Hur lär man ut skrivkonsten?

[Man Mountainman]

Jag upplever att det funkar bra när man gör en ändring i texten, och inkluderar en kommentar om vad man gjort. Till exempel förklarar vad det ursprungliga ordet egentligen betyder, på vilket sätt syftningen var felaktig, eller varför en viss formulering är olämplig. Och sen uppmanar man studenten att gå igenom resten av texten och göra motsvarande ändring.

Jag tycker också kommentarer funkar bra för att ge väldigt tydliga direktiv som studenten måste förhålla sig till när texten revideras. Typ: "du har problem med syftning, bryt upp alla meningar som innehåller mer än ett komma".

I princip handlar proceduren om att 1) visa, 2) förklara hur/varför, 3) uppmana till övning av ett visst moment, samt 4) kräva in kvitto på att övningen har genomförts.

Vid 2+3 är kommentarer lämpliga.

Sen försöker jag också vara ödmjuk inför att alla inom akademin som inte är studenter har stödsystem som hjälper dem skriva. En vanlig akademikertext kan ju lätt vara genomläst av ett par kollegor, en språkvårdare, två granskare, och en korrekturläsare. Så att tipsa om att korrekturläsa varandras texter kan också vara en kommentar som funkar bra. Och, såklart, "bra!" när någon del av texten är det.

Det här är bra, konkreta tips! Jag gillar't!

Är det här något du plockat upp genom egen erfarenhet och osmos från omgivningen, eller finns det nån litteratur du kan hänvisa till?

 

[Sömniga Isaac]

För all del. Jag har dålig koll på skolan. Det jag kan se är ju outputen, och tveklöst gör ju inte systemet alltid vad det är tänkt att göra.

Nej och jag tror det är det som gjort att vi har den nuvarande diskursen. För vi har bristande språkkunskaper, det är trist att se. Så jag menade inte att peka på att vi inte har problemet, jag menade mer att visa på att det diskuteras i skolans värld och att det finns en medvetenhet om problemet.

 

[krank]

Nej och jag tror det är det som gjort att vi har den nuvarande diskursen. För vi har bristande språkkunskaper, det är trist att se. Så jag menade inte att peka på att vi inte har problemet, jag menade mer att visa på att det diskuteras i skolans värld och att det finns en medvetenhet om problemet.

Sedan är det ju som med precis allt annat i skolan – väldigt ojämlikt fördelat. Skolsegregationen gör ju att möjligheterna lärare har att förverkliga de här idéerna varierar kraftigt, liksom elevgruppers möjligheter att ta emot dem. Jag tror att alla elever egentligen är kapabla, och att alla lärare (typ) egentligen vill, men får man inte de materiella förutsättningarna så blir det svårt (tid, heterogena grupper, lagom stora elevgrupper, etc).

 

[Sömniga Isaac]

Sedan är det ju som med precis allt annat i skolan – väldigt ojämlikt fördelat. Skolsegregationen gör ju att möjligheterna lärare har att förverkliga de här idéerna varierar kraftigt, liksom elevgruppers möjligheter att ta emot dem. Jag tror att alla elever egentligen är kapabla, och att alla lärare (typ) egentligen vill, men får man inte de materiella förutsättningarna så blir det svårt (tid, heterogena grupper, lagom stora elevgrupper, etc).

Oja, när idealet möter verkligheten.

 

[Tarsus]

Jag vet inte om det är helt relevant för den här situationen, men jag hade en lärare i sjätte klass som på ett år lärde hela klassen, utan undantag och även de dumma, stökiga och ointresserade barnen, att identifiera inte bara substantiv, adjektiv och verb, utan till exempel pronomen och alla de primära satsdelarna genom att ta en stund varje dag och drilla oss med exempelmeningar. Det var det mest givande året under hela min skolgång.

 

[Bolongo]

För att ta den svenska skolan lite i försvar: grundproblemet är att man inte kan bli bra på att skriva om man inte läser mycket. Jag märker för varje år att den funktionella läskunnigheten är litet sämre hos de nya ettorna i gymnasiet.

Det är också tydligt att (som nämnts i tråden) olika skolor har olika förutsättningar och inställningar. En effekt av decentralisering och marknadisering. Min arbetsplats har väldigt höga intagningspoäng, och det märks extremt tydligt vilka högstadieskolor som sätter snälla betyg.

För att slutligen vända på steken och försvara de aningslösa filosofistudenterna: innan jag fick min nuvarande fasta anställning var jag runt och vikarierade på många gymnasier, och det var slående hur ofta de saknade behörig filosofi-lärare. Ofta var det bara någon som tyckte ämnet var kul - som bäst var det kanske någon som var behörig i religionskunskap (där det ingår ett kryddmått filosofi) - och de lärarna gav antagligen sina elever en rätt flummig uppfattning om ämnet.

 

[Sömniga Isaac]

som bäst var det kanske någon som var behörig i religionskunskap

Låter väldigt tragiskt med tanke på att en religionslärare i regel har fördjupning i antingen världsreligioner eller moral och etik, vilket inte går att likställa med filosofi. Samtidigt förstår jag varför det blir så när det saknas behöriga lärare. Jag kan absolut undervisa i moral och etik som religionslärare, samt konsten att strukturera och analysera argument, men att undervisa om filosofi ligger bortom min förmåga (min egen fördjupning var i moral och etik).

Men ja, läsningen är ett stort problem. Läsning sker inte i samma utsträckning längre och det finns ett väldigt stort motstånd mot läsning. Jag blir personligen galen på kollegor när de säger att de tittar på videoklipp och filmer för att det är enklare för eleverna att ta till sig, medan läsningen får stå tillbaka. Jag har inget emot videor och det visuella, men jag har något emot när läsningen blir lidande och undviks för att en möter motstånd hos eleverna när det kommer till läsning och att gå igenom hur det går att utveckla den egna läsningen av olika textgenrer.

 

[Bolongo]

Jag kan absolut undervisa i moral och etik som religionslärare

Något Off Topic, men jag är också religionslärare (förutom filosofi och historia), och jag blir tokig på att de flesta läroböckerna är så dåliga på att förklara de vanliga etiska modellerna. Läste i höstas en helt ny bok som förklarade konsekvensetik helt uppåt väggarna fel.
OK, off topic rant slut...

 

[Man Mountainman]

För att slutligen vända på steken och försvara de aningslösa filosofistudenterna: innan jag fick min nuvarande fasta anställning var jag runt och vikarierade på många gymnasier, och det var slående hur ofta de saknade behörig filosofi-lärare. Ofta var det bara någon som tyckte ämnet var kul - som bäst var det kanske någon som var behörig i religionskunskap (där det ingår ett kryddmått filosofi) - och de lärarna gav antagligen sina elever en rätt flummig uppfattning om ämnet.

Ja, alltså, jag startade inte den här tråden för att ställa mina studenter till svars utan för att hjälpa dem.

 

[Björn den gode]

Jag jobbar som universitetslektor i filosofi. Bland mina mest frustrerande upplevelser som lärare är när det kommer en student som inte kan organisera sina tankar till en begriplig text: som inte förstår eller saknar intuition för elementära saker som att

1) Varje mening måste ha en huvudsats med subjekt och finit verb.​

2) När det förekommer ett anaforiskt eller demonstrativt pronomen som "han", "det", "detta", så måste den omgivande texten vara sådan att läsaren direkt kan identifiera vad det åsyftar.​

3) Ord som "därför", "så", "således", markerar slutsatser, och när de förekommer så måste den närmast föregående texten faktiskt beskriva någon form av skäl som gör det befogat att dra den markerade slutsatsen.​

4) Mer generellt: läsaren kommer att förutsätta att varje del av texten har något slags logisk koppling till den närmast föregående delen text, och det är författarens uppgift att se till att denna förväntning faktiskt infrias.​

5) När man byter ämne eller introducerar en ny idé, en ny frågeställning eller ett nytt resonemang så måste man tala om för läsaren att detta är vad man gör.​

6) osv. osv.​

Jag förtvivlar lite inför att överhuvudtaget kunna förmedla de här principerna på något effektivt sätt till studenter som inte redan har dem i ryggmärgen. Jag kan förstås beskriva dem i samma slags abstrakta termer som ovan, men vad hjälper det? Om studenten inte kan se i sin egen text ifall den uppfyller de här strukturella kraven, hur ska hon då kunna tillämpa de abstrakta principerna? -- och om hon kan se det, ja, då behöver hon väl inte principerna.

Har du prövat? Jag undervisar visserligen inte men har handlett några studenter i uppsatsskrivande och min erfarenhet är att det finns väldigt många som kanske inte naturligt skriver en bra text men som absolut om de får en lista på 20 punkter eller så och ombeds att gå igenom texten igen och se till så att den uppfyller det helt klart kommer att hitta de flesta problemen med texten och göra den bättre. Att bara ha en skrivguide på universitetets hemsida att hänvisa till tror jag redan där hjälper, chalmers är väl på en lite mer övergripande nivå än det här och mer inriktat på tekniskt skrivande men tycker ändå att den är helt ok https://writing.chalmers.se/chalmers-skrivguide/ .

Annars tycker jag du kan pröva att kräva att de skriver sina uppgifter i punktlistor likt Wittgensteins tractatus, mest på skämt men även lite på allvar eftersom jag tror att det skulle hjälpa att bryta mot 'slentrianskrivandet' om man tvingas att skriva på ett helt annat sätt, lite liknande som att många korrekturläser bakifrån. För jag tror att ett problem idag är att folk skriver extremt mycket mer än förr och att man därför lätt hamnar i slentrian eftersom i nästa alla andra sammanhang där man skriver så är det inte så noga med att vara tydlig eftersom mottagaren annars direkt kommer fråga om något är oklart.

 

[zo0ok]

drilla oss med exempelmeningar

För mig låter detta som en väg att försöka, när jag tänker på trådstarten.

Nu förstår jag också att det kanske inte finns utrymme för dagliga exempelmeningar i den aktuella kursen.

Men man skulle kunna ta upp några väl valda meningar och antingen be eleverna förklara vad de betyder (eller förklara varför de är otydliga och felaktiga, men jag är alltid tveksam till att ta upp felaktiga exempel). Då kan man jobba med olika, ganska enkla, meningar som var och en fokuserar på att demonstrera 1-2 problem från ursprungstexten.