Hur går en dejt till?

[krank]

Ja, som ju inte fattar det här med dejtande överhuvudtaget, tänker att även om det inte slår gnistor, men man hade trevligt, så kan det väl vara värt att ha trevligt en gång till? Träffas och ta en fika eller något, bara? Framför allt om man hade roligt, gemensamma intressen etc. I "värsta fall" får man en kompis?

//Krank, som inte tror att han fattar grejen riktigt

 

[Svarte Faraonen]

Ja, som ju inte fattar det här med dejtande överhuvudtaget, tänker att även om det inte slår gnistor, men man hade trevligt, så kan det väl vara värt att ha trevligt en gång till? Träffas och ta en fika eller något, bara? Framför allt om man hade roligt, gemensamma intressen etc. I "värsta fall" får man en kompis?

//Krank, som inte tror att han fattar grejen riktigt

Man är väl intresserad av något kvalitativt annorlunda än ett vänskapsförhållande? Ymir är, så vitt jag vet, inte i något skriande behov av nya kompisar (han har ju mig, liksom), men är mig veterligen lite trött på att inte ha ett romantiskt förhållande, så då är det väl helt rimligt att vara lite besviken på att dejten inte ledde dit?

 

[krank]

Man är väl intresserad av något kvalitativt annorlunda än ett vänskapsförhållande? Ymir är, så vitt jag vet, inte i något skriande behov av nya kompisar (han har ju mig, liksom), men är mig veterligen lite trött på att inte ha ett romantiskt förhållande, så då är det väl helt rimligt att vara lite besviken på att dejten inte ledde dit?

Ja alltså, jag uttalar mig verkligen inte om någons känslor av besvikelse. Jag skrev verkligen bara om frågan "huruvida det vore värt med en dejt/träff/fika/whatever till".

Och visst, om man känner att ens kompis-kvot är helt fylld och man inte har plats för fler, eller bara tycker att det skulle vara för mycket jobb att inkorporera en till människa i den, så absolut. Jag har själv inget gigantiskt behov av nya kompisar egentligen och att vara social är jobbigt. Jag vill liksom inte skambelägga något val som görs här. Jag funderade bara kring, utifrån mitt perspektiv, en andra "dejt" med en människa som verkade kul skulle vara värd besväret även om jag inte kände några "gnistor". För mig hade nog svaret varit "ja", om inte annat för att de där gnistorna för mig definitivt kan ta en stund på sig i många fall, och dyka upp först efter några månaders umgänge.

(Det jag är van vid istället för dejtingkultur är ju en cykel som ser ut mer lite såhär: Man lär känna varandra via gemensamma kompisar, umgås i samma kompisgäng ett tag, upptäcker att man pratar hyfsat mycket med varandra och tycker om det, och så går man kanske på en fika, och så tar man en filmkväll. Om man faktiskt ser klart filmen så blir det nog inget mer än vänskap. Typ. Så jag har liksom inget grepp alls om vad normala människor ser som "tillräckligt för att motivera en andra dejt")

 

[Mundo]

Nu ska jag ge mig in i leken också, för har du lagt ut ditt liv på nätet tänker jag inte missa chansen.
Modigt av dig, för övrigt, att låta halvfrämlingar särskåda ditt liv i sådan detalj.

I din öppningspost förklarar du att du inte haft särskilt många dejter på en ganska så lång tid, och nu lyckades du äntligen få till det och träffas. Gnistor och sann kärlek vid första anblick och lyckligt giftermål på Söndag händer en av hundra, och även i de fall där det händer, är det möjligt att vad som känns bara är en fysisk attraktion, som kan sluta lika snabbt som gnistan tändes. Att det funkade så för dig tidigare betyder inte att det funkar så längre. Du är äldre, du har andra erfarenheter och förmodligen andra känslor.

Idén om gnistor och kärlek vid första ögonblicket är ett Hollywood-otyg. Jag talar givetvis bara från egen erfarenhet, men mina förhållanden som kommit från "gnistor" (Läs: Fan vad snygg den här personen är) har varat som längst i ett och ett halvt år.

Såvida du inte har andra individer stående i kö som du tänkt gå på dejt med redan tycker jag du gör dig en otjänst om du inte går på en andra dejt.

Värsta situation alterantiv 1: Du går inte på en andra dejt. Du träffar aldrig någon igen och du dör ensam i en vindpinad etta när du är 58 år gammal.

Värsta situation alternativ 2: Du går på en andra dejt, men det känns fortfarande inte speciellt. Oh well, förhoppningsvis var inte fikan alltför dyr och nu kommer du känna dig ännu mer trygg i framtida dejtingförsök. Du har ju fått mer erfarenhet och har nu Vuxen-dejting 3T6+2.

 

[nyvinter]

Jag tycker man ska känna en viss fysisk attraktion vid första dejten för att det ska vara värt att gå vidare. Min erfarenhet är att det sällan utvecklas senare (utan istället om nåt avtar med tidens gång). Däremot kan känslor utvecklas senare.

Det där är väldigt individuellt. Personer som är demi till exempel behöver vänskap först för att det ska kunna utvecklas till djupare känslor och där inkluderar det även fysisk attraktion.