Hur hanterar ni dåliga tolkningar?

[God45]

Men att spelledaren ska dela ut XP för "gott rollspelande" är på ett sätt att försöka kontrollera karaktären. Det värsta är att spelledaren bedömer karaktären utifrån sitt eget perspektiv. Om det ska vara individuell XP-utgivande föredrar jag hellre allmän diskussion kring vem som bidrog till [saker som är viktiga för rollspelet] under spelmötet.

Men det borde inte vara en grej. Det är värst med xp för rollspel. Om man inte gör det som FASERIP där det är svart vitt ja nej och ingen bedömning

 

[Zeedox]

Men att spelledaren ska dela ut XP för "gott rollspelande" är på ett sätt att försöka kontrollera karaktären. Det värsta är att spelledaren bedömer karaktären utifrån sitt eget perspektiv. Om det ska vara individuell XP-utgivande föredrar jag hellre allmän diskussion kring vem som bidrog till [saker som är viktiga för rollspelet] under spelmötet.

Det där låter som ett bra mål, men behöver inte spelledaren ofta ”putta igång” det där? Det tycker jag ofta händer, att folk kan vara lite egenfokuserade och glömma bort eller tveka inför att bedöma andras rollspel.

… utom i TBZ! Mekanikerna för Aiki i det spelet gör att jag upplever att folk engagerar sig ovanligt mycket i varandra och ropar hejarop! Största anledningen till att det är mitt favoritspel.

 

[Zeedox]

Till trådstarten: om det inte är något jättefel är det dock artigast och trevligast att aldrig klaga på någons dåliga tolkning (enl. ens egna subjektiva bedömning, förstås).

Bästa sättet att jämföra det är att sjunga karaoke eller spela charader - även om någon gör ett kasst framträdande enligt en själv håller man den åsikten för sig själv och hejar på för den goda stämningens skull.

 

[Ivan NWG]

Ja, men med de orden sagda har man ju uttrycklgen lagt sig i rolltolkningen, precis som trådstaren pratar om? (Om man inte fortsätter hålla det på den vaga nivån och undviker att förklara varför)

I think for me it depends on the group and the game.

If we are playing "random D&D" and everyone is coming up with goofy ideas then making a goblin that wants to invent wind surfing is fine.

If we are sitting down to play Pendragon and the group is excited to get really into the Arthurian thing, then everyone needs to make a Pendragon character.

 

[Zeedox]

I think for me it depends on the group and the game.

If we are playing "random D&D" and everyone is coming up with goofy ideas then making a goblin that wants to invent wind surfing is fine.

If we are sitting down to play Pendragon and the group is excited to get really into the Arthurian thing, then everyone needs to make a Pendragon character.

Det beror på stunden också, helt klart. Ibland kan jag göra en dålig accent (som ofelbart alltid glider in på finlandssvenska…) och tycka det är supermysigt att bli lite kärvänligt retad av mina medspelare för det. Andra dagar kan jag bli stött och sårad av att någon sätter sig på tvären för vad min rollperson försöker göra. Så det kan vara okej att milt dissa min vindsurfande goblin en dag, medan en annan dag kanske mina dåliga idéer mer beror på allmän stress snarare än dålig humor.

 

[Ivan NWG]

Det beror på stunden också, helt klart. Ibland kan jag göra en dålig accent (som ofelbart alltid glider in på finlandssvenska…) och tycka det är supermysigt att bli lite kärvänligt retad av mina medspelare för det. Andra dagar kan jag bli stött och sårad av att någon sätter sig på tvären för vad min rollperson försöker göra. Så det kan vara okej att milt dissa min vindsurfande goblin en dag, medan en annan dag kanske mina dåliga idéer mer beror på allmän stress snarare än dålig humor.

I ran a campaign of Harnmaster which was pretty deep into the culture gaming and looking up the correct clothes for the regions etc.
And then one of the players decided that he would play the entire game talking in a fake Southern American accent.
The player was Egyptian.

But he held it the entire game and it was great, despite expectations

 

[krank]

Jag tror frågan är mer om du skulle stöta på en spelledare som gör Estus med någon sjukt irriterande accent, eller kanske att din rollperson skall ha en tjänare, men att spelaren som gör din tjänare inte agerar på ett sätt så att du känner att relationen är rimlig, osv.

Att det är Estus är klart underordnat att det är en störig röst, isf. Om rösten är för störig för att jag ska orka lyssna på den så orkar jag väl inte lyssna på den, liksom.

Och om spelaren som gör min tjänare spelar sin karaktär på ett sätt som gör det svårt att hålla ihop gruppen så får jag väl snacka med spelaren i lämplig paus och se hur vi kan lösa det så båda får ha kul? Kanske kan det vara kul att spela på en relation med en mästare och en tjänare som inte går ihop alls? Kanske får min rollperson sparka tjänaren, om det nu låter sig göras utan att gruppen går sönder?

I dunno, man. Så länge "rolltolkningen" inte aktivt saboterar för gruppen vet jag inte om jag bryr mig så mycket. Och just det som pratas om i trådstarten där man stör sig på att en karaktär spelas "fel" jämfört med hur man själv spelat den? Det är rätt främmande för mig.

 

[nano]

Det finns inga dåliga rolltolkningar, bara dåliga människor. Byt grupp.

Jämfört med den extrema fientligheten i @God45 och @Rymdhamster inlägg så har jag svårt att avgöra om det här också är ett försök till karaktärsmord. Kan du förtydliga det?