Jag brukar ge fan i balans när jag spelleder Eon, och upplever att systemet klarar det utmärkt, -i synnerhet- Eon IV där spelarna har mekanismer för att leka med oddsen på sin sida (fokus), och spelledaren har lätta verktyg för att besegra rollpersonerna utan att döda dem (utmattning). När jag härförleden stod inför en situation där en ensam rollperson utmanade hela det tarkiska knivskärargillet, lät jag helt sonika hela gillet gå till angrepp. Jag hade bokstavligen ingen aning om hur det skulle gå, och spelaren hade många tänkbara alternativ för att hantera situationen (slåss, övertala, ge med sig, ge sig, fly, taktiskt reträtt, kasta sig mot ledaren, you name it), vilket pretty much var vad som gjorde den tajt och spännande. As it turned out spöade rollpersonen, med hjälp av tio surt förvärvade fokuspoäng, skiten ur hela gillet. Men ett enda dåligt slag och han hade istället kunnat sluta upp som matreserv i någon av Adars utposts sämre svinstior. (Inte för att jag tvunget hade gått så långt som att låta dem döda honom, poängen är bara; oavsett om han vann eller förlorade hade det lett till nya och intressanta twister i dramat).
Dock så jobbade jag så, vilket jag oftast gör när jag slänger in potentiellt övermäktigt motstånd, att situationen -gradvis eskalerade-, så spelaren gavs hela tiden chansen att försöka backa ur eller ge med sig. När diplomatin failade skickade gillets gudfader in sin beslöjade konkubin att battla rollisen, och först när hon fick stryk, och rollisen fortsatte stå på sig med sina krav, så valde gudfadern, hellre än att förlora ansiktet, att bussa hela gillet på honom.
Min alternativa approach till övermäktigt motstånd är att göra det optional, att ge spelarna valet om de ska ge sig emot det eller inte. Tex, jag slängde ute i ödemarken in en stor grupp tungt beväpnade slavjägare som tillfångatagit några alver som de betedde sig minst sagt svinigt mot. Rollpersonerna hade själva alver i sin posse, och var naturligtvis moraliskt indignerade, men icke desto mindre hade det nog funnits många sätt att hantera situationen annat än att ge sig in i direkt strid mot alla slavjägarna. Men rollpersonerna valde fajjten, för de kunde inte hålla sig från att döda de jävlarna, och vann, tack vare gillrandet av en smart fälla. Men återigen, det kunde ha gått annorlunda, rollpersonerna kunde rentav blivit nedslagna och lämnade att dö eller slagna i bojor de med och hamnat på en gigantisk sidetour till slavmarknaden i Absalon, och det är okej, för, här kommer det, Apocalypse Wörld-citatet:
Play to see what happens.