.113;n212151 said:
Nu måste du ju nästan berätta mer. Bara lite. Liiiite!
Okej, så jag har tre olika läslistor. Jag läser någonting när jag ligger i badet eller pudrar näsan, jag läser något annat när jag bara vill läsa något och innan jag ska sova och jag läser en tredje grej på min mobiltelefon. Och under en period i höstas läste jag Ayn Rands The Fountainhead i badet, Maos lilla röda och Det kommunistiska manifestet snabbt efter varandra innan jag skulle sova och på telefonen hade jag Karl Edward Wagners första Kane bok som är old school Sword & Sorcery någonstans mellan Elric och Conan. Så de här grejerna snurrade i mitt huvud när jag skissade upp vad som först var en one- shot och sedan blev en kampanj och som jag nu håller på att skriva till ett rollspel. Arbetsnamnet är Korparna utanför murarna och det är ett spel där apokalypsen har inträffat för ett par generationer sedan (antytt att det är pga nanomaskiner) men den är ojämnt fördelad. Det finns ett fungerande land kvar i en enorm arknation med högteknologiska murar men det sociala trycket där är enorm och socialmobilitet har nästan upphört. Utanför murarna finns det en massa små stadsstater som utvecklats åt olika håll och apokalypsen som är fylld med fasor och skatter från innan civilisationens fall men där apokalypsen via "korruptionen" fortfarande pågår. Teknologi som använder elektricitet är förlorad för den drar till sig korruptionen.
Man spelar Korpar, personer som gett sig ut för att bli rika i apokalypsen för att sedan kunna pensionera sig i lyx (eller leva hur man vill på något annat sätt) i riket. Man är alltså helt motiverad av att tjäna pengar och systemet kräver att du tjänar pengar varje session eller hamnar i en dödsspiral av att inte ha utrustning, inte ha nog med mat och att inte kunna betala en doktor för att fixa din skador ordentligt. Så man sätter ut för att vara en Ayn Randisk supermänniska och tjäna pengar och fuck alla andra och allt som inte stödjer mitt rationella självintresse. Och sedan stöter man på stadsstaterna som är de man måste ta jobb från för att tjäna de där pengarna (well, det är inte riktigt så. Men nära nog för den här korta beskrivningen. Akta dig för Skatorna bara
)
Stadsstaterna är det stora dragplåstret egentligen. Var och en av dem följer sin egen politiska filosofi och har skapat ett samhälle som helt bygger på den. Och vissa av dem kommer du som spelare finna sympatiska, vissa kommer du hata och vissa något där emellan. Men det handlar om vad du står för, inte om pengarna. Den kraschen mellan filosofi och rå kapitalism är vad som driver spelet. (Det finns också ett Spelläge där man spelar folk från apokalypsen som vill fly in i den säkra nationen med sina familjer så att de inte dör från våld eller sjukdomar eller fattigdom. Det finns där eftersom vissa spelare fann standard karaktärernas motivation så vidrig att de inte ville spela spelet. Vilket jag är nöjd med
Man är komplicerade typer om man är korpar.)
Det kommer finnas regler för att bygga stadsstater och många färdiggjorda så att du kan designa vilka du vill ha i apokalypsen. Men standard städerna man spelar med om man inte ändrar dem är:
Solstaden - Ett socialistiskt fullt realiserat samhälle där ägande inte finns. Det är inte din kropp, det antyder att du äger den. Det är en kropp. Det är inte dina barn, det är barnen och så vidare.
Roark - Nattväktarataden. Allt bestäms via avtal. Alla invånarna har ett avtal med Nattväktarna som skyddar dem och deras egendom från våld... Om inget annat avtal säger något annat. Allting bestäms via avtal och inget är olagligt eftersom det inte finns några lagar.
Den Svarta Massan - Existensialister som insett att livet inte har en inneboende mening och som gjort sökandet efter mening till det viktigaste i sina liv.
Den Teknokratiska Republiken - En ren meritokrati där invånarna genomgår test och standardiserade prov som delar in dem i samhällsklasser med olika funktioner och ansvar. De mest intelligenta och utbildade styr, börd har ingen påverkan.
Nya Sparta - Essentialister och perfektionister där ens inneboende potentials maximering är det viktigaste. Också lite fascistiska.
Sedan är har jag fem principer om hur man skall spela spelet som ser ut så här (för nu klipper jag ut dokumentet
):
Principer för att spela Korparna utanför murarna:
De här är fem principer som Korparna utanför murarna är skrivet utefter. Medan det inte är omöjligt att undvika att ha dem som principer som styr din kampanj så innebär detta att både spelledaren och spelarna kommer få kämpa mot spelet och vad det är designat för att uppnå.
Den första principen: Makt växer ur en gevärspipa
Systemet i rollspel är sättet för spelarna att utöva sin valfrihet och agens. När det inte finns regler råder alltid bordets och mobbens styre eller diktatorns järnnäve i form av spelledaren. Men med regler och system, ah, nu är det rättvist. Och i det här spelet är stället där du har regler att tillgå stridssystemet och det socialastridssystemet. Det är också värt att notera att det är aktivt svårt att smyga eller undvika strider. Så, vill du ha makt? Döda folk eller krossa dem socialt.
Den andra principen: Det finns ingen gud
Det här spelets filosofiska dimensioner är riktade mot materialistiska frågeställningar när det kommer till moral, politik och ekonomi. Du behöver inte peka ut att det är ett gudlöst universum, men det är en aspekt av spelvärlden och försök att dra in det gudomliga eller saker bortom det värdsliga kommer göra spelet sämre.
Den tredje principen: Immersion är en sidoeffekt
Det enda som spelar någon roll är din karaktärs val, moraliska ställningstagande och taktiska beslut nu! Det är dina val och vad du väljer att göra och stå för. Det som syns utåt och är en del av spelet. Du uppmuntras inte till att varken tänka ut en bakgrundshistoria för eller ge din karaktär ett inre liv. Din karaktär är ett medel för att utforska saker, inte målet i sig.
Den fjärde principen: Det här är platsen där det inte finns något mörker
Mysterium är i vägen och hör inte hemma i det här spelet. När saker är dåliga så är de det av komplexa anledningar och att spelarna och deras karaktärer vet vad som pågår kommer inte göra de problemen lättare att lösa. Att dölja saker i onödan hör inte hemma i det här spelet.
Den femte principen: kapitalismen äter alla andra värden eller dig
Ja, det här är ett spel om filosofi och ett spel om kapitalism. Men om du väljer ett etiskt ställningstagande eller filosofisk princip framför ren vinstmaximering kanske du svälter till döds. Det är till och med sannolikt. Hur mycket av dig själv är du beredd att ge för vad du tror på?
Så... Tror det är min pitch, inte så kort är jag rädd
så låt mig göra en:
TL
R: Mao hade rätt men du tror att Rand hade rätt. Var ledsen.