Nekromanti Hur komplexa är rollspelen ni köper?

[Rickard]

Får man fråga om du kan utveckla lite kring de olika usparna som sålde in Unknown Armies, Trail och Spirit till dig? Jag blir lätt nyfiken.

Världen i UA presenteras först med korta konspiratoriska iakttagelser. En spelledare får veta mer och mer om världen med djupare konspirationer ju längre in i boken den läser.

Monstren i Trail kommer med tre olika beskrivningar, där beskrivningarna ibland till och med motsäger varandra. Undersökande färdigheter har stötts och blötts på forumet så mycket senaste året att folk borde veta vad det är vid det här laget. Jag var nyfiken på hur man lägger upp scenarion med den typen av färdigheter och se om folk missförstår om scenariona automatiskt blir rälsade.

SotC borde jag egentligen skriva hymningssånger till. Det är lätt att bara läsa och acceptera men vad man ska göra med den boken är att läsa och förstå. Läsaren bör reflektera medan den läser och sätta vad den läser i ett sammanhang för att lättare komma till insikt. Författarna skriver inte spelledartips. De skriver sina iakttagelser om hur rollspel fungerar. Jag har funderat på att skriva en recension om detta någon gång. Får se om jag får tummen ur för att göra det.

/Han som dock inte orkar skriva mer än så utan hänvisar istället till recensioner på RPGnet

 

[Sapient]

Jag attraheras av en unique selling point i formen av att spelet ska presentera någonting annorlunda i spelform. Jag köpte Unknown Armies för att de hade ett annorlunda sätt att presentera världen. Jag köpte Trail of Cthulhu för deras investigator skills men också för att de presenterade monster på ett annorlunda sätt. Jag köpte Spirit of the Century för att det hade ett massivt spelledarkapitel om att spela pulp, något som få andra pulpspel har. Dessa spel är medvetna. Spelmakarna har tänkt kring rollspel och vad det är. Allting är skrivet med ett syfte. När jag märker det, så köper jag spelet direkt.

Dock skulle jag aldrig köpa spel FÖR ATT SPELA med ett regelsystem som sträcker sig längre än 70 sidor. Jag spelleder redan såpass många spel, så varför jag ska lära mig en till tjock lunta? Detta är anledningen till varför jag knappt har läst ToC:s och SotC:s regelsystem. De ligger klart över min smärtgräns.

Mouse Guard är annorlunda. Det spelledde jag faktiskt, trots att regelmängden är gigantiskt, men det spelet har möss. Om ett spel har möss så trumfar det alla begränsningar.

/Han som alltid läser in sig på ett spel innan han köper det, så det är väldigt sällan som han köper grisen i säcken

Här skulle jag hålla med. För mig är det inte så enkelt om att föredra endera enkla eller komplexa spel (endera djupa eller ytliga...) Det beror på hur väl det följer sina föresatser.

20 sidor extra regler är helt okej, om de är motiverade och det är bra regler. (Bra = logiska, matematiskt stringenta, ger rimliga följder och stödjer det de är tänkta att stödja.)