Målet är att göra ett enkelt system med logiska regler som ger en tillräckligt stor portion realism för att resultaten ska kännas godtagbara, men samtidigt ska reglerna flyta på så bra att de inte är komplicerade. Strider ska vara snabba och farliga, men inte störa berättelsen nämnvärt mycket.
Utmaningen nu ligger i att skapa ett stridssystem som både tillåter "skördetröskan på fältslaget" (Braveheart comes to mind) och "den långvariga duellen" (Musketörstuket). Frågan om initiativets vara eller icke vara, eller snarare dess konstruktion, är högaktuell. Den uppmärksamme kan se vad som händer i striden men hinner inte reagera på det. Den smidige är snabb i handling men kanske inte har uppfattat vad som händer. Att endast vara observant eller snabb i handling räcker inte, därför tänker jag mig att initiativet är just en kombination av dessa två egenskaper. Separat stridsträning kan öka initiativet men man ska inte behöva vara stridstränad för att kunna ha ett högt initiativ.
Frågan är hur allt ska konstrueras för att det ska flyta på smidigt. En tanke som jag tidigare testat var "varje kombattant slår ett slag och den som lyckas bäst får in en träff", vilket sannerligen för in tankarna på "skördetröskan" (och vill man vara realistisk krävs det bara en bra träff för att striden ska vara "slut"). Nackdelen där är att duellerna inte funkar rent praktiskt, såvida man inte väljer att berätta en stor del av händelseförloppet genom improvisation och sedan får ett tärningsslag avgöra resultatet (men den lösningen gillar jag inte). Tillbaka till ritbordet alltså.
En annan idé var att man måste uppnå en viss effekt, så med gamla DoD Expert i åtanke skulle då Nisse, som har 16 i Bredsvärd kunna slå 10 och få en positiv effekt på 6, medan Kalle, som förvisso har hela 19 i Bredsvärd, slår 18 och därför bara får en positiv effekt på 1. I och med att Nisse fick ett bättre resultat driver han Kalle bakåt i duellen och kommer att behålla initiativet men han fick inte tillräckligt stor skillnad på effekten för att faktiskt få in en klockren träff. Var man ska dra den gränsen är oklart, och jag hade också en tanke liknande en "gungbräda", alltså att man har en skala på vilken kombattanterna förflyttar sig framåt och bakåt, tills någon går över gränsen och därmed får in en träff. Där hittar man kanske balansen i duellen men för rena skördetröskeslag känns den modellen långsam och klumpig...såvida man inte räkna med att hjälten hela tiden slår så bra att han ändå mejar ner sina motståndare.
Diskuterar jag begripligt eller är det bara en massa rappakalja och jag behöver förtydliga något?
Utmaningen nu ligger i att skapa ett stridssystem som både tillåter "skördetröskan på fältslaget" (Braveheart comes to mind) och "den långvariga duellen" (Musketörstuket). Frågan om initiativets vara eller icke vara, eller snarare dess konstruktion, är högaktuell. Den uppmärksamme kan se vad som händer i striden men hinner inte reagera på det. Den smidige är snabb i handling men kanske inte har uppfattat vad som händer. Att endast vara observant eller snabb i handling räcker inte, därför tänker jag mig att initiativet är just en kombination av dessa två egenskaper. Separat stridsträning kan öka initiativet men man ska inte behöva vara stridstränad för att kunna ha ett högt initiativ.
Frågan är hur allt ska konstrueras för att det ska flyta på smidigt. En tanke som jag tidigare testat var "varje kombattant slår ett slag och den som lyckas bäst får in en träff", vilket sannerligen för in tankarna på "skördetröskan" (och vill man vara realistisk krävs det bara en bra träff för att striden ska vara "slut"). Nackdelen där är att duellerna inte funkar rent praktiskt, såvida man inte väljer att berätta en stor del av händelseförloppet genom improvisation och sedan får ett tärningsslag avgöra resultatet (men den lösningen gillar jag inte). Tillbaka till ritbordet alltså.
En annan idé var att man måste uppnå en viss effekt, så med gamla DoD Expert i åtanke skulle då Nisse, som har 16 i Bredsvärd kunna slå 10 och få en positiv effekt på 6, medan Kalle, som förvisso har hela 19 i Bredsvärd, slår 18 och därför bara får en positiv effekt på 1. I och med att Nisse fick ett bättre resultat driver han Kalle bakåt i duellen och kommer att behålla initiativet men han fick inte tillräckligt stor skillnad på effekten för att faktiskt få in en klockren träff. Var man ska dra den gränsen är oklart, och jag hade också en tanke liknande en "gungbräda", alltså att man har en skala på vilken kombattanterna förflyttar sig framåt och bakåt, tills någon går över gränsen och därmed får in en träff. Där hittar man kanske balansen i duellen men för rena skördetröskeslag känns den modellen långsam och klumpig...såvida man inte räkna med att hjälten hela tiden slår så bra att han ändå mejar ner sina motståndare.
Diskuterar jag begripligt eller är det bara en massa rappakalja och jag behöver förtydliga något?
