kött är ballt. Och inte heller använda D&D-konventionen som levt vidare i många andra spel att dvärgar inte pysslar med magi eller är skitdåliga på det. Det är riktigt tråkigt.

Ungefär som Svarte Faraonen föreslog längre upp.

 

[Recca]

Låt dvärgarna vara ett utdött folkslag som i Elder Scrolls. Man hittar typ efterlämningar av dem som än idag är användbara om man listar ut hur de används. En rollperson som är en återuppväckt urdvärg skulle kunna vara jätteintressant att spela, tänker jag.

 

[Cybot]

Låt dvärgarna vara ett utdött folkslag som i Elder Scrolls. Man hittar typ efterlämningar av dem som än idag är användbara om man listar ut hur de används. En rollperson som är en återuppväckt urdvärg skulle kunna vara jätteintressant att spela, tänker jag.

Eller kanske att de har flyttat sina medvetande in i någon typ av golem (som Shale ifrån Dragon age typ)

 

[Wilmer]

Mina dvärgar i "Äventyrens ö" var töntiga up ytan men var coola innuti. De hade verklgien temat likmaskar.

De föds djupt under jorden och kravlar sig upp till dina salar genom sprickor i bergen. De är stora vita maskar som kan kräkas syra för att utvidga sina tunnlar. Dvärgarna jagar älvor i älvdimmans dal och maler ner dessa för att göra magiska drycker som gör att hud och hår växer på dem, sedan skulpterar de sin nya kostym så att de ser mer civiliserade ut och på så sätt kunde lura andra folk till handel och slutligen slaveri (de vita orcherna var t ex förvridna förslavade alver). Ibland när man raidade dvärggrottor hhittade man hud och skäggbitar , skäggen var till för att dölja maskarnas äkta mun som de fortfarande kunde spotta syra från.