Nekromanti Hur göra människor intressanta som rollfigurer?

[zonk]

Bara gör monstren till monster så är det helt ok att mörda dem. Om orcherna är onda tankar given fysisk form så kan du göra what ever med dem. Döda demoner och jätteormar och stuff.

Men vänta! Var det inte det där som var problemet, att göra fienden till "the other" och allt det där? Alltså att om storyn är kolonial så är den, oavsett om fienderna faktiskt är alltigenom och totalt helonda, som de ju kan vara i ett rollspel.

 

[zonk]

Kandke nån jungiansk twist, heroes journey där monster är arketypet ur det kollektiva undermedvetna, svaghet, rädsla, fara som skall övervinnas som en del i en myt.

Jo en del läsningar av Journey to the West menar väl att den på en nivå ska kunna ses som den resande munkens inre kamp, snarare än att de egentligen stöter på en massa drakar och onda björnmonster osv. Fienderna är hans inre demoner, inte yttre hot.

 

[God45]

Men vänta! Var det inte det där som var problemet, att göra fienden till "the other" och allt det där? Alltså att om storyn är kolonial så är den, oavsett om fienderna faktiskt är alltigenom och totalt helonda, som de ju kan vara i ett rollspel.

Öh, va? Nej, om jag mördar demoner som inte är folk är det inte kolonialt. Det är som att släcka en eld. Jag är inte i krig med elden, den är bara ett problem jag hanterar.

 

[Mundo]

Hycklande civilisationsbyggande eller ren herremoral. Det här borde vara grunden i ett alignment system!

Min paladin är Chaotic Hypocrite!

 

[zonk]

Men jag tänker ju på det hära!

Är inte Kipplings äventyrare typ exakt D&D karaktärer dock? Jag ÄR här för att göra sakerna kolonisatörer gör mot tänkande varelser eftersom de är gröna och har huggtänder. Och är inte goblins, orcher med mera hälften barn och hälften djävul.

 

[Khan]

Kandke nån jungiansk twist, heroes journey där monster är arketypet ur det kollektiva undermedvetna, svaghet, rädsla, fara som skall övervinnas som en del i en myt.

Bara gör monstren till monster så är det helt ok att mörda dem. Om orcherna är onda tankar given fysisk form så kan du göra what ever med dem. Döda demoner och jätteormar och stuff.

Hm. Vad jätteormen betyder i det undermedvetna tror jag farbror Freud har åsikter om.

Skämt åsido låter det här väldigt mycket som Silent Hill, snarare än grottkrälande. Det tror jag är ett bra sätt att komma bort från det koloniala arvet - att ta ner skalan till att handla om personer istället för civilisationer. Typ.

 

[Mekanurg]

Att vinna två gånger mot ett så utpräglat springande djur som hästen är inte så jäkla dåligt, hade jag sagt! Vi kanske inte snackar absolut världsbäst, men det är ändå rätt hyfsat bra uthållighet?

En gammal tumregel i krig är att infanteri kan force-marschera betydligt längre än kavalleri. Fältherren kan få sina knektar att i nödfall gå sexton timmar sträck, men hästar går sönder om de försöker göra något liknande.

 

[Grisodlar'n]

En gammal tumregel i krig är att infanteri kan force-marschera betydligt längre än kavalleri. Fältherren kan få sina knektar att i nödfall gå sexton timmar sträck, men hästar går sönder om de försöker göra något liknande.

Man får tänka på att terräng och en långsam tross också begränsar kavalleri. Hästar behöver en hel del foder och vatten. Men mongolerna löste det hela på ett annorlunda sätt. De färdades lätt och deras hästar var av en uthålligare typ som hölls utomhus i alla väder och nöjde sig med att beta i vildmarken. Varje ryttare hade 3-4 hästar som han bytte mellan, vilket gjorde att hästarna kunde hållas fräscha längre under extremt långa ritter.

För data rörande senare kavalleri, 1800-talets senare hälft, så finns det uppgifter i boken "The cavalry horse and his pack" av 1st Lieut. J. Boniface, 4th Cavalry (https://archive.org/details/cu31924030758688):

"General Merritt's experience in active cavalry service leads him to say that cavalry in emergencies can march for from three to five days at a rate of 50 miles in 24 hours. A single march of not exceeding 100 miles can be accomplished in from 24 to 30 hours. The manner of marching depends on the total distance to be made. If the distance to be accomplished is more than 150 miles, the forced march should commence at a rate of not to exceed 50 miles for each day, and beyond 200 miles the daily marches should be reduced to 40 or even 30 miles. Without proper preparation a command will not be able to make such marches, either campaign or forced, and to accomplish such marches will be impossible unless the horses are in condition for it, and an attempt to do so would merely result in the destruction of a cavalry command through disabling or killing the horses. The marching of cavalry is so much affected by the immediately surrounding circumstances that no set rule can properly govern the length of marches and the manner of making them."

Det finns säkert mer info att hitta på forumet på www.militaryhorse.org

 

[obak]

I mass effect serien har jag för mig stt Mordin tyckte människor var intressanta för att vi hade så stora inblrdes skilnader innom arten. I en scifi värld av monokulturer och aliens if the week så framstår spannet av mänskilga extremer som något exotiskt och oförutsägbart. Men i min erfarenhet så brukar icke-människor mest bara bli ”den där gubben jag alltid spelar, fast medv+2 i STR och mörkersyn”, vill säga för mig är knte människor ointressanta, alla rollfigurer är ointressanta tills dom gör något intressant.

 

[luddwig]

Kul att det blev sådan fart på diskussionen. Nu när jag stressat klart inför semestern ska jag läsa ikapp och begrunda.

 

[Tzeraph]

I många rollspel är människor rent regeltekniskt medelbra och har möjligtvis någon lite blek specialförmåga - t.ex. kan de vara flexibla eller lättlärda - jämfört med andra raser som tar ut svängarna klart mer. I vissa spel, som Star Wars D6, upplever jag inte detta som ett problem. Att spela människa känns bra ändå. I andra spel, som gamla Mutant, upplever jag istället människor som hopplöst tråkiga. Jag kan inte sätta fingret på varför denna vanilj fungerar i vissa sammanhang men inte i andra, och jag kan inte komma på något spel med flera raser där människor faktiskt känns riktigt intressanta. Så, forumiter från när och fjärran, dela med er av er visdom.

Skulle tro att det är regelbaserat. Ofta är det häftigt att spela en annan/en ovanlig entitet, eftersom regelsystemet säger så, och en del använder nog också rollspel att fly verkligheten (inte vara människa). En tanke är väl att skapa ett regelsystem där alla är individer, och att man har vissa bonusar från fysiska/platsbaserade färdigheter. Att man lägger alla spelbara varelser någorlunda lika (på individnivå) och att man får vissa (och helst likvärdiga) bonusar oberoende av folkslag.

 

[Tzeraph]

Mjo, det känns aningen problematiskt...

Ja, där blir det lite för nära vit medelklass verklighet skulle jag tro. Eller hela 90-talets fantasyvåg med hela länder som var tjuvar (vet inte hur ett sådant samhälle skulle fungera )