Diskussioner tar tid. Jag brukar sällan låta två personer ta fokus när de diskuterar, utan istället tilltala de andra och engagera dem i sådana fall. När första gruppen är klar får de sammanfatta vad de kom fram till.
Just för att kunna ständigt sätta driv i spelarna på detta sätt och få grupper att göra flera saker samtidigt.
Slå inte så mycket tärningsslag. Låt spelarna komma med idéer och gå på det. "Say yes (or roll the die)", fast utan tärningsslaget. Det viktiga är inte att de slår för navigering eller överlevnad. Det viktiga är hur
spelarna tacklar problemen som uppkommer; inte
tärningsslagen (rollpersonerna). Det här är viktigt, eftersom du vill ha drivande spelare och de kan aldrig bli drivande om 1) de måste fråga dig och 2) de måste slå tärningar, vilket gör att punkt 1 uppkommer.
Detta låter måhända som om det är mer en spelledarstil som jag propagerar än något som stjäl tid, men det är just "spelarna måste ha ett klart mål" från mitt första inlägg.
Sedan. "Rollgestaltande" tar tid. Låt de rollgestalta när de löser problem och det blir ett bättre driv när de kan komma undan med idéer för att de vet att du kommer att säga "ja". Det viktiga är inte om de lyckas, det viktiga är hur de tacklar problemen men också vad deras lösningar
ger för konsekvenser. Här kommer det naturligt in ett fram och tillbaka mellan spelledare och spelare, snarare än att spelarna måste fråga spelledaren om lov för varje sak de gör. Det blir ett naturligt "ja, men" i de fall där du tycker det behövs.
Vad det här mynnar ut i är att tänka annorlunda kring problem. En låst dörr är ett dåligt problem, för det kräver att de måste slå ett tärningsslag, vilket innebär att de måste fråga dig istället för att vara drivande. Låt de komma förbi den låsta dörren, där tjuven får chans att rollgestalta sin handling via beskrivning, men skapa konsekvensen att personen de går in för att träffa kommer att reagera på att ett gäng främlingar dyker upp.
Allt det här gör att det blir ett mer naturligt flyt, på samma sätt ett samtal fungerar, än att det hackas upp av mekanik där spelarna måste pausa och fråga spelledaren om lov. Lägg till att spelarna har ett driv och ett klart mål och du får ett naturligt ämne att "prata om", där de ständigt rör sig framåt i scenariot.
Att köra dungeonröj där spelledaren beskriver varje rum skapar också kravet om "spelledarens tillåtelse". Läs min
sammanfattning av Svavelvinterkrönikan i hur jag spelledde dungeonröj utan att använda kartor.
