Det var inte vad jag skrev. Läs igen.God45 said:"Åh nej, det är dåligt att göra det här på riktigt så ingen får göra det i media! Det vore som att sjunga om att begå självmord eller döda folk! Vi måste stoppa den här rock och rap musiken! Visste du att det finns en låt av Ice-T som heter Cop killer?! Jessanimeja i mina långkalsonger så förskräckligt"Mtb said:Visst men hur kommer det sig att man gång efter annanRasmusL said:Det är en möjlig lösning på ett problem och om spelstilen för spelaren i fråga är fokuserat på problemlösande så är det väl inte så konstigt?Mtb said:Sen måste jag erkänna att jag blir lite fundersam över varför manofta/alltid vill spela karaktärer som ser tortyr som en lösning på problemlyssnar på rock musik. Det låter inte särskilt utmanande, snarare som att man vill ha utlopp för vissa förbjudna känsloyttringar men alla är vi ju olika så ta inte det som något personangrepp för det är inte syftet med mitt inlägg.
vill spela karaktärer som ser tortyr som ett helt okej medel att uppnå sina målvill lyssna på rock musik? Är det moraliskt försvarbart atttortera någonlyssna på rockmusik? Vad säger det isåfall om karaktärens moral?
Nekromanti Hur långt får man gå?
- Thread starter Zorbeltuss
- Start date
Inte alls. Det jag syftar på är att om man påstår sig spela en good guy/hjälte/vaddunuvillkalla det så är inte tortyr något som utförs utan grubblerier och själslig vånda. Jag skulle se det som ganska dåligt rollspelande om min rp i ena sekunden är en godmodig hjälte för att i nästa sekund slakta tiggare på löpande band i syfte att få XP eller tortera folk för att få mina frågor besvarade.RasmusL said:Du blandar ihop olika spelstilar. Det är inte så att alla spel bekymrar sig med samma typer av problem och den dualitet du lyfter fram är en ickefråga i många fall, även om den i många andra fall är väldigt viktig/intressant.Mtb said:Visst men hur kommer det sig att man gång efter annan vill spela karaktärer som ser tortyr som ett helt okej medel att uppnå sina mål? Är det moraliskt försvarbart att tortera någon? Vad säger det isåfall om karaktärens moral?RasmusL said:Det är en möjlig lösning på ett problem och om spelstilen för spelaren i fråga är fokuserat på problemlösande så är det väl inte så konstigt?Mtb said:Sen måste jag erkänna att jag blir lite fundersam över varför man ofta/alltid vill spela karaktärer som ser tortyr som en lösning på problem. Det låter inte särskilt utmanande, snarare som att man vill ha utlopp för vissa förbjudna känsloyttringar men alla är vi ju olika så ta inte det som något personangrepp för det är inte syftet med mitt inlägg.
Det är en möjlig lösning på ett problem att ta "offrets" vänner som gisslan också, hota att skära halsen av barn och husdjur eller våldta någon om denne inte delar med sig information men vill man verkligen spela en sån karaktär om man samtidigt ser sin karaktär som en good guy?
Jag skulle vilja påstå att ändamålen inte helgar medlen och man kan inte å ena sidan fördöma tortyr o.d för att i nästa sekund säga "det är helt okej om JAG står för torterandet men moraliskt förkastligt om fienden gör detsamma". Det är hyckleri.
I ett spel där problemlösningen är det primära och moraliska frågor inte berörs ("får jag XP om jag dödar tiggaren?") ser jag det inte som något konstigt att fenomenet dyker upp.
Spelar man däremot en karaktär som är ett sadistiskt psykfall så ser jag ingenting konstigt eller motsägelsefullt i betéendet.
Jag tycker krille beskrev det väldigt bra. Problemet är att man som SL låter den typen av betéende löna sig ("får vi inte som vi vill så torterar vi oss förbi problemet", "saknas det ett par XP till nästa level så slaktar jag en oskyldig"). Om man som sl ser till att tortyr och övervåld straffar sig istället så uppmuntrar man spelarna till att hitta andra lösningar på problemen.RasmusL said:
Vi har olika syn på det här. Har rollpersonerna olika personligheter med olika egenheter eller är alla bara siffror på ett papper som avgör huruvida de är duktiga på att slåss eller inte?RasmusL said:
Om rollpersonerna inte har en egen personlighet och moral så blir det ju mer tevespel eller brädspel över det hela där allting kretsar kring färdighetsvärden och tärningsslag (eller motsvarande). Det låter ju ungefär lika utmanande som att gå på muggen. Enligt min åsikt då bör tilläggas.
Är det inte det RasmusL skriver, alltså, i ett rollspel där SYSTEMET premierar ett fokus på att lösa problem så effektivt som möjligt - så är det spelets system som är feldesignat om det ska straffa sig att spela efter systemet. Det blir som en märklig paradox-grej där det å ena sidan står att om jag har ihjäl random vanlig människa så får jag exp så att jag precis levlar - men då ska SL straffa mig fast spelets system faktiskt de facto uppmuntrar min omoraliska handling. Så vi måste inskjuta i premissen ett socialt kontrakt där alla är överens om att SL kommer straffa omoraliska handlingar, eller kanske handlingar som anses vara "billiga". Dvs, vi måste tillföra någonting för att begränsa reglernas uppmuntranden av omoraliska handlingar.Mtb said:
Som jag uppfattar Rasmus säger han att om reglerna är utformade på ett visst sätt är det inte ett problem om jag spelar efter de reglerna. Och då blir det ju i förlängningen endast ett problem om SL säger att det är ett problem. Men vad är problemet? SL, reglerna eller spelaren?
Så allt som inte faller inom den snäva sfär som du tycker är kul och "utmanande" är inte rollspel? Visst, det är bara din åsikt men jag tror att du är ute på hal is när du drar upp gränser för vilkas hobby som får vara en del av "rollspel" eller inte.Mtb said:
Eftersom jag redan tidigare idag tagit på mig min medlarmössa tänkte jag fortsätta på det inslagna spåret.
Återigen – ganska solklart fall av tycke och smak.
Olika personer uppskattar olika spelstilar och det är inte jätteofta lönt att försöka övertyga någon om att gilla något den ogillar. Eller tvärtom.
Återigen – ganska solklart fall av tycke och smak.
Olika personer uppskattar olika spelstilar och det är inte jätteofta lönt att försöka övertyga någon om att gilla något den ogillar. Eller tvärtom.
Man kan ju spela D&D och andra level-spel utan att karaktärerna slår ihjäl oskyldiga bara för att de vill gå upp i level iofs...Recca said:
Alla får väl göra som de vill, ha vilken spelstil de vill och även vilken åsikt de vill, vad mig anbelangar.
Kanske borde skrivit "blir mer åt tv eller brädspelshållet" istället. Om allting i spelet enbart går ut på att mekaniskt plocka xp och gå upp i level och inte själva rollspelandet, d.v.s att sätta sig in i en annan persons personlighet och tankesätt och agera efter dennes moral, styrkor och svagheter, så känns det för min del mer som ett tv-spel eller ett brädspel där allting just handlar om effektiva lösningar på problem. Inget fel i det iofs. Både brädspel och tevespel är hur kul som helst.RasmusL said:
=)
Krille
Super Moderator
Streck i debatten
Där tycker jag att det är ett jättebra ställe att dra streck i den debatten.Mtb said:
Krille: jag utvecklar för att föra diskussionen vidare i detta inlägg.Mtb said:
Mtb:
Jag uppleverå att ditt sätt att se på "rollspel" är synekdoke. Jag kan se många sätt att spela på som inte uppfyller dina kriterier ovan men som av utövaren skulle kallas "rollspel". Sedan är givetvis det du säger tillämpligt på många andra spelstilar, men inte på helheten.
En strikt och heltäckande definition av "vad som är rollspel" som kommer nog alltid att vara en helig graal och närmare målet än "om de kallar det rollspel så är det rollspel" tror jag inte att vi kommer.
Personligen är min agenda att främja en inkluderande definition för att minska skepsism, segregering och fördomar mellan de olika grupperingarna vars hobbies är så väldigt snarlika. Det finns enorma mängder otappad kunskap och erfarenhet där olika grupperingars sysslor så exkludera inte bara för att något känns ovant och främmande!