Nekromanti Hur gör man informationssökande spännande?

[Ond bråd död]

Nu orkar jag inte läsa den här tråden, men jag svarar iaf. Kanske har det redan sagts.

Själva processen är trist, det som är intressant är den historia som avslöjas när man hittar det man söker. Men för att det ska bli riktigt intressant måste spelarna engagerat sig i historien. Den måste alltså handla om nånting som berör deras karaktärer. Ha med deras flaggor att göra kanske vissa skulle kalla det.

Varje nytt fynd lägger till något till historien och antyder samtidigt saker som kan vara sanna. Greven som rollpersonen älskar kan ha låtit mörda sin dotter, eller också är det en komplott som det tycks i det där brevet man hittade. Med flera olika möjligheter kan spelarnas fantasi hjälpa till att skapa ytterligare förklaringar. Barbias ledtrådar antyder inga intressanta saker, utan är mer kluriga gåtor.

Det krävs flera av ledtrådarna för att pussla ihop vad som egentligen har hänt. Medan i barbia är ledtrådarna kryptiska men fattar man vad de syftar på räcker oftast en.

 

[Gurgeh]

Ett stort problem med informationssökning, och med kunskapsfärdigheter i allmänhet, är att den information man eventuellt kan få fram ofta är tråkig och oanvändbar. Det hänger samman med äventyrsmakarens dilemma: han kan inte göra informationen för bra, för då blir resten av äventyret tråkigt, och han kan inte göra informationen för viktig, för då kommer de rollpersoner som inte hittar den aldrig att klara äventyret. Istället blir informationen ofta av den typ som man hittar i guideböcker, men egentligen inte har någon nytta av.

Krumby grundades av kung Bastus XI år 622.
Mondivias största exportprodukt är kokosnötter.
Det sägs att det spökar i klosterruinen vid hamnen.

Och det kanske är kul att veta, men det hjälper inte rollpersonerna att klara äventyret. Vad som skulle behövas för att göra informationsletandet roligare är riktigt användbar information.

Det här besvarar ingen fråga i startinlägget, och det besvarar inte ens frågan hur man får informationen användbar, för det vet jag inte riktigt, men jag ville skriva ner det.

/tobias

 

[Niklas73]

Håller inte med. "Det sägs att den röda stenen och ingen annan vid randen av ruinen är den som skapar kaos i helvetesklyftan". Jaha men då måste ju rollpersonen hitta infon. Absolut men om de inte gör det så får man stoppa in den någon annanstans. Hittar de inte den på värdshuset då de istället letar på en plats där det inte finns något alls så får de infon där istället.

Platt beskrivning men...

 

[Robert Jonsson]

Well, nu håller jag iofs inte med om att den biten är fusk. Om du har ett bibliotek med tusentals band så faller det sig väldigt naturligt att [...]

Det är fusk. För det är för enkelt att bara slänga in någonting utan att vända sig till det egentliga problemet som jag har. Som jag säger i svaret till Sölvebring. Precis som exotiska platser kan stjäla uppmärksamheten från själva informationssökandet, kommer personerna också göra det.

Vad tidigare postare pekat på har fått mig att inse lite vad jag är ute efter: resurshantering. Då blir informationssökandet en fråga om viktiga val och prioriteringar. Det blir någonting mer intressant än "slå 1T20 och får du mer än 5 i differens finner du BLAJ!".

Det blir roligare med: "Okej, världen går under om 5 timmar. Hur går ni tillväga? Fokuserar ni på en bokhylla (och riskerar missa alla andra) eller letar ni över hela biblioteket (och missar att gå på djupet)?" Då blir det plötsligt en fråga om resurshantering och det blir genast någonting konkret i hur informationssökningen går tillväga.

När väl informationen är funnen så blir ju det ett helt nytt steg vad man ska göra med informationen. Gurgeh skrev väldigt bra om det så jag tänkte göra ett sidospår där då jag kommer ned till den.

 

[solvebring]

Att leta i ett helt vanligt upplyst bibliotek är helt värdelöst.

Jag vet inte, jag.

Tänk om spelledaren skulle börja berätta om de andra besökarna på biblioteket och barnen som lekte utanför; då tror jag att spelarna skulle börja tänka "varför berättar spelledaren de här grejerna? Vadå, kommer något att hända, eller? Kommer en lastbil komma infarandes och köra över några av ungarna och kraja rakt igenom väggen, kanske? Eller är det någon här som har en bomb på sig?"

Och om man sedan börjar inflika små detaljer som att en av männen verkar nervös och svettig, och då och då tittar upp mot klockan på väggen som om han väntade på något; och att en äldre herre verkade rätt nyfiken på vad rollpersonerna sysslade med och följde dem med blicken ett tag, innan han märkte att han var observerad och då gick och hämtade en tidning att läsa i; osv, då tror jag att misstankarna skulle kunna leda till en rätt tight och engagerande scen.

Alltså; jag tror egentligen inte att man måste beskriva en läskig miljö. Det räcker nog att man beskriver miljön som om den vore läskig. Mycket av tjusningen kan vara att hitta saker i moderna miljöer som faktiskt är mycket obehagligare än vad man kanske skulle kunna tro.

Sant, du har så rätt, så rätt. Personligen är jag dock dålig på "gör vardagen spännande"-tekniken. Det ska dock bli ändring på det för du har inspirerat mig till en del nya tricks genom ditt svar. Man tackar.

 

[solvebring]

Först och främst så ger miljön mycket. Är det en spännande miljö så känns det alltid roligare. Att leta i ett helt vanligt upplyst bibliotek är helt värdelöst.

Som jag sa, det är sant och det är fusk. Alltså, det du säger är helt sant men på frågan "Hur gör man den här tråkiga miljön och delmomentet roligt?" så är det inte svaret "Men byt miljö då!" jag är ute efter. Det kan göra delmomentet roliga, men då fuskar jag eftersom jag inte tacklar miljön som jag är i.

Som Rising säger i sitt svar till dig kan man nog ha en nyckel till det i "få den tråkiga miljön verka obehaglig". Alltså, lyfta fram detaljer i den. Det behöver inte vara groteskt, utan kan vara lagom nedtonat: "Hmm... Var det inte en bokhylla här förra gången vi passerade förbi?" (Nej, det var det inte. Det är du som är blind och inte inser att alla gångar ser likadan ut och att du nu gått vilse...)

Vad det gäller information så är också detta en tumregel - informationsletning får aldrig låsa spelet.

Det här är grymt viktigt. Andra saker som kan låsa spelet är om all info blir fokuserad hos en spelare som inte delar med sig av den. I Visioner och fantasier talade jag också om det - och introducerade till och med en mekanik som kan användas för att inte fastna i ett sådant lås i utredande scenarion. För det är verkligen döden.

Tja, mitt svar var tillsynes i all mening fullkomligt onödigt.

 

[Ram]

Well, nu håller jag iofs inte med om att den biten är fusk. Om du har ett bibliotek med tusentals band så faller det sig väldigt naturligt att [...]

Det är fusk. För det är för enkelt att bara slänga in någonting utan att vända sig till det egentliga problemet som jag har. Som jag säger i svaret till Sölvebring. Precis som exotiska platser kan stjäla uppmärksamheten från själva informationssökandet, kommer personerna också göra det.

Vad tidigare postare pekat på har fått mig att inse lite vad jag är ute efter: resurshantering. Då blir informationssökandet en fråga om viktiga val och prioriteringar. Det blir någonting mer intressant än "slå 1T20 och får du mer än 5 i differens finner du BLAJ!".

Det blir roligare med: "Okej, världen går under om 5 timmar. Hur går ni tillväga? Fokuserar ni på en bokhylla (och riskerar missa alla andra) eller letar ni över hela biblioteket (och missar att gå på djupet)?" Då blir det plötsligt en fråga om resurshantering och det blir genast någonting konkret i hur informationssökningen går tillväga.

Well, jag håller inte med. De alternativ som slängs in skall kondenseras till val. Skall vi själva plöja bokhylla för bokhylla, skall vi gå till den slemmige bibliotekarien som klär av oss med blicken för att få hjälp med att leta i rätt sektion eller skall vi rent av hjälpa den osympatiske professorn med att hämta ett lik från kryptan för att denne skall visa oss exakt var informationen finns?

Det som du beskriver (med risk för att övertolka ett kort exempel) känns helt slumpmässigt. Om man väljer fel hylla då? Får man inget då? Har man något att gå på eller är det bara ett antal sökmönster som man får välja mellan?

 

[Robert Jonsson]

Jag håller med dig om att svaret på din fråga inte bör handla om att kasta in monster och sånt; för då har ju scenen kommit att handla om helt andra saker än informationsletande. Däremot tycker jag att du begränsar dig lite för hårt när du skriver "du är i ett stort bibliotek med massor av okända luntor. Du är ensam och behöver information, men vet inte var du ska börja."

Jag begränsar mig medvetet hårt av att det annars blir väldigt lätt att man slänger in de där andra komponenterna och glömmer bort huvudingrediensen. Så se den hårda begränsningen som ett försök att hålla det till mitt mål.

Det har kommit in många bra svar som inte rör den avgränsningen, utan närliggande områden som jag kommer ta med mig av. Alla har bidragit till att utöka min vishet på något sätt.

Ladda scenen med förväntningar

Det här dök upp när jag läste filmvetenskap. Falska förväntningar är ett utmärkt sätt att bygga upp förväntningar på. Frågan är hur man skulle applicera det i själva informationssökningsstadiet?

Man förväntar sig att finna en sorts information, men sen visar det sig att inte den viktiga information, som man trott skulle finnas där, fanns där? Det tror jag lätt skulle kännas som ett stort anti-klimnax.

Riskhantering

Jag gillar det här. Det är lite vad jag uppfattar det som krank är inne på. Det blir fråga om resurshantering och det är vad jag i den här tråden har lärt mig. Det är det steget som jag vill ha mer fokus på i informationssökningen.

Det är kluret som gör'et

Jo, absolut - men det är ju vad som händer efter man fått informationen. Där är det ju lättare att göra någonting roligt av det. Men jag vill även försöka göra vägen fram dit roligare också. Liksom, alla delar tillför någonting.

Att få saker att klura kring skapar i bästa fall intensitet och spänning; och kan leda till väldigt engagerande scener.

Amen till det.

 

[Robert Jonsson]

Rising är inne på något som jag sder som den enklaste varianten av ROLLspelande: Beskrivning av intressanta SLP/objekt i miljön. Att bygga olika söksystem verkar inte så fruktansvärt spännande - möjligen om man jobbar mot tid med något system om man har tidspress.

Haha! Vad olika man kan tycka. Jag tycker Rising (och krank) just pekar på hur informationssökningen - och resultatet av det - blir roligare just om man har ett sådant. Det handlar om att ha resurser som man använder och fördelar. Utan det systemet blir det ju väldigt platt och tråkigt. Så ett system med resurshantering av något slag verkar göra allt roligare.

 

[Robert Jonsson]

Tja, mitt svar var tillsynes i all mening fullkomligt onödigt.

Inte alls. Den svarade kanske inte på den frågeställning som jag egentligen ville ställa, men som jag skrev till Rising: det fanns någonting att hämta i alla svar som kom, även om det inte var just det jag frågade efter. Det är det som är det bästa med forum: man får mer än vad man ber om.

 

[Robert Jonsson]

Well, jag håller inte med. De alternativ som slängs in skall kondenseras till val. Skall vi själva plöja bokhylla för bokhylla, skall vi gå till den slemmige bibliotekarien som klär av oss med blicken för att få hjälp med att leta i rätt sektion eller skall vi rent av hjälpa den osympatiske professorn med att hämta ett lik från kryptan för att denne skall visa oss exakt var informationen finns?

Hmm... Jo, jag får ge mig där faktiskt nu när du sätter ihop det så där. Det är ju resurshantering som jag talat om tidigare. Så jag bugar djupt och erkänner att du har rätt. Det är väl inte fusk då.

Det som du beskriver (med risk för att övertolka ett kort exempel) känns helt slumpmässigt. Om man väljer fel hylla då? Får man inget då? Har man något att gå på eller är det bara ett antal sökmönster som man får välja mellan?

Sorry, det var ett kort, slafsigt och värdelöst exempel. Information bör man alltid få, men frågan är vad för information kan man ställa sig frågan.

Man kan göra något som Gunnar sa: villospår. Och med villospår menar jag då att det inte för karaktärerna dit de vill, men till en plats där någonting spännande och intressant händer. Som jag skriver i Visioner och fantasier, villospåren är perfekt att sätta upp scener som är karaktärsfördjupande. Sedan får gärna de hjälpa till att leda en vidare.

Som Sölvebring säger: det bör aldrig ta stopp och bromsa in helt. Det är fail på det.

 

[Mr.Walker]

Men det är ju det jag gör! Jag vill göra det ointressanta, intressant.

Okej det känns då lite som att du frågar om det omöjliga. Antingen kan det vara en händelse där du berättar vad som händer eller så får den vara interaktiv. Men för att den ska vara interaktiv så måste det ju finnas något att göra, något att lösa. Om det inte finns några gåtor, hemliga gångar eller någonting ja.. då blir det lätt slätstruket och ointressant. Därför snabbspolar man om det inte har något faktiskt innehåll

 

[Ram]

Jamen du kan ju inte göra så där! Jag har ju massor med motsägelser kvar i kroppen! Nu kommer jag att vara tvungen att skrika på mina medarbetare (jobbar kväll) och sparka på katten när jag kommer hem för att få ut allt! God dong it!

Ehm...

------

Mer intressant not; Hur tänker du/ni er att villospår skall användas? Det är någonting som jag bara använt vid några få tillfällen och i de fallen så handlade det om att hornpelle själv medvetet hade placerat ut villospår som ledde till diverse fällor, platser där komplikationer skulle uppstå och liknande.

 

[krank]

Men för att den ska vara interaktiv så måste det ju finnas något att göra, något att lösa.

Eller välja, prioritera. det är också "något att göra". Till exempel; värdera olika källor. Mer modern men något stollig författare säger emot äldre lunta av okänd författare men som betraktas som referensverk av experter. Vilket går du efter? Eller: Varje gång du läser en bok hittar SL på nåt jävelskap; du måste avgöra själv hur många ledtrådar du tycker att du behöver för att lösa problemen i äventyret.

(Man designar alltså ledtrådar lite som i gissningslekar; varje ledtråd ökar informationsmängden och kommer närmare ett konkret svar, men alla delar behövs inte för att lösa problemet)

 

[Robert Jonsson]

Jamen du kan ju inte göra så där! Jag har ju massor med motsägelser kvar i kroppen! Nu kommer jag att vara tvungen att skrika på mina medarbetare (jobbar kväll) och sparka på katten när jag kommer hem för att få ut allt! God dong it!

Sorry. Jag saknar behov att hålla en prestigekamp. Blir jag överbevisad försöker jag ge mig och glädjas över att ha lärt mig något.

Kan du för övrigt framför mina ursäkter till katten? Du har inga barn eller fru du kan sparka på istället?

Mer intressant not; Hur tänker du/ni er att villospår skall användas? Det är någonting som jag bara använt vid några få tillfällen och i de fallen så handlade det om att hornpelle själv medvetet hade placerat ut villospår som ledde till diverse fällor, platser där komplikationer skulle uppstå och liknande.

För mig handlar villospår inte om att sätta karaktärerna i livsfara: det handlar istället om att karaktärerna inte alltid ska hitta rätt hela tiden.

Villospåren leder dem till andra intressanta situationer, men inte något som gör att de kommer närmare lösningen. Som jag skrev på ett annat ställe: de blir ett tillfälle för mig att belysa andra saker hos karaktärerna. En snabb titt på deras flaggor så kan jag ta och spendera en scen med karaktärsfördjupning.

Du kan även introducera personer och platser som kommer att bli viktiga senare med villospåren. De har ingen särskild roll ännu, men när karaktärerna återvänder till det senare är du ju redan bekant med det. Det är planterat då redan.

Om man baserar det hela på att de ska lösa ett mysterium innan en viss tid har förflutit fyller dessutom villospåren en viktig funktion. De hjälper ju att visa om karaktärerna lyckas med sitt uppdrag eller ej. Spiller man tid på många villospår finner man inte sin bästa vän, utan finner han istället honom brutalt sodomiserad och uppspikad på vägskylten på vägen in till stan...

 

[Robert Jonsson]

Okej det känns då lite som att du frågar om det omöjliga.

Nej, jag tycker inte det - vilket den här tråden har visat. Det har kommit många bra förslag på hur man kan gå tillväga. krank tar till och med upp det i sin post till dig. Resurshantering är nyckeln till skojig informationssökning.

 

[Ram]

Jamen du kan ju inte göra så där! Jag har ju massor med motsägelser kvar i kroppen! Nu kommer jag att vara tvungen att skrika på mina medarbetare (jobbar kväll) och sparka på katten när jag kommer hem för att få ut allt! God dong it!

Sorry. Jag saknar behov att hålla en prestigekamp. Blir jag överbevisad försöker jag ge mig och glädjas över att ha lärt mig något.

Kan du för övrigt framför mina ursäkter till katten? Du har inga barn eller fru du kan sparka på istället?

Du är en bra karl. (Och jag skall be katten om ursäkt).

Mer intressant not; Hur tänker du/ni er att villospår skall användas? Det är någonting som jag bara använt vid några få tillfällen och i de fallen så handlade det om att hornpelle själv medvetet hade placerat ut villospår som ledde till diverse fällor, platser där komplikationer skulle uppstå och liknande.

För mig handlar villospår inte om att sätta karaktärerna i livsfara: det handlar istället om att karaktärerna inte alltid ska hitta rätt hela tiden.

Villospåren leder dem till andra intressanta situationer, men inte något som gör att de kommer närmare lösningen. Som jag skrev på ett annat ställe: de blir ett tillfälle för mig att belysa andra saker hos karaktärerna. En snabb titt på deras flaggor så kan jag ta och spendera en scen med karaktärsfördjupning.

Du kan även introducera personer och platser som kommer att bli viktiga senare med villospåren. De har ingen särskild roll ännu, men när karaktärerna återvänder till det senare är du ju redan bekant med det. Det är planterat då redan.

Om man baserar det hela på att de ska lösa ett mysterium innan en viss tid har förflutit fyller dessutom villospåren en viktig funktion. De hjälper ju att visa om karaktärerna lyckas med sitt uppdrag eller ej. Spiller man tid på många villospår finner man inte sin bästa vän, utan finner han istället honom brutalt sodomiserad och uppspikad på vägskylten på vägen in till stan...

Intressant... Jag skall suga lite på den över natten. Men när skall man då lägga ut villospåren?

 

[Robert Jonsson]

Du är en bra karl. (Och jag skall be katten om ursäkt).

Tack. Nu kommer jag kunna sova i natt i alla fall.

Intressant... Men när skall man då lägga ut villospåren?

Jag ska inte säga att jag har världens bästa lösning där. Så som jag traditionellt använt det är på ett av två sätt.

1) Vid ett misslyckat slag.

eller

2) När jag bestämt att på biblioteket finns den riktiga informationen, medan de andra ställena har villospår istället.

Jag säger inte att det här är de bästa sätten att använda det på. Det rör sig snarare om slentrianmässig användning som jag tidigare brukat. Frågan är nu hur man kan finna ett bättre sätt för det.

På något sätt känns villospåren relevanta att koppla till tanken på resurshantering. Blir resurshanteringen misslyckad så får ändå spelarna ut någonting mer än "nej, ni misslyckades". Något åt det hållet tror jag vore ett bra sätt att använda villospåren på.

 

[Mr.Walker]

Men för att den ska vara interaktiv så måste det ju finnas något att göra, något att lösa.

Eller välja, prioritera. det är också "något att göra". Till exempel; värdera olika källor. Mer modern men något stollig författare säger emot äldre lunta av okänd författare men som betraktas som referensverk av experter. Vilket går du efter? Eller: Varje gång du läser en bok hittar SL på nåt jävelskap; du måste avgöra själv hur många ledtrådar du tycker att du behöver för att lösa problemen i äventyret.

(Man designar alltså ledtrådar lite som i gissningslekar; varje ledtråd ökar informationsmängden och kommer närmare ett konkret svar, men alla delar behövs inte för att lösa problemet)

Visst men det tycker jag faller lite inom ramen att lösa en gåta.