Nekromanti Hur långt får man gå?

[God45]

Har långt får man gå när man skriver rollspel eller saker till rollspel? Jag tänker inte hymla med att tankarna väcktes när någon idag demonstrativt mot en av mina texter vill lämna forumet. Men det är bredare än så. Får man behandla vilka ämnen som helst hur som helst?

Jag är själv emot scenarion eller spelformer som skapar riktig fara för deltagarna, därför har jag uttalat mig mot Gangrape lajvet tillexempel eftersom det är genuint psykologiskt farligt att deltaga i. Jag har inte heller mycket över för rasism i spel.

Men våldsskildring? Jag har noll mot det oavsett hur du framställer det och är själv för att använda det för att framlägga ett budskap. Och jag tycker inte jag är värre än boken The Monk som ju är en 1700-tals klassiker eller filmer så som Ichi the Killer som jag tycker har konstnärligt värde.

Hur extrem får man vara politiskt och innehållsmässigt? Är vi verkligen så kultur konservativa som vi ibland framstår som eller kan vi göra saker man gör inom konsten eller filmen? Var går din gräns?

 

[anth]

Jag tycker inte att du gick för långt.

Forumet är tillräckligt hårt beskuret som det är med stängt "off topic"-forum och att ämnen som feminism/politik är no-go.

Ska vi förbjuda våldsskildringar betyder ju i praktiken att jag inte skulle få recensera eller diskutera filmer som Hellraiser - vilket har värre våld än det du skrev.

Däremot kan man kanske tänka på att börja den typen av trådar/inlägg med något i stil med:

Känsliga läsare varnas för extrem våldsskildring

 

[God45]

Jag tycker inte att du gick för långt.

Forumet är tillräckligt hårt beskuret som det är med stängt "off topic"-forum och att ämnen som feminism/politik är no-go.

Ska vi förbjuda våldsskildringar betyder ju i praktiken att jag inte skulle få recensera eller diskutera filmer som Hellraiser - vilket har värre våld än det du skrev.

Däremot kan man kanske tänka på att börja den typen av trådar/inlägg med något i stil med:

Känsliga läsare varnas för extrem våldsskildring

Det är en bra ide. Jag skulle kunna börja lägga en varning innan material av den här typen. Tack för förslaget

 

[Lambendil]

Samtidigt så är det ju extremt kulturellt. I USA kan du ha någon släpas efter en bil i kedjor och sakta malas till köttsaft och folk sitter och käkar popcorn. Visar du i scenen efter en kvinna från sidan utan BH och du får lite sideboob så exploderar hela USA i kollektiv hjärnblödning och "think of the children".

Man ska väl kunna diskutera vad som helst, och som anth tillägger, kanske ha en liten varning om man tänker ge sig på något extremt.

Sen om någon sätter igång en tråd som inte handlar om något annat än vad man går igång på...mja, då sätter jag nog ner foten. Att diskutera ett ämne är fine, men om det är uppenbart att personen ifråga gjort det bara för att gå igång på det ja, då vill jag nog inte delta. Eller se det.

Sen kan jag tycka att "har inte heller mycket över rasism i spel" men är helt okay med a slita underkäken av ett spädbarn är en något underlig uppdelning. Varför är det ena okay men inte det andra?

 

[God45]

Samtidigt så är det ju extremt kulturellt. I USA kan du ha någon släpas efter en bil i kedjor och sakta malas till köttsaft och folk sitter och käkar popcorn. Visar du i scenen efter en kvinna från sidan utan BH och du får lite sideboob så exploderar hela USA i kollektiv hjärnblödning och "think of the children".

Man ska väl kunna diskutera vad som helst, och som anth tillägger, kanske ha en liten varning om man tänker ge sig på något extremt.

Sen om någon sätter igång en tråd som inte handlar om något annat än vad man går igång på...mja, då sätter jag nog ner foten. Att diskutera ett ämne är fine, men om det är uppenbart att personen ifråga gjort det bara för att gå igång på det ja, då vill jag nog inte delta. Eller se det.

Sen kan jag tycka att "har inte heller mycket över rasism i spel" men är helt okay med a slita underkäken av ett spädbarn är en något underlig uppdelning. Varför är det ena okay men inte det andra?

Hej, det är typ 10 åringars käkar! Spädbarn vore för små för att använda som effektiva vapen...

Jag känner någonstans att skillnaden är att min våldsskildnring inte förstärker eller uppmuntrar attityder som är skadliga på riktigt vilket rasism ofta gör. Sedan är det att författaren uttrycker rasism som jag ser som problemet mer än att någon i världen är rasistisk men har fel, det är fine och nödvändigt för att man ska kunna diskutera ämnet.

 

[Ram]

För mig handlar det nästan uteslutande om syftet. Jag har vissa no-no:s som jag av olika skäl inte vill läsa om oberoende av syfte, men jag har en relativt hög tröskel vad gäller beskrivande texter.

Men det som gör mig avig är kontextlöst gegg som bara är där för att chocka. Det skall finnas ett syfte, en kontext som motiverar beskrivningarna. Att skriva geggiga saker för att man inte förmår beskriva utan gegg tycker jag är dåligt.

 

[Ymir]

Jag fick ställa mig den här frågan riktigt, riktigt ordentligt när jag skrev drömfurstar till nya Kult. Jag kom fram till att det inte finns någon gräns för hur långt man får gå. Jag är både stolt över och förfärad över resultatet.

 

[RasmusL]

Jag är själv emot scenarion eller spelformer som skapar riktig fara för deltagarna, därför har jag uttalat mig mot Gangrape lajvet tillexempel eftersom det är genuint psykologiskt farligt att deltaga i. Jag har inte heller mycket över för rasism i spel.

Mjaaaaa, alltssååååååå, såklart kan det vara superobehagligt att försöka leva sig in i den typen av svåra situationer men att säga att det skulle vara farligt om det görs frivilligt och kontrollerat är mer mystifierande än vad jag är bekväm med. Jättejobbiga teman ja. Jätteviktiga teman, kanske ännu mer ja. Farligt? Nej.

 

[Vimes]

Oh! The Monk! Den måste jag läsa om!

 

[God45]

Oh! The Monk! Den måste jag läsa om!

Jag läste klart den igår! Riktigt, riktgt bra! Den var färsk i huvudet på mig så därför blev den exemplet

 

[Ram]

Hej, det är typ 10 åringars käkar! Spädbarn vore för små för att använda som effektiva vapen...

Varför valde du ett barn i beskrivningen?

FTR, jag tolkade det också som att barnet var yngre när jag läste det.

 

[God45]

Varför valde du ett barn i beskrivningen?

FTR, jag tolkade det också som att barnet var yngre när jag läste det.

För att jag beskrev vad som kan hända i den förra Vampire kampanjen jag skrivit, My drinking problem, som jag också länkar till. Där är det i kontexten att du måste avväga hur nära du är HVB hemmet du försöker hjälpa mot risken du försätter barnen där för. Läs My Drinking Problem om du vill ha kontexten, för den finns och är viktigt för temanen i den kampanjen.

 

[erikt]

Hur långt får man gå i rollspel, litteratur m.m? I princip hur långt som helst så länge det finns en vettig anledning att göra det.
Hur långt bör man gå? Oftast inte riktigt lika långt, men det beror helt på sammanhang och tänkt publik.

 

[Tant Ragnar]

Min, högst personliga åsikt, är att du gick för långt. Det som skaver, för mig, är inte det grova våldet (även om det i sig skulle göra mig väldigt ointresserad av att spela kampanjen).

Det som skulle få mig att inte vilja spela, samt undvika alla framtida publikationer av författaren (eller den SL som föreslog materialet för mig som spelare) är att texten beskriver både premissen för rollpersonerna OCH för spelaren. Att spela ett våldsamt monster som begår vidriga handlingar = ok. Att texten uppmanar, och förväntar sig, att jag som spelare faktiskt uppskattar, njuter av och gotta mig i beskrivningar av sadistiskt våld = inte ok för mig.

Kanske är det någon meta-grej som du vill få till där personen TantRagnar skall spela spelaren TantRagnar som ska spela en vampyr? Jag vet inte.

 

[RasmusL]

Min, högst personliga åsikt, är att du gick för långt. Det som skaver, för mig, är inte det grova våldet (även om det i sig skulle göra mig väldigt ointresserad av att spela kampanjen).

Det som skulle få mig att inte vilja spela, samt undvika alla framtida publikationer av författaren (eller den SL som föreslog materialet för mig som spelare) är att texten beskriver både premissen för rollpersonerna OCH för spelaren. Att spela ett våldsamt monster som begår vidriga handlingar = ok. Att texten uppmanar, och förväntar sig, att jag som spelare faktiskt uppskattar, njuter av och gotta mig i beskrivningar av sadistiskt våld = inte ok för mig.

Kanske är det någon meta-grej som du vill få till där personen TantRagnar skall spela spelaren TantRagnar som ska spela en vampyr? Jag vet inte.

Jag tycker nog precis tvärt om: att det är uttalat vad jag som spelare ska göra så att jag kan ställa in mig på att uppleva just det är det som gör det här intressant och OK. Om vi ska ta My Drinking Problem som exempel så berättar det ju väldigt tydligt hur det vill spelas, vill du inte spela den grejen så är det ju inte konstigt (det finns mååååånga spel som jag är helt ointresserad av) men självklart är det enligt mig OK och mer därtill att skriva ett spel om svåra teman och vara öppen med det!

 

[Zappelina]

Som jag ser det är alla gränser i rollspel beroende av deltagarnas gränser, därför är det i mina ögon föredömligt att sätta in alla runt bordet i om man planerar att tänja på några gränser. Vad gäller forat här är det svårt att göra samma sak. Kanske är en spoiler inte så dumt.

När jag läst my drinking problem uppfattade jag det inte som för mycket. Våld är ju som bekant ofta skildrat, och inte sällan väldigt grafiskt. Jag hade inte heller tänkt på en spoiler kring dina texter om inte någon hade pekat ut det för mig, om jag hade publicerat dem.

 

[olaberg]

Allt är så himla kontextuellt. Bokstavligt. Det som på psykologisk nivå skapar den fysiska stressreaktion som genom diverse processer kan göra ord och skildringar på riktigt skadliga är den mening som individen lägger i skildringen. Dels i den första reaktionen, och dels i de efterföljande där tolkningen av det inträffade styr vilken påverkan det har. Om det blir traumatiserande eller inte.

För orden i sig har ingen påverkan. De är luftstötar, om de uttalas, eller grafik om de skrives. Det är tolkningarna som skapar påverkan.

Om nu inramningen och tolkningen vore en medveten och överlagd process skulle det vara enkelt. Reaktionen är mottagarens ansvar fullt ut. Blir du påverkad av bild eller ljud eller text så är det helt och hållet ditt eget fel. Men så funkar det inte. Varken psykologiskt eller neurologiskt.

Känslopåslaget i den första reaktionen kommer innan vi hinner reagera på den. 50-400 ms eller så. Att väcka neocortex och tänka i termer av alternativa kontextualiseringar tar däremot 500-1500 ms. Att hinna känna efter också kan ta uppemot 6-8 sekunder.

Vilken den initiala känsloreaktionen (som potentiellt sett kan vara skadlig på riktig) blir, det beror av så vitt skilda saker som medfödd disposition för känslighet, nivå av grundläggande trygghet från de första levnadsmånaderna, och inte minst traumatiserande upplevelser av stress, hot, och övergrepp.

Triggervarningar må ibland vara något som beskäftiga känslighetslajvande tonåringar kräver. Men de kan vara väldigt välbefogade om vi rör oss bland fantasier som - om de ägde rum på riktigt - vore hotande för vår överlevnad. Vi rör vid mekanismer som hjälpte oss överleva på savannen där faror inte var sagor.

Därför: samtycke. När vi vill utforska extremer, se till att alla är med på det. Skapa en trygg miljö först. Respektera att alla har olika gränser och att den med snävast gränser faktiskt måste få sätta dagordningen. Och: samtycke är pågående och entusiastiskt.

 

[zonk]

Allt är så himla kontextuellt. Bokstavligt. Det som på psykologisk nivå skapar den fysiska stressreaktion som genom diverse processer kan göra ord och skildringar på riktigt skadliga är den mening som individen lägger i skildringen. Dels i den första reaktionen, och dels i de efterföljande där tolkningen av det inträffade styr vilken påverkan det har. Om det blir traumatiserande eller inte.

För orden i sig har ingen påverkan. De är luftstötar, om de uttalas, eller grafik om de skrives. Det är tolkningarna som skapar påverkan.

Om nu inramningen och tolkningen vore en medveten och överlagd process skulle det vara enkelt. Reaktionen är mottagarens ansvar fullt ut. Blir du påverkad av bild eller ljud eller text så är det helt och hållet ditt eget fel. Men så funkar det inte. Varken psykologiskt eller neurologiskt.

Känslopåslaget i den första reaktionen kommer innan vi hinner reagera på den. 50-400 ms eller så. Att väcka neocortex och tänka i termer av alternativa kontextualiseringar tar däremot 500-1500 ms. Att hinna känna efter också kan ta uppemot 6-8 sekunder.

Vilken den initiala känsloreaktionen (som potentiellt sett kan vara skadlig på riktig) blir, det beror av så vitt skilda saker som medfödd disposition för känslighet, nivå av grundläggande trygghet från de första levnadsmånaderna, och inte minst traumatiserande upplevelser av stress, hot, och övergrepp.

Triggervarningar må ibland vara något som beskäftiga känslighetslajvande tonåringar kräver. Men de kan vara väldigt välbefogade om vi rör oss bland fantasier som - om de ägde rum på riktigt - vore hotande för vår överlevnad. Vi rör vid mekanismer som hjälpte oss överleva på savannen där faror inte var sagor.

Därför: samtycke. När vi vill utforska extremer, se till att alla är med på det. Skapa en trygg miljö först. Respektera att alla har olika gränser och att den med snävast gränser faktiskt måste få sätta dagordningen. Och: samtycke är pågående och entusiastiskt.

Mkt vettigt i ditt inlägg! Som man så ofta gör går jag dock vidare med det enda som det blir lite trassel med, nämligen biten om samtyckte. Här känns det som det blir aningen mer knivigt på ett forum med en ganska brokig skara deltagare. Har ingen direkt lösning men man kan ju svårligen inhämta samtycke i förväg från alla (potentiella) deltagare, det hade blivit lite komplicerat. Samtidigt känns det absolut vettigt att försöka nå nån form av fungerande kompromiss.

Apropå det du skriver, God45 - det är absolut saker som tar ut svängarna ibland (köttgolemens trädgård t.ex.). Själv har jag (iaf hittills!) absolut inte haft något emot det, men jag kan samtidigt se lite vilka grejer som kan trigga folk, och delvis varför. En trigger warning kan nog vara på sin plats ibland. Samtidigt får jag hålla med om att det verkar finnas en hel del eftertanke bakom. Inte för att jag inte hade kunnat uppskatta även ganska ren exploitation ibland..