Nekromanti Hur levlar ni?

[Watchman]

Hur bestämmer ni vilket yrke eller vilken prestige class man väljer när man levlar?

Låter ni spelaren bestämma helt själv eller får man kanske inte byta yrke? Eller spelar ni med att man går igenom vad rollpersonen har gjort och väljer det nya yrket efter det?

I spelargruppen som jag spelleder nu kör vi med att man går igenom vad rollpersonen gått igenom och gjort för saker innan vi avgör vilket yrke den skall ha i den nya leveln.
Till exempel kan inte en ranger helt plötsligt lära sig magi utan att ha fått någon uppfatning eller kunskap om vad det kan vara, så innan någon får bli en level 4 Ranger måste den ha upplevt något som har med den själv och magi att göra, eller levla som ett liknande yrke, till exempel en rouge. Och om rangern sedan använder sig mest av magi och lever i harmoni med naturen istället för att smyga omkring och jaga så får han levla som druid.

 

[Magnus Seter]

Ungefär så resonerar jag också

Inga hopp till helt otroliga yrken. Ingen kan vara ute och hänga i vildmarken och sen bli en Wizard. Och om de vill multiklassa till Sorcerer måste de ha en bra story att backa upp det med. Man kan också säga samma om skills, att de bara får köpa + i skills de använt, och bara köpa +4 i skills de använt mycket. /M

 

[Zawoud]

Det låter märkligt på mig att en Ranger inte får fortskrida i sitt eget yrke utan att få erfarenhet av magi. Som jag ser det kommer Rangerns magi inifrån genom hans/hennes närhet till naturen etc. - det är ju nu en gång gudomlig magi.

Jag har inte lagt mig i hur mina spelare levlar - de verkar sköta det rätt bra på egen hand, inklusive de prestigeklasser de siktar på. De multiklasser de har tagit har snarast varit för att förstärka sin huvudklass (en level Ranger för vår Rogue, en level Fighter för vår Bard). Roguen var också noga med att inhämta tips och råd från vår Ranger innan han levlade.

 

[Watchman]

"Det låter märkligt på mig att en Ranger inte får fortskrida i sitt eget yrke utan att få erfarenhet av magi. Som jag ser det kommer Rangerns magi inifrån genom hans/hennes närhet till naturen etc. - det är ju nu en gång gudomlig magi."

Jag tycker bara inte att magin bara kan ploppa fram från ingenstans bara för att rangern nått level 4. Jag vill få med en anledning till att rangern lär sig använda den gudomliga kraft, och att den har dödat tillräckligt många fiender för att bli level 4 är inte anledning nog.

 

[Zawoud]

Jag tycker att du har en konstig syn på Rangers. Magi är en del av deras disciplin och någonstans måste den börja. Även en level 1 Ranger kan tillräckligt med magi för att hantera Wands. Och varför skulle inte Rangerns magi kunna "ploppa fram ur ingenstans" om Druidens eller Sorcererns kan det.

Men var och en blir ju lycklig efter sin egen fason.

 

[Watchman]

Druiderns och Sorcereens magi "ploppar" inte upp från ingenstans.
Sorcerers har ju fötts med förmågan att bruka magi och de lär sig knappast använda den förrän de upptäckt att de har den. Därför behövs det inte mer än en bra bakgrundshistoria för att börja spela med en sorcerer. Jag skulle inte låta någon som börjat som kanske en krigare börja levla som sorcerer utan att ha kommit upp med en bra förklaring på hur den kan ha upptäckt sin förmåga att använda magi under de senaste äventyren. Om till exempel krigaren har studerat några magiska grejer under en lägnre tid så skulle den kunna levla som wizard eller kanske sorcerer, vilket det blir beror ju helt på äventyren och spelarens + spelledarens omdömde. Eller så kan det vara så enkelt som att en annan magiker har hjälpt rollpersonen att lära sig utnyttja sin förmåga att använda magi.

Om man börjar som druid behöver man ju inte heller mer än en bakgrundshistoria för hur man lärt sig bruka magi, men om man skall byta yrke från ett annat till druid måste man ju ha levt i vildmarken ett tag och dessutom upptäcka sin magiska förmåga. Jag gillar inte tanken att en person som äventyrat en stund bara plötsligt kan kasta besvärjelser. Detta kan ju göras så enkelt så att en annan druid lärt ut drudiernas hemliga kunskaper till äventyraren..

När det gäller rangers förmåga att använda magi så håller jag ju med om att den måste börja någonstans (precis som alla magikunniga), men det någonstans får inte vara ingenstans. Ingenstans är att de bara plötsligt kan använda sig av magin. Han kan ju givetvis lära sig använda magin under träning av rangers som kan.

Alltså behöver det inte vara svårare än så att rollpersonen har lärt sig använda magi av en annan, men i sådana fall skall detta vara innan rollpersonen levlar. Att man levlar beror ju faktiskt på erfarenheterna man fått från de tidigare äventyren och inte på äventyren som komma skall och hur man skall använda sin rollperson då.

 

[Zawoud]

Du förstår tydligen inte vad jag menar. Jag håller med dig beträffande krigare som plötsligt sadlar om till magiker etc. men min poäng är att Rangers redan har studerat magi som en del av sin bakgrund, precis som Druider. Redan från level 1 kan de ju använda Scrolls och Wands. Att de inte själva kan kasta besvärjelser förrän level 4 beror på att de först då har trängt tillräckligt djupt i konsten att vara Ranger.

Att tvinga dem att studera magi specifikt känns krystat. Måste en Paladin ägna sig åt vård av sjuka för att kunna avancera till level 3 och få Remove Disease? Både formler och specialförmågor är en del av klassens koncept och bör utvecklas naturligt.

Ranger-magi är divine magi, ett resultat av en andlig fördjupning, inte en teknik som arcane magi.

Kräver du träning för att levla så löser sig naturligtvis problemet av sig självt.

 

[Feliath]

Jag låter spelarna välja helt själva med undantag för Wizards och Sorcerers p.g.a. att det är en lågmagikampanj. För dessa två måste man uppfylla vissa krav. Annars är det fritt att välja och vraka utan förvarning. (Visst, lågmagi, men RPna är hjältar för bövlen! Works so far.)

Hittills (lvl. 6) har alla hållit sig helt vid sin startklass utom Roguen som multat till Assassin.

Spelarnas ansvar, and all that. I min grupp funkar det bra. Antar att valfriheten uppväger den lilla kausalitetsglitchen. Så ser jag det i alla fall.

/Feliath

 

[Watchman]

Jag tror att du överdriver det jag menar med att rangern upptäcker sin förmåga att bruka divine powers, men det är förstås jag som är dålig på att förklara.

Och om en paladin blir level fyra så har han ju förmodligen hjälpt skadade och sjuka en del, annars är han ingen vidare paladin och bör se sig om efter ett annat yrke /images/icons/wink.gif

 

[Oldtimer]

Min utgångspunkt är att spelarna bestämmer själva över sina rollfigurer. Om de vill skaffa en grad på en ny klass, får de gärna göra det. Skulle den vara mycket skild från det de normalt sysslar med (till exempel en barbar som vill ta en grad av magiker) är det bäst om de berättar detta för mig i god tid innan rollfiguren har tillräckligt med EP för att gå upp den graden. På det viset kan jag väva in någon lämplig händelse i berättelsen som motiverar rollfiguren till detta nya intresse.

Spelsystemet är balanserat för att klara av mångklassade rollfigurer, sedan är det upp till mig som SL att ge spelarna chansen att spela den rollfigur de vill ha.

/Mikael

 

[Cynik]

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Jag vill få med en anledning till att rangern lär sig använda den gudomliga kraft, och att den har dödat tillräckligt många fiender för att bli level 4 är inte anledning nog.

<hr></blockquote>




Man kan ju tänka sig att det inte är Rangern som lär sig något utan guden som bestämmer sig för att ge dessa krafter då Rangern varit så duktig och dödat X monster.

Alternativt, en ranger behöver inte ha någon patron deity förrän det är dags för bevärjelser. Om denne då bekänner sig till en Gud så får den ochså besvärjelser, genom ett val - inte genom träning.

 

[Cynik]

Utmärkt!

Tycker det krånglas för mycket i onödan med sånt här.

 

[Renegade]

Hade en liknande diskussion någon gång angående multiclassning till sorcerers och barbarians.

I vår spelgrupp har det ej varit tal om begränsad multiclassning (utom då om svartkonstnären och barbaren) eftersom ingen ännu bytt något yrke, förutom prestige classes. Jag tycker själv att spelarna ska få ändra lite själva, för om det görs på rätt sätt med bra motivering, kan man få en ganska färgrik karaktär gällandes yrket.

En åtstramning jag nog ska köra på är variant regeln i DMG där träning kostar pengar. Då kan man köra att träning i ett annat yrke än "grundyrket" kostar.

 

[Watchman]

Det sista alternativet lät bra och det gillade jag. Men då tyckare jagspelaren själv får se till att rollpersonen skaffar sig en patron deity i ett äventyr.

Och självklart skall de börja med en om de vill också, men en av de saker jag menar är att de skall upptäcka att de kan använda sig av magin, inte bara kunna det. Hmm... Jag är jättedålig på att förklara. Det varierar ju oerhört mycket beroende på hur kampanjen ser ut.

 

[Watchman]

Jo det är ju så man skall göra, låta spelarna bestämma över sina rollpersoner. Jag kör ju så, de får byta till vilket yrke som helst, men de måste börja använda färdigheterna och och så som det yrket innan de levlar, för jag ser level-processen som att de blir bättre på grund av sina erfarenheter, alltså kan inte en person som inte lagt en enda besvärjelse eller använt sig av någon annan magi heller för den delen sedan förra leveln inte levla som en magiker nästa gång de går upp i level. De har liksom inte lärt sig något nytt som kan göra de till en bättre magiker.

 

[Vindhand]

Brr... skrämmande minnen

Jag tycker bara inte att magin bara kan ploppa fram från ingenstans bara för att rangern nått level 4. Jag vill få med en anledning till att rangern lär sig använda den gudomliga kraft, och att den har dödat tillräckligt många fiender för att bli level 4 är inte anledning nog.

Det är väl knappast ett problem som är begränsat till Rangers ev. magi? Så gott som alla klasser får (kan få) saker när de levlar som är ganska absurda om de ploppar fram utan närmare förklaring...

Jag glömmer aldrig den session när vi försökte bryta oss ut från ett fängelse. I gruppen hade vi en (mestadels) Sorcerer som hela kampanjen slitit med sin båge. I strider använde han denna för att ge understöd som inte konsumerade hans magiska kraft. Han var stolt över sin förmåga med den och hade satsat litet feats på det (Melee shot bl.a.). Med magiska vapen var har riktigt användbar.

Min karaktär (mestadels Fighter) hade under hela sin uppväxt bortsett från bågar som ointressanta. Jag hade svärd och ibland yxor vilket räckte helt fint. Nu hade vi dock blivit av med all vår utrustning och var i ett trängt läge så jag gick motvilligt med på att ta en av de bågar vi erövrat och hjälpa sorcerern att röja en väg genom vakterna. Sorcerens magi var utslagen så även han var begränsad till bara båge.

Tja, ni fattar ju vad som hände. Min karaktär var naturligtvis _enormt_ mycket dödligare med sin båge tack vare sin högre BAB. Trots att vi i kampanjen alltid deltagit i samma strider, jag med svärd, han med magi och sin båge.

Vad gör man i en sådan situation? Borde jag inte ha fått levla till den nivån som fighter eftersom jag inte haft en chans att lära mig allt det som fighters borde kunna? I så fall, hur blir man fighter från början, Proficient med alla vanliga och martial weapons som man är?

Håller man för hårt på det där så blir det nog _mer_ konstigt snarare än mindre...

Jag rekommenderar att man antigen lagar reglerna som ger problemet (implementationen av klasser/levlar) eller helt enkelt accepterar det och kanske justerar de mest iögonenfallande dumheterna (min Fighter skulle t.ex. kunnat få ett saftigt avdrag tills han fått en chans att träna litet på bågar, Rangern kan levla men får inte tillgång till magin innan det förklarats inom kampanjen... o.s.v...)

 

[Cynik]

Re: Brr... skrämmande minnen

Min grundregel för regeländringar:

Tillför det spelglädje så ändra annars låt det vara.

 

[Watchman]

Re: Brr... skrämmande minnen

Japp jag håller med, man skall inte ändra regler bara för att ändra dem.

Min spelgrupp älskar verkligen att se hur deras handlingar och rollspelande utvecklar deras rollpersoner under en lång kampanj.

 

[Watchman]

Re: Brr... skrämmande minnen

Rangern var givetvis bara ett exempel.

Du säger många smarta saker.

Jag ser ju bågskytte som en fightergrej så jag tycker att det är självklart han skall levla som en fighter. Fast hade en fighter i min grupp med i bakgrundshistorien att den aldrig petat på en båge så skulle både jag och spelaren tycka att ett avdrag skulle vara lämpligt. Vi skulle förmodligen komma på när karkaätren skapades att han skulle kunnat träna mer med bärstridsvapen och bli lite skicklagare på sådana, men sämre på avståndsvapen.

Som jag försökt förklara många gånger så ser jag levlandet som det man lärt sig av sina erfarenheter sedan förra leveln. En person som börjar som fighter har ju tränat en hel del olika sorters vapen och stridtekniker.

Helt klart kan man som du säger låta magin komma in senare i spelet, så en level 4 Ranger behöver inte vara magikunnig bara för att hans level tillåter det.