Tidigare gillade jag gudar som hoppade fram och berättade något obegripligt som spelarna fick grubbla på. Det var lite som att de fick en gåta att försöka lösa.
Men numera tycker jag att det är ganska tråkig lösning. Att tyda obegripligheter gör man ändå i så många sammanhang, det är gamla skrifter/profetior/galningar/gåtställare man kan använda för sådana övningar, och de är ganska överskattade ändå.
Numera använder jag helst (i fantasysetting) mötet med ett jättedjur eller miljömirakel (som ett fantastiskt vattenfall, enormt träd, el. dyl). Och sedan får en av rollpersonerna ett tydligt, men jobbigt meddelande. Och jag försöker inte ens tala som en gud (för det blir bara fånigt), utan det kan vara "du förstår att du måste hitta och skydda barnet till varje pris". Det kan vara en poäng att skriva ner det på ett papper och ge spelaren dolt, så att spelaren ska kunna ha valet att ändra meddelandet till de andra spelarna. De andra spelarna/rollpersonerna får gärna ha utrymme att tvivla.
För att göra mötet intressant så tycker jag att det framför allt ska vara ett dogmatiskt test. Det ska vara skitjobbigt att följa instruktionen. Det ska förstöra vad de håller på med nu. Det ska förstöra deras relationer med andra. Det ska vara obegripligt varför målet är viktigt för guden. Det får gärna kosta rollpersonen vänner, ära, makt och pengar.
Men det ska vara ett val (tycker jag). Väljer rollpersonen att hoppa av så går det. Rollpersonen kan dö (hens tro var uppenbarligen inte stark nog). Och är man riktigt, riktigt snäll så kan man låta guden visa något uppmuntrande mirakel på vägen, när allt ser som mörkast ut.
Sedan ska det heller inte finnas någon direkt jordlig belöning när man tagit sig igenom alla vedermödor. Däremot kan det finnas indirekta, genom rykten och genom att andra troende ser något hos rollpersonen, att hen är utvald.
När/om rollpersonen så småningom dör kan man istället fläska på ordentligt. Det är änglakörer som hämtar kroppen (eller demonprinsen själv, beroende på vad det är för religion). Vapnen blir heliga artefakter. Mirakler uppträder över hela världen o.s.v.
Jag tänker att riktlinjen är: det ska fan kosta och det ska fan smaka (när man dör).