Rangertheman
Swashbuckler
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,447
Alla som hänger på WRNU vet att jag uttryckt mig kritiskt kring DoD23. Det är inte så att jag sagt att det är en dålig produkt, verkligen inte, snarare tvärtom, men att det är mycket som är fel för mig. Jag är inte sämre än att jag kan tänka om 
"Omvändelsen" var ursprungligen sprungen ur en frustration över att det är så svårt att få till ett fungerande kampanjspel i vuxen ålder. Så jag började fundera på ett West Marches-upplägg, eller i varje fall en kampanj med korta, avslutade äventyr istället för en arc. Det var så vi spelade på 80-talet. Med undantag för några av de färdigskrivna äventyren var det ytterst sällan som något sträckte sig över mer än en helg. När jag tänker på 80-talet ligger det nära till hands att tänka på Drakar och Demoner. En av de, för mig, viktigaste egenskaperna som DoD23 delar med 2:a utgåvan, är att det i stort sett saknar setting. Gruppen kan fylla spelet med innehåll. Det är också en av de saker jag insett den senaste tiden, att det inte är så kul att plaska runt i någon annans spelvärld.
Jag tycker fortfarande att DoD23 har en del moment som egentligen är för "speliga" för min smak. Men strunt samma! Det är ett så välgjort system att det inte kommer att gå sönder om vi kör fast'n'loose. Vi kan hitta på nya förmågor, släkten och annat on the fly och det kommer att funka.
Varken jag eller resten av gruppen är så förtjusta i strid, men jag kan tycka att ska det vara strid, så ska det vara lite speligt. Något av ett schackspel i rollspelandet. Och jag tror faktiskt att gruppen också kan tycka det är kul att koppla på den delen av hjärnan ibland och att däremellan undvika strid. Eftersom det är lätt att gå ner för räkning/tvingas slå dödsslag i DoD23 finns det ju goda incitament att hitta andra lösningar än strid.
Och ankor!
"Omvändelsen" var ursprungligen sprungen ur en frustration över att det är så svårt att få till ett fungerande kampanjspel i vuxen ålder. Så jag började fundera på ett West Marches-upplägg, eller i varje fall en kampanj med korta, avslutade äventyr istället för en arc. Det var så vi spelade på 80-talet. Med undantag för några av de färdigskrivna äventyren var det ytterst sällan som något sträckte sig över mer än en helg. När jag tänker på 80-talet ligger det nära till hands att tänka på Drakar och Demoner. En av de, för mig, viktigaste egenskaperna som DoD23 delar med 2:a utgåvan, är att det i stort sett saknar setting. Gruppen kan fylla spelet med innehåll. Det är också en av de saker jag insett den senaste tiden, att det inte är så kul att plaska runt i någon annans spelvärld.
Jag tycker fortfarande att DoD23 har en del moment som egentligen är för "speliga" för min smak. Men strunt samma! Det är ett så välgjort system att det inte kommer att gå sönder om vi kör fast'n'loose. Vi kan hitta på nya förmågor, släkten och annat on the fly och det kommer att funka.
Varken jag eller resten av gruppen är så förtjusta i strid, men jag kan tycka att ska det vara strid, så ska det vara lite speligt. Något av ett schackspel i rollspelandet. Och jag tror faktiskt att gruppen också kan tycka det är kul att koppla på den delen av hjärnan ibland och att däremellan undvika strid. Eftersom det är lätt att gå ner för räkning/tvingas slå dödsslag i DoD23 finns det ju goda incitament att hitta andra lösningar än strid.
Och ankor!
Last edited:
