- Låter ni spelarna komma undan med att säga: »Jag slår ett Bluff-slag«?
- Kräver ni att spelarna kommer på en bluff och modifierar Bluff-slaget utifrån bluffens trovärdighet?
- Kräver ni att spelarna kommer på en trovärdig bluff för att överhuvudtaget få slå ett (omodifierat) Bluff-slag?
Nekromanti Hur hanterar ni rollspelsfärdigheter? ...
- Thread starter Dante
- Start date
Jag skulle... Modifiera Bluff-slaget på Spelarens försök att hitta på något.
Alltså, om vi säger att en spelare ska försöka bluffa för en NPC så får denne hitta på en bluff, varefter jag sätter ett + - mod som jag använder som Miscellaneus Modification.
Alltså, om vi säger att en spelare ska försöka bluffa för en NPC så får denne hitta på en bluff, varefter jag sätter ett + - mod som jag använder som Miscellaneus Modification.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Eftersom jag ofta spelar med yngre och oerfarna spelare, skulle jag aldrig låta spelarens förmåga att bluffa påverka rollfigurens.
Om spelaren vill låta sin rollfigur använda Bluffa, slår man helt enkelt för färdigheten. Däremot låter jag gärna spelaren ge ett exempel på hur det kan låta (eller ger ett själv om han/hon inte kommer på något) för att göra spelet lite roligare. Så vi rollspelar gärna situationen, men låter inte spelarens verkliga förmågor påverka rollfigurens tänkta förmågor.
Det enda sättet som jag låter spelarens rollprestationer påverka spelet är att man kan få "stilpoäng" om man gör något fräckt. Stilpoäng är 25 eller 50 EP som utdelas i samband med övriga EP till var och en som gjort något fräckt, underhållande, påhittigt eller "filmiskt" som gillades av spelledaren. Helt subjektivt.
Så, jag kräver aldrig rollgestaltning, men uppmuntrar till den så mycket jag kan.
/Mikael
Om spelaren vill låta sin rollfigur använda Bluffa, slår man helt enkelt för färdigheten. Däremot låter jag gärna spelaren ge ett exempel på hur det kan låta (eller ger ett själv om han/hon inte kommer på något) för att göra spelet lite roligare. Så vi rollspelar gärna situationen, men låter inte spelarens verkliga förmågor påverka rollfigurens tänkta förmågor.
Det enda sättet som jag låter spelarens rollprestationer påverka spelet är att man kan få "stilpoäng" om man gör något fräckt. Stilpoäng är 25 eller 50 EP som utdelas i samband med övriga EP till var och en som gjort något fräckt, underhållande, påhittigt eller "filmiskt" som gillades av spelledaren. Helt subjektivt.
Så, jag kräver aldrig rollgestaltning, men uppmuntrar till den så mycket jag kan.
/Mikael
teddy
Warrior
Av dom alternativen så tar jag alternativ 3.
Men jag brukar oftast inte bry mig om hur slaget blir, tycker jag att dom ska ha lyckats med sin bluff (lyckas via rollspelande alltså) så gör dom det, om inte så misslyckas dom. Fast jag slår alltid ett slag bakom spelledarskärmen efter vartenda bluff försök.
Men jag brukar oftast inte bry mig om hur slaget blir, tycker jag att dom ska ha lyckats med sin bluff (lyckas via rollspelande alltså) så gör dom det, om inte så misslyckas dom. Fast jag slår alltid ett slag bakom spelledarskärmen efter vartenda bluff försök.
Tvinga inte spelaren att rollspela bluffen; låt honom bara förklara vilka argument han använder och modifiera slaget efter dem. Om sedan spelaren är korkad och inte kan komma på några bra argument, då har du problem. Själv låter jag spelarna rollspela så mycket de vill och modifierar slagen efter argumentens tyngd och eventuellt efter rollspelsinsatsen.
/tobias
Till och börrrja med så är väl detta på fel forum, det är väl ingen D&D-specifik fråga detta, den är väl gångbar i alla rollspel, utom Dying Earth RPG då kanske. Men nu när jag varit taskig så kan jag väl svara på frågan i alla fall.
Jag tar nog trean. Jag har dock turen att ha så galna spelare ("Vi köper en majskvarn för fanken!") att de faktiskt ytterst, ytterst sällan drar till med att bara slå ett slag utan faktiskt sitter och mumlar en stund innan de begär ett slag. Ifall det är riktigt lysande och/eller rentav mycket trovärdigt så slipper de slå ett slag. Jag är snäll.
Storuggla, jobbar natt
Jag tar nog trean. Jag har dock turen att ha så galna spelare ("Vi köper en majskvarn för fanken!") att de faktiskt ytterst, ytterst sällan drar till med att bara slå ett slag utan faktiskt sitter och mumlar en stund innan de begär ett slag. Ifall det är riktigt lysande och/eller rentav mycket trovärdigt så slipper de slå ett slag. Jag är snäll.
Storuggla, jobbar natt
Quan'talis
Swashbuckler
Om det bästa spelaren kommer på att låta rollpersonen säga till stadsvakten är: »Det står en drake bakom dig« (fritt efter Magnus Seter) räknar jag det inte som en allvarligt menad bluff utan som ett dåligt skämt. Följaktligen får spelaren inte slå något Bluff-slag
Är du alltid lika elak mot Magnus? Du ger honom en rollperson med 2 i charisma och sen behandlar du hans handlingar som dåliga skämt...
Nåja, jag gör ungefär som du, med skillnaden att jag ibland låter övertygande rollspelande leda till automatiskt resultat. Det behöver inte nödvändigtvis vara framgång, eller åtminstone inte på det sätt som spelaren hade tänkt sig, men om de spelar bra tycker jag att man ska spela med.
Om rollspersonen är dålig på färdigheten som behövs kan det hända att resultatet inte blir som spelaren tänkt sig, men det kan också hända att jag behandlar det som ett lysande undantag – en blyg och tillbakadragen person kanske kan låta övertygande när han talar om ett ämne som han känner till och bryr sig om. Om prestationen är riktigt bra kan det till och med hända att jag låter honom höja sitt värde i färdigheten ett steg.
JPS
Är du alltid lika elak mot Magnus? Du ger honom en rollperson med 2 i charisma och sen behandlar du hans handlingar som dåliga skämt...
Nåja, jag gör ungefär som du, med skillnaden att jag ibland låter övertygande rollspelande leda till automatiskt resultat. Det behöver inte nödvändigtvis vara framgång, eller åtminstone inte på det sätt som spelaren hade tänkt sig, men om de spelar bra tycker jag att man ska spela med.
Om rollspersonen är dålig på färdigheten som behövs kan det hända att resultatet inte blir som spelaren tänkt sig, men det kan också hända att jag behandlar det som ett lysande undantag – en blyg och tillbakadragen person kanske kan låta övertygande när han talar om ett ämne som han känner till och bryr sig om. Om prestationen är riktigt bra kan det till och med hända att jag låter honom höja sitt värde i färdigheten ett steg.
JPS
Nej, nej ...
Det är alltså ingen av Magnus rollpersoner som dragit den usla drak-bluffen (i alla fall såvitt jag vet).
»Det står en drake bakom dig« är helt enkelt Magnus exempel på en riktigt dålig bluff.
Det är alltså ingen av Magnus rollpersoner som dragit den usla drak-bluffen (i alla fall såvitt jag vet).
»Det står en drake bakom dig« är helt enkelt Magnus exempel på en riktigt dålig bluff.
Personligen anser jag att färdigheten Bluff är konsten att presentera en trovärdig bluff. Man måste dock själv komma på vad det är man ska bluffa om.
Exempel: Rollpersonen smyger omkring i en rikemans hus, och blir ertappad av en vakt. Spelaren säger "Jag är på väg för att hämta en flaska vin åt herrn." Beroende på slaget för Bluff kan detta gå hem mer eller mindre bra - ett dåligt slag låter snarare som "Eh, öh... jag är bara... just det, hämta vin till herrn, så var det ju."
Exempel: Rollpersonen smyger omkring i en rikemans hus, och blir ertappad av en vakt. Spelaren säger "Jag är på väg för att hämta en flaska vin åt herrn." Beroende på slaget för Bluff kan detta gå hem mer eller mindre bra - ett dåligt slag låter snarare som "Eh, öh... jag är bara... just det, hämta vin till herrn, så var det ju."
En kompromiss
Det är svårt att finna en balans mellan spelarkontroll och rollpersonens förmågor. Den allra grövsta anpassningen hoppas jag att mina spelare försöker göra (och kan tänka mig att påpeka för dem när de inte gör det). Karaktären som alltid spelats som en fåordig inte så snabbtänkt barbar bör inte försöka sig på värsta ordvrängeriet värdigt en toppolitiker.
För finliret har jag helt enkelt tolkat om vad färdigheterna betyder litet. När man bluffar "on screen" s.a.s. så säger karaktären det spelaren säger (faktamässigt i.a.f.) men bluffaslaget avslöjar hur _övertygande_ man är med detta. Bluffa är helt enkelt förmågan att hålla färgen och verka övertygad och uppriktig.
Säger man fel saker kanske ett ypperligt bluffa kan hålla folk osäkra länge nog för att man skall ha en chans.
Säger man rätt saker kan man fortfarande avslöja sig genom att verka helskyldig (börja svettas, flacka med blicken och darra
)
Jag kan tänka mig att ge tips och andra chanser till folk som spelar karaktärer som är mycket bättre på att bluffa än de själv (och där slagen lyckas). T.ex. påpeka att de borde vara medvetna om att stadsvaktschefen aldrig kommer tro att de är de nya rekryterna från Drenheim...
Det är svårt att finna en balans mellan spelarkontroll och rollpersonens förmågor. Den allra grövsta anpassningen hoppas jag att mina spelare försöker göra (och kan tänka mig att påpeka för dem när de inte gör det). Karaktären som alltid spelats som en fåordig inte så snabbtänkt barbar bör inte försöka sig på värsta ordvrängeriet värdigt en toppolitiker.
För finliret har jag helt enkelt tolkat om vad färdigheterna betyder litet. När man bluffar "on screen" s.a.s. så säger karaktären det spelaren säger (faktamässigt i.a.f.) men bluffaslaget avslöjar hur _övertygande_ man är med detta. Bluffa är helt enkelt förmågan att hålla färgen och verka övertygad och uppriktig.
Säger man fel saker kanske ett ypperligt bluffa kan hålla folk osäkra länge nog för att man skall ha en chans.
Säger man rätt saker kan man fortfarande avslöja sig genom att verka helskyldig (börja svettas, flacka med blicken och darra
)Jag kan tänka mig att ge tips och andra chanser till folk som spelar karaktärer som är mycket bättre på att bluffa än de själv (och där slagen lyckas). T.ex. påpeka att de borde vara medvetna om att stadsvaktschefen aldrig kommer tro att de är de nya rekryterna från Drenheim...
Nummer 2
Dels för att jag tycker den funkar bra, och dels för att det är så jag alltid tolkat beskrivningen av Bluffs funktion i PHB (tabellen med modifikationer på slaget baserat på hur trovärdig bluffen är). Dock ska det påpekas att, som någon sade nedan, hur spelaren framför argumentet inte spelar någon som helst roll, bara själva argumentet. Jag menar som många andra att Bluff står för framförandet.
Dels för att jag tycker den funkar bra, och dels för att det är så jag alltid tolkat beskrivningen av Bluffs funktion i PHB (tabellen med modifikationer på slaget baserat på hur trovärdig bluffen är). Dock ska det påpekas att, som någon sade nedan, hur spelaren framför argumentet inte spelar någon som helst roll, bara själva argumentet. Jag menar som många andra att Bluff står för framförandet.
Spelarens inverkan på Bluff-modifikationerna
Hej!
Jag kör konsekvent med den allmänna "+/- 2"-regeln (ni känner väl till detta fantastiska redskap som står spelledaren till förfogande?).
När det gäller Bluff funkar det alltså så här: Om en spelare kommer på ett ovanligt bra argument och lyckas rollspela detta mycket väl, så får rollpersonen en +2 modifikation på Bluff. En annan gång kanske spelaren hasplar ur sig en osedvanligt dum bluff och rollspelar det extremt dåligt. Då får rollpersonen en -2 modifikation på Bluff-slaget.
I grund och botten är det dock rollpersonens förmåga att framlägga bluffen på ett övertygande sätt som spelar roll. Spelarens insats kan maximalt påverka slaget med +/- 2. Likväl tycker jag att spelarnas insatser ska ha inverkan på hur väl deras rollpersoner lyckas -- i lagom marginella portioner.
Ja, så tycker jag i alla fall.
Ha så kul i era äventyr!
<div align="right">Mvh Carl
(förresten kan ni hälsa mig välkommen till den här anslagstavlan...
det är min första post här...
)
Min rollspelssida (@bravepages) </div right>
Hej!
Jag kör konsekvent med den allmänna "+/- 2"-regeln (ni känner väl till detta fantastiska redskap som står spelledaren till förfogande?).
När det gäller Bluff funkar det alltså så här: Om en spelare kommer på ett ovanligt bra argument och lyckas rollspela detta mycket väl, så får rollpersonen en +2 modifikation på Bluff. En annan gång kanske spelaren hasplar ur sig en osedvanligt dum bluff och rollspelar det extremt dåligt. Då får rollpersonen en -2 modifikation på Bluff-slaget.
I grund och botten är det dock rollpersonens förmåga att framlägga bluffen på ett övertygande sätt som spelar roll. Spelarens insats kan maximalt påverka slaget med +/- 2. Likväl tycker jag att spelarnas insatser ska ha inverkan på hur väl deras rollpersoner lyckas -- i lagom marginella portioner.
Ja, så tycker jag i alla fall.
Ha så kul i era äventyr!
<div align="right">Mvh Carl
(förresten kan ni hälsa mig välkommen till den här anslagstavlan...
det är min första post här...
)Min rollspelssida (@bravepages) </div right>
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Spelarens inverkan på Bluff-modifikationerna
förresten kan ni hälsa mig välkommen till den här anslagstavlan...
Det är mig ett sant nöje att få hälsa dig välkommen.
/Mikael
förresten kan ni hälsa mig välkommen till den här anslagstavlan...
Det är mig ett sant nöje att få hälsa dig välkommen.
/Mikael
Re: Spelarens inverkan på Bluff-modifikationerna
Välkommen hit!
Så här är det: Jag använder också <U>+</U>2-regeln, och jag tycker den i allmänhet är ett vettigt sätt att hantera situationsmodifikationer. Men just i Bluff-färdighetens fall ackompanjeras faktiskt färdigheten av en tabell över svårighetsmodifikation på slaget beroende på bluffens trovärdighet.(Tabellen anger för övrigt långt större modifikationer.) Detta tolkar jag som att bluffaren avses lägga fram en bluff, och sedan slå ett slag för Bluff modifierat av hur bra hans argument var, för att se om den han försöker bluffa köper det.
Välkommen hit!
Så här är det: Jag använder också <U>+</U>2-regeln, och jag tycker den i allmänhet är ett vettigt sätt att hantera situationsmodifikationer. Men just i Bluff-färdighetens fall ackompanjeras faktiskt färdigheten av en tabell över svårighetsmodifikation på slaget beroende på bluffens trovärdighet.(Tabellen anger för övrigt långt större modifikationer.) Detta tolkar jag som att bluffaren avses lägga fram en bluff, och sedan slå ett slag för Bluff modifierat av hur bra hans argument var, för att se om den han försöker bluffa köper det.