Nekromanti Hur kul är strid...egentligen?

[Brunalven]

Re: Kom till saken!

Jo, men det där har inte med saken att göra. Den fråga som skulle gett dig rätt är "rollpersoner som får ett kritiskt sår kommer förstå att såret är kritiskt", och det är ju det jag inte håller med om, eftersom inte alla kritiska sår ser kritiska ut.

Vad jag sa är att skador inte alltid är vad de ser ut som. Det är ju precis det du säger. Du utgår däremot att det verkar vara till rollpersonens fördel.

När spelarna drar bort KP från sina rollpersoner kommer det inte att få särdeles stor effekt för rollpersoneras handlande såvida man inte slänger in att skadorna ger en prestationsförsämring.

Jag är inte helt övertygad om det heller. En rollperson som har full förmåga, men som ändå är väldigt skadad, han tjänar ju väldigt mycket på att avsluta striden och fly. Han är fortfarande snabb och har god flyktförmåga, och han har mycket att förlora genom att dö. En person som har kraftigt nedsatt stridsförmåga är oftare mer utelämnad åt motståndaren.

Det är verkligen i undantagsfall som kroppen kan fungera till 100% när den är skadad, oavsett om rollpersonen har fattat det eller inte. Har rollpersonen inte fattat att han är skadad så finns det heller ingen anledning att tänka i banor om att fly för en rollperson. Självklart har spelaren fattat att rollpersonen är skadad, men han har ju bara strukit ngra KP och ser inte det som särskilt farligt om det inte påverkar rollpersonen i övrigt.

 

[Rising]

Re: Kom till saken!

Det är verkligen i undantagsfall som kroppen kan fungera till 100% när den är skadad

Men... pratar du om verkligheten nu? Jag tog ju upp det där för att du drog in system där man inte får några prestationsminskningar när man blir skadad, såsom DoD.

Det är ju ganska många spelsystem där kroppen fungerar till 100% även när man är skadad.

Självklart har spelaren fattat att rollpersonen är skadad, men han har ju bara strukit ngra KP och ser inte det som särskilt farligt om det inte påverkar rollpersonen i övrigt.

Nja... Om rollpersonen tagit en smäll som gör mer skada än dennes kvarvarande hälsa, och om spelaren har skäl att tro att fienden kommer få in en till träff innan rollpersonen dödat fienden (om han nu skulle välja att fortsätta slåss), ser spelaren då det som "inte särskilt farligt?"

Jag köper helt enkelt inte det resonemanget. Tvärtom tror jag att spelaren ganska tydligt ser att "den här striden kommer jag inte att vinna, bättre då att fly och komma tillbaka när jag är frisk/förberedd"

 

[Brunalven]

Re: Kom till saken!

Men... pratar du om verkligheten nu? Jag tog ju upp det där för att du drog in system där man inte får några prestationsminskningar när man blir skadad, såsom DoD.

Det är ju ganska många spelsystem där kroppen fungerar till 100% även när man är skadad.

Jaha oj, jag utgår ifrån verkligheten eftersom jag sällan är helt nöjd med spelsystemen. Här är det alltså fullt medhåll. I många spel funkar kroppen till 100% även när man är skadad och det tycker jag är fel. Så. För att det ska överensstämma mer med verkligheten tycker jag alltså att man ska ha skademodifikation pga nedsatt prestation.

Nja... Om rollpersonen tagit en smäll som gör mer skada än dennes kvarvarande hälsa, och om spelaren har skäl att tro att fienden kommer få in en till träff innan rollpersonen dödat fienden (om han nu skulle välja att fortsätta slåss), ser spelaren då det som "inte särskilt farligt?"

Jag köper helt enkelt inte det resonemanget. Tvärtom tror jag att spelaren ganska tydligt ser att "den här striden kommer jag inte att vinna, bättre då att fly och komma tillbaka när jag är frisk/förberedd"

Din utgångspunkt är mer extrem i det fallet än jag tänkt. Får man en mindre skada och fortfarande kan slåss utan problem i de flesta spelen så gör man det utan en tanke på att rollpersonen är skadad, jag menar, vem bryr sig om man får 2 kp i armen i DOD? Men om prestationen sänks för att man fått KP-skada så är situationen helt annorlunda, då måste man ta hänsyn till att rollpersonen är skadad även om skadan bara är liten. Det är alltså inte värt att fortsätta en strid om man har fått relativt liten skada till skillnad från ditt exempel där det verkar som om man blivit av med hälften av sina KP och inte vill bli av med sista halvan.

Jag kan fatta att alla inte köper resonemanget, men jag anser att har man väl blivit skadad har ens överlevnadschanser minskat väsentligt om man fortsätter att vara offensiv. Drar man resonemanget till sin spets innebär det att den som träffar först har vunnit om inget ovanligt händer.

 

[Zire]

Re: Kom till saken!

Jag köper helt enkelt inte det resonemanget. Tvärtom tror jag att spelaren ganska tydligt ser att "den här striden kommer jag inte att vinna, bättre då att fly och komma tillbaka när jag är frisk/förberedd"

Fast man får väl hoppas på att spelarna också är lite inriktade på att rollspela också. Alltså att RP inte bara tänker taktiskt.

- Zire

 

[Rising]

Re: Kom till saken!

Fast man får väl hoppas på att spelarna också är lite inriktade på att rollspela också. Alltså att RP inte bara tänker taktiskt.

Fast... Jag som spelare föredrar faktiskt om jag får bli lurad på riktigt istället för att bara skådespela som om jag vore lurad.

Jag tycker i själva verket att det är riktigt häftigt och stämningsfullt att ibland få veta, efter striden, att man är riktigt illa däran, och att man då tänker "shit! Vad galen jag var som bara kastade mig in striden och trodde att fiendens bågskyttar bara hade gett mig småskador!" Eller att man har fått skador vars allvarlighetsgrad är okänd för en (såsom hjärnskakningar) och att man tvingas ta svåra beslut ("fortsätta följa efter svartalferna nu medan vi har chansen, eller ta det säkra före det osäkra och återvända hemåt medan jag ännu är frisk nog att skydda barnen?") på oklara grunder.

Ovetskap är helt enkelt roligare än att få veta allt och därefter bara låtsas som om man upplevde beslutsångest inför valen man behövde ta.

 

[Zire]

Re: Kom till saken!

Ovetskap är helt enkelt roligare än att få veta allt och därefter bara låtsas som om man upplevde beslutsångest inför valen man behövde ta.

Jag antar att det är en smaksak, men jag har mer och mer på sistone börjat se en tjusning i att låta spelarna få lite mer kontroll över handlingen. Men jag misstänker att det här kan vara farligt nära friformsdebatten och allt det där.

Det jag ville säga var att det beror på, det är definitivt roligare för den enskilda spelaren att bli lurad. Men själva rollspelet (skådespelet) brukar bli bättre (mer varierat och anpassat till RP) om spelarna själva kan bidra med sina idéer och ha lite bättre kontroll. Personligen brukar jag vilja ha både och under spelmötet. Och eftersom det kan vara praktiskt att få striderna snabba, brukar jag ha så öppna kort det går i det momentet. Lurar spelarna gör jag isf utanför striderna.

- Zire

 

[malmkvist]

Jag gillar stid, det ger en bra adrenalinkick. Sedan så behöver man inte vara helt antingen eller vad gäller huruvida man bara beskriver en strid och dess resultat kvantitativt eller kvalitativt s.a.s. Vi brukar försöka att ibland beskriva anfallen/försvaren vi gör för att få lite mer målande stämning. När man sedan registrerar ett resultat så naturligtvis prickar vi av skada o.yl. på rollformuläret, men försöker att också beskriva det.

Man behöver inte vara antingen eller, utan det går bra att kombinera och hitta en egen medelväg. Inget är rätt eller fel, allt handlar om vad man själv trivs med.

 

[Vitulv]

Snick-snack

"Hela armen spränger av smärta. Bultar. Pulserar. Det är nästan omöjligt att göra annat än att försöka hålla dig vid medvetande. Skärsåret löper längs hela underarmen och tröjärmen droppar av genomträngt blod. Du kan genom att anstränga dig till bristningsgränsen lyfta armen och trycka den mot bröstet men att knyta handen eller ens röra fingrarna skulle få dig att svimma."

Min erfarenhet är att folk gärna vill framställa sig som goda spelledare på webbforum som detta. Jag brukar alltid tänka "wow, så där ska jag också göra" men i slutändan så är inte det där gott spelledarskap. Det där är ett jävla pladder som;

1. Spelledaren bara hinner forumulera i skriven text.
2. Spelarna somnar av.

Med andra ord; jag tror inte på att du spelleder så och jag hatar dig om du mot förmodan gör det.

- Vulf, Kaiser

 

[Rising]

Re: Snick-snack

Det där är ett jävla pladder som;
1. Spelledaren bara hinner forumulera i skriven text.
2. Spelarna somnar av.

Jag tror att det ser värre ut i text än hur det låter egentligen. Vad man missar i text är ju att spelledaren och spelaren har ögonkontakt med varandra. När jag drar en beskrivning så kollar jag liksom upp mot spelaren; "räcker det här, vill du göra något nu med en gång?" och om denna inte börjar agera - utan ger mig en vink om att jag kan fortsätta med min beskrivning, så fortsätter jag. Spelaren står liksom inte och stampar, utan hon tänker efter och vill gärna veta mer. Det är ett givande och tagande.

Liksom: ibland hinner jag bara beskriva ett rum med orden "ni kommer in i en lång, ekande korridor..." innan spelarna börjar agera med varandra. Ibland så blir det en mycket längre beskrivning.

Det här exemplet var inte alls så farligt. Tvärtom så kan det öka stämningen och dramatiken runt bordet att prata på det här viset medan man vänder sig om mot någon annan spelare och signalerar att han skall göra sig redo att bestämma sig för vad han vill göra. Då kommer hans svar snabbt och som en naturlig följd av ens egen utläggning och man slipper tydliga avbrott i spelet mellan beskrivningar och ageranden.

Jag tror att reaktionerna mot det här exemplet kan arkiveras under det gamla tröttsamma "om spelledaren pratar så är det nästan friform, och friformare måste vara dumma eftersom inte jag kan spela friform"-syndromet. (Motsatsen är förstås "om någon rullar tärningar så är det rullplaying och rullplaying måste vara dåligt eftersom inte jag klarar att spelleda med tärningar"-syndromet) Sååå farligt var det här exemplet ju inte. Jag tror att alla spelledare värda sitt salt kan prata bra mycket längre vid väl valda tillfällen än vad som gjordes i det här exemplet utan att det stör tempot.

 

[Krille]

Re: Snick-snack

"Vad man missar i text är ju att spelledaren och spelaren har ögonkontakt med varandra. När jag drar en beskrivning så kollar jag liksom upp mot spelaren; "räcker det här, vill du göra något nu med en gång?" och om denna inte börjar agera - utan ger mig en vink om att jag kan fortsätta med min beskrivning, så fortsätter jag. Spelaren står liksom inte och stampar, utan hon tänker efter och vill gärna veta mer."

Det finns tre sorters spelare.

<ul type="square">[*]De som står och stampar och väntar på att spelledaren ska bli klar.
[*]De som försöker få en syl i vädret men som blir överröstade av spelledaren.
[*]De som kör över spelledaren och börjar agera med en gång och gör spelledaren skitsur.[/list]

Och ja, jag vet, jag ignorerar den perfekte spelledaren som ger och tar, eftersom han enligt min erfarenhet är en statistisk avvikelse*. Jag menar, jag har behövt skälla ut en Star Wars-spelledare en gång, "ja, jag vet att jag har skitont i bröstkorgen efter slemproppens skott, men just nu skiter jag i det eftersom jag har att välja mellan minus en tärning på motanfallet eller att bli död på grund av att jag koncentrerar mig på att ha ont i bröstkorgen medan han skjuter ett skott till. Jag tänker inte ligga ner och kvida förrän jag får en Incapacitated, sådeså! Så med två ton adrenalin och tre ton viljestyrka höjer jag ljusvärjan och klyver honom på mitten."

Rollspelar jag taskigt? Tja, vi har ju hört om folk som inte har märkt borrar genom benet, så nä. Och vi talar inte om en friformsspelledare, utan en helt vanlig tabelltaliban som ville ha lite "stämning" i striden genom att beskriva hur fasans ont jag hade. En Wounded och minus en tärning räckte rätt långt för att beskriva hur ont jag hade.

"Jag tror att reaktionerna mot det här exemplet kan arkiveras under det gamla tröttsamma "om spelledaren pratar så är det nästan friform, och friformare måste vara dumma eftersom inte jag kan spela friform"-syndromet."

Nä, för min del är det det precis lika tröttsamma "är du klar någon gång, eller"-syndromet.

* Jag skulle kunna hänvisa till Sturgeons lag igen, men den borde ni kunna vid det här laget.

 

[Rising]

Re: Snick-snack

Jag menar, jag har behövt skälla ut en Star Wars-spelledare en gång

Jag har flera gånger behövt lite mer information än spelledaren gett mig. Jag har dessutom själv som spelledare både talat för mycket och för litet vid olika tillfällen. Jag menar inte att någon spelledare skulle vara perfekt, men att tycka illa om hela principen med beskrivningar, oavsett om de är menade som komplement eller som ersättning åt den speltekniska datan, det tycker jag låter som ett dåligt rättesnöre att hålla sig till.

Jag gillar min nya variant bättre: Du som vann; du får beskriva!

Liksom: Det funkar kanske bäst i duellito, där man inte har med så mycket skada att göra, utan mer beskriver olika stridsansträngningar, men det funkar med skada också. Liksom, om du dödar fienden så får du själva beskriva hur. När alla hjälps åt att beskriva så blir det rappare och roligare, och jag upplever det faktiskt inte som att spelarna stör sig på varandras berättelser.

 

[Krille]

Re: Snick-snack

"Jag menar inte att någon spelledare skulle vara perfekt, men att tycka illa om hela principen med beskrivningar, oavsett om de är menade som komplement eller som ersättning åt den speltekniska datan, det tycker jag låter som ett dåligt rättesnöre att hålla sig till."

Fast det är ju inte det rättesnöret jag vill hålla mig till. Jag tycker helt enkelt bara att mitt i en fajt är totalt fel ställe att drämma till med Dostojevskij-tegelstenen för att beskriva hur ont man har. Om ens skadesystem inte har några sekundära effekter av skada så kanske det behövs för att spelarna ska fatta hur ont deras rollpersoner har, men annars låter jag helst bli beskrivningarna.

Visst, nån form av beskrivning får gärna vara kvar, men att bygga ett helt stridssystems stämning på att spelledaren ska beskriva rätt tycker jag bara är skevt.

---

Men plötsligt kom jag på ett utkast till ett dramatiskt action-rollspelsskadesystem. Om vi utgår från en T20-BRP som grund med KP = (FYS+STO)/2 eller motsvarande, så ger varje KP man får -1 på alla slag, såvida man inte Tänder Till. När man Tänder Till så skiter man i alla minus från KP.

Och Tänder Till, det gör man inte hur som helst. Det inträffar till exempel att hjälten är nerbankad på marken och skurken skryter om saken, eller när skurken hotar att döda och sen våldta hjältens flickvän, eller efter att skurken har avslöjat hela sin onda plan, eller när hjälten får en schysst Insikt, eller nåt sånt.

"Jag gillar min nya variant bättre: Du som vann; du får beskriva!"

Den är rätt OK.

 

[Big Marco]

Re: Beskriva strid

Jag gillar min nya variant bättre: Du som vann; du får beskriva!

Jag gillar den också - Noir kör med det som default, och det fungerar ypperligt, då spelaren tvingas leva sig in mer i scenariot. Det var lite ovant i början, när man är van vid att SL skall berätta allt för en, men det lossnade snabbt.

Med "vann" avser jag handlingen, inte striden. Och eftersom systemet inte har en massa onödiga omgivningsmodifikationer som stör tillåts spelarna att använda sin fantasi rätt rejält.