Nekromanti Hur göra människor intressanta som rollfigurer?

[God45]

"We poison our air and water to weed out the weak! We set off fission bombs in our only biosphere! We nailed our God to a stick! Don't fuck with the human race!"

Jag ska erkänna en viss förtjusning med Humanity Fuck Yes tropen där människor är brutala monster, men effektiva monster, och är inte det vad vi menar med en hjälte? Halflingarna, dvärgarna, alverna? Goda. Människor? Vem fan vet ifall den här människan kommer vara snäll, professionell eller här för att flå och mörda dig.

Vi har som en art producerat fler folkmördare, seriemördare, torterare, diktatorer och brutala byråkrater än vi producerat vetenskapsmän, helgon, präster, läkare och frälsare.

I fantasy är vi ofta hjälten, sure, men vi är nästan alltid den mörka herren. Vi är necromancers, lönnmördare och mörka präster. I sci-fi är vi erövrare, vi har mega-corps och vi bränner världar om de är i vår väg.


"Species 5618: Human. Warp capable. Origin: Grid 325. Physiology inefficient, below average cranial capacity, minimal redundant systems, limited regenerative abilities. Our previous attempts to assimilate them were all direct assaults. They failed."
— The Borg Queen in "Dark Frontier, Part II"


Så hur gör jag det här i praktiken? I D&D är det lättast. Alignment. Hälften av mänskligheten är EVIL. De är till och med chaotic evil. Inte på en stor skala, de är inte mörka riddare eller så. De är bara avskum. Som på riktigt. Du vet att där är nazister som vandrar runt på Almedalsveckan just nu, va? Absoluta monster i mänsklig hud som vill ha en ny förintelse. Och vi är för rädda att förbjuda dem för om vi tar ut de verktygen ur lådan vet vi inte vad vi kommer att göra med dem. För vi är avskum. Vissa mer än andra, men i bästa fall kämpar vi mot avföringen och de rostiga spikarna som är våra själar.


Praise ignorance, for what man has not encountered he has not destroyed.
— Wendell Berry


Vi är en art som uppfann giftemål. Enandet av två själar i kärlek till varandra. Och omedelbart använde det primärt för politik och handel. Kan du tänka dig att vara en alv eller en vettig alien och träffa en sådan art? Och de har vapen, fordon och kultur lika bra eller nästan lika bra som du har? Och de sprider sig som ett virus. Får de bara nog med kalorier för att nå vuxen ålder pressar de ut en ny generation. Sedan sprider de sig tills alla resurserna är slut även om det förgör dem själva med allt annat.


The belief in a supernatural source of evil is not necessary; men alone are quite capable of every wickedness.
-Joseph Conrad

Och det är inte bara desperation för människorna. Det är inte att de måste och är beredda att göra det. De älskar det. ÄLSKAR och föreställer och lustar efter våld. Har du sett mänsklig konst, böcker och film? Så mycket blod och död och tortyr. Så många kroppar sönderslitna och stympade. För nöje. I människors barnprogram för de minsta faller ofta någon till sin död och människorna firar. Och det är när de är civiliserade. Gladiatorspel och offentliga avrättningar är ännu bättre. Och vi ska inte ens tala om deras pornografi.


Three were given to the Elves, immortal, wisest and fairest of all beings. Seven, to the Dwarf Lords, great miners and craftsmen of the mountain halls. And nine... nine rings were gifted to the race of Men, who above all else desire power.
— Galadriel

Så när jag spelar D&D och någon väljer att spela en människa vid mitt bord betyder det att de kommer göra allt för seger, de kommer vrida varenda ideologi, de kommer visa ofantlig brutalitet och kanske, kanske kommer de överraska mig. För att vara en människa ger dig chansen att vara det fula i en fantastisk värld, att vara det vanliga. Och det är bara tråkigt om du inte inser att det ”vanliga” är ondska, blod, grymhet, cynisim och alla fasorna som kommer från vår svaghet och vår hunger efter makt och kontroll.

 

[zonk]

Jag hade nog velat vända lite på det - jag kan ofta tycka att alver, dvärgar osv kan bli lite "reducerade människor" - att de har fått en del av de mänskliga aspekterna men inte får ta del av alla, och att det därför inte finns lika mkt att jobba med. Egentligen gäller det väl de flesta intelligenta monster och spelbara folkslag i rollspel - ofta är de reducerade eller lätt förändrade människor, där någon aspekt av det mänskliga förstärkts och andra aspekter strukits.

Sen tror jag det finns en lite mer ytlig aspekt till det hela oxå - vad gäller rent fantasteri och eskapism är det såklart effektivt med färgstarka icke-mänskliga varelser - speciellt om man kör lite mindre grimdark & gritty än God45. Alver, orcher, dvärgar och kanske lite hober, och så har du satt en del stämning med ganska lite ansträngning. Själv är jag tokigt frälst på olika varianter av älvor, och får hålla mig i skinnet för att inte introducera dem till höger och vänster när jag skapar världar. Men sen gillar jag det ganska lättsamt, och ger mig inte på att utforska "the human condition" så mycket som jag bara skapar en massa knas / bös / färgstarkt grottröjande / etc.

 

[zonk]

(Sen var ju Tolkiens Noldoralver absolut inte några genomgoda skogsjeppar heller, finns mkt bra att jobba med där - det känns bara som att det ofta inte riktigt är _de_ alverna som dyker upp i fantasy)

 

[Genesis]

En annan schysst vinkel är ju människan som rationell innovatör. De andra arterna har levt här sedan urminnes tider. Det har alltid varit likadant. De har sin strikta hierarki, sina traditioner och sin kultur. Om vi använder dem som metafor för naturen så bör de ju rimligtvis vara grymma och våldsamma också. Sedan kommer människan in i bilden. De uppfinner och förbättrar sin situation. Man vet aldrig var man har dem, för deras samhälle förändras hela tiden. En bonde blir kung, någon uppfinner ett nytt sätt att såga trä, plötsligt har de kontroll över hela regionen och diskuterar om de ska tillåta alverna att fortsätta ha sina blodsporter eller om det "humana" vore att tvinga dem att sluta med det. Vafan gör man? Vi har haft det såhär i tusentals år och nu kommer ni hit och vänder uppochned på alltihop. Och sedan gör ni det igen vart femtionde år eller så! Sedan gör människorna något och det går åt helvete för alla, men så uppfinner de något nytt för att korrigera problemet. Man får känslan av mänskligheten som en okontrollerbar och oförutsägbar kraft som förändrar allt, som inte lämnar någon oberörd och som aldrig når ett status quo.

 

[Mekanurg]

Inte för att vara den, men alpseglaren och vandringsalbatrossen säger hej.

Se på attan. Där lärde jag mig något nytt. Bra att veta för framtida skriverier. Tack.

 

[zonk]

Se på attan. Där lärde jag mig något nytt. Bra att veta för framtida skriverier. Tack.

Lite OT, men jag hade invänt att båda håller sig i luften med relativt liten ansträngning den större delen av tiden. Det är jäkligt coolt men det är inte riktigt samma typ av uthållighet som låter en människa springa maraton.

 

[Svarte Faraonen]

En annan schysst vinkel är ju människan som rationell innovatör. De andra arterna har levt här sedan urminnes tider. Det har alltid varit likadant. De har sin strikta hierarki, sina traditioner och sin kultur. Om vi använder dem som metafor för naturen så bör de ju rimligtvis vara grymma och våldsamma också. Sedan kommer människan in i bilden. De uppfinner och förbättrar sin situation. Man vet aldrig var man har dem, för deras samhälle förändras hela tiden. En bonde blir kung, någon uppfinner ett nytt sätt att såga trä, plötsligt har de kontroll över hela regionen och diskuterar om de ska tillåta alverna att fortsätta ha sina blodsporter eller om det "humana" vore att tvinga dem att sluta med det. Vafan gör man? Vi har haft det såhär i tusentals år och nu kommer ni hit och vänder uppochned på alltihop. Och sedan gör ni det igen vart femtionde år eller så! Sedan gör människorna något och det går åt helvete för alla, men så uppfinner de något nytt för att korrigera problemet. Man får känslan av mänskligheten som en okontrollerbar och oförutsägbar kraft som förändrar allt, som inte lämnar någon oberörd och som aldrig når ett status quo.

Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".

Min förkärlek för icke-människor beror snarare på att jag gillar att ha det utrymmet för estetisk variation de erbjuder. Dock funderar jag på om de egentligen borde vara icke-människor. När antika och medeltida skildrare av fjärran länder skrev om långöron, skuggfotingar, hundhuvuden och andra bisarra folk kallades de ändå "människor", om än märkliga sådana. Så jag skulle nog vilja se fler fantastiska världar som har en väldigt bred definition av "människa", där det kan inkluderas folk med fågelnäbbar eller fyra armar.

 

[God45]

Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".

Min förkärlek för icke-människor beror snarare på att jag gillar att ha det utrymmet för estetisk variation de erbjuder. Dock funderar jag på om de egentligen borde vara icke-människor. När antika och medeltida skildrare av fjärran länder skrev om långöron, skuggfotingar, hundhuvuden och andra bisarra folk kallades de ändå "människor", om än märkliga sådana. Så jag skulle nog vilja se fler fantastiska världar som har en väldigt bred definition av "människa", där det kan inkluderas folk med fågelnäbbar eller fyra armar.

Den bilden av människor kommer mycket från D&D inom rollspel. Men det är också eftersom tidiga D&D mer än en Western med svärd än klassisk fantasy.

 

[zonk]

Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".

Ja precis! Att sätta människor på nån slags piedestal och kontrastera med alla vildingar känns som det osar väldigt unket. Det känns som det berövar alla de andra på den där ambitionen, den där drajven, den där riktiga individualismen.. blä! Får mig att tänka på Kiplings djungelboken, det vände sig alltid i magen på mig när Mowgli satt o var dryg och förklarade för djuren i djungeln "how to jungle". Fattas bara att de fattar det själva utan att en vit man kommer o talar om för dem hur de gör fel.

Nu är det här de associationer jag får av det, så jag vill inte pådyvla någon att ha tänkt just såhär bara för att de började outlina idén.

 

[God45]

Ja precis! Att sätta människor på nån slags piedestal och kontrastera med alla vildingar känns som det osar väldigt unket. Det känns som det berövar alla de andra på den där ambitionen, den där drajven, den där riktiga individualismen.. blä! Får mig att tänka på Kiplings djungelboken, det vände sig alltid i magen på mig när Mowgli satt o var dryg och förklarade för djuren i djungeln "how to jungle". Fattas bara att de fattar det själva utan att en vit man kommer o talar om för dem hur de gör fel.

Nu är det här de associationer jag får av det, så jag vill inte pådyvla någon att ha tänkt just såhär bara för att de började outlina idén.

Är inte Kipplings äventyrare typ exakt D&D karaktärer dock? Jag ÄR här för att göra sakerna kolonisatörer gör mot tänkande varelser eftersom de är gröna och har huggtänder. Och är inte goblins, orcher med mera hälften barn och hälften djävul.

 

[zonk]

Är inte Kipplings äventyrare typ exakt D&D karaktärer dock? Jag ÄR här för att göra sakerna kolonisatörer gör mot tänkande varelser eftersom de är gröna och har huggtänder. Och är inte goblins, orcher med mera hälften barn och hälften djävul.

Det var inte igår jag läste djungelboken, jag kommer mest ihåg hur sur jag blev på dumdryge Mowgli (white mans burden osv). Och sen är det en skillnad mellan att spela ut det mörka i kolonialismen och att idealisera den!

 

[Grisodlar'n]

Lite OT, men jag hade invänt att båda håller sig i luften med relativt liten ansträngning den större delen av tiden. Det är jäkligt coolt men det är inte riktigt samma typ av uthållighet som låter en människa springa maraton.

Kanske inte det, men om det bara får handla om markbundna djur så finns det alltid strutsar, gaffelantiloper, kameler och röda jättekängurur. Om man nu skulle kunna få dem att springa ett maraton. Ett gränsfall kan vara hästar. Det finns ett välkänt maratonrace mellan häst och människa i Wales. Jag vet inte vad det är för kvalité på löpare och hästar i de loppen, men där har en människa bara vunnit 2 ggr sedan loppet startade 1980. Det är trots allt £25.000 i vinstpengar, så folk borde vara tämligen motiverade.

 

[zonk]

Kanske inte det, men om det bara får handla om markbundna djur så finns det alltid strutsar, gaffelantiloper, kameler och röda jättekängurur. Om man nu skulle kunna få dem att springa ett maraton. Ett gränsfall kan vara hästar. Det finns ett välkänt maratonrace mellan häst och människa i Wales. Jag vet inte vad det är för kvalité på löpare och hästar i de loppen, men där har en människa bara vunnit 2 ggr sedan loppet startade 1980. Det är trots allt £25.000 i vinstpengar, så folk borde vara tämligen motiverade.

Att vinna två gånger mot ett så utpräglat springande djur som hästen är inte så jäkla dåligt, hade jag sagt! Vi kanske inte snackar absolut världsbäst, men det är ändå rätt hyfsat bra uthållighet?

 

[Svarte Faraonen]

Är inte Kipplings äventyrare typ exakt D&D karaktärer dock? Jag ÄR här för att göra sakerna kolonisatörer gör mot tänkande varelser eftersom de är gröna och har huggtänder. Och är inte goblins, orcher med mera hälften barn och hälften djävul.

Beror på vilken modell av äventyrare man kör. Amoraliska murderhobos är vikingar, mongoler, assyrier. Det finns ingen moralisk eller civilisatorisk plikt som tvingar dem att ta på sig den icke-gröne mannens börda och ge sig ut i vildmarken (och bara av en händelse ackumulera rikedomar), de gör det för att get rich or die trying. Är orcherna barbarer? Är drowerna mer civiliserade? Är det rent utav så att deras fiender är andra människor? Det spelar inte någon roll, eftersom äventyrarna drivs av en oförställd herremoral.

När man däremot har äventyrare som förväntas vara goda samtidigt som de ägnar sig åt denna form av plundringsverksamhet, det är då man återspeglar kolonialismens hycklande. Då är man conquistadorer eller amerikanska soldater i västern, övertygade om att det guld man snor åt sig enbart är den rättfärdiges belöning för att man trycker undan ondskans horder.

 

[God45]

Beror på vilken modell av äventyrare man kör. Amoraliska murderhobos är vikingar, mongoler, assyrier. Det finns ingen moralisk eller civilisatorisk plikt som tvingar dem att ta på sig den icke-gröne mannens börda och ge sig ut i vildmarken (och bara av en händelse ackumulera rikedomar), de gör det för att get rich or die trying. Är orcherna barbarer? Är drowerna mer civiliserade? Är det rent utav så att deras fiender är andra människor? Det spelar inte någon roll, eftersom äventyrarna drivs av en oförställd herremoral.

När man däremot har äventyrare som förväntas vara goda samtidigt som de ägnar sig åt denna form av plundringsverksamhet, det är då man återspeglar kolonialismens hycklande. Då är man conquistadorer eller amerikanska soldater i västern, övertygade om att det guld man snor åt sig enbart är den rättfärdiges belöning för att man trycker undan ondskans horder.

Jag älskar att det här är de två polerna man väljer mellan Hycklande civilisationsbyggande eller ren herremoral. Det här borde vara grunden i ett alignment system!

 

[Genesis]

Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".

Mm, det är kanske ett problem med association. Tror att det borde gå att jobba lite för att bryta det. Jag tycker att det är lite tröttsamt att alltid tolka "människan" som en representant för "den vite mannen" och alla andra arter som representanter för andra folkslag. M:UA gör ju också detta, där överklassen (i Sverige starkt associerad med vita män) är människor, och de andra klasserna är ickemänniskor.

Så visst, man skulle säkert få vara lite försiktig och försöka bryta upp den associationen. Jag känner mig dock minst lika trött på den gamla stereotypa "människan suger, är våldsam och grym och bara sabbar för alla"-historien. Jag vill se mer av den positiva berättelsen om människan som bryter sig loss från en natur som försöker att döda henne och bygger fantastiska underverk, bemästrar naturlagarna och bygger samhällen som inte går ut på att slå folk i huvudet. Sedan finns det säkert bättre sätt att visa den berättelsen än min klumpiga skiss ovan.

Mindre Hitler och mer Norman Borlaug!

 

[zonk]

Då inställer sig frågan, hur formuleras ett icke-kolonialistiskt grottkrälande? Godtas bara grottor som på eget bevåg dykt upp i ens sedan uråldriga tider egna marker, som spyr ut elaka ting som slår ihjäl ens stackars civila?

(Kanske aningens, aningens OT..)

 

[Svarte Faraonen]

Då inställer sig frågan, hur formuleras ett icke-kolonialistiskt grottkrälande? Godtas bara grottor som på eget bevåg dykt upp i ens sedan uråldriga tider egna marker, som spyr ut elaka ting som slår ihjäl ens stackars civila?

(Kanske aningens, aningens OT..)

Rollpersonerna är inte kolonisatörer, de är de koloniserade. Kolonisatörerna har överlägsen teknologi och har snott åt sig en massa skatter, så det finns en inneboende anledning att ta sig in i deras baser och sno deras grejer. Plus att man kan ha ihjäl dem med rent samvete, eftersom de började med att försöka erövra ditt hemland.

Här står det avsevärt om hur man kör ett "counter-colonial heistcrawl".

 

[God45]

Bara gör monstren till monster så är det helt ok att mörda dem. Om orcherna är onda tankar given fysisk form så kan du göra what ever med dem. Döda demoner och jätteormar och stuff.

 

[obak]

Kandke nån jungiansk twist, heroes journey där monster är arketypet ur det kollektiva undermedvetna, svaghet, rädsla, fara som skall övervinnas som en del i en myt.