Nekromanti Hur många är lagom?

skaraborgarn

skaraborgarn

Warrior
Joined
15 May 2019
Messages
386
När är man mest lagom när man ska spela?
Vi var få när vi spelade ofta två eller tre inkl SL.
Grupper på sex, sju eller kanske åtta blir rörigt.

Så hur många ska man helst vara för att det ska bli bra spel?
 
skaraborgarn;n320498 said:
När är man mest lagom när man ska spela?
Vi var få när vi spelade ofta två eller tre inkl SL.
Grupper på sex, sju eller kanske åtta blir rörigt.

Så hur många ska man helst vara för att det ska bli bra spel?
Click to expand...

Det beror helt på spelstil och spel! I OSR-lir har jag hört om fungerande grupper med uppåt 10 personer kring bordet emedan samberättande i min erfarenhet fungerar bättre med kanske 3-5 deltagare. En del spel har inskrivna spelarantal, andra inte. Vissa spelstilar fungerar med fler eller färre deltagare, andra inte! Tråkigt svar, men: det beror på :)
 
Det är lite beroende på spel skulle jag säga. Men traditionella spel med en SL brukar göra sig bäst med 3-5 spelare plus S, enligt min erfarenhet.
 
3-5, beroende på spelare och typ av spel. Kör man mer taktisk strid tycker jag 4-5 är roligare eftersom det ger mer möjligheter till taktik och manövrar. Är det mer prat och intrigerande tycker jag 3 är bättre så alla får mycket scentid.
 
Jag brukar säga att tre är min sweetspot.

På två spelare upplever jag att det blir lite för fokuserat och går lite för snabbt. På tre finns lite mer intressant dynamik när spelarna inte är överens om t.ex. hur man ska hantera ett vittne, tolka en ledtråd etc. Av någon anledning.

Fyra funkar, men då finns en större risk att gruppen splittras i två...

Och så upplever jag att tre är ungefär lagom när det gäller spotlight och utrymme per spelare.
 
Minns att vi ofta var få. För att råda bot på detta hände det ibland att spelledaren gjorde en extra karaktär som han ofta skötte ibland fick någon spelare ha hand om denna extra person.
 
1 spelledare och 3 eller 4 spelare (beroende på spel) är ofta bäst. Spel där man gör mycket själv (som Vampire) är bättre med 3. Spel där man hänger ihop mycket (som D&D) är bäst med 4.

Jag har bekvämt kört längre kampanjer med 7 spelare. Jag kan köra dungeon crawling med 12 spelare, men fler än det så tappar jag kollen.
 
Fyra har länge varit det magiska talet för mig. Jag har HSP-drag och tycker att det blir för stökigt och högljutt med fem eller fler spelare; jag är inte bekväm med det. Om man spel med traddiga regler och mycket strid blir det också rätt segt för spelarna med fler än fyra spelare, de får vänta länge innan de får göra något. För att mer än fyra spelar ska funka måste minst en spelare vara nöjd med att inte ta så mkt av rampljuset,

Med fyra spelare finns det många fler möjliga relationer för spelarna att gestalta än med två eller tre, och man kan få till en bra mix av olika spelartyper och personligheter i gruppen. Grupper på två eller tre upplever jag som mindre dynamiska.
 
3-5 spelledare och inga spelare. Alternativt 3-5 spelare och ingen spelledare är nog mina favoriter. Var man hamnar inom intervallet beror väldigt mycket på spel. 2 kan också fungera men kräver lite extra, fler än 5 så kör jag hellre ett kammarlajv.
 
3-5 spelare + spelledare.
Vid färre än 3 spelare försvinner gruppdynamiken.
Vid fler än 5 spelare börjar varje spelare få för lite tid var för att kunna rollspela sin rollperson.
 
Jag tyckert fem är bra. Då kan det bli lte fraktioner i gruppen, men fortfarande tillräckligt få för att man ska kunna hålla ihop. Speciellt för oneshots tycker jag fem är lagom.
 
Precis som flera redan sagt så beror det på. Ytterligare en faktor är hur erfarna spelarna är, samt hur bekanta de är med regelsystemet. Är spelarna "nya" inom rollspel eller regelsystemet skulle jag nog minska gruppen med en spelare från mitt standardsvar "4-5 spelare".

Är jag som SL ovan vid regelsystemet kanske jag skulle köra en prolog eller något helt fristående för att värma upp - och då med max 2-3 spelare, så att man lättare kan diskutera hur man löser saker regeltekniskt utan att den delen tar hela kvällen. På samma sätt skulle jag köra en oneshot med t.ex. två personer som aldrig spelat rolspel förut om resten av gruppen är veteraner. På så sätt får de utrymme att ställa frågor och komma in lite i systemet innan de gamla rävarna tar över.. och gör precis fel saker mot vad SL tänkt sig.
 
För mig är det ideala 1-3 spelare.

1 spelare gör att du kan fokusera på den hela tiden och den känner sig utsatt då den är själv. Det blir intensivt och utmattande så långa spelpass är inte ideala då, men du får möjlighet att fördjupa dig själv i karaktären du spelar.

2 spelare är bra för det ger lite samarbetskänsla mellan karaktärerna och det blir lite mer avslappnat för spelarna i sig, samtidigt som jag som SL får tillfälle att fördjupa mig i deras personliga känsloliv. Det blir stort fokus på karaktärsutveckling och ångest, emotionellt lidande och ren skär sadism. :)

3 spelare ger en bra grupp känsla, lite mindre skräckfyllt och låter en fortfarande fördjupa sig i karaktärerna.

Blir det fler spelare så är det mer ansträngning att ge alla karaktärer sin time to shine.

Värt att ha i åtanke är att jag inte spelar särskilt mycket dungeon-utforska-och-klubba-monster-scenarion, utan ofta skräck och mycket karaktärsfokus.
 
Minst tre. Det blir då en dynamik, där två spelare annars kommer för det mesta att hålla med varandra eller låta en styra.

Övre gräns har jag ingen då jag förändrar hur jag spelleder ju fler deltagare det är.
 
Nu på ålderns höst är 1-3 spelare det jag föredrar mest. När jag och polarna gick i åk 6-7 kunde vi vara 6-8 stycken vid vissa spelmöten, det ledde alltid till att minst två spelare rök ihop och försökte slå ihjäl varandras rollpersoner. Senare, under tidigt 90-tal när Kult och Mutant Chronicles publicerades i ÄS dödsrosslingar var vi en kärna på fem pers max. Allt dog av med den kärnan ungefär när Chronopia publicerades, Sinkadus blev en plansch och jag blev dödstrött på att ständigt behöva vara SL.
 
Min drömkampanj just nu är en Star Wars-saga med två separata grupper som har olika mål och sedan får mötas i en slutstrid. I det väldigt specifika fallet: typ 10 spelare + SL.

Oftast brukar jag tycka det här handlar om reglernas komplexitet. Komplexa regler gör att varje spelare behöver mer tid i trängda situationer och gör att andra spelare får mer dötid som konsekvens.

En annan faktor är hur pratglada och teatraliska spelarna är. Om en enda spelare är det så tenderar den spelaren att ta över. Om flera spelare ä det så finns det oftast en bättre balans, för de kan spela mot varandra.

Som med så mycket ser jag det inte som att det finns ett svar på frågan.
 
För mig är 4 den heliga siffran.
3 kan funka om en spelare är bora, men 5 blir för mycket för det mesta.

Jag har spelat kampanjer med 2 spelare och en med 9 spelare (det var ganska kaotiskt).
 
Det beror ju såklart på spelet. Om spelet har ett fast antal spelare, tja, då är det rätt antal. Så om ni ska spela Murderous Ghosts ska ni vara två, ska ni spela Det sjätte inseglet ska ni vara tre, och är det Polaris som gäller ska det vara fyra spelare (även om folk har sagt att variantreglerna för tre spelare egentligen är bättre). Sedan finns det ju spel som funkar väl för många spelare. The Daughters of Verona kan väl fixa uppåt dussinet, och Utpost har jag lirat med åtta spelare med god behållning.

I praktiken väljer man väl spel efter gruppstorlek. Är det få spelare så väljer man något spelledarlöst. Underligt nog tycker jag nog att många spelare också kräver spelledarlöst, eller i alla fall bör spelledaren inte ha monopol på ickerollpersoner. Spel med spelledare eller liknande roller passar väl bäst i ett lite snävare intervall på fyra till sex spelare eller så (inklusive spelledaren, alltså), men det varierar nog en hel del här med. Utpost har ju en spelledare-ish, men funkar väl på många spelare.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top