Hur hanterar ni dåliga tolkningar?

[nano]

Alltså att folk gör rolltolkningar som ni inte tycker om. Sätter ni er till doms över andras val i den frågan?

Gäller nog mest för hur folk hanterar karaktärer som redan finns, t.ex. fasta rollpersoner. Det kan vara generell attityd hos karaktären eller hur den gör i en specifik situation. Däremot om den är designad för att ha egenskapen som stör dig räknas den inte.

Jag lyssnade på en poddspelning av ett scenario jag kört många gånger där en av spelarna tog en extremt dryg och otrevlig tolkning av en karaktär som jag tycker ska vara mer omhändertagande. Orkade inte höra klart. Om jag hade lett omgången hade jag velat hantera detta på något sätt.

 

[Anthrox]

Varför ska en lägga sig i rolltolkningar? Hur kan det finnas rätt eller fel där?

 

[krank]

Jag har nog aldrig varit med om det alls – kanske för att jag knappt kört färdiga scenarier alls under min karriär som rollspelare, kanske för att jag inte lyssnar på poddar.

Men om jag tänker mig att nån spelledare skulle köra Tatters of the King till exempel, och spela… i dunno, spelledarpersonen Estus, regissören, på ett annat sätt än jag tenderar? Well, jag tror mest jag skulle tycka att det var lite kul att få ett nytt perspektiv på karaktären. Lite som när Hollywood gör en remake av en gammal film: den förstör ju absolut ingenting, den ger bara ett nytt perspektiv. Eller när nån serietidning rebootar; jag kan läsa hur många varianter som helst av Spidermans eller Wolverines origin story; det ger mig bara en mer mångfacetterad bild av vad karaktärerna kan vara.

Överlag är nog den potentialen för mångfacetterat berättande en av de grejer jag uppskattar mest i media överlag; jag älskar när man återvinner gamla karaktärer och ändrar grejer. Hur mycket kan man ändra innan inget finns kvar?

Fasta rollpersoner har jag ju bara erfarenhet av från konventsspelande, och där likso utgår jag nog från att precis varenda spelare gör "sin grej" med olika rollpersoner. Jag ser det jag får i handen mer eller mindre som ett skelett; sen måste jag fylla det med innehåll. Och att vi då såklart fyller detta skelett med olika innehåll ser jag som något positivt, en av de grejer jag gillar med formen. Jag har inte haft så många möjligheter till det tyvärr, men jag skulle absolut älska att få tillfälle att jämföra lite anteckningar med andra spelare och se hur deras syn på vår gemensamma rollperson skiljer sig åt…

Jag vet inte. Jag har inget behov av "kononiska" tolkningar på det sättet, tror jag.


EDIT: Och hade jag varit SL för ett konventsäventyr med fasta rollpersoner så hade det såklart varit en del av det roliga! Att se hur olika spelare tar sig an rollen. Lite som att se olika skådisar ta sig an Spiderman. Garfield och Holland och Maguire har olika ingångar, ingen av dem är Den Rätta Versionen™.

 

[Zire]

Jag hanterar det som att det inte finns dåliga tolkningar, bara olika. Sedan kan man ju gilla eller ogilla olika tolkningar, men oavsett om det gäller RP eller SLP så är det gestaltningen vid bordet som är den rätta ifall det skiljer sig mellan den och beskrivningen på pappret.

Jag är inget fan av att spelarna ska berätta hur deras rollperson är före spel, visa det under spelmötet istället. På samma sätt ser jag helst att de inte beskriver SLPs maner. Ren data är okej, "det är min kusin, han jobbar på sågen" men inte instruktioner för hur han ska spelas "han har en speciell humor som ger ett osäkert intryck, och skrattar konstigt".

 

[Zire]

Vad det gäller poddar tänker jag att det ger ideér. Ibland avskräckande exempel som visar hur man inte vill göra. Eller t ex Mickes gestaltning av Maske i Äventyrarna Rollspelspodd som var så lysande att jag plagierade det rakt av.

 

[God45]

En spelare kontrollerar bara sin karaktär. Du, som annan spelare eller (ännu värre) spelledare, ska hålla dina fingrar från hur de gör det.

 

[Zeedox]

Några metoder, om vi pratar aktivt spelande snarare än när jag är publik:

1. Interagera mer med de karaktärer vars rolltolkning du gillar, och försök undvika att tänka på de du ogillar.
2. Serva repliker till spelaren/spelledaren som ger dem möjlighet att krångla sig ut ur tolkningen och röra sig mer åt ett intressant håll.
3. Fråga spelaren mer övergripande ”hur tänker du om karaktärs agerande, har du någon baktanke eller mål du jobbar mot?”
4. Fundera på om det är någon genre-mismatch, som kanske orsakar detta. Någon spelare tänker sig att vi spelar Saints Row, en annan att vi skall spela en årslång intrigkampanj med hemlighetsmakeri, en annan vill vara helylle Power Rangers.

Lätt hänt att landa i något som inte visar sig bli så bra som man hoppas! Händer hela tiden i improv.

 

[Zeedox]

Jag har nog aldrig varit med om det alls – kanske för att jag knappt kört färdiga scenarier alls under min karriär som rollspelare, kanske för att jag inte lyssnar på poddar.

Men om jag tänker mig att nån spelledare skulle köra Tatters of the King till exempel, och spela… i dunno, spelledarpersonen Estus, regissören, på ett annat sätt än jag tenderar? Well, jag tror mest jag skulle tycka att det var lite kul att få ett nytt perspektiv på karaktären. Lite som när Hollywood gör en remake av en gammal film: den förstör ju absolut ingenting, den ger bara ett nytt perspektiv. Eller när nån serietidning rebootar; jag kan läsa hur många varianter som helst av Spidermans eller Wolverines origin story; det ger mig bara en mer mångfacetterad bild av vad karaktärerna kan vara.

Överlag är nog den potentialen för mångfacetterat berättande en av de grejer jag uppskattar mest i media överlag; jag älskar när man återvinner gamla karaktärer och ändrar grejer. Hur mycket kan man ändra innan inget finns kvar?

Fasta rollpersoner har jag ju bara erfarenhet av från konventsspelande, och där likso utgår jag nog från att precis varenda spelare gör "sin grej" med olika rollpersoner. Jag ser det jag får i handen mer eller mindre som ett skelett; sen måste jag fylla det med innehåll. Och att vi då såklart fyller detta skelett med olika innehåll ser jag som något positivt, en av de grejer jag gillar med formen. Jag har inte haft så många möjligheter till det tyvärr, men jag skulle absolut älska att få tillfälle att jämföra lite anteckningar med andra spelare och se hur deras syn på vår gemensamma rollperson skiljer sig åt…

Jag vet inte. Jag har inget behov av "kononiska" tolkningar på det sättet, tror jag.


EDIT: Och hade jag varit SL för ett konventsäventyr med fasta rollpersoner så hade det såklart varit en del av det roliga! Att se hur olika spelare tar sig an rollen. Lite som att se olika skådisar ta sig an Spiderman. Garfield och Holland och Maguire har olika ingångar, ingen av dem är Den Rätta Versionen™.

Jag tror frågan är mer om du skulle stöta på en spelledare som gör Estus med någon sjukt irriterande accent, eller kanske att din rollperson skall ha en tjänare, men att spelaren som gör din tjänare inte agerar på ett sätt så att du känner att relationen är rimlig, osv.

 

[Zeedox]

Alltså att folk gör rolltolkningar som ni inte tycker om. Sätter ni er till doms över andras val i den frågan?

Gäller nog mest för hur folk hanterar karaktärer som redan finns, t.ex. fasta rollpersoner. Det kan vara generell attityd hos karaktären eller hur den gör i en specifik situation. Däremot om den är designad för att ha egenskapen som stör dig räknas den inte.

Jag lyssnade på en poddspelning av ett scenario jag kört många gånger där en av spelarna tog en extremt dryg och otrevlig tolkning av en karaktär som jag tycker ska vara mer omhändertagande. Orkade inte höra klart. Om jag hade lett omgången hade jag velat hantera detta på något sätt.

Jag har inte spelat så många spel där det funnits förutbestämda karaktäriseringar, men som spelledare hade jag nog antingen bara accepterat att det inte blev som jag tänkt, eller försökt ta ett kort snack för att stämma av om jag trott att det gått att ”rädda scenen”.

En teknik jag använder relativt ofta är att dela ut SLP-roller till andra spelare, medan en av spelarna är ”huvudperson” i en specifik scen. Då kan rollerna ofta ha en viss karaktärisering jag önskar att de spelar ut. Hittills har jag inte varit med om att det blivit några större problem med den approachen, även om det förstås blivit överraskningar.

 

[entomophobiac]

När vi spelade Rogue Trader var det en spelare som tog kaptenskaraktären, Gabriele, och gestaltade henne som en svindryg bortskämd brat. Det var sju spelare i gruppen och spelare som många gånger spelat mer intrigorienterade spel. Så det som hände var att de genast började smida ränker mot henne, trots att det uttalade målet med kampanjen--dessutom ett önskemål från gruppen--var att vi skulle fokusera på att spela mer traditionellt äventyr istället.

Det här gjorde att vi faktiskt hade ett öppet samtal om det hela inför ett spelmöte (kanske spelmöte #3?) där vi beslutade att spelaren som spelade Gabriele fick lägga korten på bordet och försöka samarbeta mer för att inte kampanjen skulle bli något helt annat än vad vi gemensamt bestämt. När spelaren väl gjorde det så blev tonen mer som den var tänkt och som efterfrågats.

Men det var en märklig upplevelse att faktiskt, som spelledare, gå in och rodda i hur saker gestaltas. I verkligen alla andra fall hade jag nog uppmuntrat intrigerandet och sett var det ledde. Som experiment visade det mig också varför jag inte gillar den typ av äventyr som vi spelade med den minikampanjen.

 

[Rickard]

En spelare kontrollerar bara sin karaktär. Du, som annan spelare eller (ännu värre) spelledare, ska hålla dina fingrar från hur de gör det.

Men vad då! XP för gott rollspelande!

 

[Rymdhamster]

Om jag hade lett omgången hade jag velat hantera detta på något sätt.

Varför är din tolkning bättre än mer korrekt än spelarens?

Självklart förstår jag att _du_ föredrar din tolkning, inget konstigt med det. Men varför ska din åsikt stå över någon annans åsikt? Bara för att du är SL?

Varför delar du ens ut karaktärer i så fall? Borde du inte snarare dela ut manus?

Det här påminner mig om alla som är upprörda över remakes och adaptioner för att de inte exakt återskapar varje detalj och varje nyans av originalet. Vad är poängen om man bara gör en exakt kopia? Det intressanta (för mig) är att se ny tolkningar. Andra nyanser och infallsvinklar.

Om jag var med i en spelgrupp där SL sa åt mig att jag spelade min karaktär fel hade jag ärligt talat bett dem dra åt helvete. Och har gjort så.

Om det fanns ett faktiskt problem med hur jag spelade den, absolut. Ifall sättet jag spelade min karaktär på gjorde att en annan spelare inte kunde spela sin karaktär så hade ju det behövt lösas på något sätt (men det tyder också på att något gått fel i gruppen, tycker jag). Eller om hela äventyret byggde på min förskapade karaktär agerade på ett visst bestämt sätt (men det vore ett jävligt kasst äventyr i så fall).

Men om enda anledningen var att SL tycker att jag "tolkar rollen fel"?

Jag kan respektera om det finns grupper som tycker det är kul att vara skådesspelare i SLs regiserade pjäls. Men när det kommer till rollspel är det definitivt inte något jag är det minsta intresserad av.

Om jag vill ha en regisserad pjäs så lyssnar på en faktisk pjäs eller ett radiodrama. Inte på en spelpodcast. Och om det inte finns något radiodrama baserat på storyn jag vill höra är det knappast något jag kan klandra en spelgrupps podcast för.

 

[God45]

Men vad då! XP för gott rollspelande!

Har alltid varit värst

 

[God45]

Så här, jag har kört en del Marvel FASERIP med metoden ”Välj en färdig karaktär, det finns mer än 1000”. Och bland annat har någon spelat Spindel-Mannen som en brutal mördare. Och jag går alltid ”Urk. Nej.” inombords. Men det är inte mitt jobb att säga något! Tydligen skriver Mark Millar honom just nu eller så är det här inte 616 universumet. Och ärligt talat, det blir bättre rollspel om jag inte gör något som spelledare.

 

[Zeedox]

En spelare kontrollerar bara sin karaktär. Du, som annan spelare eller (ännu värre) spelledare, ska hålla dina fingrar från hur de gör det.

Intressant, jag kan tycka att spelledaren är den som har störst befogenhet att pilla på hur folk gestaltar sina karaktärer. Men så kommer jag från teaterhållet, och ser spelledaren mer som en regissör än en "domare", tex. Så om någon spelar Spindel-Mannen som en mördare, och kampanjen startade med tanken att det skulle vara mer helylle-superhjältar, skulle jag se spelledaren som att den har extra ansvar att snacka med spelaren om den genre-mismatchen.

Sen kan jag tycka att andra spelare också kan lyfta det, men leveransen kan bli bättre när den kommer från spelledaren, som har mer ansvar att se på helheten "utifrån".

 

[wilper]

Det finns inga dåliga rolltolkningar, bara dåliga människor. Byt grupp.

 

[Ivan NWG]

Intressant, jag kan tycka att spelledaren är den som har störst befogenhet att pilla på hur folk gestaltar sina karaktärer. Men så kommer jag från teaterhållet, och ser spelledaren mer som en regissör än en "domare", tex. Så om någon spelar Spindel-Mannen som en mördare, och kampanjen startade med tanken att det skulle vara mer helylle-superhjältar, skulle jag se spelledaren som att den har extra ansvar att snacka med spelaren om den genre-mismatchen.

"This is not going to be the right campaign for you" solves an awful lot of problems.

 

[Rickard]

Jag brukar alltid försöka göra rollpersonerna tillsammans med hela gruppen och vi diskuterar igenom varje koncept. Är det något koncept som väcker varningssignaler (på något sätt anti-social mot gruppen) så tar jag upp det tidigt och frågar hur spelaren vill hantera det.

Finns inte så mycket värre spelare än de som säger "Jag spelade bara min karaktär" när de förstör för resten av spelgruppen.

 

[Zeedox]

"This is not going to be the right campaign for you" solves an awful lot of problems.

Ja, men med de orden sagda har man ju uttrycklgen lagt sig i rolltolkningen, precis som trådstaren pratar om? (Om man inte fortsätter hålla det på den vaga nivån och undviker att förklara varför)

 

[Rickard]

Har alltid varit värst

Men att spelledaren ska dela ut XP för "gott rollspelande" är på ett sätt att försöka kontrollera karaktären. Det värsta är att spelledaren bedömer karaktären utifrån sitt eget perspektiv. Om det ska vara individuell XP-utgivande föredrar jag hellre allmän diskussion kring vem som bidrog till [saker som är viktiga för rollspelet] under spelmötet.