Nekromanti Hur gör man spelet kul för SL?

[Genesis]

Samma här

Mitt eget spelledarlösa system Oskrivna Blad har endast ett system för att lösa konflikter, vare sig det är en konflikt av typen "Jag hoppar över stupet"/"Nä, du trillar ner!" eller "Vi spöar dem utan en skråma"/"Nä, vi spöar dem, men tar stora förluster"/"Nä, vi får pisk och blir tillfångatagna" eller "Det kommer en svart limousin runt hörnet"/"Nä, det är en gul folkabuss".
Systemet har speltestats ett tiotal gånger med ständigt goda resultat och aldrig en sur min, och nyligen med spelare som aldrig spelat det tidigare (och aldrig spelat något annat än "traditionella" rollspel). Jag frågade vad de tyckte om det, och citerar svaret: "Riktigt jävla bra." Faktum är att de gillade det såpass mycket att vi satte igång en kampanj på en gång.

Det här betyder naturligtvis inte att man alltid ska göra så. Men det betyder definitivt inte att man aldrig ska göra så. Universalis är väl ett liknande spel som har samma princip, fast där har man inga rollpersoner, så man kan påstå att det inte är ett rollspel.

 

[Genesis]

Re: Samma här

Du skapar ett inlägg om att det är tråkigt att spelleda. Längre ner svarar du att du använder ett monoregula system, visserligen tycks dina spelare uppskatta detta. Men jag kan självfallet inte låta bli att se ett samband mellan att ha som spelledare ha tråkigt och användandet av monoregula liknande system. Din enda räddning lär vara att utveckla latent masokism.

Hm, ja, det kanske kunde vara ett alternativ. Ska fundera på saken.

Men jag måste tillägga att av de som provade OB för första gången hade jag bara varit SL till en, och till honom bara två gånger (han har spelat rollspel längre än jag har andats). Och jag tyckte inte att det var tråkigt att spelleda förrän för några månader sedan, även om det naturligtvis är fullt möjligt att jag suger som SL.

Dessutom har Universalis fått mycken god kritik och sålt i många exemplar, för att vara indiespel.

Jag skulle dock kunna gå med på att monoregelsystem passar bäst till berättelsecentrerade spel, och jag kan tänka mig att folk som kräver immersionism, gillar simulationistiskt spel och inte engageras så mycket av en god ståry* kan tycka att det är trist. Inget spel passar alla, men kom inte å påstå att ett sätt att designa spel är kasst bara för att det inte resulterar i spel du gillar.

 

[Sodivra]

Re: Din bluff!

Jag tänkte att du säger "Jag testade reglerna, de var inte kul" eller "Du hade ju rätt Arvid!", och då får jag en rörd glimt i ögat och så kanske vi hoppar på en luftballong och dricker te och äter kaka, för detta är en magisk luftballong, och vi är de lyckligaste som finns i kvällsolens sken.

Eller så säger du "DET GÅR JU INTE att ha samma regler för alla konflikter" och då slåss vi.

 

[Genesis]

Heja Arvidos! [ANT, OT och min-kopp-T]

Eller så säger du "DET GÅR JU INTE att ha samma regler för alla konflikter" och då slåss vi.

Ge honom en snyting från mig, också! Framåt, du frihetens kämpe, mot trångsynthetens fäste! Visa ingen nåd! Lämna ingen tradition vid liv!

//Genesis, som också vill ha en magisk ballong.

 

[Genesis]

Re: Samma här

Skulle jag visst kunna göra.

Okej då.

Skämt och sido, det jag opponerade mig mot är den rådande trenden av att göra system med en och samma regel till allt. För som i allt annat så kan en god ide (att inte ha vansinnigt många och krångliga regler) dras till sin extrema punkt. Någonstans där börjar mitt nordiska bonde hjärta säga, att lagom är bäst.

Och jag menar att det inte nödvändigtvis är av ondo. Om alla spel använde en och samma regel till allt så skulle rollspelsvärlden vara otroligt mycket fattigare. Men jag tycker att den skulle vara något fattigare om inget spel gjorde det. Det är dumt att skriva ett spel med utgångspunkten att endast använda en regel för alla konflikter, eftersom det med stor sannolikhet kommer att göra det sämre. Men om man, när man tittar på vad spelet kommer att handla om, inser att alla typer av konflikter som kommer att förekomma i spel kan hanteras på samma sätt, så känns det likaledes tokigt att lägga in olika delsystem bara för att inte ha det så enkelt.

//Genesis, som för övrigt aldrig egentligen noterat någon trend mot enregelsystem, förutom den att de numera finns, medan de förut inte gjorde det.

 

[Sodivra]

Re: Samma här

För som i allt annat så kan en god ide (att inte ha vansinnigt många och krångliga regler) dras till sin extrema punkt.

Javisst, om man utgår från traditionell speldesign så kan man tycka att man pressar in ett sådant tillvägagångssätt i rollspel med skohorn och vaselin.

Men att ha en regelmekanism för allting är en helt egen utgångspunkt till att börja med, och det är en lika naturlig utgångspunkt som den traditionella designen.

 

[Sodivra]

Jag som hade gjort iordning ballongen och allt..NT

Ballonghälsningar till den entusiastiske Genesis!

Nu börjar jag känna mig som DiLeva, så nu är det bäst att jag går och lägger mig.

 

[Troberg]

Re: Jag som hade gjort iordning ballongen och allt..NT

Nu börjar jag känna mig som DiLeva, så nu är det bäst att jag går och lägger mig.

Va, jag har alltid trott att du var DiLevas hemliga identitet, som han använde när han ville gå på gatorna som en vanlig man?!?!?!

 

[GarraGrind]

Jag har varit SL sådär 5 gånger ungefär, med två olika grupper och har väl precis börjat få en humm om vad det innebär och hur man agerar spelledare i praktiken.

För att lätta bördan som spelledare, så måste man först och främst se till att spelare som brukar ta mest får mindre plats, bråkiga spelare kanske inte ens ska vara med i gruppen (såna som alltid motarbetar SL och sina medspelare). Bråkiga spelare kan vara intressanta att ha med och kan vara en utmaning för en väldigt bra SL med år av erfarenhet, men för en stackars färsking så bidrar det bara med negativa egenskaper.

Egentligen vet jag inte vad mer man kan göra för att göra spelledandet roligt än att ha en bra spelgrupp och engagemang, och tycka att det är roligt. Man behöver alltid en spelledare (sålänge han/hon inte missbrukar sin makt) och någon måste ta på sig den rollen. Något som jag tror de flesta som varit SL märkt är att ett helt förbestämt äventyr inte fungerar; man vet ju aldrig vilken vändning det kan ta, vad spelarna gör eller planerar. Att ha ett för förplanerat äventyr kan bli något ganska neddragande för SL om inte spelarna gör som man förväntat sig (och som man tycker är mest rätt och mest vettigt, logiskt).

En bra spelgrupp gör spelledandet roligt.

 

[Genesis]

Bra svar på fel fråga

Jag har varit SL sådär 5 gånger ungefär, med två olika grupper och har väl precis börjat få en humm om vad det innebär och hur man agerar spelledare i praktiken.

Tokbra, då kan du ju se på det hela med något öppnare ögon än oss som fastnat i egna hjulspår.

För att lätta bördan som spelledare, så måste man först och främst se till att spelare som brukar ta mest får mindre plats, bråkiga spelare kanske inte ens ...

Nej, nej, nu svarar du på en fråga jag inte ställt. Jag frågade aldrig hur har man roligt som SL, utan hur designar man ett spel som är roligt för SL. Hur spelgruppen ser ut kan man knappast designa in i spelet. Hur man hanterar bråkiga spelare kan dock det, men jag vill att du ser på saken ur ett spelmakarperspektiv. Man kan ju införa regler som säger att bråkiga spelare ska få mindre plats. Det kan justeras rent mekaniskt. Då blir det mer intressant för mig. Exempelvis:

Förbättringspoäng används för att förbättra sin rollperson. Med hjälp av dem kan man köpa skithäftiga förmågor som inte finns att tillgå i början av spelet. Det enklaste sättet att tjäna FP är genom att få andras rollpersoner att se coola ut. Om man i en beskrivningssekvens berättar något som får en annan spelares rollperson att verka häftig så kan SL dela ut några FB för att premiera sådant agerande.

Alltså, hur ska jag skriva rollspelet för att SL ska ha kul när han spelar?

Man behöver alltid en spelledare (sålänge han/hon inte missbrukar sin makt) och någon måste ta på sig den rollen.

Jag kan inte annat än att inte hålla med. Men behöver inte alltid en spelledare, och ingen måste ta på sig den rollen. Mitt eget spel kräver inte att någon tar på sig SL-rollen, och vi har haft jättekul när vi spelat det.

Men för diskussionens skull kan man utgå ifrån att spelkonstruktören avgjort att hans spel behöver en centraliserad auktoritet (även om jag bara ibland ser det behovet nuförtiden. Av fyra starka spelidéer jag har för tillfället har bara en en traditionell SL-roll. En har en SL som inte har någon makt att besluta i handlingsresolutioner, och två har ingen som helst SL-roll överhuvudtaget).