Nekromanti Hur har ni ändrat er på sistonde?

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag diskuterade med wilper lite i söndags någon gång om hur vi hade ändrat oss som rollspelare. Jag insåg att jag har ändrat mig en del, förhoppningsvis till det bättre och det lär gälla de flesta här.

Nu menar jag inte ändrat sig som i "När vi var åtta var vi helt spacande och hade ingen som helt logik i våra historier, och när vi var tolv började vi bli pubertala osv..." utan snarare efter det.

Det vill säga hur har du ändrat dig som rollspelare efter att du kom förbi det där med puberteten? (*)

Varför ändrade du dig? Testade du nya spel? Bytte du spelgrupp? var de på grund av diskussioner på forumet?

Fanns det några vändpunkter som förändrade ditt spelande?

Vad tycker du när du jämför hur du spelade nu och då?

Vad tror du i din spelstil kommer ändras i framtiden?




(*) Eller om du fortfarande befinner dig i pubeteten åtminstone inte jämför när du var åtta.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Varför ändrade du dig? Testade du nya spel? Bytte du spelgrupp? var de på grund av diskussioner på forumet?
Ja, varför ändrade jag mig.. Tror att man mognade, på nått sätt. att man dels blev äldre & då förändrades även enns spelande. Man fick andra focus, så att säga.
Well, det där om att byta grupp & sådant tror jag att det gav/ger mig mer infallsvinklar på olika spelstilar.
Forumet har åxå gett mig lite nya infallsvinklar.

Fanns det några vändpunkter som förändrade ditt spelande?
Nej, inte vad jag kan komma på såhär. Det är/var mer en prosses så att säga. At man helt enkelt gled från det enda till det andra. Utanm några större brytpunkter.

Vad tycker du när du jämför hur du spelade nu och då?
När jgag började speal för en herrans massa år sedan så var det skitskoj at vara den där boffertomten som sköt & sprängde sig fram geniom äventyren.. Det är inte lika skoj nu, utan nu så är det mer kulatt intrigera, sattsa på andra saker med sin karaktär & sådana saker.
Dock så var det litek skoj att rollspela nu som då. Bara att man har lite adnra focus nu, än för 20 år sedan.

Vad tror du i din spelstil kommer ändras i framtiden?
Jagvet faktsikt inte.. Fråga mig samma fråga om nått år, så kan jag säkert svara på frågan din.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
FÖRÄNDRING: Jag har insett att det inte är nog för mig att spela vilkets sorts rollspel som helst. Jag vill spela i vissa genrer och inte i andra. Jag vill spela i vissa sorters system och inte andra. Min smak är mycket smalare än jag trodde.
HUR DET GICK TILL: Jag spelade i en genomtänkt kampanj spelledd av en god vän med många goda SL-egenskaper. Jag hade gått in i kampanjen med öppna ögon och visste om vilket spelsystem och vilken genre som gällde. Ändå kunde jag inte låta bli att gravitera bort från den rådande stämningen. När jag insåg det förstod jag också vilken ansträngning det tydligen var för mig att byta spelstil, en ansträngning som förvandlade ett trevligt tidsfördriv till ett jobbigt tidsfördriv.

FÖRÄNDRING: Sedan har jag blivit mer och mer egocentrisk. Jag trivs illa med att spelleda i kampanjvärldar som jag inte själv har konstruerat.
HUR DET GICK TILL: Jag spelledde i en publicerad kampanjvärld under många år (parallellt med många andra kampanjer, egna och publicerade, men det hör egentligen inte hit). En fördel var att karaktärer som spelletts av andra personer i den kampanjvärlden kunde importeras rätt smidigt.
Men jag märkte att jag tog till drastiska metoder för att ändra det i karaktärernas och spelarnas bakgrund och förförståelse som inte passade med min vision av kampanjen. Jag förintade städer som externa karaktärer varit mycket i. Jag gjorde hårdhänt om länder som bara hintats om i det publicerade materialet men som de externa karaktärerna vistats i. Och samtidigt märkte jag att spelarnas behov av kontinuitet i den egna karaktären som importerats från andra spelledares versioner inte var så stark som jag trodde.
Hm, det här blev inte kristallklart uttryckt. Kortfattat upplevde jag det helt enkelt som att stelheten i ett publicerat material inte uppvägdes av möjligheten för mig som SL att kunna förfoga fritt över materialet och ändå ha en stark kontinuitet och inre konsekvens.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Fd-regelhatare

Förut var jag rabiat tärnings och regelhatare men det senaste året har relationen till regler börjat ändrats. Dessutom är jag inlevelsespelare i grunde och nu på sistone har jag börjat tycka att narrativisiska enkvällscenarion eller narrativtiskt highlighta coola karaktärscener är coolt

Jag har börjat acceptera regler och har börjat tycka det finns regler som är coola och har börjat tycka att det finns regler som får fram bra saker i berättelsen. Att man varierar sig och fokuserar på andra aspekter av karaktärsutvecklingen till exempel än i normala fall. Att man inte fastar i att utveckla karaktärerna i vissa aspekter eller se roller från ett visst perspektiv, utan att regler som fokuserar på andra aspekter av karaktären än man själv brukar sätta i fokus vidgar perspektivet.

Men jag gillar fortfarande inte när reglerna stör eller begränsar spelandet och flödet.

Vändpunkten för detta var en CoC kampanj där regler användes smidigt i bakgrunden och där man hela tiden påmindes av sanityn som kröp neråt, samt lite spelande i indierummet.

Vändpunkten för när jag började gilla narrativs med var ett enkvällspelmöte med Debbie och wilper var när dels jag fattat hur de spelade egentligen dels allting klappade och de blev jättesnyggt och trevlig även om det inte var inlevelse spel.

Nu känner jag de narrativistiska i berättelsen mer och lägger in små snygga grejer som karaktären gör i ett narratistiska perspektiv snarare än inlevelsemässigt. Att jag inte säger det som inte bara är vad karaktären tänker utan det som är bäst för scenen. Väljer den coolaste sättet att visa vad karaktären känner typ. Häftigast är jag och bäst lyckas jag när jag då och då lyckas impa på Debbie, det är liksom min barometer för kul coolt något är.

Jag tror att jag är roligare att spela med numera.

Det jag tror nästa grej som kommer att bli annorlunda i mitt spelande tror jag kommer att bli något om hur jag förhåller mig till mina roller eller något.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
Jag skrev om det typ här, vilket i korthet lyder "det här forumet och Feng Shui har påverkat mig mest". Det är viktigt att kunna diskutera för att få nya uppfattningar om saker och ting. Jag är mycket mer fokuserad nu på att historien går framåt än att försöka simulera en trovärdig värld eller lösa problem och tyvärr kommer min utveckling mig nog att stagnera. Jag har hittat en stil som fungerar och även om det finna andra stilar så kommer jag nog inte att ta mig till dem. Det här forumet, exempelvis, kan föga utveckla mig vidare.

/Han som mest hänger här som ett tidsfördriv

<font size="1">Sökord, länk: "säck potatis" med Han som skribent.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,127
Location
Rissne
Hm.

Jag började mitt spelande med Mutant Chronicles. Det krävs inget geni för att inse att det inte var hållbart. Väldigt snabbt utvecklades jag mot fokus på inlevelse och minimum av regler, vilket kulminerade i den friformare jag är idag.

På sistone har jag blivit mindre egocentrisk. Jag hade tidigare samma krav på andra som jag har på mig själv, men nu har jag börjat tänka mer på att de jag spelar med faktiskt har andra behov än vad jag har. Därför har jag inte bara återinfört regler i mitt spelledande, jag har dessutom börjat snegla på samberättarmekaniker, även om baktanken med de senare mest är att jag vill få mina spelare att öva sig i att bli mer kreativa och mer framåt i sitt påverkande av spel, värld och story. Den friformande grupp jag var i tidigare hade massor av sådant - alla bidrog till världen och kampanjen, alla skrev och knotade vid sidan av, alla byggde. Den nuvarande är mer traditionell, och jag vantrivs en smula. Samberättarregler får bli ett substitut.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,629
Location
Fallen Umber
På de senaste 1-2 åren har jag blivit mycket mer Forgeaktig. Nu har jag inte längre några problem med små och extremt fokuserade spel och regelsystem. Jag tror det var några icke-perfekta spelmöten (därmed inte sagt att vi hade direkt tråkigt, det hade vi inte ens när vi spelade Honungssommar, men det känns när reglerna inte riktigt funkar) tillsammans med saker jag läste som fick mig att börja driva över till den goda sidan, men jag är faktiskt inte helt säker själv.

Det har den tråkiga följden att när jag nu äntligen är klar med Terone spelar jag hellre i världen med andra regler själv. Jag tycker inte alls att den typen av T10-inspirerade regler är så heta längre, även om de fungerar fint.


/Dimfrost
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Re: Fd-regelhatare

Just det. En sak till.

Förut valde jag roller efter någon cool grund förutsättning och en stämning till det. Sårbarhet samt tvilling med en annan roll typ. Och spelade jag rollen så inlevelsemässigt som möjligt och så vidare.

Sedan hade jag länge en roll som på sätt oc vis var väldigt bra. Massor av djup, orginell, värutvecklad osv. Fick massor av beröm för rollen men på sätt och vis sög den.

Den var helt asocial och omöjlig att interagera med andra med, ch personligheten var för välutvecklad för att kunna ändra det. Det kom jag på efter cirka fem år...

Nå. Så numera väljer jag roller och spelar även roller mycket med tanke på hur de skall interagera med andra på ett givande sätt.
 

Svarte Faraonen

ром и смерть
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,839
Location
Värnhem, Malmö
Jag har blivit mer samberättande. De flesta spel jag spelar eller spelleder får numera ganska starka drag av spelarinflytande och liknande. En vanlig kommentar när någon gör ett påstående om spelets setting är "Var det så? Ah, nu är det så." Detta har nog kommit sedan jag och en annan kille i min (malmöitiska) spelgrupp besökte GothCon '06, och där spelade The Mountain Witch. Efter det lade vi större vikt vid att beskriva scener, stillbilder och liknande, och på den vägen blev det naturligt med större inflytande över spelet.

Dessutom har jag börjat gilla D&D en del, och Iron Heroes ännu mer. Jag är faktiskt rätt intresserad av D&D 4 när det nu kommer ut. Detta innebär inte att jag har slutat bry mig om de delar av systemet som inte riktigt passar med min spelstil, men jag ser dem nog an med större acceptans numera.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Huga vilken lång post. Nå, i korthet så lär man sig oväntade saker av att spela Eon, och det är bra att testa vattnet utanför den gamla invanda spelgruppen.

[linje:svart]

För mig så är allt som hände för mer än 48 timmar sen något som hände "för länge sedan", visst är hjärnan ett fantastiskt verktyg? :) Men följande förändringar i mitt spelande kan jag nog peka ut ändå:

Att spela något annat än riddare
Nu minns jag inte riktigt exakt hur det var när jag började spela, men de rollpersoner jag kan minnas i mitt rollspelandes mörka forntid var antingen styggelser ur min pubertala hjärnas mörkaste vrår, eller riddare. Riddare som i kompetenta typer som på ett värdigt sätt skred fram genom äventyren och gjorde det som var rätt. Oavsett spel. Riddaren kunde kanske heta Krigsveteran om vi spelade Kult, eller Aristokrat om vi spelade Mutant, men det var samma rollperson. Det som skilde dem åt var det jag idag kallar färg, dvs oviktiga saker i utseendet. I sinnet var det samma rollperson, som resonerade på samma sätt kring allt.

Så skulle vi spela Eon, och komma från en liten by. G hade redan paxat att spela riddaren så jag drog till med nått på pin tji (eller så slogs det fram ur nån tabell, vad vet jag), och spelade byfånen. Nu skulle min byfåne kunna ha varit min riddare fast i trasiga kläder. Men istället blev Jörd en ultrapacifist som på omständiga sätt ställde till kaos i den Ashariska armén genom sin extrema motvilja mot våld. Och jag hade jättekul. Sedan dess har jag försökt utforska alternativa synsätt och livsstilar genom mina rollpersoner. Hittils har det inte gått så långt att jag har spelat något som jag inte på något plan kan förlika mig med, men dock, jag har spelat en angstig vampyrprinsessa, en upptäcksresande med dåligt lokalsinne, en lesbisk härförare och en mystiger bland annat. Att se världen genom andras ögon är kul.

Det är inte vad rollpersonen gör som är viktigt, utan hur det ser ut.
Återigen började det i att jag skulle spela Eon (Eon har gjort mer för mitt rollspelande än något annat spel, möjligen med undantag för Bläck.), jag testade att gå tillbaka till min traditionella riddare med mina nya ögon. Dock, jag insåg att reglerna var jobbiga och det som faktiskt var intressant var när det hände något som blev en bra berättelse i efterhand (som när misslan i partyt med ett kluvet hårsstrås marginal sköt ihjäl riddaren med ett fumlat pilskott). Ur dessa tankar så började jag peta med mitt eget rollspel, Höstdimma, och till det lade jag Ödespoäng, mest som för att få lite extraliv eller nått.

Men när jag såg hur Ödespoängen faktiskt påverkade berättandet och vad man mindes i efterhand så insåg jag att det var vad jag strävat efter hela tiden. Saker som "ser bra ut", de grejerna som gör att man ser en film utspela sig för sina ögon, och det är en bra film, eller en stark scen. Vad det än må handla om.

Nuförtiden så har jag de ambitionerna oavsett spel, och har lyckats locka fram det i så skilda spel som Blue Rose och Mutant:UA som Bläck och 1001 Nights.

[linje:svart]

Sedan har jag lärt mig en del saker som har haft mindre påverkan på mitt spelande.

D spelledde LotR, och visade mig hur mycket väl vald och timeat spelad musik kan göra för inlevelsen. Innan spelade jag Mozart eller Manowar, helt enkelt för att jag gillade musiken. Nu väljer jag medvetet musik efter vad vi spelar, och som nu när vi kör kampanj, så försöker jag bygga ett riktigt soundtrack precis som på film

H spelledde Vampire, och jag märkte att det som försegår i rollpersonens tankar kan vara mer intressant än det som sker med rollpersonen. Av samma kampanj lärde jag mig hur fantastiskt kul det är med en genomarbetad krönika i efterhand.

DeBracy presenterade lite tankar en kväll, och vi skrev spelet som senare kom att heta Bläck. Bläck har lärt mig att förberedelser i sig är något som inte är nödvändigt för att det skall bli riktigt riktigt häftigt rollspel. Man kan få riktigt bra resultat utan några förberedelser alls om man bara har ett gemensamt mål som spelare.

Dnalor visade mig Universalis på en spelhelg för några år sen, och jag lärde mig att spelledare inte är något självklart för rollspel.

w176 och Xhakhal tog med sina liveerfarenheter till bordet och visade att man kan leva ut rollen i mer än ord, röst och min, och det kan bli ascoolt.

Alla de människor jag har spelat med i olika grupper på universitetet och på konvent som jag spelat med de senaste tio åren som visat mig att jag fortfarande har massor kvar att lära och uppleva. För det finns alltid ett nytt sätt att spela som man inte har testat. Jag ser fram emot att se vad som blir nästa sätt.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,043
Location
Ereb Altor
Bangdrivna scenarion och regelmässigt formulariserade överenskomelser inom gruppen har sjort att vi äntligen kan få till det spel vi alltid varit ute efter. Det känns lite fånigt att konstant ha varit missnöjd med konventioner utan att ha modet att utmana dem. Mitt svar blev att SL alltid måste vrida, vända, bända och våldföra sig på allt från äventyr och värld till RP och spelares förväntingar för att få allt att passa i samma form. Det var ju vanvett. Forge lärde mig hur jag skulle ta mig ur det och idag har jag inga problem att se på mitt och andras spelande och veta vad jag ska förvänta mig o.s.v. Det är oerhört skönt. Tar man det blå pillret kommer man till Underlandet, tar man det röda får man äta blodig stek. Så enkelt är det.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Att jag flyttade till Linköping och bytte spelgrupp har gjort stor skillnad för mitt rollspelande. Likaså att jag börjat spela med forumiter. Det har blivit betydligt fler och mer fokuserade spel och kampanjer de senaste tre-fyra åren än någonsin tidigare. Men jag har också märkt att jag saknar karaktärsgestaltningen och kampanjer som fokuserar mer på rollpersonerna än på berättelsen. Jag tror att jag behöver lite av varje för att bli helt tillfreds.

Sedan har jag också märkt att mitt tålamod har blivit mindre när det gäller regler eller regelmoment som jag inte gillar. Förr i världen så reflekterade jag inte särskilt mycket över regeldesign eller enskilda regler, men det gör jag idag. Även om jag inte alltid vet vad jag vill ha så brukar jag i alla fall känna av vad jag inte vill ha. På sätt och vis så tycker jag att det är lite synd för allting behöver inte klaffa exakt för att rollspel ska vara njutbart och roligt. Jag önskar att jag hade lättare att acceptera mer regeltunga och detaljistiska spel så som jag en gång gjorde när jag var yngre.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag har blivit latare

En effekt av att jobba heltid med ett tankekrävande jobb är att jag inte har tid att plugga regler som jag gjorde förr. Det gör att jag numera föredrar regler som tar minimalt med inlärningsansträngning. Får reglerna inte plats på en sida i sammanfattad form så är de för långa. Det får gärna finnas hjälpmedel med som gör regelhanterandet enklare, som spelplaner, ploppar, markörer och annat trevligt.

Sedan ca 2004 så har jag dessutom varit ute efter regler som kräver en spelares närvaro. Jag brukar tjöta om den där laptopen som slumpar tal och ropar "Tjohoo!" om det gick bra och ylar "Uääää!" om det gick dåligt, och att den skulle kunna ta min plats i soffan och ingen skulle märka skillnaden. Visst, draget till sin spets och borträknat rollgestaltandet så är det så, men regelmekaniskt är det ingen större skillnad. Så nu letar jag efter metoder att få med spelaren i spelet, även mekaniskt.

På sistone så har jag börjat fundera på alternativa sätt att presentera världen. Fiktionsleks och Simons tankar - och framförallt Gurgehs Supergänget - har därmed varit en frisk fläkt i sammanhanget.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: Jag har blivit latare

Själv har jag haft en lååång lathetsperiod; 1990-2005 ungefär... men den verkar vara över nu, på senare tid har jag lyckats plöja massor med spel... Kanske för att det dykt upp en mångd intressanta spel efter millenieskiftet (och att jag missat några från tidigare, som jag blivit rekommenderad).

Fast i princip har du rätt, oddsen att jag verkligen SPELAR ett nytt spel ökar radikalt om reglerna går in på en sida.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,109
Location
The Culture
Till att börja med spelar jag aldrig långa kampanjer längre. Istället är det antingen korta komapanjer eller engångsspel som gäller. En liten del av mig saknar de långa kampanjerna, eftersom det är kul att planera saker långt i förväg, men den delen blir mindre och mindre för varje dag som går.

Sedan har jag ett helt annat förhållningssätt till regler. Förr i tiden spelade jag spel med massor av regler, och ändrade dem eller fuskade med dem när jag kände att det passade. Idag spelar jag spel med få regler, och följer dem. Det senare måste vara bättre ur alla möjliga synvinklar. När reglerna finns där måste de ju faktiskt fylla någon funktion. Få regler gör dessutom att det är lätt att lära sig hur de fungerar, och då blir man sugen på att använda dem.

Förändringarna beror dels på att jag utsatts för nya spel (ofta på grund av (eller snarare tack vare) Jonas Ferry) och tagit till mig deras annorlunda angreppssätt, och dels på att jag lärt mig vad jag tycker fungerar när man spelar. Jag har till exempel insett att många regler i rollspel aldrig används, eller används så sällan att de lika gärna kan tas bort. Sedan har jag lärt mig att det är intressant att använda regler till andra saker än att slåss och att hitta dolda ting. Det är en insikt som kommer förvånansvärt sent i livet för somliga. :gremwink:

/tobias
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,109
Location
The Culture
Dementi [OT]

Är Jonas Ferry "Domherren"?
Nej, Domherren har mer välansat skägg än Jonas (när han har skägg). Inte heller Yassilus, Dimfrost eller Kristoffer Sjöö är Domherren.

Eller så ljuger jag bara för att hemlighålla hans identitet? :gremwink:

/tobias
 

Vavva

Swordsman
Joined
26 Jan 2001
Messages
529
Location
Malmö
Jag och regler

Ja, numera kan jag faktiskt till och med acceptera dem. *ser förvånad ut* Jag har helt enkelt blivit lite mer flexibel och acceptera att mina medspelare ibland vill rulla en tärning eller två.
 

zoidberg

Veteran
Joined
16 Oct 2007
Messages
6
Location
Sundbyberg
Har bytt roll i själva spelandet. För några år sedan spelledde jag enbart, och då med tre vänner. En av dem lämnade gruppen på grund av olika anledningar (och bor nu på Irland) och rollspelandet blev mindre och mindre frekvent.

Sedan ett år tillbaka lirar jag på regelbunden basis igen, efter att ha hoppat in i min tio år äldre brors grupp, nu som spelare. Det är kul att vara aktiv, men saknar spelledandet en smula, faktiskt.
 
Top